Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘själasyster’

Jag har en egen Nette och det är jag själaglad över. Idag fyller hon år. På självaste nationaldagen. Alltså flaggas det också överallt för henne och det är precis som det ska vara. För det är hon värd och mer därtill. Mycket mer. Jag älskar henne och jag saknar henne alltid. Hon är en del av den jag är. En själasyster. I år har vi varit vänner, bästisar, i 40 år. Det innebär i sin tur att vi började femte klass för fyrtio år sedan. Hur är det ens möjligt?! Hon fyller ju 27 idag. För 23:e gången i och för sig. Jag har aldrig varit bra på matte. Men så är det. Fyrtio år. Himmel..!!

wpid-20150607_000105.pngHon började i vår klass då. I femman. På Bodetorpskolan i Karlshamn. Vi följdes åt i samma klass resten av grundskolan och fortsatte sedan i samma klass även i gymnasiet. Från den där skolstarten i femte klass har våra liv följts åt mer eller mindre parallellt. Med flytt hemifrån, med relationer, med barn, med separationer, med det mesta faktiskt. När vi var i 20-års åldern flyttade jag 60 mil norrut och hamnade i Uppland. Men vår kontakt har fortgått trots att livet slagit kullerbyttor åt oss på varsitt håll. (bilden är från då vi gick i sjuan eller åttan)

Ibland hörs vi av ofta, ibland går det långa tider mellan gångerna. Men varje dag finns hon med mig på ett eller annat sätt. I mitt hjärta och i mina tankar. Jag saknar henne ständigt och längtar alltid tills vi kan ses igen. Och när vi ses så är det som om vi tar vid där vi sist sågs. De långa pauserna känns inte konstiga längre ens. Det är så våra liv ser ut då jobb och vardag sväljer den mesta energin. Hon sa för några år sedan.. och det stannade kvar hos mig.. hon sa; vår vänskap tål det! Vår vänskap tål tystnad och pauser. Även om de ibland blir längre än vi vill. Den är något av det starkaste som finns i mitt liv. Den är en lika självklar del av mig som mitt namn, min identitet.

Hon är envis som ingen annan. Ingen kan blänga som hon (möjligtvis hennes dotter). Där kan man säga att en blick säger mer än tusen ord. Bestämd och principfast. Helt galet rolig. Otroligt duktig i allt hon tar sig för.. vare sig det är arbetet som lärare eller sitt handarbete. Energisk. Men det som definierar henne mest.. i alla fall hos mig.. är hennes okuvliga lojalitet och hennes enormt stora och omtänksamma hjärta. Hon gör alltid det där lilla extra. Hon bryr sig.

Varje kväll då jag knäpper mina händer och läser min aftonbön.. och därefter tyst viskar om allt och alla jag är tacksam över.. finns hon med. Ikväll som alla andra kvällar sänder jag henne kraft och kärlek.. och ikväll önskar jag dessutom att hon har fått ha en helt underbar födelsedag. Jag hoppas och önskar att hon fått känna sig älskad och ihågkommen. För det är hon. Hon är min dotters moster och min syster. Hon är min älskade Nette. Grattis på din 27-års dag!

(98/100)

Read Full Post »

Nette å jag i åttanHon och jag träffades när vi började femte klass.. det är några år sedan nu. Ganska snart blev vi vänner. Hon kom från en annan stad och blev en av de nya i klassen. Vi följdes åt i samma klass resten av skoltiden, inklusive gymnasieåren. Så började vi arbeta båda två.. flyttade hemifrån. Förblev vänner. Efter några år flyttade jag från staden.. flera hundra kilometer norrut. Men vänner var vi ändå. Sågs så fort vi kunde, höll alltid kontakten. Ibland tätare, ibland lite glesare.. beroende på hur livet såg ut. Det fanns sambos och det kom barn.. livet förändrades. Men vi var kvar i varandras liv. Kanske lite glesare nu då småbarnslivet tog mycket tid och kraft och tröttheten var ständig.

Så separerade vi med ungefär ett års mellanrum. Barnen var ganska små ännu. Livet som ensamma mammor tog vid. Inte gav det mer tid direkt.. men vänskapen bestod. Fortfarande med olika tät kontakt.. ibland mer, ibland mindre. Någon gång under den här tidsperioden kom vi på att vi ju faktiskt är systrar. Själasystrar. Våra liv följdes åt ganska parallellt med de stora och små händelser som livet bjuder på. Med sexhundra kilometers avstånd sågs vi ju inte så ofta, men när vi sågs så kändes jag hel igen. Stödet och kärleken känns även från ett avstånd. De trauman och överjävliga kullerbyttor livet kantat våra vägar med har vi gått igenom tillsammans ändå. Under tiden blev barnen äldre.. blev vänner. Nu är de unga vuxna och vi undrar hur i hela världen det gick till..?!

Varje dag tänker jag på henne. Varendaste dag. Ibland mer, ibland mindre. När vi en gång för några år sedan pratade om just det där med att det i perioder kan gå långa tider utan att vi hörs av, så sa hon något som stannat kvar hos mig. Hon sa.. vår vänskap tål det.. Och precis så är det. Hon är en del av den jag är. Min äldsta och käraste vän. Min själasyster. Vi har gått igenom SÅ mycket tillsammans. Nästan allt. Jag saknar henne så det gör ont i mig ibland. Avståndet har minskat med ett par hundra kilometer sedan ett par år tillbaka.. men vi ses inte oftare för det. Inte än i varje fall. Jag hoppas vi kan ses i sommar. Jag vill kunna sätta mig med henne någonstans och bara prata, prata och prata lite till. Där emellan lyssna, lyssna och lyssna mer. Så som systrar och bästa vänner gör. Jag behöver krama henne och skratta och gråta med henne. Jag vill äta glass med henne och jag vet att min dotter toklängtar inte bara efter sin ”moster” utan också efter hennes gudomliga kladdkaka 🙂 Jag hoppas sommaren ger oss möjlighet att vara tillsammans en stund.

Tack älskade ”syster”.. för den du är, för vad du gör och för att du finns i mitt liv. Tack.

(71/100)

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: