Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘samvete’

Nu påbörjas nya utmaningar.. både i arbetslivet och i personliga livet. De hänger ju ihop. Målet där framme någonstans är att ha hittat en fin balans mellan mitt arbets-jag och mitt privata-jag. Båda är viktiga men det ena har dominerat lite för mycket och lite för länge. Jag har under året som gått sedan jag blev sjukskriven fått till mig många nyttiga och användbara verktyg. De flesta låter enkla men inget i detta är enkelt. Förändringar tar tid om de ska bli bra. Att slarva sig till något som bara håller en kort tid är helt ointressant. Jag har tänkt att må bra riktigt länge framöver. Att vara utmattad eller hjärntrött (det finns flera namn på min diagnos) är överväldigande. Det är oerhört svårt att acceptera alla begränsningar som följer med diagnosen. För mig i varje fall. Jag vill väldigt mycket mer än vad jag klarar av. Av begränsningarna följer frustration, sorg och ilska.. som föder ännu mer trötthet och utmattning och begränsningar.

Ett av verktygen strider mot mycket av vad den svenska mentaliteten står för. Åtminstone historiskt sett eller jag kanske generaliserar nu och det är inte min avsikt. Men vi svenskar (fast jag är ju finländare egentligen) har ju Jante att ta hänsyn till. Vi ska inte tro vi är något… och om vi nu mot förmodan ändå tror det… så ska vi då verkligen inte tro att vi är bättre än någon. Nej, vi ska veta vår plats och stå lite skämmigt vid sidan av och inte tro något så orimligt som att vi har ett värde och att vi törs visa det. Verktyget är något så självklart som Var snäll mot dig själv!

Var snäll mot dig själv. Smaka på den. Vad innebär det att vara snäll mot sig själv? Tja.. det är väl olika för olika människor. För mig innebär det att ge mig själv mer tid att göra saker jag mår bra av och blir glad av. Små saker. Stora saker. Men något jag själv väljer för min egen skull. Det innebär också att ge mig själv tid till återhämtning och vila. Att inte få skuldkänslor när jag ger mig själv den tiden. Att inse att den tiden är så viktig och att den hjälper mig att läka. Att inse att jag inte latar mig, utan jag tillåter mig att hämta nya krafter. Det betyder också att ibland säga nej till annat och andra. Inte för att jag nödvändigtvis inte vill följa med eller vara en del av.. utan för att jag behöver återhämtningen. Jag behöver lära mig att sitta och ha tråkigt. Jag får tvinga mig att sitta och betrakta en älskad katt eller ett skitigt fönster.. utan att samtidigt känna att jag måste prestera något. Vila. Måste vara ett av de finaste orden i vårt språk… vila.

Det må låta som självklarheter för många. Men för mig är det en stor utmaning att kunna göra detta utan att få dåligt samvete. För det är där nyckeln finns. Samvetet. Jag kan säga nej och jag kan minsann lata mig utan problem. Men jag får kämpa hårt med mitt dåliga samvete och känslan av uselhet och otillräcklighet varenda gång. Det är där min utmaning ligger. Att vara snäll mot mig själv utan att behöva förklara mig eller att få dåligt samvete. Det är dags nu.

(48/100)

Annonser

Read Full Post »

Inspirationen har legat på noll. Orken något under noll. Inte ens motivationen har funnits idag. Det ständigt dåliga samvetet över allting jag inte får gjort är en alltför bekant följeslagare.. som jag helst inte vill ha med att göra. Men se till allt du gör i stället, säger den goda delen av mig för att trösta och överrösta det mörka, elaka samvetet. Fast idag gjorde jag inget. Typ inget alls. Och samvetet gnager. Jag har mest vilat, slöat.. och jag vet att också sådana dagar behövs.

Intellektuellt vet jag ju hur dumt det är att tänka så. Rent av korkat. Men känslomässigt är det annorlunda. Då trycker jag ner mig själv allt jag orkar och låter min uselhet ta massor av plats. Hittar den ena bekräftelsen efter den andra till varför jag har rätt att känna som jag gör.

Det är så mycket bättre att vara snäll mot sig själv. Absolut! Men lätt är det då inte alltid. Jag är glad om jag lyckas vara det ibland… utan dåligt samvete. Nåväl, jag jobbar på det i varje fall. Idag var en sån dag och jag tillät mig att känna som jag gör och riktigt gona mig i min egen uselhet. I morgon är en ny dag och jag kommer att vara en riktigt bra och duglig människa igen.. oavsett vad jag gör eller inte gör.

20160309_195840.jpgEn sak gjorde jag ändå. Jag tände ljus. Jag gör det ofta och jag älskar det. Det skapar stämning och det finns något meditativt i att sitta i skenet av levande ljus.

(10/100)

Read Full Post »

Att gå bredvid sig själv..

Har ni känt så nån gång..? Som att man går bredvid sig själv.. Idag har varit en sådan dag.  Jag har känt mig oförklarligt trött och har nästan haft svårt att riktigt vakna idag. Konstig känsla. Lite jobb har det blivit och en del jobbsamtal.. och nu ikväll var det ju min TV-kväll med först Cityakuten och sen Prison Break. Wentworth Miller skulle lätt få rädda mig vilken dag som helst.. he he.

Jag går omkring och längtar efter en massa saker. Idag bestämde jag mig för att skriva ner dem och börja beta av dem.. en efter en. Vadå för saker..? Jo t.ex. att sortera mina CD-skivor och filmer i någon slags alfabetisk eller annan slags organisatorisk ordning (flera dagars arbete)… att göra dito med alla mina böcker… att hänga om tavlor på övervåningen och möblera om lite… att sortera ut garderoberna och skänka bort kläder, skor, jackor och diverse till antingen Röda Korset eller Brödet och Fiskarna. Tja.. ni vet.. sådana saker. Alla de där sakerna och tusen fler.. ligger och skvalpar i mitt samvete, men jag känner mig nästan alltid så förtvivlat trött. Så det första jag ska göra är att jag ska ringa min husläkare och be om att få en rejäl genomgång av värden och annat. Vet att de varit lite skakiga tidigare och det känns ärligt talat som om de är det än. Men sen så..

Jag har en vän.. som för tillfället befinner sig i Afrika. Närmare bestämt i Ghana. Det är en vän som jag räknar till mina allra närmaste. Han är som en storebror för mig. Det kan gå långa tider utan att vi hörs, men vi tar alltid vid ungefär där vi slutade. Mycket har vi gått igenom tillsammans… Mats å jag. Nu arbetar han alltså i Ghana och härom dagen fick jag ett mejl där han berättar om livet där. Tänk så annorlunda det är. Tänk så mycket vi tar för givet här hemma.. el, vatten och alla andra diverse bekvämligheter. Jag tror att man blir ganska ödmjuk av att se och uppleva helt andra förutsättningar. Jag tänker på honom nästan dagligen och jag är fascinerad av det stora kliv han tagit då han valde att arbeta där. Så småningom tittar han hem till Sverige igen och jag hoppas det inte dröjer en evighet tills vi kan ses igen.  Så Mats.. Jambo.. eller hur man nu hälsar där långt borta. Tänker på dig.. å skriver snart..! Kramar till dig från oss två här..

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: