Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vila’

Jag, precis som de flesta andra, bär på en rustning. Min rustning har jag fått lägga ner en hel del tid på under senare tid. Jag har fått förstärka den och laga sprickor och slitningar för att den ska hålla och för att den ska klara av att skydda mitt sköra inre.

Ett tag nu har den där rustningen blivit oerhört tung att bära. Den skaver och den kräver massiva mängder med energi att manövrera. Ibland är jag så trött att jag knappt orkar sätta den ena foten framför den andra. Det enda som verkar vara fullt intakt, otroligt nog… är min förmåga att tänka och analysera. Uppe i det utrymmet där hjärnan huserar är det full fart. Känns som cellerna arbetar på ackord. Jag borde kontakta facket för snart rasar även den delen av verksamheten. Eller kanske inte. Men så känns det.

Så.. den här helgen har jag inte mycket att välja på om jag ska kunna njuta av vardagen som jag vill.. med jobb och människor jag tycker om. Jag måste klä av mig rustningen och låta den vara i ett par dagar. Jag ställer den i solens och i månens sken så att den kan renas i ett par dygn. Jag får ta ett djupt andetag och tillåta mig att vara trasig, sårbar och hudlös en stund. Det finns många tårar som vill ut och som fått tvingas tillbaka ett tag. Det finns skamfyllda känslor av litenhet och otillräcklighet, uselhet och känslan av att vara värdelös. Alla dessa tankar ska få luftas en stund. Komma ut i dagsljuset och se lite mindre skrämmande ut.

Tröttheten ska få sitt. Jag tänker sova så mycket min kropp vill. Som värsta tonåringen om så behövs. Jag tänker sova tills jag nästan skäms. För jag är trött. Benmärgstrött. Och jag vill inte vara trött längre. Det är skittråkigt.

(17/100)

Annonser

Read Full Post »

Ja, så trött är jag. Så att min trötthet är trött. Jag är trött på att vara trött dessutom. Då säger förnuftet att jag borde vila. Men jag och mitt förnuft kommunicerar ganska dåligt numera. Vilket leder till ännu mer trötthet och samtidigt föder det frustration och irritation. För att jag är trött. En del dagar känns glappet mellan intellekt, kunskap å ena sidan och känslan å andra sidan som något monumentalt och oförklarligt. Men jag jobbar på det. När jag inte är för trött. Även då jag sitter rakt upp och ner eller ligger i något som ser ut som total vila.. så arbetar min hjärna i en hastighet som är snudd på absurd. VILA. Hur gör man då..? Hur stänger man av stress och tankar som befinner sig i en inre centrifug? Jag ska nog komma på det. Envis är jag också. Och trött. Löjligt trött.

(7/100)

Read Full Post »

Mina marginaler har varit oroande små en tid.. och idag kändes det som om de försvann helt. Det fick mig att bestämma att dra i bromsen än en gång. Hitta min puls igen…

wp-1461561864560.jpegDagens insikt kom ifrån situationer på jobbet som normalt får mig att briljera. Jag älskar mitt jobb och jag ger allt jag har. Det som blev så tydligt idag var att det inte finns lika mycket att ge längre. Tempot och de dagliga utmaningarna utvecklar och undervisar. Interaktionen med människor och utmaningen att lösa alla typer av problem är det som gör jobbet så fantastiskt. Jag måste bara lära mig att det är okej att inte högprestera varje sekund av varje dag. Att jag duger fint ändå. Åter igen.. intellektet VET ju det. Men inte känslan. Det som utmanade på jobbet idag knäckte mig helt.. i stället för att trigga mig till briljans. Det skrämde mig och gjorde mig otroligt ledsen.

Nu tryter orken. Jag är så trött. Jag behöver vila. Släppa allting en stund och bara andas. För att orka mer igen om en stund. Jag vägrar ge upp eller falla platt. Jag kan, jag vill och jag ska jobba för att hitta mig själv igen. För det är jag värd. Det vet jag ju. Egentligen.

20160425_202313.jpgKvällens himmel var såhär vacker..

 

(56/100)

Read Full Post »

Idag har det varit första dagen då jag känt små, små glimtar av det som borde vara självklart. För det mesta har jag dåligt samvete över allting jag inte orkar göra. Jag har höga krav på mig själv.. som så många andra. Ett ganska vanligt ”problem”. Ständigt dåligt samvete.. på gränsen till ångest ibland. Det är ju självklart helt okej att bara vara. Att inte göra något alls. Man måste inte alltid vara igång som en duracell-kanin. Man måste inte ens vara igång hela tiden. Jag vet ju det. Mitt intellekt vet det. Men det känns ändå inte okej. Varför är det så?

wp-1460230773590.jpegMen idag har jag som sagt fått den där känslan vid ett par korta ögonblick. Känslan av att det faktiskt är helt ok att bara vara. Jag befinner mig i detta läge av en anledning. Insikterna är många och kloka (om jag får säga det själv).. och ändå är det ofta så långt mellan den kloka insikten, tanken.. och känslan långt där inne. Jag får faktiskt göra absolut inget alls utan att det gör något alls. Men varför ska det kännas så fel..?

Jag andas lite lugnare idag. Men jag inser också att jag har en lång bit kvar att gå. Tanken på att återgå till jobbet om några dagar kittlar lite. En annorlunda vecka rent arbetsmässigt väntar.. med dagar av både kort- och långtidsplanering. Jag vill ogärna missa det. Men tills dess.. fortsätter jag att fokusera på pulsen och att klara mig igenom stunderna av ångest och otillräcklighet.

(40/100)

Read Full Post »

Lägesrapport

Det virvlar kring mig nu. Så mycket händer i min omedelbara omgivning.. Glädje och sorg. Lycka och förtvivlan. Stress och återhämtning. Skratt och gråt. Jag kastas mellan ytterligheterna som ett maskrosfrö i full storm. Känner mig ganska trött och dränerad. Men det är ju bara timmar kvar till semestern. Efter mitt söndagspass som gränskontrollant klär jag av mig uniformen och arbetsansvaret och blir bara Annukka i tre veckor. Det känns helt underbart just nu.. att ha denna tid till förfogande då måsten och vardagsrutiner får stå åt sidan en stund. Min plan är att ha fokus på vad som får mig att må bra. Missförstå mig rätt.. jag mår bra av att få arbeta.. men inte bara arbeta. Jag ska ladda energinivåerna för att kunna ge den underbara hösten och alla förändringar på jobbet de allra bästa förutsättningarna för att bli så bra de någonsin kan bli.

Jag är så tacksam över så mycket. Det har blivit tydligare än någonsin denna tokiga vecka hur mycket jag har att har att vara tacksam över i mitt liv. Visst vacklar hälsan lite till och från, små gropar dyker upp då och då på livets stig, orken och tålamodet prövas friskt ibland. Men i det stora hela.. så har jag det oerhört bra. Det är lättare, roligare och mer givande att tänka på allt positivt livet erbjuder. Det negativa finns liksom där ändå men behöver ingen extra uppmärksamhet, tycker jag.

Jag har en fantastisk dotter. Jag har en underbar familj. Jag har en vacker, stor kattpojke som totalt äger mitt hjärta. Jag har inte bara ett arbete, utan två och jag trivs och utvecklas genom dels det jag gör men också med hjälp av människorna jag möter.. såväl kollegor som andra. Jag har ett hem jag trivs i. Jag bor i en vacker stad i ett land där kriget är långt borta. Jag har vänner som berikar mitt liv och som får mig att skratta och må bra.

Nu.. är det en arbetshelg som pågår. Några timmar kvar.. sen väntar den där semestern. Vad ska du göra…? frågar vännerna. Så lite som möjligt.. svarar jag. Bara det som får mig att le och må bra. Jag är dessutom helt väderokänslig så jag bryr mig inte ett dugg om det är sol eller molnigt. Jag är ju ledig.

Read Full Post »

En hägring

oas2Ja, så känns semestern nu. Den som var.. den fjuttiga.. den känns så långt borta att den inte räknas längre. Den som kommer är inom räckhåll. Jag kan nästan förnimma den om jag anstränger mig en smula. Om tre veckor. Likt en nödvändig oas finns den där i framtiden.. några steg bort. En stund till med jobb och vardag. Sen så. Sen är det njutning och återhämtning i tre hela veckor.

Jag funderar på vad jag vill använda de där tre veckorna till. Många frågar.. ska du resa? Några planer? Nej. Jag ska på sin höjd ta någon dagstripp någonstans. Annars är det hemmet som får bli min återhämtning. Hemmet jag knappt varit i på så länge. Eller jo, jag är ju där varje dag för att äta och sova lite, duscha och tvätta. Men det har inte funnits någon tid till något annat än bara det nödvändiga för att ta sig igenom arbetsdagarna. Just arbetsdagarna har varit och är många och långa. Jag säger det igen.. tack i himlen för att jag har två arbeten jag verkligen älskar och som ger så mycket tillbaka. Jag har människor omkring mig som får mig att känna att jag trivs och att jag lever. Tröttheten och sorger jag bär finns också förstås. Men dem försöker jag att inte ge så mycket utrymme eller energi. De finns där ändå. Jag försöker att aktivt fokusera på det som är bra i livet. Även de jobbigaste och svåraste dagarna innehåller också bra saker. Garanterat.

Jag tänker använda mina lediga dagar till främst återhämtning.. såväl kroppsligt som mentalt. Ett av mina arbeten är emellanåt känslomässigt utmanande och det kan kännas skönt att få vila en stund från det. Det finns så många filmer jag vill se, böcker jag vill läsa, musik jag vill höra och kunna riktigt njuta av. Om vädret är någorlunda torrt så kanske det blir en fotopromenad eller två. Hemmet behöver ses över och små projekt tas omhand. Vädret bekommer mig inte alls. Det får vara precis vilket väder det vill. Och snart är det dags.. Nitton arbetsdagar kvar.. och en eller ett par arbetsnätter. Nedräkningen är härmed påbörjad.

Read Full Post »

wpid-20150603_124339.jpgTredje semesterdagen och pulsen är snudd på normal nu. Vi fortsätter i samma anda och vår Pälskling anger tonen och takten för dagen som ni ser. Lillebror hjälpte till så att vi kom iväg för att handla lite nödvändigheter (tack snälla) och därmed är dagens måste avklarat. Det är såhär semestern ska vara tycker jag. Lat och ledig. Ingen stress, inga måsten. Tror jag ska måla om naglarna idag.. kanske.

Det stormar friskt ute, vilket ger känslan av mys en ännu djupare mening. Det är himmelskt att krypa ner i soffan, under filten.. eller i sköna sängen, under täcket.. när vindarna river och sliter i världen utanför. Det är meditativt och lugnande. Jag låter mina tankar flyga och fara i takt med vindarna utanför. Kanske landar de i något, kanske inte. Just nu försöker jag ha fokus på att bara finnas till.. att komma ikapp mig själv.

Något som dock är viktigt varje dag.. är kaffe. Dags för ännu en kopp.

 

(95/100)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: