Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tacksamhet’

Det är ingen hemlighet att jag är en person av den otåliga sorten. Åratal av övning har dock resulterat i att jag hanterar bristen av denna dygd intill perfektion. Okej, okej.. det beror på vad det handlar om.. men jag menar generellt sett. Livet har lärt mig att det är klokt att lugna sina sinnen och vänta. Vänta och se. Min paradgren!

Sen att det sjuder inuti mig mest hela tiden är en annan sak. Jag hanterar det också. Jag hanterar det mesta faktiskt. Är till och med hyfsat skicklig emellanåt. Man lär sig liksom. Det är klokt att välja sina strider och för att kunna göra det så måste man kunna behärska sig, ha tålamod. Skulle jag reagera synligt på allt som driver mig till vansinne så skulle jag vara ett vandrande, gapande, ilsket monster. Tålamod. Jag kan det där med tålamod. Jodå.

Så serverar livet en käftsmäll som heter duga! Hejdå tålamod, behärskning och alla andra bra-att-ha-egenskaper.

Att det händer saker vi inte kunnat eller velat förutse är inget konstigt. Vid min aktningsvärda ålder har det hänt tillräckligt många gånger för att jag ska kunna konstatera att.. ”okej, nu igen…”. Vi hanterar saker och ting olika utifrån vad vi själva bär med oss i våra ryggsäckar. Men vi har också fått lära oss att respekt, vänlighet, hänsyn och empati är egenskaper som för oss framåt och som låter oss fungera fint tillsammans i sociala sammanhang. Det är synd att den lektionen har missats av så pass många människor ändå.

Mitt tålamod brann inne helt i veckan som gick. Jag imploderade både i sorg och i ilska. Det gjorde ont att vara både så ledsen och arg samtidigt. Efter ett par dagar hade mitt inre kommit fram till att det är förfärligt obehagligt att stanna kvar i sorg och ilska. Det är mycket mer konstruktivt och belönande att se klart och att göra det bästa av den givna situationen. Sorgen och ilskan finns kvar men är mer hanterbar nu.

Däremot är tålamodet helt jävla borta. Åtminstone när det kommer till det där med en del människors brist på respekt, vänlighet, hänsyn och empati.. eller vanligt hyfs om man så vill. Det är inte okej att som vuxen bete sig hur man vill överallt. Var elak och orättvis om du vill.. men var det där ingen ser eller hör dig. Var allt du vill med dina likasinnade stackare till ”vänner”.. men inte ibland oss andra som uppskattar vanligt hyfs. Tålamodet när det gäller praktarslen är helt borta. Egoistiska, barnsliga och elaka människor har inte min respekt. Inte längre. Och viktigast av allt.. om ni väljer att döma andra utifrån era skeva värderingar.. glöm då inte att granska er själva och era handlingar först så att ni kan stå rakryggade och utan skuld och döma andra.

Det finns alldeles fantastiskt mycket fint och bra att fokusera på i stället. Jag tror jag ska göra det..

Read Full Post »

Jag har lovat mig själv att leva mer i nuet. Att inte fastna med blicken i backspegeln är viktigt. Det är nog klokt att snegla i den ibland för att se vart jag kommer ifrån och hur det tagit mig till där jag befinner mig idag. Det finns ett värde i att se vad som händer idag och också inse hur det påverkar i morgon.

Det är lika viktigt att inte stirra mig blind framåt. Allt blir bra sen. Jag tycker inte om ”sen”.. jag vill leva nu. Jovisst är det bra att se åt vilket håll jag rör mig och vad jag vill uppnå där framme. Det måste jag ju ha koll på om jag ska kunna ta mig dit. Att gå och famla i blindo går sällan bra.

Att leva idag är en konst och samtidigt det häftigaste vi kan göra. Att vara medveten om livet här och nu. Vara tacksam för allt jag har och inte lägga för stor sorg i vad jag förlorat eller i vad jag aldrig kan uppnå. Det är inte alltid lätt.. men det är alltid rätt.

(94/100)

 

Read Full Post »

Det ena behöver det andra. De är varandras kontraster och lika värdefulla båda två. Ljuset och mörkret. Eftersom jag tycker om metaforer.. både i tanke, ord och bild.. så omsätter jag gärna bekymmer och eventuella hinder till saker som är lättare att förstå. I varje fall om jag ska försöka beskriva för någon annan. Inne i mitt eget sinne rullar det där kaotiska nystanet runt och har minst fyra katter efter sig som inte låter nystanet vila alls.

I ljuset trivs de flesta. I dagsljus. I solljus. I trons ljus. I skimret och i strålarna av allt gott i världen. Det är så vi oftast tolkar ljuset. Som det goda, fina. Det vi föredrar och väljer. Vi söker oss ut i ljuset och vi umgås och kommer varandra närmare. Men ljuset behöver också vila och ljuset behöver skugga för att vi ska kunna se kontrasterna. Alltså är även mörkret ett klokt val ibland.

I mörkret.. om natten är det stilla. Mörkret tolkas mer som det tunga, sorgliga och dova. I mörkret får tankarna liv då de inte distraheras av allt som ljuset skapar i form av liv och lust. Stillheten kan vara behaglig och välbehövlig. Natten är till för vila och återhämtning. Mörkret tillåter tystnad och eftertanke. Mörkret kan också finnas inuti oss.. oavsett hur starkt ljuset strålar på oss. Detta mörker behöver tystnaden och stillheten men begränsas av det distraherande ljuset. Ibland behöver vi få vara kvar i mörkret en stund för att kunna hitta balansen igen mellan dessa två.

”När det regnar, sök efter regnbågen. När det är mörkt, sök efter stjärnorna”. Det här säger mig att hur mörkt det än blir så finns där något ljust att upptäcka och ta till sig. Det finns alltid, alltid något att glädjas åt och vara tacksam över. Det finns alltid ett eget val. Händer det något jag inte kan styra över så väljer jag ändå hur jag ska förhålla mig till det. Likaså säger ordspråket mig att också i flödande ljus har skuggan sin behagliga uppgift och mening. Båda är viktiga och behövs. I balansen hittar vi oss själva.

(91/100)

Read Full Post »

En dag i tacksamhet.. som alla dagar. Men det här har varit en ledig dag och jag har haft den stora förmånen att få fylla den med kvalitetstid tillsammans med delar av min älskade familj. I solen har vi strosat.. uträttat ärenden.. ätit och fikat. Vi har varit tillsammans, vilket väl är den största tacksamheten av alla.

Men nu är dagen slut och helgen väntar. Men först en god natts sömn och ingen väckarklocka som retas i morgon. Känns inte bara lyxigt utan också nödvändigt. Både kroppen och själen har mött lite hinder på sista tiden och jag har en bit kvar innan jag kan säga att jag är ikapp med mig själv. Jag står i varje fall inte still. Inte helt still. Försöker att hålla åtminstone styrfart. Stegen är korta och det går sakta.. men det går och det räknas också.

(86/100)

Read Full Post »

Jag hör ofta uttrycket.. ”var tar tiden vägen..?” och vi vet ju att den inte tar vägen någonstans egentligen. Tiden tickar på som den har gjort i eviga tider. Det har ju snarare att göra med hur vi använder tiden, vad vi fyller våra dagar med. Ett annat uttryck är… ”tiden går fort när vi har roligt”. Det kan ju kännas så för vi vill ju inte att det som känns roligt ska ta slut. När det är mindre roligt känns det som om tiden går oändligt sakta. Allt handlar ju om vad vi gör och hur vi gör det.

Varje dag är en gåva. Varje morgon vaknar vi till nya möjligheter och vi bestämmer själva hur dagen ska bli. Vi styr självklart inte vad vi utmanas med.. men vi bestämmer helt klart hur vi ska förhålla oss till det. Ibland flyter livet på ganska behagligt och ibland utmanas vi i tålamod och uthållighet, bland annat. Vi behöver inte tycka om allt vi gör. Ibland får vi göra saker ändå. Det är också en del av livet och en lärdom att förhålla sig till. Om allt vore maximalt roligt så försvinner ju det roliga i det hela efter ett tag. Vi behöver kontrasterna för att kunna uppskatta det som är bra.

Jag tror bergfast på att om vi gör gott så får vi gott i slutändan. Att vara en så god människa som möjligt och leva utifrån insikten att livet är en gåva och något vi ska uppskatta och värdera.. är vad som ger mitt liv en mening. Jag lever i tacksamhet över allt jag har och allt jag får. Tar inget för givet. Det är något av det mest ledsamma som finns.. att bli tagen för given. Ger du ditt leende till människor du möter så får du leenden tillbaka. Ger du bitterhet och hat så bemöts du med detsamma. Du bestämmer själv. Bara du.

Men är det så enkelt..? Ja, det är ju det. Det är inte alltid lätt eller roligt. Men det är alltid värt det.

Eget ansvar i allt du säger och allt du gör. Ta inget eller ingen för given någonsin. Sprid glädje och ärliga komplimanger. Ät choklad.

(76/100)

Read Full Post »

Telefonvett. Det är inte alls något bara äldre personer eller hörselskadade personer gör.. utan det finns tokstollar som gör detta i alla ålderskategorier. Utan att ens fundera på att ta hänsyn till sin omgivning SKRIKER de i sina telefoner. Ingen annan är intresserad av era samtal. Ingen vill lyssna. Det är inte roligt, coolt eller ens lite intressant. Dämpa er. Speciellt på spårvagnen eller bussen. Snälla.

Vitsippor. Så alldeles underbart det är med dessa vitsippor som lyser upp både här och där i vår vackra natur. De visar så tydligt hur magiskt det är med våra årstider.. då de här skönheterna är bland de första som bär med sig våren varje år. Så igår tog jag med mig en liten bit av våren in i mitt kök.. och i morse gav de mig en fin start på veckan när de bara fanns där med sin enkla och skira skönhet.

Spottloskor. Sluta för bövelen att spotta överallt! Ni som känner er tvingade att spotta ständigt och överallt… gå i KBT-terapi eller något motsvarande för att vänja er av med denna vidriga ovana. Att behöva parera mellan loskorna på gångvägar och trottoarer är inget mindre än grisigt och äckligt. Det ser dessutom fruktansvärt töntigt ut när ni står och spottar och försöker verka coola.

Ögonbryn. Just nu är det tydligen snyggt och trendigt att ha markerade ögonbryn. Lite mörkare, lite mer definierade, lite tjockare. Några har dock missat avsikten med råge då det ser ut som om de hittat en svart märkpenna av den bredare sorten och dragit ett varsitt streck över ögonen lite på måfå. Alldeles särskilt gräsligt ser det ut på flickorna som är väldigt ljusa i både håret och i hyn.

Omtanke. Vad jag är tacksam över den fina omtanken som finns omkring mig. Jag kämpar så hårt med mig själv och min tillvaro och jag tillåts att få vara mig själv då jag behöver det som mest. Kraven jag ständigt känner finns bara hos mig själv. Jag är så oändligt tacksam för att det finns människor som bryr sig om mig.. speciellt då jag inte förmår att riktigt bry mig om mig själv. För alltid kommer ni att finnas i mitt hjärta..

(75/100)

Read Full Post »

Jag känner tacksamhet. Mäktig tacksamhet över alla människor som omger mig med vänlighet, omtanke, omsorg. Jag berörs på djupet av hur mycket medmänsklighet och humanism som finns omkring mig. Oavsett om människorna menar det de säger eller inte.. så tar jag det till mig och det lägger sig som balsam i min ganska slitna själ. Omtanken och kramarna, leendena, de fina orden lägger sig runt det som skaver inuti så det inte gör lika ont. Jag önskar verkligen att jag kunde vara lika snäll mot mig själv som andra är mot mig. Jag försöker. Jag vill. Verkligen vill. Men det är svårt. Det gör ont att inte tycka om sig själv och det tar enormt mycket energi att bära masken nästan dagligen. Masken som utåt sett visar att jag är okej. Jag känner mig välsignad som har människor omkring mig som bryr sig tillräckligt mycket om mig för att våga och vilja visa det. Många känner till och ser att jag bär den där masken eller rustningen eller vad den nu kan få kallas… men de dömer inte och de kräver inte att få kika bakom den heller.

Jag mår inte uselt varje dag. Jag avskyr inte mig själv hela dagarna. Jag har riktigt bra dagar och mindre bra dagar.. som alla andra. Tyvärr är mina mindre bra dagar lite fler än de som är bra. Men jag jobbar på det. Jag jobbar hårt på att låta intellektet möta känslan. Jag VET att jag har ett värde och bla bla bla… men jag KÄNNER det inte. Inte än.

Så den delen av mig som älskar sarkasm (vilket jag för övrigt talar flytande) och att skratta högt är också på riktigt. Ibland lossar jag på masken och äkta glädje tar plats. Jag älskar att larva mig och att visa att jag bryr mig om andra. Jag tycker om att få hjälp andra om jag kan och jag verkligen älskar att omge mig med riktigt bra människor. Människor som törs vara äkta. Genuina. Människor som strävar efter att vara sig själva. Unika och underbara. Det finns massor av dem på min arbetsplats till exempel. De finns lite överallt förresten. Till min stora glädje och inspiration. Trots allt är jag en positiv, öppensinnad människa som just nu är hjärntrött, utmattad och bär på en del sorger som behöver behandlas och bearbetas. Vågskålen med bekymren väger över just nu. Men jag siktar på balans. Jag är på väg.

”Till alla människor som är kärleksfulla och vänliga mot mig.
Tack för solskenet ni bidrar med i mitt liv.”

(51/100)

 

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: