Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skriva’

Inofficiellt bildades den idag. På ett kafé i vår vackra stad. Jag och vännen jag inte träffat på länge satt vid ett bord på detta ljuvliga kafé där man bejakar det gamla såväl som det nya.. det udda och det ordinära. Här förekommer muggar och kaffedrinkar, wraps, toasts och pajer.. men också kaffe i kopp med fat och hembakat. På Kafé Kuriosa sitter du i nostalgisk miljö och verkligen fikar. Och njuter. Doften av kaffe blandas med andra ljuvliga och lockande dofter av hembakat. Koppar som klirrar och skedar som rör om blandas med människors någorlunda lågmälda småprat. Underbart..!

Vi satt där, vännen och jag… pratade ikapp varandra sedan vi senast sågs och hördes av. Många steg har trampats upp på nya stigar sedan dess och ju mer vi pratade ikapp oss… desto mer upptäckte vi hur parallellt våra stigar ändå går. Därmed upptäckte vi också.. mitt i pratet.. att vi sannolikt kan hjälpa varandra när våra stigar möts. Vi har snubblat över samma typ av rötter och sparkat på liknande stenar. Vi har betraktat samma typ av trädkronor och sökt lösningar på livets gåtor. Vi har en del gemensamt. Att skriva och att läsa är bara ett par av dessa saker. Samtidigt kanske är de saker som riktigt driver oss och får oss att vandra framåt.. Ordets makt är mäktigt. Oavsett om det skapas av oss själva genom fingrars dans över tangenterna, eller om det läses i en bok vi valt att förlora oss i.

En av mina sorger just nu är ju att ännu inte förmå att läsa. Jag kan inte ens beskriva den sorgen men jag förstår att den är svår att begripa om man inte varit i närheten av den typen av sorg själv någon gång. Den här sorgen är så tung att jag ibland gråter. Verkligen gråter. Att läsa har varit något centralt och oerhört viktigt för mig sedan jag lärde mig läsa i 5-års åldern. Aldrig tidigare har förmågan att läsa varit borta så länge som nu. Jag vet att den finns där och väntar på att få börja finnas igen. Förmågan alltså. Men ännu vilar den. Väntar. Den väntar på att jag ska klara av det. Klara av att fokusera, att ta in.. att förlora mig in i en berättelse. Att leva i den. Den saknaden gör ont.

Så idag… idag såddes fröet till Norrköpings snävaste läsarcirkel. Kanske. Vi talade om den nämnda sorgen och försökte finna lösningar på den. Vännen har börjat kunna läsa igen efter att ha haft en oförmåga att göra så en tid. Kanske ska vi träffas någorlunda regelbundet framöver när livet lugnat sig något… kanske kan vi träffas och läsa högt för varandra. Ett kapitel i taget. Leva oss in i. Ta del av. Varannan gång med fokus på att faktiskt läsa. Varannan gång lyssna. Det kanske kan fungera?! Varför inte prova..

(29/100)

Read Full Post »

.. utmanar jag mig själv och bara mig själv genom att deltaga i #blogg100. Det vill säga att blogga 100 dagar på raken, vilket innebär ganska exakt mellan den 1 mars och den 8 juni. Första året jag deltog stöp jag på dag 83. Andra och tredje året gick jag i mål. Avsikten är ju.. nu som alltid.. att hitta en bloggrytm med mer frekventa inlägg. Jag längtar efter skrivglädjen då den förändrar mig till det bättre. Jag mår helt enkelt bra av att skriva. Så varför skriver jag inte mer, oftare..? Finns många skäl till det. En del av dem kommer säkert att ventileras någon eller några gånger under de kommande 100 dagarna. Häng med mig här bland mina ord.. om du vill!

Vill du läsa mer om själva utmaningen #blogg100.. kan du klicka här.

(1/100)

blogg100-logotype

Read Full Post »

.. en läsande och skrivande människa.

Hela det röriga året 2016 som nyss gick till historien kämpade jag med saknaden. Den tärande, stickande, sorgliga saknaden jag fortfarande har. Jag saknar och jag längtar efter att hitta tillbaka till förmågan att läsa och skriva. Dessa två egenskaper har definierat en stor del av det som är Jag så långt tillbaka jag kan minnas.

lasagustavJag lärde mig läsa när jag var 5 år gammal. Det är ett tag sen. Att ha minst en bok, ibland två, på gång.. att befinna mig i en helt annan värld. Att lära mig om andra kulturer, andra tidsåldrar.. och platser så fjärran att inget tåg eller flyg kan ta mig dit. Att gå och fundera över vad som händer härnäst. Att vara djupt inne i en annan värld, ett annat liv.. att bli en del av denna andra värld, detta andra liv. Det saknar jag. Jag saknar det så att det faktiskt gör ont i mig. Att läsa ger mig så oändligt mycket och det har alltid varit en välkommen kontrast till det övriga i livet. Ett sätt att ladda batterierna. Men förmågan att läsa är borta. Alldeles säkert är det tillfälligt. Men jag saknar det. Gränslöst mycket. Jag känner mig bortkommen och vilsen utan böcker. Böckerna finns där och de väntar på mig. Men jag klarar inte av att hålla fokus länge nog för att klara av ens en sida.

skrivaJag vet inte hur gammal jag var när jag lärde mig att skriva. Inte så gammal. Har för mig att jag kunde skriva lite redan när skolan började. Att skriva blev tidigt min stora glädje i livet. Min grej liksom. I skolan fullkomligt älskade jag att skriva uppsatser. Jag hade brevvänner och jag gick sällan någonstans utan papper och penna. Senare i livet kom även mitt arbete att handla främst om att skriva. Som informatör och kommunikatör finns det alltid anledning att skriva något till någon. Som redaktör består det främsta arbetet i att skriva, att formulera sig, att förmedla information.. och känslor. Men jag har tappat även det. Jag skriver nästan aldrig längre. Mitt nuvarande arbete kräver det sällan. Egna formuleringar behövs liksom inte. Jag smyger in lite eget här och där ändå.. av födsel och ohejdad vana antar jag. Men jag saknar även det. Pennan, pappret eller tangenterna.. spelar ingen roll. Formuleringarna och tankearbetet saknar jag otroligt mycket. Min barndomsdröm är att skriva en bok. Fiktiv eller dokumentär känns oviktigt… men en bok likväl.

Så i minst ett år har jag saknat och längtat efter dessa två egenskaper. Levt i skuggan av denna nästan obeskrivligt tunga saknad. Den är svår att förklara.. men den är mycket verklig för mig. Jag sörjer. På riktigt. Därför måste jag nu.. för att inte tappa bort mig själv helt.. faktiskt tvinga mig själv till förändring. Kanske fungerar det. Kanske inte. Jag vill inte längre vara en människa som saknar och längtar efter att läsa och skriva. Jag vill vara.. jag är.. en läsande och skrivande människa.

Att väcka liv i bloggen är ett sätt att påbörja förändringen..

Read Full Post »

Här är då det hundrade inlägget på raken och därmed målgång i utmaningen #blogg100. Det är hundra dagar sedan den 1 mars. Wow! Grattis till mig.

Mitt syfte med att för tredje året på raken haka på denna utmaning, var att hitta tillbaka till skrivglädjen. Och syftet är därmed uppnått. Jag tänker fortsätta skriva.. om än kanske inte varje dag. Jag älskar ju att skriva så det finns ju ingen anledning att låta bli.

20160607_205344.jpgNu är vi klara med Härskarringen, inklusive allt extramaterial. Film nummer två i trilogin, Sagan om de två tornen, är klar.. extramaterialet väntar.

(100/100)

Read Full Post »

Mulet?

20160604_201927.pngJo.. jag såg ett moln idag. Kan man säga att var mulet då?

En dag som andra. Jag har klarat mig igenom den också.  Idétorka har jag också uppenbarligen. I morgon är en ny dag. Tack och lov.

Har en del tankar kring bloggandet igen. Snart har jag bloggat varje dag i 100 dagar. Målet var att hitta tillbaka till skrivglädjen. Jag tror att den kanske börjar skymta där bland bokstäverna någonstans. Kanske.

(96/100)

Read Full Post »

Torsdag. Kristi Flygare. Sol och försommarvarmt. På gränsen till äckelvarmt men ändå inte. Fullt njutbart än så länge.

20160505_113744.jpg20160505_115248.jpgEn liten utflykt med underbara vännen och ”lillasystern” Jeanette, bästa klätterapan Hugo och pappa Göran. Kungsberget i Skärblacka.. en promenad genom ett bedövande vackert vårlandskap. Gofika intogs uppe på berget med utsikt över sjön Glan. Pappa Göran gav en historielektion utifrån sitt perspektiv som barnfödd i området. Mycket minnen vilade bland dessa träden. En riktig batteriladdare.

20160505_183852.png20160505_172749.pngEftermiddagen bjöd på gott grillat hos lillebror med fasters älsklingar i högform. Äldsta hjärtat spelade YuGiOh med dottern.. mellanhjärtat ritade och målade med faster och lillhjärtat SKREV SITT NAMN. Han kunde och det gick felfritt redan vid första försöket.

Nu ser vi på film tillsammans. Bilar 2. Fin mittiveckanhelgdag.

(66/100)

Read Full Post »

MålMed bloggutmaningen alltså. Detta är det hundrade inlägget på lika många dagar. Jag har bara utmanat mig själv och det är ju heller ingen tävling. Alla bloggar som är kopplade till #blogg100 har kämpat på var och en på sitt håll. Jag antog utmaningen även förra året men hoppade då av efter 89 inlägg. Men nu, idag.. grattis till mig och för att jag hittade orden och bilderna i ett hundra dagar i sträck.

Vem skriver jag för? Finns det någon som läser? Det jag skriver skapar inga direkta diskussioner.. det skapar sällan ens några kommentarer. Ska jag återgå till att anteckna tankar och händelser med papper och penna eller ska jag fortsätta blogga? Det får jag ta mig en funderare på. Några svar finns dock redan.. jag skriver för mig själv. Jag älskar att skriva. Det har varit viktigt för mig så länge jag kan minnas. Om någon läser eller inte känns inte lika viktigt men självklart är det himla trevligt om det är så. Så kanske fortsätter orden att flöda.. det får visa sig framöver. Jag ska som sagt fundera på vad jag vill göra med bloggen.

Men nu.. är #blogg100 i mål för i år. Härmed avslutas inlägg 100 av 100.

 

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: