Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sommarregn’

Sommarregn

20160702_133144.jpg 20160702_133105.jpgHimlen öppnade sig. Bokstavligt talat. Det fullkomligt vräkte ner. Som om någon hade vridit på en kran. Jag låg och filosoferade i soffan.. lyssnade till tystnaden.. mina tankar hade tagit mig långt bortom tid och rum. Alltså hoppade jag till och kände nästan hur hjärtat hoppade över ett slag av rädsla. Dropparna slog mot fönsterbläcket och eftersom alla vädringsluckor står vidöppna så låter det högre än vanligt. Samtidigt blåste det halv storm. Löven såg ut att få kämpa för att hålla sig kvar på grenar och kvistar där ute. Kan nästan svära på att jag hörde lite åska någonstans långt borta också. När regnet slog sådär hårt mot marken så såg det nästan ut som om det var små droppar som kom upp ur marken också. Liksom regnade nerifrån. Men de studsade ju bara.. av den våldsamma hastigheten. De hann liksom inte bromsa utan gjorde ett skutt innan de landade… regndropparna.

Så gick det bara några minuter. Bokstavligt talat. Solen bröt igenom och altangolvet började torka. Asfalten likaså. Inte bara av solens kraft, utan snarare mer solen i kombination av dessa danstokiga vindar som just idag varit väldigt aktiva. Vindarna har dansat så friskt att det visslat i de där vädringsluckorna. Så snabbt det skiftar.. det där vädret.

Ytterligare en stund senare hör jag samma melodi mot fönsterblecket.. men nu otroligt mycket svagare. Ett stilla sommarregn strilar ner. Snäppet mer än duggregn. Ett sådant regn som riktigt blöter ner marken.. som vattnar det som behöver vattnas (och lite till). Det hade fått rasa av sig otålighet och iver tidigare.. så nu räckte det med att stilla falla ner och få naturen sköljd och väldoftande igen.

Regn och rusk skulle flera påstå att vi haft idag. Kanske är det så.. och jag älskar det!

Read Full Post »

Ja, än så länge håller jag mig flytande. Jag började arbeta den här veckan. Hittills har mina två timmar om dagen på arbetsplatsen fungerat mer som social träning. Trots detta känner jag att det är ungefär vad jag mäktar med just nu. Jag är duktigt slutkörd av att åka iväg ”bara” dessa få timmar. Jag inser allt tydligare hur begränsad jag faktiskt är just nu. Acceptansen av detta är en långsam process hos mig. Jag vill, vill, vill.. och blir ledsen och frustrerad när jag inte kan. Jag har också fått lära mig att jag hela tiden måste vara vaksam på mig själv. Det är otroligt lätt att jag reagerar och agerar på ren reflex.. ”självklart gör jag, kan jag, vill jag…” fast min viktigaste läxa i dagsläget är att just hitta begränsningarna och hejda mig själv. Att kunna säga nej utan att känna dåligt samvete. Att sätta gränser och tacka ja till mig själv i stället. Min sjukskrivning är till för att jag ska må bra igen. Då kan jag ju inte fortsätta på det sättet som gjort mig sjuk. Det låter väl klokt och bra..?! Önskar att intellektet och känslan hittar varandra snart. Glappet består tyvärr än så länge.

20160616_130151.jpgÄntligen kom regnet. Det är ruskigt torrt i skog och mark. Luften har varit pollenrik och lite åt det kvava hållet då vindarna inte varit så aktiva. En del träd lider och börjar visa gulnande löv i protest. Regnet behövs och är efterlängtat. Idag kom det. Det har strilat, droppat, vräkt ner i omgångar under dagen. Det sköljer bort och rensar både luft och jord. Jag är tack och lov inte allergisk mot pollen.. men är ändå ganska less på detta gula, mjöliga som lägger sig på precis allting som befinner sig utomhus. Jag älskar regniga dagar.. om de inte tar över och dominerar helt. Underbart med ljudet av regn mot fönsterblecket.. vilsamt och meditativt.

20160616_193150.jpgIdag påbörjades den tredje av de tre mäktiga filmerna. Sagan om Konungens återkomst. Min favorit. Jag älskar, älskar, älskar den och kan se om den i all evighet. Precis allt är så fulländat i filmen.. effekterna, dramaturgin, språken (ja, det är flera), omgivningarna, musiken.. för att inte tala om skådespelarna. Speciellt han den där som till slut kröns till Konung. Vi orkade inte se klart hela ikväll… resten ser vi på söndag kväll när dottern är tillbaka hemma. Det är gråt-delen av filmen. Jag storgråter så snoret flyger nästan hela sista timmen.

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: