Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘smärta’

.. allt vore lika lätt som att gå upp i vikt..?! Visst är det märkligt hur enkelt de där hektona och kilona fastnar och lika märkligt hur svårt det är att bli av med dem. Ja, ja, ja.. jag vet vad det handlar om. Tro mig. Jag är snudd på expert med tanke på hur många år jag varit överviktig. Numera är jag snarare jätteviktig och de där kilona är inte lika viktiga som tidigare. Det är däremot viktigt att må bra och just nu känns det inte så bra. Jag har ont. Förfärligt ont. Kropp och knopp hör ihop och om man ignorerar stress och ångest tillräckligt länge ser kroppen till att få ut den smärtan i fysisk form i stället. Lägger man då till den värken som redan finns där sedan tidigare så blir det ibland lite utmanande att smidigt klara vardagen.

Just nu pågår återhämtning för min del, vilket i praktiken just idag inneburit att jag gjort absolut minsta möjliga. Jag kämpar med att inte känna dåligt samvete för det. Att det ska vara så svårt…

(9/100)

Annonser

Read Full Post »

Den där träningsvärken är inte att leka med. Ändå längtar jag tillbaka till gymmet. Jag måste ha mist förståndet. På riktigt. Den svidande smärtan känns i varje rörelse.. blandar sig med den vanliga värken och blir därmed ett hopkok av en massa svordomar och en envishet jag inte trodde jag hade. Det gör skönt-ont på något vis. Att röra sig är inte farligt, trots att man har värk.. det gäller bara att hitta sin balans där det gör mer nytta än skada. Att bara sitta och stelna till är inget alternativ. Jag vill och behöver ha förändring och den förändringen pågår. Äntligen.

Men nu.. är jag så trött så jag mår illa. Slumrade till en liten stund i soffan och missade än en gång att lägga in detta före tolvslaget. Men min onsdag är inte riktigt slut än.. men mycket snart. Ska sätta punkt här och ta mig an utmaningen det innebär att gå upp för trappan till min underbara och renbäddade säng. God natt onsdag.. välkommen torsdag.

koala-trc3b6tt

(25/100)

Read Full Post »

En del dagar prövas tålamodet mer än andra dagar. En del dagar får jag öva på tålamod och att bita ihop med ett leende så det känns som om ansiktet kommer att falla i bitar. Dessa dagar blir både kroppen och själen möra. När tystnaden till slut omsluter mig sent på kvällen så susar det i huvudet. Jag faktiskt hör tystnaden för kontrasten är så skarp mot alla ljud dagen bjudit på.

Många möten. Många människor. Många språk. Många ljud. Otroligt många intryck. De flesta möten värmer, bjuder på leenden och bekräftar någonstans att mänskligheten inte är så illa ute trots allt. Men så finns det några möten som har motsatt verkan. Ni vet då man har lust att sopa bort det där otacksamt arroganta flinet.. med en gjutjärnspanna i full fart rakt mot nästrakten. Jag nickar, ler och förklarar med en ängels tålamod samma sak om och om och om igen. Jag är så trevlig så jag mår illa. Ni vet. Ja, ni vet. Ni har träffat sådana. De finns överallt.

Just idag var de där måltavlorna för min inbillade gjutjärnspanna ovanligt många. Därav stelheten och tröttheten nu ikväll. Jag har bitit ihop så hårt idag att min kropp och själ är i obalans. Tröttheten ligger som en blöt filt över hela mig. Kroppen känns trasig och skör. Det är på tiden den får vila, drömma, återhämta sig. Fler möten väntar i morgon. Det ser jag fram emot.

(12/100)

Read Full Post »

Huvudvärk

Riktigt tung och intensiv huvudvärk kan totalt ta över min kropp och mitt sinne. Det är flera år sedan sist.. men nu är jag mitt inne i det. Eller kanske i slutet av det. Förhoppningsvis i slutet av det. Förr om åren fick jag då och då s.k. tredagarsmigrän. En migränliknande huvudvärk som absolut inget alls hjälpte mot. Oavsett hur många piller jag petade i mig eller hur mycket jag vilade eller fick frisk luft eller annat.. så satt den där som en trång hjälm som inte gick att ta bort. I förrgår kväll kom den tillbaka. Igår irriterade den så mycket den kunde. I morse hade den helt tagit över mig. Jag kunde inte tänka klart. Det gjorde ont att blinka.

Var ändå tvungen att ge mig iväg till läkaren för en kontroll av såret som krånglat lite. Min fina mamma följde med, då jag ännu känner att jag inte törs ge mig ut på äventyr på egen hand ännu. Väl hemma igen så däckade jag i soffan och somnade djupt i en dryg timme. Nu såhär på kvällen känner jag att det börjar lätta något. Känslan är helt underbar.. då hela kroppen spänns vid sådan intensiv smärta. När nu smärtan börjar släppa så slappnar kroppen också av. Känns som om jag sprungit ett maraton.. är helt slut. Huvudvärken har känts i hela kroppen och nu ska den här kroppen få komma till nattvila.

Som läkaren så klokt sa.. Vila dig frisk. Vila innebär stillhet. Inget annat. Stillhet. Jag börjar tro att de har rätt de där läkarna..

(66/100)

Read Full Post »

Ja, det har varit långhelg sägs det. Dagarna har blandats ihop eftersom det inte är någon ordning på allting (som Pippi brukar säga). Långhelgen har uppskattats mycket och innehållit en hel del och ändå inget särskilt. Klämdagsjobb i fredags och gränskontrollsjobb på flyget idag. Precis som jag vill ha det och då jag trivs som bäst. Lördagen bjöd på besök hos en vän.. som bjöd på jättegod mat och mycket goda samtal om allt från trädgårdsskötsel till hur vi förhåller oss till människor som vi inte vet hur vi ska förhålla oss till. Hemmatiden har avnjutits i mycket behagligt och saktfärdigt tempo.. och Kung Kirre har varit en helt underbar följeslagare med precis samma prioriteringar som matte. Äta och vila.

Dagen D närmar sig och nu kan jag nästan räkna timmar. Är jag nervös? Inte särskilt. Nåja, kanske lite då. Mest förväntansfull ändå. Ser så mycket fram emot att få bli besvärsfri och leva utan det som idag begränsar mig så svårt. Nu har käken börjat läka ihop fint också. Det kändes som en onödig kullerbytta.. men nu är det också ur världen. Penicillinkuren är uppäten och smärtan är fullt hanterbar. Det tar tydligen en stund till innan det är färdigläkt.

Har jag förberett mig? Inte alls. Vet ju inte hur länge jag blir kvar på sjukhuset heller. Men ett par riktigt bra böcker som jag sparat på ska givetvis med. Kanske något korsord. Lite musik. Papper och penna. Myskläderna. Tja.. där har vi det viktigaste. Nu är det dock dags att förbereda sig för morgondagens arbetspass på det där trevliga stället där jag är anställd än så länge. Långhelgen kom och gick.. och var precis som den skulle vara. Vilsam.

(54/100)

Read Full Post »

Den här dagen sätter vi en parentes kring. Jag är visst glad och tacksam för att jag lever och allt det där. Det är jag. På riktigt. Men fy sjutton för konstant och intensiv smärta. Jag brukar vara positiv, tänka och känna positivt och sprida positivism. Idag har det varit lite svårare. Men solen har strålat och jag har haft min älskade dotter nära hela dagen.. för att inte tala om snyggaste healern, Kung Kirre. Han lägger sig nära och spinner.. och bara finns där tills jag andas lugnare igen. Sedan går han och lägger sig på någon av favoritplatserna i huset.

Tack i himlen för idag. I morgon är en ny dag. En fantastisk dag.

(43/100)

Read Full Post »

Ja, ibland får man faktiskt tycka synd om sig själv. Det är min bestämda åsikt. Läste tidigare en nyfunnen bloggares inlägg i just detta ämne. Besök honom gärna här.. han har mycket klokt att säga. Just idag tycker jag synd om mig själv.. och jag tillåter mig att göra det. Vara liten och något ynklig. Känna att det är helt okej att inte prestera på topp hela tiden.. att inte ens sträva mot det för en stund. Däremot tycker jag inte att man ska fastna där. I självömkan. Då gräver man sin egen djupa grop som blir väldigt svår att ta sig ur. Då blir man ett offer som lägger ansvaret långt utanför sig själv.. och därmed minskar sina egna möjligheter till en förändring. Att se sin egen del, sitt eget ansvar i de val vi gör dagligen är inte alltid så lätt eller självklart. Men när den insikten har landat en gång.. så har vi ett verktyg som verkligen förändrar och en makt som är närapå gränslös. Alla har ett eget ansvar. Alltid. Det känns inte alltid så och det kan ta en stund innan vi ser vad vi själva kan göra för att bryta oss ur vår onda cirkel. Men det går. Om vi vill. Fast bara om vi verkligen vill.

Men idag.. tillåter jag mig att tycka synd om mig själv. Har haft överjävlig tandvärk från en sprucken plomb i ett par dagar. Idag blev det olidligt och jag fick ringa jourtandläkaren. Inte mycket att göra.. eller jo, jag fick även här ett val. Antingen rotfyllning + stifttand = tiotusen kronor.. eller så tar hon bort rackaren som bråkar där bak i nederkäken. Inte svårt att välja. Det knakade, hon borrade, vickade, slet och drog.. kändes som om hon la hela sin tyngd på mitt käkben. Hon fick dock börja med att bedöva mig från axlarna och upp. Ungefär. Det tog en bra stund, men ut kom den. I två delar. Skruvade rötter. Jaha.. till och med rötterna är skruvade. Inte konstigt att jag är som jag är! Stor tuss att bita i minst en halvtimme. Blodsmak i munnen och en bedövning som fick mig att le ovanligt vackert. Efter någon timme släppte bedövningen sakta. Och nu har jag ONT. Så ja.. det är synd om mig. Jag hade tillräckligt med bekymmer och smärta tidigare. Fast å andra sidan fick jag lite variation på den fronten idag 🙂

I morgon är en ny dag och jag tackar himlen för bra värktabletter. Men det är synd om mig en liten stund till.. i varje fall till tabletterna jag nyss tog gör sin verkan och jag kan sova gott hela natten. Sen kör vi så det ryker igen. Livet är underbart! På riktigt.

(42/100)

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: