Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tacksam’

Jag gick i mål även i år. Tredje året på raken. Ett hundra blogginlägg på ett hundra dagar. Utmaningen avklarad. Grattis till mig..!

Det känns som en dubbel seger med tanke på i vilken situation jag befinner mig för närvarande. Livet har varit, och är fortfarande, utmanande och jag kämpar med att acceptera de begränsningar min hjärntrötthet orsakar. Det kräver lite mer än vanligt att genomföra en del saker då bland annat koncentrationen inte är som den borde. Jag blir lätt distraherad och då tar många, till synes, enkla saker längre tid att göra. Det är frustrerande, irriterande och skapar negationer mot mig själv. Jag inser hur orimligt det låter och jag önskar jag kunde känna och fungera annorlunda.. men jag är inte där än. Jag är dock på väg.. men då jag är av den otåliga sorten så tycker jag nog inte att det går fort nog.

Utmaningen betydde lite mer just i år och just på grund av min nuvarande situation. Men jag gjorde det och tacksamheten och glädjen känns viktig och riktig. Så följer den sedvanliga frågan då utmaningen nu är avklarad..

Ska jag fortsätta skriva..?!

Skriver jag för att jag vill att någon ska läsa, eventuellt beröras och möjligen återkoppla på något vis..?! Självklart gör jag det. Det motiverar, gläder och inspirerar att få veta att någon annan läser det jag skriver och dessutom tar sig tid att på något vis lämna en kommentar eller annat bevis på att de tagit del av mina ord. Men allra mest skriver jag för min egen skull och det borde också vara det som möjligen driver mig att fortsätta. Hur det blir med det får vi väl se.

Till dem som eventuellt följt mina hundra inlägg vill jag rikta ett hjärtligt tack för att ni tagit er den tiden!

(100/100)

Annonser

Read Full Post »

Hur kan du vara så glad nästan jämt..? Det är svårt att förstå att du för en så hård kamp med dig själv. Ingen skulle kunna tro att du lider av utmattning.

Jag är en glad människa i grunden.. men jag gör också ett aktivt val varje dag och jag väljer glädje. Jag väljer att se möjligheterna och lösningarna i stället för hindren och problemen. Jag väljer att vara tacksam för det jag har i stället för att lägga energi på det jag saknar.

Det behövs faktiskt bara en gnutta av insikt och en någorlunda objektiv syn på var och hur vi lever här. I jämförelse med oändligt många andra människor runt om i världen.. har vi det otroligt bra. De allra flesta av oss har tak över huvudet och mat för dagen. Vi lever i ett land som har ett fantastiskt system för skolgång och sjukvård bland annat. För det mesta begriper vi inte ens hur lyckligt lottade vi är som bor här.. i fred och i frihet och med demokrati och grundlagar som värnar om våra rättigheter. Vi får dock inte glömma att vi också har skyldigheter. Vi har skyldigheter mot oss själva och mot vår omvärld.

Jag älskar mitt jobb och jag tycker de flesta av mina kollegor är härliga, fina människor. Jag har en ljuvlig familj, ett hem där jag trivs.. jag har tillgång till allt jag behöver. Jag har en fantastisk dotter som är ljuset och glädjen i mitt liv och jag har världens vackraste katt. Jag kan se, höra, röra, tala, skriva, läsa, smaka, känna.. jag kan tänka, drömma, förnimma.. och jag kan både gråta och skratta. Jag kan vara seriös och allvarlig.. men också skvatt galen och skämtsam. Jag talar flera språk flytande.. varav sarkasm är det jag använder alltmer flitigt.

Jag är glad. Och tacksam. För att jag både vill och kan. Alla kan. Men alla vill inte. Det tycker jag är synd.

(99/100)

Read Full Post »

Det går inte fort.. men jag har läst 17 sidor sen igår. Förr i världen hade det tagit mig några minuter.. men det var då. Idag känns det som om jag äger världen.. för jag menar SJUTTON SIDOR. På en dag. Ingen annan behöver förstå värdet av det.. men för mig är det stort. Det innebär att jag är en läsande människa igen. En människa som läser löjligt sakta.. men en människa som läser.

(88/100)

Read Full Post »

Vi kan känna oss tvingade att göra sådant vi egentligen inte vill göra. Men allt handlar om prioriteringar. Faktiskt. Vi kanske gör det där tråkiga för att vi ser att det leder till någonting bättre längre fram. Eller så gör vi saker för att vi är vanemänniskor och inte vet eller förstår bättre.

Om du vantrivs på ditt arbete.. gör då allt du kan för att hitta ett annat jobb..! Eller förändra hur du tänker och hur du väljer att reagera och agera så kanske vantrivseln kan förvandlas till något annat. Om du mår dåligt av någon men ändå umgås med denne. Säg ifrån. Det går att vara vänlig och samtidigt tydlig. Tacka inte ja till möten och umgänge utan säg nej. Blir du lovad saker som aldrig infrias.. ta en kritisk titt på situationen och inse att det aldrig kommer att hända. Du förtjänar bättre. Vi kan inte förändra någon annan men vi kan alltid förändra oss själva och hur vi bemöter andra. Gör det till en prioritet att må bra.. oavsett var du jobbar, vem du möter och bemöter. Oavsett allt. Jag påstår inte att det är enkelt.. men jag påstår att det är värt det.

”Ingen är för upptagen. Det handlar om prioriteringar.”

Så står det i dagens bild. Det är helt sant. Vi hittar ursäkter i oändlighet om det är något vi inte vill göra. Tänk så mycket enklare det vore och hur mycket tid och sårade känslor vi kunde bespara oss och andra om vi i stället var ärliga och sa som det var.

Jag är idag tacksam för att jag valde att prioritera mig själv. Efter att ångesten tog över mina sinnen igår så behövde jag få vara i ensamhet och stillhet en stund. Jag sov i över tolv timmar. Tårar gör mig trött. Idag fanns det ingen möjlighet att ta på mig rustningen och bära masken. Men i morgon är en ny dag. Batteriet är fortfarande lågt men dock något laddat.

(57/100)

Read Full Post »

Jag känner tacksamhet. Mäktig tacksamhet över alla människor som omger mig med vänlighet, omtanke, omsorg. Jag berörs på djupet av hur mycket medmänsklighet och humanism som finns omkring mig. Oavsett om människorna menar det de säger eller inte.. så tar jag det till mig och det lägger sig som balsam i min ganska slitna själ. Omtanken och kramarna, leendena, de fina orden lägger sig runt det som skaver inuti så det inte gör lika ont. Jag önskar verkligen att jag kunde vara lika snäll mot mig själv som andra är mot mig. Jag försöker. Jag vill. Verkligen vill. Men det är svårt. Det gör ont att inte tycka om sig själv och det tar enormt mycket energi att bära masken nästan dagligen. Masken som utåt sett visar att jag är okej. Jag känner mig välsignad som har människor omkring mig som bryr sig tillräckligt mycket om mig för att våga och vilja visa det. Många känner till och ser att jag bär den där masken eller rustningen eller vad den nu kan få kallas… men de dömer inte och de kräver inte att få kika bakom den heller.

Jag mår inte uselt varje dag. Jag avskyr inte mig själv hela dagarna. Jag har riktigt bra dagar och mindre bra dagar.. som alla andra. Tyvärr är mina mindre bra dagar lite fler än de som är bra. Men jag jobbar på det. Jag jobbar hårt på att låta intellektet möta känslan. Jag VET att jag har ett värde och bla bla bla… men jag KÄNNER det inte. Inte än.

Så den delen av mig som älskar sarkasm (vilket jag för övrigt talar flytande) och att skratta högt är också på riktigt. Ibland lossar jag på masken och äkta glädje tar plats. Jag älskar att larva mig och att visa att jag bryr mig om andra. Jag tycker om att få hjälp andra om jag kan och jag verkligen älskar att omge mig med riktigt bra människor. Människor som törs vara äkta. Genuina. Människor som strävar efter att vara sig själva. Unika och underbara. Det finns massor av dem på min arbetsplats till exempel. De finns lite överallt förresten. Till min stora glädje och inspiration. Trots allt är jag en positiv, öppensinnad människa som just nu är hjärntrött, utmattad och bär på en del sorger som behöver behandlas och bearbetas. Vågskålen med bekymren väger över just nu. Men jag siktar på balans. Jag är på väg.

”Till alla människor som är kärleksfulla och vänliga mot mig.
Tack för solskenet ni bidrar med i mitt liv.”

(51/100)

 

Read Full Post »

Mitt i mitt privata lilla kaos.. där jag ganska vilset trevar och söker efter en någorlunda trygg plats att ställa ner foten på inför nästa steg på livets stig.. mitt i allt som är tungt och svårt och jobbigt.. påminner jag mig själv om allt jag har att vara tacksam över. Varje dag gör jag det. Varendaste dag, hur mörk och ångestladdad den än har varit.

Jag tar ingenting för givet. Ingenting. Känner djup och ärlig tacksamhet och ödmjukhet för allt jag har och allt jag får. Jag har så mycket att glädjas åt. Oftast försöker jag också visa det för dem det kan beröra. Det är så roligt att ge komplimanger, att glädja mina medmänniskor. Jag ger ofta komplimanger.. men aldrig någonsin om jag inte ärligt menar dem. Jag tycker om att glädja människor vare sig jag känner dem eller inte.

Äkta känslor. Ärlighet. Uppriktiga tankar. Sanningar. Det är inte så svårt. Inte svårt alls. Och tar det emot.. om det uppriktiga saknas.. så är det minst lika enkelt att vara tyst.

fb_img_1460661136149.jpgMen åter till tacksamheten. De senaste dagarna har den känslan stärkts av okänd anledning. Det är bra att påminna sig själv ibland. Skifta fokus från allt vi möjligen saknar, vill ha eller allt som tynger och dränerar.

Tacksam? Ja, mycket!

(73/100)

Read Full Post »

.. säger godnatt. Jag kämpar. Hårt. Tänker samtidigt på allt jag är tacksam över. Det är mycket det.

wp-1460836220473.jpeg

 

 

(50/100)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: