Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘promenad’

På min vanliga promenadrunda här i området passerar jag detta mäktiga, gamla, majestätiska träd. Det är tydligt att man tagit hänsyn till trädets placering då man någon gång i världen planerat bostäderna såväl som hur spårvagnens spår ska dras. Trädet har fått bestämma hur spåret ska löpa genom landskapet och hur gångvägarna ska få flyta mellan detta spår och husen som bildar den stadsdel jag bor i. Trädet måste helt enkelt ha varit alltför vackert och mäktigt redan då man planerade att påbörja utformningen av detta område någon gång på 70-talet.

Men trädet har ju tronat där i många, många år innan dessa byggplaner utformades. Tänk om det kunde berätta vad den fått vara med om. Vad har det här trädet fått bevittna genom åren..? Hur såg världen häromkring ut när trädet var blott en ung och tunn slana. Förmodligen var den omgiven av andra träd i olika storlekar och sorter. Var det bara skog här.. eller fanns det annan bebyggelse i närheten..? Fanns här en väg eller stig som användes av människor till fots.. eller åkte man kanske häst och vagn..? Man gjorde sannolikt både och.

Har det kanske stått ungdomar och svärmat, lutandes mot denna stam..? Kanske har man tagit skydd från ett sommarregn under dess skyddande krona..? Har man stått och gömt sig bakom stammen i en lek eller möjligen i en farofylld situation..?

Jag passerar som sagt ofta trädet på mina promenader och jag noterar dess skönhet. Jag får en god känsla och jag känner tacksamhet över att få uppleva något så mäktigt och vackert. Det slog mig också idag att också jag genom mina promenader nu är en del av detta träds historia. Jag ler lite och viskar ett hej när jag passerar i tron att trädet känner glädje över att någon ser det.

Vi är inte så olika ändå.. träden och vi människor.

Read Full Post »

Ja, ni hör ju själva hur vackert det låter. Som taget direkt ur en saga av Astrid Lindgren. Men dalen finns på riktigt här i Norrköping. Om man traskar en bit längs med strömmen från säg… Industrilandskapet. Eller som i vårt fall idag, från statyn av Moa Martinsson. Hon står staty tvärs över strömmen från Universitetet/Campus. Och Moa Martinssons staty står i sin tur en stenkast från där mamma och Tommy bor och det var ju där dagens utflykt egentligen startade.

Nåväl.. en trevlig promenad längs med den mycket vackra Motala Ström (bild 1) ledde oss till Färgaregården. Ett populärt ställe som ligger mycket vackert, inbäddad i lummig grönska. Här hålls diverse marknader som visar hantverk, trädgårdspyssel och annat några gånger per år. Det hålls öppet under våren och sommaren och här går det utmärkt att ta sig en riktig gofika eller en matig smörgås till kaffet. Ytterligare några steg längre bort samlas allsköns fjäderfän. Vi hade med oss torrt bröd som vi matade änder, måsar, kråkor och småfåglar med (bild 2). Hunden Lukas tyckte det var himla spännande.

Promenaden längs med vattnet kantas av inbjudande bänkar att sätta sig på. Jag kände genast ett sug efter att ta med en termos kaffe, en bra bok, en sjal att ha om axlarna ifall det skulle blåsa friska vindar.. så det kommer jag säkert att göra vilken dag som helst. Trots att vi mötte många människor så andades stället ro och frid. Här finns så mycket vackert att vila blicken på. Naturen läker och helar.. det tror jag starkt på. Bara några minuter från där vi gav fåglarna lite lunch finns då den andlöst vackra Rhododendrondalen. Här blommar det rikt i hundratusental (bild 3, 4, 5, 6) och färgprakten är magnifik.

Så jag skulle nog säga att dagens promenad inte bara var till nytta för kroppen.. utan minst lika mycket för själen.

(96/100)

 

wpid-20150604_160608.jpg wpid-20150604_161629.jpg wpid-20150604_162644.jpg wpid-20150604_162930.jpg wpid-20150604_163133.jpg wpid-20150604_182217.png

Read Full Post »

Jodå, jag börjar finna mig i detta lugna tempo och hittar stunder av njutning då jag läser eller ser någon film med dottern. Försöker vara uppe emellanåt och sträcka på mig, vilket känns bra. Jag tycker nog jag känner hur mycket jag klarar av. Eller jag trodde det. Idag fick jag lära mig att det finns något som heter att ha övertro på sin egen förmåga. Jag försökte mig nämnligen på en liten promenad idag. Kändes absolut som om jag skulle fixa det.. och rastlösheten drar mig ju ut på ivriga svängar.. i alla fall mentalt. Så nog skulle jag klara av en ynka liten promenad. Men nej. Det var lite för tidigt. Trots att promenaden gick löjligt sakta och inte långt alls. Jag får nöja mig med att traska omkring här hemma eller ute i trädgården så länge. Snart så..

I stället lägger jag mer krut på glädjen i att ha hittat tillbaka till läsningen. Den har legat i träda ett tag.. med några tappra försök till och från. Ron att läsa har inte funnits på ett tag, vilket är en stor sorg för en bokmänniska som jag själv. Nu njuter jag av att läsa och det flyter på hur fint som helst. Riktigt längtar till boken då den legat ihopslagen en stund. Böcker, dottern som passar upp på mig och den ljuvligaste katten hjälper mig att bli frisk. Hans Kungliga Underbarhet håller sig i närheten och sprider sin kärlek så att jag inte kan annat än slappna av och njuta.

Det kändes konstigt i morse.. måndag och inte jobba. Har undrat hur de har det på jobbet.. saknar dem alla. Att de klarar sig utan mig råder absolut inget tvivel om.. det är nog värre för mig att vara utan dem. Ska fortsätta vila mig frisk så jag snart kan vara tillbaka. Kanske lära mig lyssna till kroppen och knuffa bort Fröken Rastlös när hon tar över. Kanske.

(62/100)

 

Read Full Post »

Den där tröttheten som jag skrev om i torsdags.. ja den hänger med än. Det gör minsann den där ögoninfektionen också. Fast den har stillat sig något. Attans så obehagligt det var och så ont det gjort.

Helgen kom och välkomnades med öppna sinnen. Jag har fått vila en del.. och så har jag fått och kunnat njuta av det helt fantastiska vårvädret. Inte mycket blev gjort hemma.. men det finns ju kvar till sen. En annan dag. Har tvättat lite, diskat lite.. fick räcka så. Haft trevliga besök i röran här hemma.. men de kom för min skull, inte för att räkna dammråttor.

Fredag var en lyckans dag. Jag fick hem min bil. Lagad. Besiktigad. Underbara människor har hjälpt mig. TACK!

Lördagen bjöd på basket! Jo, det är sant. Jag gick på min första basketmatch någonsin. Vi har ju ett elitlag i min stad. Nu var det kvartsfinal och laget från min stad vann stort. Gick därmed till semifinal. Snabbt spel, många poäng, kul stämning och lite bekanta ansikten i publiken.. kollegor och sådant. Mamma och Tommy var med och lika nöjda som jag efteråt. Kul upplevelse.. kunde jag konstatera, utan att vara eller någonsin bli sportnörd.

SkogsvikenSöndag körde jag ut till Skogsviken/Kolmården med min älskade mamma och lillebror. Vi lånade också med den ljuvliga schäfern Billy och vi njöt av det helt fantastiska vädret. Det är nu det är som bäst.. innan det blir för varmt, innan alla insekter dyker upp.. innan alla människor trängs ute och ”kraven” ökar på uteliv. Nu väljer jag själv.. och njuter. Känner ingen press. Den friska luften gjorde gott. Känner mig lite trasig inuti så det gjorde dubbelt gott. Fikat smakade lite extra fint utomhus dessutom. Mamma plockade vackra stenar och jag började lära känna min kamera lite igen. Den som alltid var en del av mig vart jag än gick… har legat orörd i snart två år. Nu är det dags. Jag har saknat den.

En ny vecka väntar.. en dag i taget.. ibland en stund i taget, så ska det nog gå fint.

(23/100)

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: