Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tussilago’

20160520_002941.pngFör mig är både tussilagon och maskrosor synonyma med glädje. Därav ordet glädjeprickar. De flesta avskyr dem. Eller åtminstone så anses de vara till problem eller bekymmer. Jag föredrar också att beundra dem på andra ställen än min gräsmatta.. men det poppar upp en och annan ändå. I ren trots, tror jag.. Vad är det för glatt med dem då? Tja.. de är solgula.. de är livskraftiga, starka. När vi ser dem är det definitivt vår.. eller till och med sommar. Ljusets tid. Och så tycker jag att de är söta att se på. Gulliga. Hade de sålts i handelsträdgårdar eller på plantskolor.. ja då hade det varit rusning efter dem. Tror jag..

Glädjeprickar finns det gott om även på min arbetsplats. Fast de är av en annan sort. De kallas kollegor, vänner och fantastiska medmänniskor. Jag hälsade på där idag. Skulle ju lämna det där sjukintyget. Möttes av massor med glädje och varma kramar. Vilken ego-boost!! Det värmde långt in i hjärteroten och djupt in i den trasiga och trötta själen. Jag berördes innerligt och tänker ĺeva på detta underbara bemötande en bra stund. Det tål att upprepas: Jag har världens bästa kollegor och världens bästa jobb. Och chef. Absolut bästa chefen också.

(80/100)

Read Full Post »

Jag uppskattar alla sorter, men inte mången blomma gör mig så glad som denna lilla, gula, glada, vackra blomma. Den hälsar våren välkommen och den ploppar upp lite varstans. Den kan leta sig fram genom stenar, fallna kvistar och grenar, multnande löv, asfalt. En stark liten rackare. Så gul och så kaxig. Underbar.

När min dotter var liten så kallade hon den för pussilago. En liten gulligare form av tussilago. I 10-års åldern fick hon ett marsvinpussilago som hon döpte till Tusse.. och därefter blev det såklart Tusselagon som tittade fram varje vår. Kärt barn har många namn. För kär är den, oavsett vad den kallas. Den gör mig alldeles barnsligt lycklig. Varför..? Tja, för att den orkar ta sig fram och för att den trotsar emellanåt nästan omöjliga förhållanden för att få lysa som en gul glädjeprick. Den är stark och den tål en hel del.. trots att den är så liten och till synes så skör. Jag kanske tycker så mycket om den för att jag identifierar mig med den..?! Jag vill också göra människor glada och även om jag inte orkar lysa och stråla som en pussilago.. så vågar jag nog påstå att jag åtminstone ler varje dag. Ett och annat tokhögt gapskratt från hälarna förekommer också. Jag tycker också om människor och jag har inga problem att tala om det eller visa dem det.

En fras som en gammal, dement tant rabblade då jag praoade på sjukhuset någon gång i skolåldern, har bitit sig fast hos mig.. ”Jag trivs bäst bland de ringa och små, jag föddes till skogsblomma jag”

(27/100)

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: