Acceptans

Jag ska acceptera att det nu är som det är med livet och hälsan just nu. Jag måste. Det hjälper knappast att envist motverka det uppenbara. Inte heller att fortsätta låtsas att allt är bra. Nu är det som det är och ju fortare jag landar i den sanningen.. desto fortare kan jag börja läka.

Läkarbesök idag. Fortsatt sjukskrivning och en plan för upptrappning i arbete därefter. Det låter bra. Jag erkänner.. något motvilligt.. att det faktiskt behövs. Jag ska vårda mig själv så jag räcker länge. Men.. varför känns det så fel? Varför känner jag mig så lat och oduglig? Jag VET ju att jag har ett värde och att jag duger även om jag inte presterar. Jag vet ju det! Så varför kan jag inte känna det? Varför, varför, varför..?!

(79/100)

Read Full Post »

Trött. Tröttare…

Tröttast..

Dagen innehöll ett viktigt möte. Jag hade inte överanalyserat. Inte ältat. Inte ens förberett mig. Jag visste vad syftet var och det räckte så. Det blev bra. Än en gång överväldigades jag av tacksamhet. Djup och äkta sådan. Jag har fantastiska människor i min ringhörna under denna kamp i att hitta tillbaka till mig själv.

Efter mötet så kände jag hur tröttheten fullständigt golvade mig. Ytterligare en påminnelse om hur jag egentligen mår.

Hemma i soffan blev det hockey för hela pengen. Sverige fick tyvärr stryk mot hemmanationens ryssar. Finland krossade Kanadas favorittippade lag. Underbart!

Jag älskar mina Maja-lyktor. Verkligen älskar dem. Ikväll har de glatt mig extra mycket. Jag försöker ta in alla fina ord jag fick till mig idag. Jag vill ju så himla gärna känna att de fina orden om mig är sanna.

(78/100)

Read Full Post »

Tacksam

Mitt i mitt privata lilla kaos.. där jag ganska vilset trevar och söker efter en någorlunda trygg plats att ställa ner foten på inför nästa steg på livets stig.. mitt i allt som är tungt och svårt och jobbigt.. påminner jag mig själv om allt jag har att vara tacksam över. Varje dag gör jag det. Varendaste dag, hur mörk och ångestladdad den än har varit.

Jag tar ingenting för givet. Ingenting. Känner djup och ärlig tacksamhet och ödmjukhet för allt jag har och allt jag får. Jag har så mycket att glädjas åt. Oftast försöker jag också visa det för dem det kan beröra. Det är så roligt att ge komplimanger, att glädja mina medmänniskor. Jag ger ofta komplimanger.. men aldrig någonsin om jag inte ärligt menar dem. Jag tycker om att glädja människor vare sig jag känner dem eller inte.

Äkta känslor. Ärlighet. Uppriktiga tankar. Sanningar. Det är inte så svårt. Inte svårt alls. Och tar det emot.. om det uppriktiga saknas.. så är det minst lika enkelt att vara tyst.

Men åter till tacksamheten. De senaste dagarna har den känslan stärkts av okänd anledning. Det är bra att påminna sig själv ibland. Skifta fokus från allt vi möjligen saknar, vill ha eller allt som tynger och dränerar.

Tacksam? Ja, mycket!

(73/100)

Read Full Post »

Kampen

Min dagliga kamp att hitta den där välsignade balansen fortsätter. Likaså arbetet med att minska det där glappet mellan intellektet och känslan.

Jag strävar inte efter att vara eller att bli perfekt. Inte alls. Jag vill bara känna att jag duger. Jag vet att jag duger och att jag har ett värde. Men jag känner inte så. Att det ska vara så himla svårt.. Jag vill inte känna mig perfekt eller fullkomlig. Jag vill bara känna att jag är ok, att jag duger. Även när jag inte presterar. Speciellt då.

Det jag däremot känner är kluvenhet. Jag längtar tillbaka till jobbet. Verkligen längtar. Saknar alla härliga människor där. Men jag börjar också inse värdet i att vara hemma och arbeta med insikter och återhämtning. Och jag vet att det tar tid att läka en trasig och stressad själ.

(72/100)

Read Full Post »

Det visar rött

Idag är batteriet urladdat. Både kroppen och själen är darrigt svaga. Det svåraste av allt är fortfarande att försöka acceptera att det är som det är. Jag vill så mycket men förmår så lite. Det gör mig väldigt ledsen.

Jag förstår ju.. men ändå. Känslan vinner. Känslan av otillräcklighet, av att ha ett mindre värde, av att inte duga. Jag vet bättre. Men känslan vinner.

(69/100)

Read Full Post »

Fredagstankar

Det känns inte som fredag.. men fredag är det likafullt.. Röriga tankar utan struktur. Tröttheten är överväldigande.

Det känns så svårt att acceptera min begränsade förmåga. Trots att jag vet att den är tillfällig. Begränsningen alltså. Jag längtar efter att orka och kunna mer. Samtidigt inser jag att jag måste hitta den acceptansen innan jag kan börja läka.. Glappet mellan intellekt och känsla känns större än någonsin. Jag förstår och inser mitt värde.. men känner mig ändå helt värdelös.

Tack i himlen för denna killen. Han bara finns och är helt underbar. Håller sig i min närhet och sprider sin kärlek dagarna i ända. Han är fantastisk på alla sätt och  jag älskar honom gränslöst.

Så.. arbetet med att hitta balansen och att minska glappet fortsätter. Ett steg i taget.

(67/100)

 

Read Full Post »

Valborg

Jag tar sats och ger mig ut bland folk idag. En stund. Bara tanken gör mig trött och kastar mig ut i ångestens oberäkneliga träsk. Men så får det bli. Jag vilar sen.

Vill gärna se en valborgseld också. Flera år sedan sist. Det är dags.

Trevlig valborg.. och välkommen vackra vår!

(61/100)

Read Full Post »

Kontraster

Jag känner alltid tacksamhet. Även när jag är väldigt ledsen. Jag glömmer inte allt jag har att vara tacksam över. Men befinner mig ändå i ett slags dovt mörker.

Jag hittar inte orden. Ändå virvlar tankar och känslor i våldsam hastighet i mitt inre. Orden fastnar. De är för få. Eller för många. De behöver landa.. och sorteras.

Jag saknar jobbet. Men förmår inte att vara där just nu. Jag vill men kan verkligen inte. En ny känsla för mig. Att acceptera denna oförmåga är extremt svårt.

Kontraster. Förvirring. Kraftlöshet. Och så denna ångest som knockar mig helt varje gång den överraskar. Tyvärr ganska regelbundet för närvarande.

Ljuset. Det efterlängtade, hyllade. Både det ljus som förlänger dagarna vid denna tid på året.. men också det ljus som symboliserar ett bättre mående och en gladare själ. Båda finns där. Det ena väldigt konkret och närvarande.. det andra ännu långt bak i sinnet. Men båda finns. Existerar.

Kontraster. Dessa ska arbetas med.. kämpas och gråtas igenom. För målet är att hitta balansen mellan alla dessa kontraster till slut.

(59/100)

Read Full Post »

Snäva marginaler

Mina marginaler har varit oroande små en tid.. och idag kändes det som om de försvann helt. Det fick mig att bestämma att dra i bromsen än en gång. Hitta min puls igen…

Dagens insikt kom ifrån situationer på jobbet som normalt får mig att briljera. Jag älskar mitt jobb och jag ger allt jag har. Det som blev så tydligt idag var att det inte finns lika mycket att ge längre. Tempot och de dagliga utmaningarna utvecklar och undervisar. Interaktionen med människor och utmaningen att lösa alla typer av problem är det som gör jobbet så fantastiskt. Jag måste bara lära mig att det är okej att inte högprestera varje sekund av varje dag. Att jag duger fint ändå. Åter igen.. intellektet VET ju det. Men inte känslan. Det som utmanade på jobbet idag knäckte mig helt.. i stället för att trigga mig till briljans. Det skrämde mig och gjorde mig otroligt ledsen.

Nu tryter orken. Jag är så trött. Jag behöver vila. Släppa allting en stund och bara andas. För att orka mer igen om en stund. Jag vägrar ge upp eller falla platt. Jag kan, jag vill och jag ska jobba för att hitta mig själv igen. För det är jag värd. Det vet jag ju. Egentligen.

Kvällens himmel var såhär vacker..

 

(56/100)

Read Full Post »

Loppig lördag

På schemat idag.. inte välplanerat, någorlunda spontant.. var inomhusloppis i Mässhallen i Himmelstalundsområdet här i min vackra stad. Bästa Jeanette och jag. Och lilla Alva (som blir tonåring i morgon.. grattis lillhjärtat). Vi strålade samman redan kvart i nio och preparerade sedan vårt försäljningsbord som stod klart och lockade köpare när loppis öppnade för allmänheten klockan elva (bild nr 1). Sålde knappt hälften av vad jag släpat med mig.. men vi hade himla trevligt tillsammans. Det gör vi om! En hel del folk tog sig dit ändå.. Det är roligt med loppis.. både att sälja själv och att besöka och eventuellt fynda.

Ett besök hos lillebror.. där också mamma och en annan bror redan fanns. Dit kom även dottern med pojkvän. Självklart var även knähunden Lukas med (bild nr 2). Fika och hockey på tv.

Hemma igen. Lillebror ringer och säger.. ”lika bra att byta däcken på en gång så är det gjort”.. Underbara han..! (Bild nr 3). Nu har bilen sommarskorna på. De kollades på lufttryck också och fick en skvätt av luft där det behövdes.

Dessa fantastiska himlar. Jag verkligen älskar dem och kan sitta och betrakta dem hur länge som helst. I kvällningen idag såg den ut såhär.. (bild nr 4)

Dagen har varit aktiv och ångesten har sipprat upp på ytan några gånger.. men det har känts hanterbart. Idag har jag lyckats att inte tänka så mycket på mitt mående idag, vilket känns bra. Å andra sidan är jag helt slutkörd till kropp och själ.. kommer att somna ovaggad ikväll.

 

(47/100)

Read Full Post »