Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘trötthet’

Min första omgång semester för i år är nu slut. Hur det gått till vet jag ärligt talat inte.. för jag jobbade nyss och nu ska jag tillbaka igen. Har hunnit blinka kanske fyra gånger bara. Men det hjälper inte.. verkligheten vittnar om att det gått två veckor sedan jag var på arbetsplatsen senast. Hur var semester då? Tja.. ungefär såhär..

Vädret
Behöver egentligen inte någon närmare förklaring till vad jag tycker om den typen av väder som råder just nu. Förjävlavarmt är väl ett ganska bra ord i sammanhanget. Jooo, jag gillar också sol och värme. Men inte när det blir av typ tropikhetta. Den hör tropikerna till och när jag gick i skolan fick jag lära mig att tropikerna är placerade mycket långt ifrån Sverige. Gissa till exempel hur det känns att åka spårvagn med två miljoner förskolebarn som ska på utflykt när spårvagnen håller obehagliga 30+ grader. Inte kul. Dallrande äckelhetta. Men det är sommar och jag skulle lätt kunna ge Nobelpriset till den människa som uppfunnit fläkten.

Utflykter
Det har blivit två. Eller tre kan man säga. Först fick jag underbar kvalitetstid med en riktigt kär vän som tog med mig på sina barndoms vägar några mil härifrån. Vi hamnade även på en handelsträdgård och fick sedan också uppleva den största, mäktigaste räkmackan i Skärblacka den dagen. En fantastisk början på semestern var det. Min idol Cool-Hugo var också med. En söndag tog en av bröderna med sin syster till IKEA en sväng. Bara för att liksom. Trevligt..! Alla vet ju att jag älskar IKEA. Därför blev det ytterligare en tripp dit några dagar efteråt. Den utflykten började med att vi körde till Gamla Linköping.. denna pärla bland pärlor om man gillar historia och hantverk. Och godis för all del. Cloettas fabriksbutik är rent fysiskt omöjlig att undgå när man är där. Och trots att man ska ”hålla igen”.. så blir det minst en kasse med ut därifrån. Jag menar.. en stor påse Polly för tio kronor! Kriminellt att låta bli ju. När man ändå var i närheten så slinker man liksom in på IKEA igen trots att man nyligen var där. Köttbullar och värmeljus. Och lite till. Så blev det.

Maten
Några gånger har vi fått igång grillen. Och gott som bara den har det varit. Det har uppskattats stort av dem som varit här och ätit med oss. Egengjord tårta har vi också hunnit göra ett par, tre gånger under dessa semesterveckor. En av tårt-tillfällena var då vi firade en fasterälskling som fyllde 16 år. I övrigt har det mest druckits vatten. I kopiösa mängder. Gissa varför..? (se första rubriken) Denna kärringens urinblåsa har utmanats rejält dessa veckor. Att ha semester innebär dessutom att man slipper tänka på matlådor, vilket är ganska skönt. Nu börjar matlådeplanerandet igen. Måndagens är klar. Resten av veckan är oviss i lunchväg.. men det ordnar sig, som det alltid gör. Frysen är full med möjligheter i matväg. Det är väl det där med orken och inspirationen som ligger lite lågt just nu. Med lite tur så känner dottern annorlunda.

Aktiviteter
Har det varit sparsamt med. Men en dag kom vi så ändå iväg till Centralbadet. Deras 50-meters utebassäng var precis så ljuvlig som den såg ut att vara. Det är ju så otroligt skönt att vara i vatten, att simma. Vi prickade in simmandet under en av de obarmhärtigt varmaste dagarna dessutom. Mycket folk men inte alls trångt någonstans. Perfekt. Så en bastu på det med hårinpackning och allt. Det blir inte bättre än så.

Så har det liksom inte fått plats med så mycket mer. Två veckor går fort. En del vila och återhämtning. Inte så mycket som jag skulle behövt, men något ändå. Ett läkarbesök som resulterade i fortsatt deltidssjukskrivning ännu en tid framöver. Några sovmornar.. välbehövliga sådana. Flera ljuvliga och lata stunder med min älskade Kejsare Karamellpudding. En del organisering och rensning här hemma.. både ute och inne, vilket känns suveränt bra. En hel del hjälp av min hjältinna Melina som jag för evigt är tacksam för att ha i mitt liv. Hennes Eric har också hjälpt till. Så nu är det jobb igen som gäller.. i hela nio veckor till innan nästa semesteromgång påbörjas. Då är det underbar september gott folk. Jag längtar!

Read Full Post »

Ja, så känns det ibland. Som måndag hela veckan. Måndagar har vi ju diverse associationer till och sällan är de av det positiva slaget. Lite beroende på hur helgen varit kanske. Mycket beroende på hur livet ser ut i övrigt. Inget konstigt med det.

Själv tillhör jag sorten som mestadels är otroligt tacksam och glad över att få gå till mitt jobb. Framför allt är jag oändligt tacksam över att ha ett arbete att gå till. Men just nu är det lite motvind av flera olika anledningar. Just nu känns det som måndag, måndag, måndag, måndag, fredaglördagsöndag… och så måndag igen.

Men med en tro på att livet ljusnar och med en hel del starkt kaffe kommer jag att ta mig igenom det här också. Tills dess ska jag anstränga mig för att tycka ännu mer om måndagar.

Read Full Post »

Några få dagar kvar bara. Kan börja räkna timmarna faktiskt. Det vankas snart semester. Det känns i både kroppen och i själen att jag jobbat hela sommaren.. och dessutom på heltid för första gången på snart 1,5 år. Men jag har ju valt det själv. Gnäller inte.. konstaterar bara att nu är det verkligen dags med lite ledigt.

Behovet av återhämtning bankar på dörren med båda knytnävarna. De diskreta knackningarna har ignorerats en tid. Det känns som om jag går på ångorna och att tanken är så gott som tom. Semestern innehåller inga bestämda planer.. mer än lite lösa tankar om dagsutflykter eller några dagars lillsemester på annan ort. Vilken tur att jag trivs hemma för det är där jag i huvudsak tänker semestra.

När ”alla” andra kommer tillbaka från sina semestrar så går jag.. När jag återgår till jobbet senare i september så kan man inte med bästa vilja i världen längre kalla det för sommar. Då är det höst. Äntligen.

Read Full Post »

Det känns fortfarande som att jag borde vara ”frisk” och i full fart lite överallt vid det här laget. Jag har ju jobbat heltid några månader nu. Är inte längre sjukskriven. Då måste jag ju vara frisk. Eller..?

Nej, jag är inte frisk än. Eller det beror på hur vi definierar frisk förresten. Men efter en utmattning är det inte alls ovanligt med symptom som hänger kvar i flera år ibland. Den som fått diagnosen får lära om inom många områden och det är där motståndet finns. I varje fall hos mig. Jag har JÄTTESVÅRT att acceptera mina begränsningar. Intellektuellt är det inga problem. Jag vet och jag förstår och jag skulle kunna föreläsa om hur det ligger till. Men känslomässigt finns det där glappet som ”stör”. Det är frustrerande att det är så svårt att acceptera. Jag är min egen största fiende som hindrar mitt tillfrisknande. Suck..

Det finns tillfällen då mina begränsningar märks mer än annars. Man använder ordet hjärntrött, vilket beskriver tillståndet ganska bra. Jag blir fort trött av yttre stimulans.. såsom ljus och ljud i diverse olika former. Folksamlingar, sociala sammanhang.. något så enkelt som ett biobesök eller en fika med vänner kräver vila efteråt. Jag måste ha omedelbar återhämtning i form av tystnad och stillhet en stund. Koncentrationen är nog den mest begränsande delen av hela utmattningskakan. Jag kämpar med att komma så långt att jag kan läsa en bok igen. Faktatexter på jobbet kräver allt jag har. Jag måste förbereda mig som aldrig förr om jag själv ska hålla någon typ av föreläsning.. stor eller liten. Ingenting flyter på som det alltid gjort förut. Allt kräver en ansträngning som aldrig tidigare behövts. Frustrationen är konstant. Likaså tröttheten.

Men vila då, säger de kloka som vill mig väl. Välj bort det som kan vänta. Skala bort allt och bara existera, säger de. Hur gör man då..? Hur stoppar man alla tankar som vill så mycket och som skapar så dåligt samvete för att jag inget orkar..? Jag önskar jag kunde stänga av och trycka igång igen.. lite sådär lagom smidigt utifrån dagsformen. Men det fungerar tyvärr inte så.

Så nog jobbar jag med mig själv alltid. Mer än vad någon kan förstå. Jag har det där nystanet av röd tråd som jag försöker reda ut lite i taget. Jag är inte ett dugg orolig för att jag inte ska klara det så småningom. Jag är bara otålig. Jag vet att jag duger som jag är.. även utan att prestera. Men jag känner inte så. Frustrerande.

Det är ett par veckor kvar till min semester. Då får jag fyra veckor på mig att öva på att bara vara. Om jag nu inte kommer på en massa annat som ska passas på att hinnas med. Inga planer finns dock.. utan dagarna får komma och gå lite som de vill. Jag förbereder mig mentalt för det i varje fall.. att bara vara.

Read Full Post »

Jag gick i mål även i år. Tredje året på raken. Ett hundra blogginlägg på ett hundra dagar. Utmaningen avklarad. Grattis till mig..!

Det känns som en dubbel seger med tanke på i vilken situation jag befinner mig för närvarande. Livet har varit, och är fortfarande, utmanande och jag kämpar med att acceptera de begränsningar min hjärntrötthet orsakar. Det kräver lite mer än vanligt att genomföra en del saker då bland annat koncentrationen inte är som den borde. Jag blir lätt distraherad och då tar många, till synes, enkla saker längre tid att göra. Det är frustrerande, irriterande och skapar negationer mot mig själv. Jag inser hur orimligt det låter och jag önskar jag kunde känna och fungera annorlunda.. men jag är inte där än. Jag är dock på väg.. men då jag är av den otåliga sorten så tycker jag nog inte att det går fort nog.

Utmaningen betydde lite mer just i år och just på grund av min nuvarande situation. Men jag gjorde det och tacksamheten och glädjen känns viktig och riktig. Så följer den sedvanliga frågan då utmaningen nu är avklarad..

Ska jag fortsätta skriva..?!

Skriver jag för att jag vill att någon ska läsa, eventuellt beröras och möjligen återkoppla på något vis..?! Självklart gör jag det. Det motiverar, gläder och inspirerar att få veta att någon annan läser det jag skriver och dessutom tar sig tid att på något vis lämna en kommentar eller annat bevis på att de tagit del av mina ord. Men allra mest skriver jag för min egen skull och det borde också vara det som möjligen driver mig att fortsätta. Hur det blir med det får vi väl se.

Till dem som eventuellt följt mina hundra inlägg vill jag rikta ett hjärtligt tack för att ni tagit er den tiden!

(100/100)

Read Full Post »

Något förenklat men mycket sant!

Andas in den goda skiten. Andas ut skitsnacket.

Riktigt sug åt er av allt gott i världen. Inte bara choklad, utan även komplimanger, skratt, vänliga leenden och kärlek i alla former. Dra ett långsamt och djupt andetag och låt allt positivt följa med in i ditt system. Njut riktigt.

Därefter andas ni ut all skit som ligger inne i systemet och möglar. Ut med det bara! Låt det inte förgifta dig inifrån. Vädra ut det en gång för alla. Låt det inte få ta mer plats, kraft, utrymme och tid.

Det låter så enkelt..!? Kan vara sant. Värt att prova kanske?!

(79/100)

Read Full Post »

Det är brist på den. Sömnen. Själva kvaliteten på sömnen är det inget fel på alls.. det är att komma till ro som är problemet. Och ett stort problem är det dessutom. Bristen på tillräckligt med sömntimmar resulterar att jag är på gränsen till medvetslös till och från under arbetsdagen. Det riktigt svider i hela kroppen och själen och hela min varelse ropar efter vila. Nästa vecka är det långhelg. Fyra dagar ledigt. Utan väckning. Åhh..

En efterlängtad läkartid på tisdag kanske kan hjälpa. Hoppas.

(77/100)

Read Full Post »

Idag började jag arbeta heltid igen efter ett års sjukskrivning i varierande grad. Fick skriva på ett papper där jag friskförklarar mig hos vår personaladministratör. Betyder det att jag är frisk nu..?

Jag är försiktigt optimistisk. Har längtat efter det här i ett år nu.. att kunna jobba fullt ut igen. Frisk är jag inte. Eller förresten.. vad innebär det att vara frisk..?! Jag är fullt arbetsför men förtvivlat trött. Är inställd på att det tar ett litet tag innan den här förlamande tröttheten släpper. Det är nu livet ställs på prov och det får visa sig om jag lärt mig något under detta år som passerat sedan jag rasade ihop. Är jag redo att balansera livet på ett mer sunt sätt..? Prioriterar jag min återhämtning..? Kan jag säga nej utan att få dåligt samvete..? Kan jag motstå frestelsen att kasta mig in i allt som lockar och drar..?

Jag vet inte..! Men det är definitivt dags att prova. Det är dags att se om jag lärt mig att vara snällare mot mig själv och om jag kan respektera mina begränsningar och agera utifrån dem. Inte låta dem styra mig utan snarare guida mig till en tillvaro som är hållbar på lång sikt. Tillåta mig själv mer. Tänka lite mer på vad jag behöver och inte enbart på vad jag vill. För jag vill så mycket. Men mest av allt vill jag må bra.

(70/100)

Read Full Post »

Nu påbörjas nya utmaningar.. både i arbetslivet och i personliga livet. De hänger ju ihop. Målet där framme någonstans är att ha hittat en fin balans mellan mitt arbets-jag och mitt privata-jag. Båda är viktiga men det ena har dominerat lite för mycket och lite för länge. Jag har under året som gått sedan jag blev sjukskriven fått till mig många nyttiga och användbara verktyg. De flesta låter enkla men inget i detta är enkelt. Förändringar tar tid om de ska bli bra. Att slarva sig till något som bara håller en kort tid är helt ointressant. Jag har tänkt att må bra riktigt länge framöver. Att vara utmattad eller hjärntrött (det finns flera namn på min diagnos) är överväldigande. Det är oerhört svårt att acceptera alla begränsningar som följer med diagnosen. För mig i varje fall. Jag vill väldigt mycket mer än vad jag klarar av. Av begränsningarna följer frustration, sorg och ilska.. som föder ännu mer trötthet och utmattning och begränsningar.

Ett av verktygen strider mot mycket av vad den svenska mentaliteten står för. Åtminstone historiskt sett eller jag kanske generaliserar nu och det är inte min avsikt. Men vi svenskar (fast jag är ju finländare egentligen) har ju Jante att ta hänsyn till. Vi ska inte tro vi är något… och om vi nu mot förmodan ändå tror det… så ska vi då verkligen inte tro att vi är bättre än någon. Nej, vi ska veta vår plats och stå lite skämmigt vid sidan av och inte tro något så orimligt som att vi har ett värde och att vi törs visa det. Verktyget är något så självklart som Var snäll mot dig själv!

Var snäll mot dig själv. Smaka på den. Vad innebär det att vara snäll mot sig själv? Tja.. det är väl olika för olika människor. För mig innebär det att ge mig själv mer tid att göra saker jag mår bra av och blir glad av. Små saker. Stora saker. Men något jag själv väljer för min egen skull. Det innebär också att ge mig själv tid till återhämtning och vila. Att inte få skuldkänslor när jag ger mig själv den tiden. Att inse att den tiden är så viktig och att den hjälper mig att läka. Att inse att jag inte latar mig, utan jag tillåter mig att hämta nya krafter. Det betyder också att ibland säga nej till annat och andra. Inte för att jag nödvändigtvis inte vill följa med eller vara en del av.. utan för att jag behöver återhämtningen. Jag behöver lära mig att sitta och ha tråkigt. Jag får tvinga mig att sitta och betrakta en älskad katt eller ett skitigt fönster.. utan att samtidigt känna att jag måste prestera något. Vila. Måste vara ett av de finaste orden i vårt språk… vila.

Det må låta som självklarheter för många. Men för mig är det en stor utmaning att kunna göra detta utan att få dåligt samvete. För det är där nyckeln finns. Samvetet. Jag kan säga nej och jag kan minsann lata mig utan problem. Men jag får kämpa hårt med mitt dåliga samvete och känslan av uselhet och otillräcklighet varenda gång. Det är där min utmaning ligger. Att vara snäll mot mig själv utan att behöva förklara mig eller att få dåligt samvete. Det är dags nu.

(48/100)

Read Full Post »

En återhämtningsdag..? Bah…!! Inte riktigt.

Tidigt på morgonen hade jag det ärofyllda uppdraget att ta Iron Man till sjukhuset för röntgen. Gossen är van med kontroller och uppföljningar av allehanda slag då han är född med ett funktionshinder. Detta kompenseras dock storligen genom hans knivskarpa intelligens och hans gränslösa mundiarré. Den här killen snackar mer än sin faster, vilket inte säger lite. Så gott som varje gång vi talas vid förvånar han mig med sina kluriga tankar och sammanfattningar av allehanda ting han snappat upp. Han är ljuvlig och han skötte sig exemplariskt på sjukhuset. Faster fick vara med inne på röntgen och bära en mörkt röd blyväst för att inte bli strålande. He he he..

Lämnade Iron Man tillbaka på frita och for hem för att duscha och äta frukost. Sen en tur till staden för att vara med på viktigt möte tillsammans med dottern. Mötet avlöpte lysande och i positiv anda.
Vi promenerade runt hörnet från stället vi nyss suttit på möte i och tog del av absolut bästa kinamaten i vår vackra stad. Lunchbuffé av den riktigt goda sorten. Fräscht och gott. Riktigt gott. Fullständigt omöjligt att inte bli riktigt mätt på ett sådant ställe. Vi gick som övermätta pingviner därifrån, vaggandes.

Nästa anhalt var stället där man plattar ut sina tuttar vartannat år. Ja, om man fyllt 40 alltså. Jag uppskattar verkligen att de lyckats anställa så varlig och medkännande och lugn personal på det där stället. Det är inte som cellprovstagning… oh nej, långt därifrån. Men något utlämnande är det ändå att klä av sig inpå bara skinnet och stå där framför en främmande människa som ska ta på ens mer privata kroppsdelar. Med varma händer letade hon avvikelser och placerade mina attribut i rätt läge för utplattning och avläsning via någon typ av scanner eller röntgen eller något liknande. Helt otroligt hur tillplattade de kan bli..! Idag serveras pannkakor… liksom…!

Så var det lite fika på det.. och handla.. och det är möjligen något av det tråkigaste jag vet. Men det behöver göras och i sällskap får det ändå anses vara helt okej. Dottern var ju med. Väl hemma kände jag mig helt manglad.. trött.. dränerad. Hela kroppen värker fortfarande, många timmar senare. Av vilan blev det inte mycket. Telefonen har ringt och jag har fått känna mig behövd och nyttig. Men nu.. nu minsann.. är jag inte längre tillgänglig för någon annan än den där Kejsare Karamellpuddingen som jag hoppas ligger och värmer upp delar av min säng. Bästa stunden på dygnet är den då han lägger sig på mitt bröst när jag krupit ner i sängen.. spinner och borrar ner sin nos i min hand. Det kallas livskvalitet.

(41/100)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: