Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tillit’

.. en flicka. Eller vi kan väl nästan påstå att hon just här faktiskt var en ung kvinna. Kring tjugo. På bilden ler hon så fint hon förmår trots att hon avskydde sitt svinto-hår. Håret hade fått utstå mycket då flickan varit i USA en tid och där.. i Floridas brännande hetta (och långt ifrån inpackningar och annat bra-att-ha-för-håret) tog kalufsen rätt bra med stryk. Såg ut som vitt svinto den sommaren. Vi ser att det är 80-tal på den karakteristiska luggen och på den pastellfärgade blusen. Blusen hade hon förresten sytt själv. Det fanns en tid då hon tyckte sådant var roligt. Det kanske hon tycker fortfarande förresten. Det vet ingen.. allra minst hon själv. Men hon kanske tar reda på det en dag. Solbrännan vårdades ömt med insmörjningar och där emellan ett antal timmar i solstol på altanen hemma. Ibland med en blomspruta fylld med saltvatten som skulle duschas på för att brännan skulle ta bättre. Ja himmel så korkat..

En kort tid härefter flyttade hon från hemstaden till storstaden. Blev sambo, började jobba på det där stora mejeriet med den röda kossan. Gifte sig, köpte hus, fick barn. Flickan blev vuxen på riktigt. Ansvar och allvar. Under den perioden i livet var det ansvar och allvar som dominerade. Förutom det där med att bli mamma. Det var ju bara häftigare än något annat någonsin. Och är så fortfarande. Djup tacksamhet för att hon blev min. Maken, villan, jobbet och allvaret är borta. Barnet är kvar såklart. Alltid. I all tid. Ensamliv med barnet som också blev en ung kvinna till slut. En modig, stark, klok och underbar sådan. Solen i mitt liv.

Ibland skymtar hon bakom kulisserna.. den där 20-åringen med svinto till hår. Hon bar på så många drömmar då, helt ovetande om vad livet skulle bjuda på. En del drömmar slog in.. andra inte. Andra drömmar har skapats och närs fortfarande av den där flickan som nu.. ett 30-tal år senare faktiskt kommit fram till att nu är det äntligen dags..! Det är dags att våga fråga sig själv vad hon vill och därefter också göra det. Att leva som den hon egentligen är. Allt är möjligt. Allt ordnar sig. Livet blir vad hon gör det till.. så nu minsann.. nu ska hon leva..!

Annonser

Read Full Post »

Det behöver inte krånglas till alls. Det här är en mycket enkel sanning. Lätt att förstå om man är åtminstone hyfsat normalbegåvad. Om du tycker att det är jobbigt.. läs det sakta fler gånger tills det sitter som en självklarhet.

Respekt förtjänas. Det är inget som bara finns där av sig självt. Respekt är något vi förtjänar genom vårt sätt att bete oss mot våra medmänniskor. Hur bemöter vi andra..? En bra tumregel kan vara att fundera på hur vi själva vill bli bemötta och agera därefter. Ta sig tiden att bjuda på den där komplimangen eller det där lilla leendet kan göra enorm skillnad för dem vi möter. Prova.. det är gratis!

Ärlighet uppskattas. Visst låter det självklart..?! Det är tyvärr inte självklart för alla. Somliga tror att de vinner på att slira på sanningen. Men i längden blir det sällan eller aldrig så. Att ljuga tyder på osäkerhet och svaghet. Vad är vi rädda för..? Sanningen kan vara tung och svår att leverera men är ändå att föredra framför en lögn i alla lägen. Alltid. En sanning kan svida en stund.. men en lögn sårar och skadar djupt och länge. Att bära på en lögn innebär att det finns en extra sten som tynger våra axlar. Ärlighet sparar tid och eliminerar missförstånd. Våga vara ärlig.

Tillit förvärvas. Hur många i vår omgivning kan vi lita på till 100%..? Det tar tid att bygga tillit och att våga och kunna lita på någon annan människa fullkomligt är en stor gåva. Den eller de personer vi kan lita på villkorslöst blir vår familj.. oavsett om vi har blodsband till dem eller inte. Även med tillit handlar det om en relation som är djup och äkta.. och ömsesidig. För att känna tillit så bör det även finnas respekt och ärlighet som viktiga komponenter i relationen. Jag skulle vilja påstå att det till och med är nödvändigt.

Lojalitet returneras. Uppfyller vi det andra så får vi obrottslig lojalitet tillbaka. Vi har en medmänniska i vår närhet som ställer upp i alla väder. En människa som vill oss väl. En människa vi både vill och kan lita på.

Det låter enkelt och självklart.. men är det såhär vi beter oss..?! Att leva efter dessa riktlinjer skulle göra oss till riktigt bra förebilder för våra barn och ungdomar. Vi måste börja någonstans och vi måste stanna till en sekund och inse att det vi gör faktiskt betyder något för någon eller några andra. Lyft blicken och ta ansvar..! Hur ska våra barn och ungdomar lära om vi inte visar..? Jag vill vara en bra förebild för de barn och ungdomar som finns i mitt liv så långt jag förmår.. alltså tänker jag jobba på att vara mer uppmärksam på hur jag beter mig och vad det visar vidare. Hur tänker du..?

Read Full Post »

Jag kan ha skrivit om det här tidigare. Förmodligen. Orkar inte ens kolla just nu. Men i så fall tål det att sägas igen. Det är en monumental skillnad mellan vad du säger att du vill eller ska göra… och vad du faktiskt gör.

Att uttala sina ambitioner gör vi väl alla någon gång ibland. Allt ifrån hur vi vill planera dagen eller helgen.. till vad vi vill bli när vi blir stora eller vad vi vill åstadkomma med livet i allmänhet eller oss själva i synnerhet. Vi uttalar då en önskan eller en ambition om man så vill.. och inte helt sällan stannar det vid en just uttalad önskan.

Alltså: Det vi säger talar om vad vi vill göra eller vem vi vill vara.

Att faktiskt göra någonting konkret av det vi uttalat, planerat, drömt.. visar på handlingskraft och det skapar också tilltro och tillit. En människa som faktiskt gör det de säger att de ska göra går ju absolut att lita på! Det är inte alltid vi orkar och ibland sätter livet krokben för oss och planer blir ändrade eller förhindrade. Då uttalar vi nya planer, nya ambitioner som pekar mot den vi vill vara… det mål vi vill nå.

Alltså: Det vi gör visar vem vi är. Ord matchar handling.. skapar trovärdighet, tillit.

Det är inte så svårt att se vilket som är att föredra. Det ena behöver förvisso det andra men sorgligt nog stannar mångas ambitioner vid just bara uttalade ord… vilket är så synd. Förändra planerna om nödvändigt.. men sträva ändå mot att agera utifrån vad du säger att du ska och vill göra. Håll fast vid ambitioner och drömmar och glöm inte varför du en gång skapade dem.

Ja.. jag talar ofta med mig själv på det här viset..

(20/100)

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: