Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘riskträd’

Tidig söndag. Tiden trallar på och så är det bara fyra veckor kvar tills jag har lite semester igen. Förra semesteromgången blev ju lite hackad och malen och gav inte riktigt önskat resultat. Mitt eget fel.. men nu tok-längtar jag till ledighet. Jag har börjat ladda och fundera på vad jag vill göra och vad jag behöver göra för att må som bäst. Ledordet är återhämtning. På alla sätt. Kroppsligt och mentalt. Det finns ett starkt behov av just det. Mycket starkt.

Ankomst Nrkp AirportSitter just nu och väntar på ett flyg vars passagerare jag ska passkontrollera. Tankarna vaggar omkring i nattens tystnad. Febrilt arbete pågår på sina håll samtidigt som de flesta ligger och sover, lyckligt ovetandes om att det finns ett aktivt nattliv som inte är kopplat till uteliv i traditionell bemärkelse. Här ute på flygplatsen finns ett gäng människor som ser till att de resenärer som är på väg hem från soldränkta stränder kommer hem tryggt och säkert. Trötta och lite frusna kommer de snart och sträcker fram sina pass så att jag kan kontrollera att de är vilka de utger sig för att vara. De har nästan uteslutande en enda önskan då de står här framför mig.. och det är att få krypa ner i den egna, sköna sängen. Exakt samma längtan har gränskontrollanten.

De bästa stunderna föds inte helt sällan ur spontana handlingar. I fredags kände jag inte för att åka hem direkt efter jobbet. Dotter är hos pojkvännen och fast jag alltid längtar efter min Pälskling så kändes det som att han inte skulle må dåligt av att jag kom hem lite senare. Fick med mig min fina vän från jobbet.. och vi hamnade på ett matställe där det smakade hur gott som helst med mat och med prat. Mätta efter en god måltid kändes det ändå för tidigt att ta spårvagnen hem.. så vi hamnade på en av stadens krogar som har en trevlig uteservering. Där blev det lite vin och ytterligare trevligt möte med ännu en kollega. När spårvagnen till slut förde mig hemåt var jag trött, glad och nöjd med både veckan som varit.. men också tacksam över hur fina vänner livet givit mig sedan jag flyttade till Norrköping.

Varje morgon och eftermiddag går jag i den där allén jag tycker så mycket om. Den omfamnar mig under sista biten till och första biten från arbetsplatsen. Det där riskträdet står förresten kvar än. Det glädjer mig att det inte utgjorde så stor risk att det behövdes tas bort helt. Kanske skärpte den till sig och visade att den minsann kan vara lika ståtlig och vacker som alla de andra lindarna som står på rad och utgör den Norra Promenaden i min stad. Den fick en chans till och tog den.

Nu är passagerarna snart här. Jag ska gör min del av jobbet och sedan.. väntar den egna, sköna sängen.

Annonser

Read Full Post »

Jag har den stora glädjen att få traska en liten bit i en allé på vägen till och från spårvagnen och jobbet. Jag bara Älskar alléer. Jag kan inte riktigt förklara varför.. jag bara gör det. Tycker om hur de bildar en egen tunnel eller portal.. eller vad man nu kan kalla det. Räta rader med stolta träd som får se människor komma och gå. Just träd är jag särskilt förtjust i för övrigt. Det är något visst med träd ändå. Har skrivit om min kärlek till träd tidigare, läs här om ni vill. Har alltid fascinerats av träd och känner av någon helt obeskrivlig anledning mig dragen till träd. Funderar ibland på hur vi människor och naturen ständigt förändras medans träden står där stolta och vackra och bara växer och är fantastiska. Livstiden för en ek är cirka 1200 år. Jag menar.. WOW. Det tar den 600 år att växa klart och sedan lika lång tid att sakta dö. Snacka om livscykel. Det är så himla sorgligt hur lättvindigt skog skövlas i världen idag.

wpid-20150507_081222.jpg wpid-20150507_081243.jpgNåväl.. i vilket fall som helst.. tillbaka till min lilla allé-promenad. Här står ett träd med några varv av plastband kring sin stolta stam. På bandet står det RISKTRÄD. Hmm.. Är det stackars trädet en risk för oss människor på något sätt? Eller för sina andra trädkompisar? Eller är det vi människor som är en risk för trädet? Det kanske är extra känsligt. Kanske har det blivit sjukt eller skadat och står där och är en risk för att förståsigpåare ska utröna om det kan kurera sig eller om det ska huggas ner (hemska tanke). Dessa tusentals vackra lindar som utgör Norrköpings vackra promenader i långa allé-rader.

Som om det inte fanns vettigare saker att fundera över. Eller nej.. varför skulle något annat vara viktigare?! Ett träd som ger oss liv och glädje bara genom att finnas är väl nog så viktigt som något annat. Och se nu.. nu fick den vackra linden som uppenbarligen är ett riskträd ett helt eget blogginlägg!

 

(81/100)

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: