Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tungsinne’

Den här förlamande tröttheten.. Just nu lever jag i ett läge där jag kämpar hårt för att ta mig framåt, för att inte bryta ihop, för att klara dagen, för att låta insikterna landa i lugn och ro. Jag känner ibland (tyvärr ofta) att jag får försvara mitt mående. Uppenbarligen fungerar min strategi att lägga min energi på att klara arbetsdagarna lite för bra. Jag varken bryter ihop eller sitter och glor in i väggen. Jag verkar ju så glad och så positiv. Jag lägger ut positiva tankar och sprider glädje och klokheter på facebook. Då kan jag ju inte må dåligt.. vara utmattad och ha ångest..?!

Jo. Det kan jag. Faktiskt. Tro mig.. det är fullt möjligt. Jag blir bara så himla trött. Och ledsen.

Min ångest och mina tårar är på riktigt.. även om jag inte delar dem med världen omkring mig. Men också mitt skratt och min glädje är riktig. Jag låtsas inte. Det är det inte värt. Jag är den jag är.. det du ser är jag. Har många sidor.. men törs berätta även om de mörkare sidorna. De mörka, tunga sidorna som just nu dominerar. Jag behöver inte bryta ihop eller dramatisera mitt mående för att övertyga andra. Jag berättar om det för att avdramatisera attityden kring psykisk ohälsa. Något som de allra flesta berörs av under någon eller några gånger i livet.

20160420_173901.jpgFörresten.. idag såg himlen ut såhär..

 

(51/100)

Read Full Post »

Fredag. Bästa dagen i veckan. Tröttheten och tungsinnet har varit överväldigande idag. Klumpen i halsen har pockat på och det har kostat massor att bemästra den och låta dagen flyta på utan större dramatik. I morse bjöds det på frukostbuffé av den lyxigare sorten. Teamet jag ingår i har något vi kallar för fredagsfrallan.. vilket innebär att vi äter frukost tillsammans och låter bli att prata jobb under tiden. Tjejen som ansvarade för frukosten idag har jobbat som frukostvärdinna på ett hotell.. och det märktes! Hemlagad müsli, hembakat bröd och allehanda annat gott (bilderna 1 och 2). Jag själv bidrog med lite roliga tankeövningar som skapade munterhet sådär i början på arbetsdagen.

På min arbetsplats har det anställts ganska många nya medarbetare under de senaste 4-5 månaderna. Dessa medarbetare kan ju behöva sitta ibland.. (bild 3). Vi blir fler i våra rum, skrivborden minskar i storlek.. men skratten och gemenskapen ökar. Så även åsikter och diskussioner. Men det ser jag oftast som något positivt.. något som tillför värdefulla tankar och funderingar och ibland även välbehövliga insikter. Nya ögon utifrån ser det som slitvargarna som jobbat i decennier kan ha svårare att upptäcka. Och vice versa. Vi lär av varandra.

Efter jobbet behövde mamma och lillebror bland annat köpa skor i den där delen av staden som ligger en bit bort och kanske närmast kan kallas en liten köpstad. Gigantiska butiker ligger utanför stadskärnorna och lockar med bättre priser och större utbud än vad som ryms i innerstadens butiker. Dit behöver man helst åka i bil. Skor hittades och inköptes och därefter slog vi ner rumporna i en av områdets restauranger.. Spicy Hot.. Asian fresh food. Gott var det. Och starkt. Kyckling i röd curry (bild 4).

Eftersom det är fredag så följer jag min egen lilla tradition.. att somna i soffan någon gång under den så kallade fredagsunderhållningen på teven. Jag tog ingen bild på soffan. Inte på den halvt uppätna chokladbiten eller på kattmaten och mjölken jag handlade på hemvägen. Jag fotograferade inte heller idag den ljuvliga kattpojken som är min egen healer och som hälsade mig så hjärtligt välkommen hem ikväll. Jag tänker inte heller fotografera sängen jag strax ska krypa ner i. Nu är veckans vardagar slut.. och det är jag också.

(18/100)

20160318_075845.jpg 20160318_080528.jpg 20160317_152203.jpg 20160318_174542.jpg

Read Full Post »

Jag tar en stund i taget. Kippar efter luft ibland. Svarar att allt är okej om någon frågar. Det blir enklast så. Tungsinne är inget man generellt orkar dela med sig utav bara sådär. Vi har svårt att tala om sådana ”jobbiga” saker. Inte alla och inte alltid, men med många och ofta är det så. Känslan av att man inte bör klaga finns långt fram i medvetandet. Det är dessutom fortfarande ganska obekvämt och olustigt att prata om hur man egentligen mår. Psykisk ohälsa.

Fast det är ju inte mer märkligt än att må dåligt i magen, ryggen eller i knäet. Faktiskt. Då är det så befogat och legitimt att uppsöka läkare, få piller och salvor.. och kanske till och med kryckor eller bandage så att det verkligen syns hur dåligt man mår. Om vi mår dåligt i själen så syns det inte lika tydligt. Kanske kan någon man känner väl lyckas skymta något i ens blick.. där sorgen och tungsinnet oftast lyser igenom tydligast. Om man ser efter.

En människa som är kantstött i själen kan också skratta, skoja och ta sig igenom arbetsdagar och sociala åtaganden. Men det kostar ganska mycket energi att spela normal, att hålla skenet uppe, att bibehålla masken på. Men det kan kännas nödvändigt för att orka ta sig igenom livet just där och då. Kanske orkar man inte bryta ihop och förklara sig. Det kanske inte ens går att förklara. För man vet inte själv. Det finns kanske inte en förklaringsbar orsak. Det kanske är ett hopkok av massor med orsaker. Eller så är det kanske så att själen är trött för att den gått på högvarv och varit galet aktiv alldeles för länge. Kanske har återhämtningen varje människa behöver inte varit tillräcklig.. eller ens funnits alls. Kanske finns det en sorg man bär som man inte ens orkar hantera. Kanske är det bara så att man måste få vara riktigt ledsen ibland.

wp-1457258441112.jpegSå just nu tar jag en dag i taget. Ibland en stund i taget för att en hel dag känns för mycket att greppa. Jag kämpar. De flesta känslor ligger nära ytan och jag kan skratta och vara tokig utan att låtsas. Men jag gråter också mycket och jag lever med ångest som tar mycket kraft. Jag vågar prata om hur jag mår, för jag vägrar skämmas och låtsas som att allt är bra när det inte är så. Livet är underbart och jag lever i tacksamhet varje dag. Men för tillfället innehåller livet lite fler nyanser av mörker. Det finns ljusglimtar varje dag som bär mig vidare till nästa dag. Idag bestod den i ett nästan två timmar långt samtal med någon jag tycker mycket om och gärna både skrattar och gråter tillsammans med. Tack!

Mer om psykisk ohälsa följer då och då. Det är viktigt att våga prata om. Viktigt.

(17/100)

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: