Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tårar’

Jag inleder med att be om ursäkt för mitt språkbruk i detta inlägg. Det kan råka smita in en svordom. Kanske flera. Det handlar om ångest. Man kan se det som ett ord bara. Ångest. Eller så kan man känna det och då räcker det inte att beskriva känslan med ett ord. Då heter det helvetes jävla skitångest.

Just nu är jag inne i ett träsk som består av stora delar svår, tung, vidrig ångest. Det begränsar mig oerhört. Får mig att ständigt brista i gråt. Vad är det som känns jobbigt..? Precis allting. Min erfarenhet och mitt intellekt försöker ibland lugna mig och påminna om att det går över, blir bra igen. Jag vet det. Men det gör inte mindre ont för det. Jag gråter inte mindre för det. Jag känner mig dysfunktionell.

Det går stunder, ibland timmar, då jag bara glider igenom dagen och känner mig helt okej. Sen slår det till, som om någon lägger en blöt yllefilt över allt som är jag. Jag tyngs ner. Det gör fysiskt ont när det knyter sig i hela mitt inre. Hela tiden finns det en inre röst som försöker trösta, övertyga.. som säger Andas..! Så jag gör det. Jag andas och gråter och har ont i varje fiber av min varelse. Sen snyter jag mig och så är det okej en stund igen. Dock med en känsla av en trötthet som är monumental. På något märkligt sätt är jag ändå tacksam över att kunna känna även såhär. Det är ju kontrasterna som är hela grejen. Livet liksom. Det ljuvliga blir så mycket ljuvligare när jag någon gång känt det vidrigaste vidriga. Även det här behövs i min process. Men fy så jobbigt det är.

Det går över. Absolut. Snart, hoppas jag verkligen. Men just nu är det inihelvete, förbannat, jävla skitjobbigt. Efteråt kommer jag att känna mig starkare än någonsin tidigare. När glädjen återvänder. Då ni…

Read Full Post »

Jag har enormt mycket att vara tacksam över. Och det är jag verkligen också. Varje dag känner jag tacksamhet för det lilla och det stora i livet. Men ibland räcker inte det. Ibland är jag ledsen och måste få tillåta mig att vara det. Idag har varit en sådan dag. En del dagar skaver den där masken jag sätter på mig mer än vanligt.. och det blir tungt att finnas till en stund. Det blir många tårar och det blir till och med svårt att andas för att sorg och tunga tankar tar mycket plats och mycket kraft. Det är inte farligt. Men det är väldigt jobbigt.

Jag har varit utanför hemmet idag och det var trevligt och bra. Men efter en stund kändes det som att jag bara måste få komma hem. Hemma kan jag bara släppa allt och vara. Känner mig skör och hudlös. Inte rädd eller orolig alls. Bara så himla ledsen. Det är inget särskilt som triggat mina tårar eller tankar. Ingen händelse eller något bemötande. Det bara är såhär ibland. Min sorg och mitt tungsinne finns där ständigt.. men det är inte så ofta jag släpper fram den.

Men idag har jag gjort det och nu är jag helt slutkörd.. och kan ändå inte sova. Ångest är hemskt. Riktigt hemskt. I morgon är en ny dag och ingen vet ännu vad som väntar. Jag står inför nya utmaningar i veckan som kommer. Känner mig redo och försiktigt förväntansfull.. väl medveten om att tröttheten kommer att vara en av de större utmaningarna att bemästra.

(67/100)

Read Full Post »

Härliga dagar. Tankeväckande, nyttiga och bra diskussioner. Skratt och socialt samspel. Efterlängtat. Välbehövt. Roligt. Mycket njutbart.

Årets två planeringsdagar är genomförda. Villa Fridhem är ett mycket vackert ställe där alla sinnen får sitt. Omgivningen, byggnaden, maten, servicen.. och arbetsgruppen. Allt i fint samspel. Vi har talat om vad som har varit, vad som är och vad som komma skall. Vissheten om att vi är en fantastisk arbetsgrupp har bekräftats.

Och ändå föds ångesten.. lägger sig som en blöt filt över allt som är jag. Kanske är det alldeles för många intryck som kräver sortering på allt för kort tid, vilket blir en utmaning då förmågan att sortera är så sorgligt begränsad fortfarande. Kanske är grundmåendet lite vacklande. Kanske finns det en djup känsla av mitt eget otillräckliga värde och prestation som dominerar i de mest olämpliga sammanhang. Kanske.

Gråten blandas med ångesten i bröstet men jag håller tillbaka så mycket jag bara orkar och kan… tills det känns tryggt att kunna släppa fram den. I ensamhet. Där inga förklaringar behövs eller krävs. Där tiden får stå still en stund tills jag orkar andas lugnt igen. Tills varje tanke av granskning av mitt egna jag inte längre smärtar och vänder omkull allt intellektuellt som faktiskt också finns där någonstans. Tills jag orkar bekräfta mitt värde inför mig själv igen. Eller tills jag orkar låtsas igen.

(56/100)

 

Read Full Post »

wp-1464624472483.jpegIdag är det inte mycket som fungerar som det borde. Allra minst jag själv. Själen bestämde sig för att göra en djupdykning.. som för att kolla hur länge jag klarar av att hålla andan under vattnet. Det kommer bättre dagar såklart. Men idag är det tydligt hur försvinnande små marginalerna är. Ångesten ligger som en blöt filt över mig. Så idag.. är jag ur funktion. I morgon är en ny dag med nya möjligheter. Jag har inte tappat hoppet och tron på nya dagar med nya möjligheter. Tack och lov.

(91/100)

 

Read Full Post »

20160507_112114.jpgKorna släpptes ut i försommaren. Ystra dansade och skuttade de av glädje. En hjärtevärmande syn. Sänkdalens gård på Vikbolandet stod som värd och tusentals människor var med och firade kossorna frihet.. Efter många och långa månader instängda i ladugården.

Det var vad jag mäktade med idag. Resten av dagen och kvällen har varit i tystnad. Tankar och tårar har flödat fritt i tystnaden. Det behövs också. Ibland.

(68/100)

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: