Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vårsol’

Idag har jag övat på att gå ut bland folk och göra vardagliga saker där ute i stora världen. Vädret var (enligt facebookvänners uppdateringar) försommarvarmt och underbart. Vilket i klarspråk betyder lite för soligt och varmt i mitt tycke. Men jo, nog var det fint vårväder. Ännu är det inte alltför äckelsvettigt där ute i stora världen. Jackan behövde inte knäppas idag om vi säger så..

20160411_154050.jpgSå fort jag kom ut på stadens gator ökade pulsen och ångesten låg på lur att kunna attackera vid minsta lilla tecken på obalans eller oro. Min fokus låg på andning och att befinna mig ”här och nu”. Tog en gofika på det mysiga caféet där dottern jobbar för närvarande. Någon halvtimme kvar tills hon slutade.. och innan vi skulle på bio. Länge sen vi var på bio tillsammans. Innan bion hann vi med några kycklingbitar var på Donken.. så att inte bio-popcornen skulle landa i helt mat-tom mage. Filmen fick oss att skratta.. och därefter for vi hemåt.. via matvarubutiken då det var nästan slut på livsnödvändigheter som mjölk och kattmat hemma.

Detta lilla äventyr på sammanlagt 3,5 timmar tog musten ur mig. Jag har varit som en urvriden trasa resten av kvällen. Nu laddar jag för arbete i morgon. Kommer att åka iväg på ostadiga ben och det kommer att kosta en hel del kraft att klara dagen. Men om jag inte ens försöker så vet jag ju inte om jag klarar det. Jag måste få känna efter. Jag vill ju så gärna.. och att jobba är ju också en stor och glad och viktig del av den jag är. Önskar bara att jag inte var så himla trött.

(42/100)

Annonser

Read Full Post »

Jag måste verkligen ta en stund i taget. När tankarna försöker leta sig längre fram så kommer ångesten. Det känns overkligt att vara så medveten om vad som händer men inte kunna kontrollera det på samma sätt som förut. Eller.. jo, det går nog.. men kräver då en ansats och en ansträngning som jag inte vet om jag besitter just idag.

20160405_135933.jpg 20160405_135943.jpgEn kopp kaffe, inhandlad på McDonald’s. En biltur till vackra Skogsviken vid Kolmården. Solsken och stillhet. Mamma som sällskap. Där satt vi på bryggan och bara fanns en stund. Småpratade och såg ut över glittrande vatten, lyssnade på måsarnas skrianden. Lugnare puls. Ångesten stillar sig en stund.

Stöd och uppmuntran från kära människor i mitt liv betyder så mycket mer än jag kan ge uttryck för. Det går rakt in och lägger sig som bomull runt min trasiga själ. Det berör på djupet. Jag är någon. Någon som andra kan bry sig om. På riktigt. Jag finns. Jag kanske inte är så värdelös som jag känner mig. Jag vet att jag inte är det egentligen.. men jag känner mig så. Känslan är svår att skaka bort trots att intellektet säger annat.

20160405_174905.jpgVackra blommor. En favorit. Babyrosa nejlikor. Min älskade Mummis favoritblomma. Idag stod jag en bra stund och betraktade dem. Deras skönhet skänker glädje och påminner om vackra saker. Allt har sin tid, inget kan skyndas på. En blomma kan inte stressas att växa. Det måste få ta sin tid. Ja.. allt måste få ta sin tid om det ska bli riktigt bra. En stund i taget.. för två stunder i taget går inte.

(36/100)

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: