Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Wilgot’

Jaa, jag vet. Jag har skrivit om honom förut. Kanske blir det tjatigt, töntigt eller något annat negativt för den eventuella läsaren. Men han tål att berättas om igen. Och igen. Hans Kungliga Underbarhet. Kung Kirre. Vår Pälskling.

Jag har levt med katt sedan jag flyttade hemifrån, med lite kortare undantag här och där. Sixten var min första lilla pälsboll.. en blyertsgrå perserblandning med blå ögon. När jag for till USA så blev han kvar i Sverige och när jag kom hem igen så fanns han inte kvar. Sorgligt. Nästa hette Felix och var en rejäl bondkatt. Fick honom som liten unge och då jag bodde hemma igen i några månader efter äventyret i USA. Han blev sedan kvar i föräldrahemmet då jag flyttade tillbaka till min lägenhet. Nästa gosse hette Wilgot. Också han kom till mig som en liten plutt. Köpte honom från en ung familj i Traneberg minns jag. En mycket speciell herre som verkligen var ”mammas kille”. Stor och mäktig var han.

IMG_5944Så kommer vi då till Kung Kirre. Jag har älskat och hållt alla mina pälsklingar nära.. men det är något alldeles speciellt med denna gossen. En dag i oktober 2009 besökte vi Kattstallet i Åkeshov/Bromma. Vi skulle bara titta.. inte ha någon katt. Vi (jag och dottern) tog god tid på oss och besökte varenda katt, och där fanns många. När vi var klara efter någon timme och skulle tacka för oss och dra oss hemåt.. så säger föreståndaren att vi ju måste hälsa på Kirre. En nykomling som precis blivit veterinärbesiktigad. Tidigare hade dottern klargjort att hon inte skulle vilja ha en röd katt. Någon katt skulle vi ju inte ha över huvudtaget.. vare sig röd, svart, vit eller grå. Men så kommer han ut från veterinärbesiktningen. Vi båda tappade hakorna och bara stirrade på den här kungliga varelsen. Stor. Röd. Mäktig.

kirre-mys-nov-2008Självklart blev han vår. Vi föll pladask för honom där och då. Så fantastiskt vacker. Han trollbinder fortfarande mig med den där blicken. Han hade precis fyllt fem år och hans husse hade precis dött. Farbror Rolf som blev 90 år och som var Kirres allt. Ingen kunde eller ville ta hand om honom och man trodde (helt felaktigt) att han var så präglad av sin husse att det inte gick att flytta honom till ett nytt hem. Det gick alldeles utmärkt. Man hade tänkt att avliva denna ljuvliga skönhet. Orkar knappt ens tänka på det. Han blev vår och hans tassar traskade rakt in i våra hjärtan och själar. Han är en så självklar del av vår lilla familj.

cropped-img_0150.jpgDå vi bytte stad för ett par år sedan fanns en oro över hur han skulle klara av dels bilresan och dels omställningen till helt nytt igen. Av olika skäl blev han innekatt och vi iakttog honom noga för att se hur det skulle fungera. Det fungerar utmärkt. Tidigare hade han mest varit social med mig och dottern och hållt sig undan och något avvaktande mot andra. Nu är han otroligt social, pratar till och med mer än jag (?!) och gosar med alla. Han är vår healer.. söker sig till den av oss som behöver honom bäst just för tillfället. Han kommer och lägger sig nära, tätt intill.. spinner tills smärtan släpper något.. oavsett om den är fysisk eller själslig. Han är magisk. Han får oss att må så otroligt bra. Han är ren och pur lycka. Åtta kilo äkta kärlek. Han ger oss allt vi behöver och mer därtill.

Tack älskade Kung Kirre för att du valde oss att bo med. Du är gränslös glädje.

(44/100)

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: