Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vänskap’

Det var en händelserik februarivecka som hann övergå i mars innan den var klar..

Veckans gala. Det var givetvis Oscarsgalan. Popcornen dukades fram och vi satt uppe hela natten och njöt av denna kavalkad av bra filmer. Flera favoriter prisades och ett magiskt framträdande av den vinnande filmlåten ”Shallow” gav gåshud som heter duga. Det är alltid roligt att se alla fina klänningar och smycken dessutom. En trend för i år verkade vara långa släp på kvinnornas klänningar. Förfärligt opraktiskt. Flera av pristagarna behövde hjälp för att ta sig upp på scenen för att de inte kunde röra sig normalt i de där helt galna kreationerna. Märkligt mode.. Opraktiskt och inte särskilt snyggt. Men är det gala så är det. Snyggaste halsbandet hade Lady Gaga.. En gul diamant på 128 karat. Samma som Audrey Hepburn hade i klassikern ”Breakfast at Tiffany’s”. Männens klädsel varierade lite också, vilket var trevligt. Inte bara smoking i svart och vitt. Jason Momoa till exempel.. hade en gammelrosa sammetskostym.. (!!?). Å andra sidan kan den mannen klä sig i en tvättsäck och ändå fånga allas beundrande blickar.

Veckans vårdkontakter. Både terapi, så som varje måndag morgon.. men även läkarbesök denna vecka. En förlängd sjukskrivning blev det. Jag väljer här att berätta att jag genomgår traumabearbetning nu under en tid. Varför vet de som behöver veta så jag går inte närmare in på det. Men det är tufft och tar enormt med kraft. Utöver dessa två så var det åter dags för mammografi. En förmån vi har här i Sverige och något som räddar liv. Jag är så tacksam.

Veckans utekväll. Min sisusyster och jag har under en tid planerat att få sitta ute en kväll och äta, dricka gott.. och bara få vara tillsammans igen. Prata, skratta och dela förtroenden. Man kan tycka att det inte borde vara så svårt att få till det, men det är det visst. Men så blev det äntligen av nu i veckan. På Lion Bar mitt inne i vår vackra stad har de prisvärd mat och dricka. De har också himla trevlig och serviceinriktad personal. Där hamnade vi och satt i några timmar och gjorde allt det där vi tänkt att göra. Vi åt och drack gott, skrattade, pratade och delade förtroenden. Vänskap när den är som bäst.

Veckans händelse. Årets bokrea är här! Vi var där strax före starten klockan 07. Det stod en tapper skara utanför köpcentrumets gallerdraperi och väntade. När vakten öppnade på sekunden då klockan slog sju så sprang en av kvinnorna in som om det varit en Darin-konsert. Lite roligt faktiskt.. Snabbt fylldes Akademibokhandeln av bokälskare av alla sorter. Det var inte helt okomplicerat att ta sig genom utbudet men det gick. Både dottern och jag fyndade en del. Det är något visst med böcker.. En resa man får med hjälp av sammansatta ord och sin egen förmåga att använda fantasin. Böcker berikar på så många olika sätt. Köerna var otroligt långa.. men personalen vänlig, effektiv och snabb.

Veckans resa #1. Den första gick till grannstaden Linköping och ett av mina favoritställen på jorden… IKEA. Dottern skulle ha en Billy-hylla som var till specialpris. Hon har vuxit ur sina hyllor och med veckans bokrea blev behovet av ännu en hylla ännu mer aktuell. Jag fick med mig några ljus som vanligt.. och nya fina gardiner som var nersatta med 50% dagen till ära. Sådant gillas. Lillebror var med och vi passade på att äta IKEA-lunch såklart. Lite lådor inhandlades också. Sådana man viker ihop själv och som hjälper till att organisera diverse saker. Himla bra påhitt det där. Stabila är de också. Inga servetter denna gång, men desto fler ljus. Jag konsumerar ju dem ganska flitigt hela året om och speciellt under denna delen av året.

Veckans resa #2. Nästa resa blev lite längre bort. Lillebror, dotter och jag styrde mot Gävle. Kusin med fru skulle besökas. Soligt och vårlikt på väg upp under fredagens eftermiddag (bild 1), men mängder av snö på hemvägen på söndagen (bild 7). Vi hade det så himla bra i deras trivsamma hem. Gott att både äta och dricka (bild 5). Under lördagen besöktes några loppisar och några fynd hittades. Kusinens garage är en rolig plats med kul grejer och roliga bilar. Vardagsbilen står på uppfarten och inne i garaget bor det en Morris (bild 3) och en Hot Rod Bild 4). Kylskåpet är i form av en Marshall högtalare (bild 2). Vart jag än tittar så hittar jag spår av husägarnas otroliga kreativitet. Innan vi körde hemåt igen såg vi också en film tillsammans. The Theory of Everything (bild 6).. filmen om den helt fantastiska Stephen Hawkings liv.

Annonser

Read Full Post »

Vänliga veckan. Alla hjärtans dag. Vänskapsdagen (så firas den i hemlandet).

Alltså.. visst är det fint att uppmärksamma goda saker och få somliga att tänka till lite extra och ge av hjärtats lust. Men ärligt.. nog handlar det allra mest om att handlarna ska få sitt. Dåliga samveten ska dövas en smula. Nåde den partner som glömmer.. Men ärligt, det är en dag i kommersialismens skugga. Inget ont i det, som sagt..

Men..

Det ska vara vänliga veckan varje vecka. Det ska vara hjärtedagar varje dag. Vänskap ska uppskattas och firas så fort tillfälle ges. Alla håller med men inte många agerar därefter.

Jag uppskattar och bryr mig om mina vänner varje dag och jag försöker låta dem veta det allt som oftast. Jag vill gärna tala om hur mycket de betyder för mig och hur mycket jag värdesätter dem. Jag vill påstå att det till och med har en smula större värde när det kommer en vanlig sketen tisdag i stället för en dag där det förväntas en dedikering av något slag.

Jag är uppriktigt glad för alla vänner och bekanta som fått extra uppmärksamhet denna dag men jag hoppas samtidigt att de får det även andra dagar. Att de känner sig speciella och uppskattade, värdefulla och fantastiska varje dag.

För mig är denna dag en skitdag. Det är dagen då min pappa dog. Det är också dagen då min dotters gudfar dog (några år senare). Känns inte som något jag vill fira direkt.

Jo, jag har någon att älska så mitt gnäll föds inte ur bitterheten av att känna mig oälskad (nej, jag tänker inte berätta vem eller hur eller vad). Men jag är less på den hysteri som skapas kring denna veckan, denna dagen. Ändå är jag samtidigt lite småleende glad över att den finns. Men låt känslan av vänlighet, kärlek och uppskattning för dem vi bryr oss om få visa sig varje dag.. eller åtminstone varje vecka. Om du tycker om någon, säg det. Ofta. Visa vänlighet varje dag.. både till kända och okända. Ett leende, en gest, en komplimang.. kan förändra någons dag till den bästa på länge. Gör’t bara. Bli den människa du själv skulle bli glad av att möta.

Read Full Post »

Jag känner tacksamhet. Mäktig tacksamhet över alla människor som omger mig med vänlighet, omtanke, omsorg. Jag berörs på djupet av hur mycket medmänsklighet och humanism som finns omkring mig. Oavsett om människorna menar det de säger eller inte.. så tar jag det till mig och det lägger sig som balsam i min ganska slitna själ. Omtanken och kramarna, leendena, de fina orden lägger sig runt det som skaver inuti så det inte gör lika ont. Jag önskar verkligen att jag kunde vara lika snäll mot mig själv som andra är mot mig. Jag försöker. Jag vill. Verkligen vill. Men det är svårt. Det gör ont att inte tycka om sig själv och det tar enormt mycket energi att bära masken nästan dagligen. Masken som utåt sett visar att jag är okej. Jag känner mig välsignad som har människor omkring mig som bryr sig tillräckligt mycket om mig för att våga och vilja visa det. Många känner till och ser att jag bär den där masken eller rustningen eller vad den nu kan få kallas… men de dömer inte och de kräver inte att få kika bakom den heller.

Jag mår inte uselt varje dag. Jag avskyr inte mig själv hela dagarna. Jag har riktigt bra dagar och mindre bra dagar.. som alla andra. Tyvärr är mina mindre bra dagar lite fler än de som är bra. Men jag jobbar på det. Jag jobbar hårt på att låta intellektet möta känslan. Jag VET att jag har ett värde och bla bla bla… men jag KÄNNER det inte. Inte än.

Så den delen av mig som älskar sarkasm (vilket jag för övrigt talar flytande) och att skratta högt är också på riktigt. Ibland lossar jag på masken och äkta glädje tar plats. Jag älskar att larva mig och att visa att jag bryr mig om andra. Jag tycker om att få hjälp andra om jag kan och jag verkligen älskar att omge mig med riktigt bra människor. Människor som törs vara äkta. Genuina. Människor som strävar efter att vara sig själva. Unika och underbara. Det finns massor av dem på min arbetsplats till exempel. De finns lite överallt förresten. Till min stora glädje och inspiration. Trots allt är jag en positiv, öppensinnad människa som just nu är hjärntrött, utmattad och bär på en del sorger som behöver behandlas och bearbetas. Vågskålen med bekymren väger över just nu. Men jag siktar på balans. Jag är på väg.

”Till alla människor som är kärleksfulla och vänliga mot mig.
Tack för solskenet ni bidrar med i mitt liv.”

(51/100)

 

Read Full Post »

Det finns flera människor som besitter en särställning i mitt liv. Inte jättemånga.. men några stycken. En del människor finns där bara. I periferin kan man säga. Några finns där i något eller några år innan man glider isär, helt utan egentlig anledning. Inget konstigt. Vi kan få skilda intressen, annan livsrytm, flytta, få en annan familjekonstellation.. orsakerna är lika många som människorna. Alla de människor man i barndomen trodde skulle finnas i ens liv för evigt.. Hur många finns kvar? Säkert en del. Men hur nära? Jag själv har via sociala media hittat tillbaka till många av barndomens människor, vilket gläder mig gränslöst. Men jag har också flyttat ifrån barndomens stad för 30 år sedan.. så de människorna finns inte närvarande i den omedelbara vardagen längre. Vi följer varandra på lite avstånd. Det är minst lika betydelsefullt som något annat. Arbetsplatser jag haft har också tillfört människor av högt värde i mitt liv. Några saknar jag mycket.. andra är jag rent av lycklig åt att inte ha kvar i mitt liv. Så finns även det jag kallar för Guldkorn. De där människorna som under livets gång kliver rakt in i mitt hjärta, i min själ. De tillför så mycket glädje och så mycket kraft och kärlek att det känns som om det funnits en plats i hjärtat som väntat på att de ska kliva in. Dessa värdesätter jag enormt. Några få finns sedan ungdomen och har en alldeles särskild plats i mitt inre.. andra har tillkommit på senare år.

20170225_160206.jpgOch så finns hon. Min människa. Hon och jag har följts åt i livet i dryga 40 år nu, vilket känns helt absurt då vi inte är SÅ gamla än. Men jag hoppas och önskar att vi kan och får bli gamla tillsammans. En människa som är en del av den jag är. Hon är en del av mig och hela min familj. Min syster. Vår syster, moster, dotter. En älskad vän. Innerligt, gränslöst älskad är hon. Och hennes barn. Jag är moster till hennes barn.. så som hon är moster till mitt. Hon har mitt fulla förtroende och hon är min trygghet. Även om det går en tid mellan våra möten eller samtal.. så känns det inte konstigt. Vår vänskap tål det. Ibland skulle jag vilja ha henne hos mig hela tiden.. även om vi båda vet att vi skulle vilja slå ihjäl varandra efter en vecka eller två. Men egentligen är hon hos mig alltid. Inte fysiskt såklart.. men likväl är hon här. Hon är ju en del av mig. Tack i himlen för att du finns i mitt liv min Nette.

(5/100)

Read Full Post »

Migrationstavla

För vänskap mellan folk. Denna tavlan som hänger hos en av mina kollegor på jobbet har några år på nacken (märks inte minst av att det står Statens Invandrarverk i hörnet, vilket var verkets namn innan Migrationsverket). Men visst håller budskapet än..?!

Det finns såklart människor som har svårt att anpassa sig, som kräver mer än vad som är rimligt, som inte är villiga att ge lika mycket tillbaka som det de får. Men de är nödvändigtvis inte invandrare. Jag har mött många fler svenskar än invandrare med de egenskaperna. Och då arbetar jag ändå på Migrationsverket.

Tål att tänka på..

(33/100)

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: