Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘träd’

På min vanliga promenadrunda här i området passerar jag detta mäktiga, gamla, majestätiska träd. Det är tydligt att man tagit hänsyn till trädets placering då man någon gång i världen planerat bostäderna såväl som hur spårvagnens spår ska dras. Trädet har fått bestämma hur spåret ska löpa genom landskapet och hur gångvägarna ska få flyta mellan detta spår och husen som bildar den stadsdel jag bor i. Trädet måste helt enkelt ha varit alltför vackert och mäktigt redan då man planerade att påbörja utformningen av detta område någon gång på 70-talet.

Men trädet har ju tronat där i många, många år innan dessa byggplaner utformades. Tänk om det kunde berätta vad den fått vara med om. Vad har det här trädet fått bevittna genom åren..? Hur såg världen häromkring ut när trädet var blott en ung och tunn slana. Förmodligen var den omgiven av andra träd i olika storlekar och sorter. Var det bara skog här.. eller fanns det annan bebyggelse i närheten..? Fanns här en väg eller stig som användes av människor till fots.. eller åkte man kanske häst och vagn..? Man gjorde sannolikt både och.

Har det kanske stått ungdomar och svärmat, lutandes mot denna stam..? Kanske har man tagit skydd från ett sommarregn under dess skyddande krona..? Har man stått och gömt sig bakom stammen i en lek eller möjligen i en farofylld situation..?

Jag passerar som sagt ofta trädet på mina promenader och jag noterar dess skönhet. Jag får en god känsla och jag känner tacksamhet över att få uppleva något så mäktigt och vackert. Det slog mig också idag att också jag genom mina promenader nu är en del av detta träds historia. Jag ler lite och viskar ett hej när jag passerar i tron att trädet känner glädje över att någon ser det.

Vi är inte så olika ändå.. träden och vi människor.

Annonser

Read Full Post »

Det står där.. på andra sidan spåret från baksidan av vårt hus. Ett ensamt träd. Jag har ingen aning om vilken sort det är. Lagom stort. Inte enormt.. men inte heller pyttelitet. Ett lagom stort träd. Ganska anonymt egentligen. Hundarna markerar det sannolikt ganska ofta då det står vid gångvägen där många hundägare passerar på sina hundpromenader. Trädet gör verkligen inget väsen av sig där det står i alla väder. Ensamt. Anonymt.

Men någon har någon gång planerat och planterat. Antagligen någon av vaktmästartyp och anställd av hyresvärden som äger husen runtomkring. Trädet har nog stått där i ett antal år. Ser ut att vara ordentligt rotat och stadigt. Kanske planterades det någon gång sent på 70-talet när det här området började ta form.

Förutom att stå till tjänst som revirmarkerare för diverse hundar i området så ger det också viss skugga under riktigt soliga dagar. Inte så mycket skugga då det är ett lagom stort träd.. men tillräckligt för att vara till nytta för den som kanske inte vill ha solgass hela tiden. Den kan säkert också tjänstgöra som bofäste för små fåglar om de så önskar. Trädet har ju sin uppgift i den här världen såsom allt och alla vi andra. Utom fästingar. De har ingen uppgift annat än att sprida äckel omkring sig. Förlåt alla fästingar.. men så är det.

Men idag.. idag tittade jag riktigt på det där trädet. Jag såg något som var så vackert att jag drog efter andan. Men se själva.. dessa blommor i små klasar.. den ena mer vacker än den andra. Här står nu detta lagom stora, ensamma, anonyma träd och är så vackert så man tappar andan. Dess storhetstid är nu. Alla har vi vår betydelse och vår uppgift här i världen. Ibland dröjer det bara en stund innan vi kommer på vad det är. Och ibland ser andra vår skönhet och vårt värde trots att vi inte förmår att se det själva.

(85/100)

Read Full Post »

Nöjda nu..?

wpid-20150521_221115.png wpid-20150521_221002.png

Idag har vi haft sol och värme.. och ljuvliga vindar. Lika trevligt som det gråa, murriga.. enligt mig. Men idag, då såg det ut såhär.. och lovsången över ”den riktiga” vårens ankomst har ljudit hela dagen runt omkring mig.

 

(82/100)

Read Full Post »

Jag har den stora glädjen att få traska en liten bit i en allé på vägen till och från spårvagnen och jobbet. Jag bara Älskar alléer. Jag kan inte riktigt förklara varför.. jag bara gör det. Tycker om hur de bildar en egen tunnel eller portal.. eller vad man nu kan kalla det. Räta rader med stolta träd som får se människor komma och gå. Just träd är jag särskilt förtjust i för övrigt. Det är något visst med träd ändå. Har skrivit om min kärlek till träd tidigare, läs här om ni vill. Har alltid fascinerats av träd och känner av någon helt obeskrivlig anledning mig dragen till träd. Funderar ibland på hur vi människor och naturen ständigt förändras medans träden står där stolta och vackra och bara växer och är fantastiska. Livstiden för en ek är cirka 1200 år. Jag menar.. WOW. Det tar den 600 år att växa klart och sedan lika lång tid att sakta dö. Snacka om livscykel. Det är så himla sorgligt hur lättvindigt skog skövlas i världen idag.

wpid-20150507_081222.jpg wpid-20150507_081243.jpgNåväl.. i vilket fall som helst.. tillbaka till min lilla allé-promenad. Här står ett träd med några varv av plastband kring sin stolta stam. På bandet står det RISKTRÄD. Hmm.. Är det stackars trädet en risk för oss människor på något sätt? Eller för sina andra trädkompisar? Eller är det vi människor som är en risk för trädet? Det kanske är extra känsligt. Kanske har det blivit sjukt eller skadat och står där och är en risk för att förståsigpåare ska utröna om det kan kurera sig eller om det ska huggas ner (hemska tanke). Dessa tusentals vackra lindar som utgör Norrköpings vackra promenader i långa allé-rader.

Som om det inte fanns vettigare saker att fundera över. Eller nej.. varför skulle något annat vara viktigare?! Ett träd som ger oss liv och glädje bara genom att finnas är väl nog så viktigt som något annat. Och se nu.. nu fick den vackra linden som uppenbarligen är ett riskträd ett helt eget blogginlägg!

 

(81/100)

Read Full Post »

wpid-20150428_010311.pngJag älskar träd. De är både symboliska, vackra, till nytta och en massa annat. De senaste dagarna har jag kunnat se hur flera träd verkligen vaknat ur vinterdvalan och som manifesterar den stora glädjen av att våren kommit och att allt börjar på nytt. Se hur vackra de är då de står i blom. Rikligt med blomster till glädje för oss alla (utom allergikerna).

Många, många gånger har jag betraktat riktigt gamla, mäktiga träd och undrat över vad de fått bevittna genom de årtionden.. i vissa fall århundraden de stått där och sträckt sig mot himlen. Jag har fått lära mig att exempelvis en ek.. den mäktigaste av dem alla.. tar sexhundra år på sig att växa. Efter sex århundraden står den i sin fulla kraft och andas visdom och en tro på evigheten. Därefter tar det ytterligare sexhundra år för den att dö. Tänk.. en ettusentvåhundra år. Det är en lång stund.

wpid-20150429_000335.png  wpid-20150427_074721.jpg

Träd är liv. Rötterna i jorden och armarna mot himlen. Träden förstår vikten av återhämtning och vila för att sedan orka och kunna vara bedårande och ge av sin näring och frukt, syre och glädje till omgivningen. Vi har en del att lära av träden.. om hur viktig återhämtningen är för att vi ska orka och kunna prestera. Stilla står de kvar med rötterna i jorden även då det stormar. Ibland brister det dock.. och då får man sätta nya skott och börja igen. För det är det värt.

 

(59/100)

Read Full Post »

Jag gillar det! Att blanda gammalt och nytt. Inte bara inredningsmässigt, utan i livet över huvudtaget. Gammalt och nytt blir i min värld en riktigt fin och bra kombination.

Ur inredningsperspektiv så rent av älskar jag det. Jag blandar gärna i mitt hem. Gamla vackra saker som är väl värda att bevara. Jag har sparat och inhandlat gammalt både av estetiska och funktionella skäl. Ibland är det så vackert att jag inte kan låta bli och ibland hittar jag något som fungerar så mycket bättre än ett mer modernt alternativ. Återanvändning är bäst. Second hand och loppisar bara älskar jag.

Ur åldersperspektiv blir det ännu mer tydligt hur väl mixen kan behövas. De äldre och de yngre har mycket att lära varandra tror jag. Att ta med traditioner och minnen in i framtiden är något som tilltalar mig, känns viktigt. Jag tänker ofta på saker min Mummi lärde mig. Allt ifrån hur viktigt det är att diska i varmt vatten, hur man kokar kokkaffe till hur man gör den bästa äppelkakan. Många unga borde praktisera på våra ålderdomshem.. där de unga kan hjälpa de gamla rent praktiskt.. och de gamla kan lära de yngre med hjälp av sina minnen och berättelser. Det berikar att blanda. Det skulle vara fantastiskt om många unga uppmanades att lyfta blicken från telefoner, paddor och skärmar för att se livet som det ser ut på riktigt och inte via en skärm. Göra mer som vi som växte upp utan skärmar gjorde. Det utvecklar.

wpid-20150424_103116.jpgOch alla får ju plats. Blandningen blir det mest funktionella och vackra, vare sig vi ser till möbler och ting eller människor i flera generationer. Se här på lindens små tjuvskott. Gammalt och nytt i en charmig blandning. Det ena spirar med stöd av det andra. Båda behövs.. det ena rotade, trygga stöttar och låter det andra få växa. Nu kanske inte dessa små tjuvskott får lov att växa så långt och så länge .. men de kanske tas till vara för att kunna slå rot och bli mäktiga på en annan plats.

 

 

 

 

 

(56/100)

Read Full Post »

När jag passerat det stora Himmelstalundsområdet så svänger jag av in mot staden. Norrköping kantas av Promenaderna. Den Norra, Östra och Södra Promenaden. Alla dessa kantas av fantastiska träd.. främst lindar.

Sedan slutet av 1800-talet ramas större delen av Norrköpings stadskärna in av långa lindalléer. Norrköpings promenader har sedan dess haft ett högt värde för Norrköpingsborna.

Med sin unika karaktär är de ett av stadens främsta kännetecken och en självklar del av Norrköpings identitet.

Sammanlagt finns det 1 787 lindar i Norrköpings promenader, varje träd är unikt och har ett eget nummer. Arterna som finns planterade är parklind, skogslind och bohuslind. Avstånden mellan träden är nio meter.
(hämtat från http://www.norrkoping.se)

Min dagliga resa svänger av på den Norra Promenaden. Jag älskar dessa promenader som omringar denna vackra stad. Många husfasader som är mycket gamla och mycket vackra kantar promenaderna. Spårvagnen följer den Norra och den Östra Promenaden. Alléer har alltid fått mig att sucka hänfört. Jag vet inte riktigt varför men de tilltalar mig. På våren och sommaren går man som i ett valv av grönska.. på hösten kan man njuta av femtiotusen nyanser av gult, orange och rött. Underbart.

Promenaderna leder dig dit du vill och behöver komma och aldrig är de tysta och tomma. De är fantastiska och de förstärker också årstidsväxlingarna då träden ju följer året med allt från det kala, nakna tomma via det mustigt gröna och livfulla och så till den ultimata färgexplosionen innan löven åter faller och allt börjar om.

No Promenaden spånkan norra prom

 

 

 

 

(28/100)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: