Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘oro’

Min starkaste längtan just nu är att få må bra igen. Att hitta tillbaka till glädjen och energin som lurar där inne någonstans. Den är inte alls borta men har tagit några steg tillbaka ett tag. Jag saknar den. Optimismen.. den djupa glädjen över livet och allt det goda och underbara som mitt liv består av. Tacksamheten.. den finns också kvar men har inte riktigt lika stort fokus just nu. Jag saknar mig själv förfärligt mycket. Jag har tappat förmågan att läsa böcker.. att koncentrera mig.. att förlora mig i något.. att drömma. Jag sörjer det.. djupt och ärligt. Jag längtar efter att återfå det.

Det känns lite skrämmande att vara så medveten om vad som är annorlunda och ändå inte kunna påverka det nämnvärt. Eller jo.. nog kan jag påverka det.. men inte så snabbt som jag skulle önska. Det tar tid att konstatera att just nu mår jag inte bra. Jag behöver hjälp. Jag är vilse. Det är svårt och jobbigt att erkänna det.. ens för mig själv.

Jag fungerar ju. Jag tar mig igenom dagarna. Marginalerna har dock minskat markant. Ibland känns de helt borta. Stundtals kommer tårarna av ingen egentlig orsak.. trots att det finns tusen orsaker. Att hålla känslorna tillbaka när de är såhär råa och på ytan.. kostar enormt med energi. Jag har ännu inte riktigt förlikat mig med att det är som det är. Ännu skaver det dåliga samvetet över min otillräcklighet och oduglighet. Jag har alltid presterat och genom prestationer skapat mig ett värde. För mig själv åtminstone. Nu när prestationerna ligger riktigt lågt.. så ligger också mitt egenvärde på botten. Åter igen.. ett krig mellan intellekt och känsla.

Jag ska testa att jobba lite den här veckan. Jag saknar mina kollegor och pulsen på arbetsplatsen trots allt. En stund i taget gäller dock just nu. Jag försöker, jag kämpar för att klara av en stund i taget. Att släppa lite, lite på oron och ångesten. Just nu, just idag, i denna stund.. är det okej.

20151019_234048.jpgMin egen healer hjälper mig.. han finns oftast nära och hans existens i min närhet lugnar och läker. Han får lyssna på alla mina tankar och han finns där med sin underbarhet när tårarna rinner. Han spinner mig lugn.. han är ren kärlek. Kejsare Karamellpudding.. den vackraste varelsen i världen.

 

(41/100)

Read Full Post »

Det var ett tag sedan vi tog en Dagens..

Humör:
Hyfsat stabilt. Det råder en obalans i sinnet just nu och jag kämpar varje dag med diverse utmaningar inom mig själv. Att klara dagen utan att rasa är det primära målet varje morgon. Just idag träff på djupet med vänner i ett par timmar. Det gav näring och energi att räcka en stund.
Planer:
Vid den här tiden på dygnet finns inga andra planer än en god natts sömn. Men om jag sträcker mig till morgondagen så är planen att ha en bra och givande arbetsdag och därefter en kreativ kväll hemma.
Roligaste:
Min nyfunna vänskap med vännens sambo. Hon klev rakt in. Tycker om.
OCH att jag slapp böter trots halvknasig parkering…
Tråkigaste:
Ångest är o-kul. Oro och ångest är inte roligt alls.
Godaste:
Min matlåda till jobbet. Spaghetti och dotterns goda köttfärssås.
Borde:
Lägga mig tidigare. Ja, verkligen. Problemet med att komma i säng är sannerligen svårlöst.. märkligt nog.
Längtan:
Jag längtar efter sinnesro och balans i livet. Jag längtar djupt efter förmågan att läsa en bok igen. Den saknar jag så det gör ont i mig.
Beroende:
Det är ju det där med kaffe…
Vill ha:
Tillbaka min glädje och min gnista. Och ett bra pris för min bil som strax kommer att vara till salu.
Frisyr:
På utväxt. En himla jobbig mellanperiod när inte mycket känns bra alls.
Klädsel:
På jobbet idag: Helsvart (silversmycken, blodröda naglar). Hemma: grå och vita mjukiskläder.
Person:
Hjärtebarnet Mika, 10 månader. Och dottern som började jobba på Nelins konditori och café idag.
Låt:
I morse spelades ”We are the champions” med Queen på radion.. den har hängt med hela dagen.
Bok:
Nej.. jag kan ännu inte ta mig igenom en bok. Det finns en mycket djup sorg i detta faktum. Jag saknar det så det gör ont i mig på riktigt. Jag vet att den glädjen kommer tillbaka.. men oj, så jag saknar förmågan just nu.

wp-1459084675827.jpeg

(30/100)

Read Full Post »

Det känns som om jag befinner mig i ett ingenmansland, ett mellanläge utan tydlig definition. Känner mig förvirrad och förväntansfull samtidigt som jag har en smula nervositet i maggropen. Mer än något annat är jag trött. Mycket trött. Bestämde mig för att arbeta hela dagen idag och halva dagen i morgon. Det kändes rimligt att planera att gå hem tidigare i morgon och påbörja förberedelserna för det här ingreppet. Jag har väntat och längtat länge. Levt med smärtan och besvären som ständigt närvarat. Snart blir det så mycket bättre. När själva läkningsprocessen gjort sitt så blir livet enklare och mer behagligt.

Vänner, kollegor frågar.. är du nervös? Nej, inte särskilt. Lite bara. Jag är mer orolig för hur sjukskrivningen påverkar ekonomin och hur jag, som är av den rastlösa sorten, ska klara av att inte kunna göra så mycket under en tid. Fast å andra sidan.. det ordnar sig. Finns bra böcker, trevliga filmer och goda vänner att fördriva tiden med. Det blir bra. Allt blir bra.. det har jag bestämt. Det blir vad jag gör det till.

(55/100)

Read Full Post »

En novemberdag mitt i livet

Åååh vad jag älskar detta gråa november. Det är som om världen är lite softad. Har en god vän som också lovprisar hösten i allmänhet och november i synnerhet. Jag förstår PRECIS vad hon menar. Läs om hennes novembertankar här. Vi höstälskare är inte så många, men vi låter det inte påverka oss eller vår kärlek till det murriga grå. Tänk bara så underbart det är att tända ljus. Hösten är så mycket mer kravlös, tycker jag. Inga prestationskrav på att grilla, träffa grannar eller tävla om vem som har finast trädgård. Inget dåligt samvete för att man inte dyrkar solen och älskar att pressa på stranden. Hösten är mer tillåtande att göra det som är gott för min själ.. det vill säga att läsa, se film, gosa ner sig i soffan under en filt och bara må gott. Det enda jag ser som negativt.. är att man bör ha strumpor på sig. Jag tycker inte om strumpor.

Livet är i förändringsfas. Det kittlar lite i magen, men jag har börjat våga släppa taget och nyfiket vänta på nästa steg.. i stället för att oroa mig eller vara rädd hela tiden. Förändringar sker i livet. Så är det för alla.. eller nästan alla. Året har hittills bjudit på riktigt stora och omvälvande förändringar för min del. Fler sådana väntar.. fast på andra sidan nyåret som stundar. Det kan ta olika lång tid innan jag landar efter att ha blivit uppkastad i luften och tvingats stå inför nya utmaningar. Men landar gör jag.. lite mer tryggt för varje gång det händer. Jag känner på mig att jag kommer att bli oövervinnerlig. Vänta å se bara..

 

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: