Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sammanfattning’

Wow, så fort tiden går. Inte ens en vecka kvar av april och jag tycker nyss den började. En kortare arbetsvecka väntar eftersom vi har Valborg och första maj i slutet av veckan. Lite extra ledigt är alltid trevligt. Vecka sjutton kom och gick. Försöker mig på en liten sammanfattning..

Veckans utbildning. En heldag som handlade om Hot och våld i arbetslivet. Intressant och nyttigt. Vi fick lärdom om värdet i att inte bara använda våra ord, utan även vårt kroppsspråk för att undvika hotfulla och våldsamma situationer. Kroppsspråket står ju faktiskt för drygt 70% av vår kommunikation. Värt att hålla i minnet. Vi säger mer med kroppen än med rösten.

wpid-20150424_154313.jpgVeckans present. En underbar kollega som ser hur mina klimakteriebesvär tynger mig.. hade ställt den här lilla raringen på mitt skrivbord när jag kom en morgon. Så glad jag blev. Så himla gulligt. Min egen lilla air conditioner. Den kommer att användas flitigt vid behov. Det är ju snart sommar och alldeles för varmt så den lär få avverka batterier.

Veckans längtan. After work på fredagen. Många hade längtat, sett fram emot lite avkoppling i glada vänners lag hela veckan. Precis så blev det. Avkopplande och glädjefyllt alltså. Hela tolv kollegor fick till det, samlades, skrattade, skålade och trivdes tillsammans. Nästa datum är redan spikad. Mer After work åt folket! Det börjar dessutom bli sitta-ute-säsong.

wpid-20150424_100443_1.jpgVeckans premiär. Strumpor bort. Jag tycker inte om strumpor. Eller jo, visst är de väl bra och praktiska. Men jag älskar att gå barfota. Under strumpsäsongen längtar jag hem mer än vanligt för att kunna ta av mig strumporna så fort jag kommit innanför dörren hemma. Grundregeln är april = strumpor av, november = strumpor på. Väderbundet såklart, men i runda svängar så är det barfotasäsong mellan april och november.

Veckans överraskning. Grannarna som knackade på ikväll för att överlämna en bukett med nejlikor (som jag älskar). De flyttar i morgon och har tömt huset under helgen. De har en cool katt som heter Bobo och blommorna överlämnades som ett tack för att vi varit så snälla mot deras katt. Blev himla rörd och otroligt glad. En stor, varm kram levererades också. Goda grannar är guld värda.

Veckans ”på tiden”. Sommardäcken är på. Lillebror har varit upptagen och dessutom skadad (arbetsskada) och inte kunnat hjälpa till med bytet tidigare. Men nu blev det av. Behöver inte längre ha hjärtat i halsgropen när polisen trafikkontrollerar. Är oerhört tacksam för hjälpen!

Veckans kalas. Smörgåstårta och gofika hos en annan bror som hade födelsedag i veckan. Skoj att träffa även de utflyttade barnen som var på besök. Så himla gott och trevligt som alltid i den röda lilla stugan längst in, längst bort i den lilla Bullerbyn på landet. Förutom gott att äta och fika med så bjöds det generöst på varma kramar och kärleksfulla människor. Gott..!

Vackert så. En ny vecka väntar och ska fyllas med allehanda känslor och skeenden. Spännande.

 

(57/100)

Annonser

Read Full Post »

Veckorna flyter förbi.. rakt in i sommaren. Någon påminde om att det om tre veckor börjar vända igen. Ja.. så är det. Bara att flyta med. Men ännu har vi ljuset här och det lockar att vara utomhus, om än i skuggan. Ännu en vecka förpassas till historien. Försöker mig på en liten sammanställning av denna maj-vecka här..

Veckans besök var dotterns Gudmor som vi inte sett på alldeles för länge. Så här lång tid har det aldrig gått emellan våra träffar. Ett och ett halvt år nästan. Det gjorde gott att ses igen.. och det känns som om det inte kommer att gå lång tid alls mellan gångerna framöver. Vi hoppas på det. Det är ju ändå några hundra kilometer oss emellan.

Veckans jubileum gick relativt obemärkt förbi. I onsdags, den 28:e maj, hade vi bott här i vår stad i två år! Staden som idag verkligen känns som vår stad. Här är vi hemma och vi lever inte längre i minnen från det som var. Det tog ganska lång tid, men tänk så bra det blev till slut. Det känns som nyss då vi kom med flyttlasset.. två ganska trasiga själar. Ändå har det gått en liten livstid och hänt så mycket så det samtidigt känns som om vi varit här länge, länge.

Veckans förvandling står vår trädgård för. Enbart tack vare vår gäst som verkligen är en trädgårdsmänniska. Hon kunde knappt bärga sig när hon såg vår ”naturtomt”. Efter 7 säckar av trädgårdsavfall (som så otroligt lämpligt hämtas vid varje grind just i morgon) så hittades en trädgård. Så fint det blev. Nu gäller det att förvalta densamma! Det sägs att det är terapeutiskt att påta i jorden och se efter sina blomster. Jag ska nog ge det en chans.. de som påstår detta kan ju ha rätt..

Veckans film sågs på bio. Vi fyra tjejer.. dottern, hennes mormor, hennes gudmor och hennes mamma.. såg filmen Grace av Monaco. En sannsaga om filmstjärnan som blev prinsessa på riktigt. Biobesöket efterföljdes av gofika med glass och hela eftermiddagen uppskattades av alla fyra tjejer.

Veckans vackraste är den som är vackrast varje dag på året. Han som gör mig lycklig genom att bara finnas till. Han som håller sig nära och är den kungligt underbara. Ers Kungliga Underbarhet.. Kirre. Åtta kilo ren kärlek.

Veckans meny har bestått i riktiga höjdare. Dottern har visat sina färdigheter i köket och givit oss fantastiska smakupplevelser genom både beprövade recept såväl som lite nya dito. Där emellan har det grillats och fikats ganska friskt. Gott och blandat.

Veckans överraskning kom blomsterbudet med på tisdagskvällen. Mina überhärliga arbetskamrater skickade en sagolik bukett med en önskan om snabbt tillfrisknande och snar återkomst till vårt lilla ”gökbo” där jag jobbar. Åååh så glad och överraskad jag blev.

Veckans husmorshändelse har givit oss riktigt god syrénsaft. I onsdags tappade vi upp cirka fem liter på flaskor. Rosa och välsmakande saft som gillades av alla som smakat. Några flaskor har delats ut till nära och kära. Det plockades nya blomster igår och sattes ny saft. Om denna sats blir lika god vet vi i övermorgon. Enkelt och så gott. Perfekt att frysa, då det blir mjukfryst (pga allt socker).. och därmed bevarar en bit av sommaren ända in i vintern. Bara att ta en sked i ett glas, fylla på med vatten, blunda och minnas hur sommaren smakade.

Veckans största tacksamhet: Jag har fått träffa alla i min familj. Älskade mamma förstås.. men också alla mina bröder och nästan alla brorsbarn (alla utom en).. och min svägerska.. och min extramamma, dotterns Gudmor. Det händer inte så ofta att jag träffar alla så tätt, tyvärr.. men oj så gott det känns djupt inuti när det väl hänt.

… och därmed är en del av veckan summerad och den här kärringen ganska så trött. En ny vecka väntar.. ännu oskriven i historieböckerna. Nästa söndag vet vi mer..

(78/100)

 

 

 

Read Full Post »

.. är det lätt att konstatera att året som gick var ett av de mest händelserika någonsin i mitt liv. Stora, omvälvande händelser. Stor glädje och djup sorg. Livet har förändrats på nästan alla sätt som är möjliga. Här följer ett försök till summering av de större händelserna..

Som jag tidigare nämnt, började januari med en rivstart med min operation. Lillebror körde mig och dottern till Danderyd den 9:e och hämtade oss igen den 12:e. Då hade jag fem fina titthål i magen och mådde som en lite skadeskjuten prinsessa. Allt gick enligt planerna och inga komplikationer har tillstött. I februari var det dags för dottern att göra samma sak.. dock genomfördes hennes operation i Norrköping. Också den gick lysande.. trots att hon fick ligga kvar på sjukhuset lite längre. Det tillstötte lite läckage och hon fick gå med dränering i några dagar. Men oj oj oj så bra vi mår idag. Dessa operationer är omvälvande, livsförändrande och öppnar möjligheter som känns oändliga. Nu har vi tjatat tillräckligt om dem, tycker jag..

I februari upplevde vi också djup och gränslös sorg då en av de människor som står oss närmast plötsligt somnade in. Ännu idag.. snart ett år efteråt, så känns det ofattbart att han inte längre finns här hos oss. Vi körde ner till begravningen som var lika tung och sorglig som den var ljus och vacker. Ett riktigt fin ceremoni som hedrade vår älskade på ett otroligt berörande och vackert sätt. Det blev så tydligt under ceremonin.. trots den ofattbara sorgen.. hur mycket glädje och kärlek som fanns i hans liv.

Mars och april lallade på i väntan på våren. Både jag och dottern var upptagna i våra projekt. Påsken kom och gick. Jag blev kallad till ett möte på arbetsförmedlingen. De sökte intresserade till en utbildning som skulle ge lite jobb på helgerna. Jag anmälde mitt intresse och ställde in mig på samma svar jag fått i tre år nu. Men se så blev det inte..! Nu var det min tur. Den 13:e maj började utbildningen som sedan tog hela min uppmärksamhet i kommande fyra veckor. Läraren som, i Polishögskolans regi, lotsade oss genom lagar, regler, förordningar och allt möjligt där emellan.. skulle kunna ha ett eget kapitel här. En fantastisk pedagog, en härlig människa och en varm personlighet. Dennis Larsson.. the one and only. Kära värld så mycket vi fick skratta under dessa veckor. Gänget som utbildades var också helt fantastiska.. så roligt vi hade.. så mycket vi faktiskt lärde oss. Examen gjorde vi i Nässjö sista veckan och döm om min förvåning då jag blev godkänd! Kan alltså numera kalla mig för gränskontrollant.

I juni bytte jag om till uniform för första gången.. och började arbeta på Norrköping flygplats. Vi är ett gäng på sex utbildade gränskontrollanter som tillsammans med en handfull poliser antingen vinkar iväg eller tar emot resenärer till länder utanför Schengen. Hade ingen aning om hur roligt det kunde vara att arbeta på en flygplats eller med poliser 😉 Hela sommaren och en bit in på hösten ägnades helgerna åt passkontroller. Juli, augusti, september, oktober passerade mest i arbetets tecken. Därutöver utvecklades fler vänskapsband.. lite besök på krogen någon gång emellanåt, fika och mat tillsammans. Plötsligt hade jag ett socialt liv..! Allt mer började jag också känna mig hemma i Norrköping.

En fredag lunch i oktober fick jag ett telefonsamtal från chefen på mottagningsenheten på Migrationsverket. De behövde lite hjälp då arbetsbelastningen är ovanligt hög på just denna arbetsplats för närvarande. En kollega från flygplatsen blev också tillfrågad. I mitten av oktober skulle vi ner till verket och skriva under papper. Timanställda på obestämd tid.. en vecka, två veckor.. ett par månader.. eller nåt..?! Så länge det behövs. Vi började samma dag och jobbar på än. Snart tre månader nu. Som mest en vecka i taget.. men jag håller tummen och hoppas på det bästa. Att få jobba. Helgjobbet börjar igen i början av april.. jag längtar. Alltså har det varit gasen i botten med jobb hela november och december. Härligt!

Julen och nyåret firades på lugnast möjliga sätt. Dottern och jag var krassliga och julaftonen tillbringades i pyjamas hemma. Resten av familjen har hälsat på i omgångar i mellandagarna.. på brunch, fika eller middag. Jag lever i tacksamhet över att ha en fantastisk dotter, världens underbaraste katt och en härlig familj i min närhet. Jag har verkligen mycket att vara tacksam över.. och det är jag. Det känns som om 2013 var året då framtiden började ta form på riktigt. Då det äntligen började röra på sig så blev det så tydligt på vilket sätt vi stått still under en längre tid. Framför allt så har det hänt så många roliga och bra saker. Förutom sorgen som förlamade oss i februari så har året gått i de positiva förändringarnas tecken. Jag hoppas på att detta ska få fortsätta och att än fler händelser landar i positiv anda. Inget tyder på motsatsen så nu kör vi.. full fart genom 2014.. skrattandes och med vinden i håret.

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: