Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Norrköping’

Det där med att åka kommunalt. Så himla smidigt och praktiskt och miljövänligt och allt det där. Men som den gnällkärring jag är noterar jag små förtretligheter som jag givetvis vill dela med mig av, generös som jag också är..

Ryggsäckar och stora väskor
En vänlig påminnelse till er som har ryggsäckar och/eller stora väskor med er när ni åker spårvagn eller buss. Volymen ni upptar ökar avsevärt när ryggsäcken står ut en halvmeter från ryggen. Likaså om det är en löjligt stor väska som bara måste hänga över axeln när ni går förbi folk i trängsel. Försök ha det i åtanke när ni vänder er om i tätbefolkade utrymmen. Det känns förfärligt oskönt att få en smäll av en ryggsäck eller väska när man bara sitter där i godan ro och åker någonstans.

Telefonsamtal
Även om ni har pluppar i öronen så att bara ni hör den ni talar med.. så betyder det inte per automatik att det ni säger inte hörs för alla medresenärer. SÄNK RÖSTEN för bövelen. Spelar ingen roll vilket språk ni talar på heller. Det låter lika högt oavsett. Ingen annan är intresserad av era telefonsamtal. Jag törs lova det. Det är enbart irriterande. Inget annat. Om ni måste prata i telefon när ni åker spårvagn/buss.. testa att sköta samtalet lite mer diskret. Okej..?!

Fötter på sätena
Här snackar vi om den lite yngre delen av befolkningen. Vad är det som är så himla svårt med att låta fötterna vila mot golvet..? Att slänga upp sina skitiga skor på sätet framför är väl ändå inget annat än ohyfsat och korkat. För det är ju inte så att ni borstar bort sand, grus, lera innan ni går av. Skärp er! Börja bearbeta Östgötatrafiken men en önskan om att få fotstöd inmonterade på något vis om det känns så viktigt. Om inte.. sitt som folk och ta den pyttelilla hänsynen att inte skita ner sätena, tack så mycket.

Skitungar
Just den här veckan är det påsklov i min vackra stad, vilket betyder betydligt behagligare resor med kommunala medel. Skitungar i flock är oerhört påfrestande. Missförstå mig inte.. barn och ungdomar är fina varelser rent generellt.. men när de färdas i flock händer det något med deras motorik och talvolym. Det ska gapas, skrikas och helst härjas lite på tonårsvis. Reser de ensamma eller i par så beter de sig riktigt trevligt.

Sittplatser
Jag må upplevas som förhistorisk.. men när jag växte upp fick jag lära mig att lämna plats åt äldre när det kommunala färdmedlet fylldes på allt eftersom. Åtminstone erbjuda min sittplats. Idag förekommer det i undantagsfall men oftast sitter skitungarna kvar och glor i sina mobiler helt omedvetna om vad hövlighet och artighet innebär. Trist att bevittna.

Annars är det som sagt ett trevligt sätt att ta sig fram på..

Annonser

Read Full Post »

Det är åter dags för den där musikfestivalen i min vackra stad. Den som sägs vara den största av sitt slag i landet med dryga 50 000 sålda biljetter. Femtiotusen! Och det märks runtom i staden.. att befolkningen tillfälligt ökat avsevärt. Många är givetvis från trakten.. men vi välkomnar musikälskare från hela landet såväl som från annorstädes i Europa. Himla trevligt faktiskt.

Självaste musikfesten hålls en liten bit utanför staden. På ett STORT fält där militära aktiviteter tidigare hållits. Dit kan man nu i dagarna fyra ta sig alldeles gratis med kommunala medel såsom buss och spårvagn. Stadens två spårvagnslinjer (tvåan som är röd och trean som är grön) kompletteras dessa dagar med fyran som är blå. Den går i skytteltrafik mellan staden och det där gamla militärfältet. Eller nåväl.. nästan ända fram. Man får traska en bit efter ändhållplatsen. Men det verkar inte bekymra de där musikälskarna det minsta, trots att många av dem kånkar på otympliga ryggsäckar, sovsäckar, ihopfällbara stolar av diverse storlek och kvalitet.. och så vidare.

Vid Resecentrum, som jag dagligen passerar till och från arbetet, står nu dessa faciliteter till de kissnödigas stora tröst och glädje. Det kallas service. På själva festivalområdet finns allehanda bajamajor strategiskt utplacerade. Jag hörde rykten om att där också finns vattentoaletter.. och jag råkar veta att där också finns åtminstone ett kisstält (jo, faktiskt). Men nöden har ingen lag och måste man så måste man. Handsprit kan rädda kräkreflexerna från att få fritt spelrum…

Jag hoppas och önskar innerligt att alla festivalgäster njuter, skrattar, sjunger och dansar av hjärtats lust. Jag hoppas och önskar också att det är totalt fokus på just musiken och sommaren och glädjen över att få njuta av så mycket musik i flera dagar i sträck.. och inget annat. Snart nog är det vardag igen.. men musiken, den tystnar aldrig någonsin. För musik ska byggas utav glädje.. precis så som Lill Lindfors sjöng en gång. Och i min värld är musik och glädje synonyma med varandra.

Read Full Post »

Jag har ju den stora förmånen att få gå de där ungefär 140 stegen i den där underbara allén varje arbetsdag. Jag har alltid älskat alléer och har därmed hamnat på rätt plats i vårt vackra land. Staden omringas på tre sidor av helt fantastiska och mäktiga alléer.. även kallade Promenaderna. Den Södra, den Norra och den Östra Promenaden. Stadens västra linje löper längs med Kungsgatan säger de som vet.. vilket låter rimligt. Kungsgatan har inga träd på rad.. men däremot finns bland annat ett skvallertorg där.

Sammanlagt finns det 1 847 lindar i Norrköpings promenader, varje träd är unikt och har ett eget nummer. Arterna som finns planterade är parklind, skogslind och bohuslind. Avstånden mellan träden är nio meter.

Läs mer om dessa unika promenader här. Att få njuta av dessa känns verkligen som en gåva.. och något jag är genuint tacksam över att kunna ta del av. Så vackert och mäktigt det är. Dessutom ser man årstidsväxlingarna väldigt tydligt genom att betrakta dessa träd. Bilden visar vilken inramning mina 140 steg på Norra Promenaden gav. Det är vår nu. Kanske till och med försommar om man så vill.

(83/100)

Read Full Post »

Ja, ungefär 140 steg går jag i den där älskade allén på väg till eller från jobbet varje arbetsdag. Det är en liten del av den Norra Promenaden. En av de tre fantastiska promenaderna som ramar in min vackra stad. Norra, Östra och Södra Promenaden.. och alla består de av underbara alléer med träd som står stolta på rad. Träd i tusental. Västra delen då? Där löper den gamla E4:n som en serpentin genom landskapet.

Norra Promenaden som ger mig ungefär 140 steg på väg till eller från min arbetsplats (bild 1). Träden ser ut att fortsätta i raka led i all evighet. Fast egentligen fortsätter de bara fram till Saltängen. Södra Promenaden fick också besök av mig i veckan som gick (bild 2). En promenad från mammas till Halvars legendariska glasskiosk. Långt fler än 140 steg.. men lika fantastiskt omslutet av ett tak av gröna löv som prasslar av sommarens ljumma vindar.

Veckan som gick har varit av det lite mer ovanliga slaget. Upptrappning i arbetstimmar, vilket utmanar mer än jag var beredd på. Jag kämpar.. och går inte in djupare i det ämnet just nu. Kärt besök från Finland. En kusin med fru hälsade på i några dagar (bild 3). Alltid roligt att ses.. och alldeles speciellt trevligt då det tyvärr går ganska långt mellan gångerna.

Sammanfattningsvis blev det en vecka med allé-promenader, skratt och glädje med släktingar från hemlandet.. det blev också mer jobb och även ett akut sjukhusbesök (mamma fick anafylaktisk allergichock och skrämde oss rejält men mår bra igen). Att klara mig igenom varje dag är en utmaning. Att kliva ur sängen varje morgon är en utmaning. Det syns sällan utanpå. Men det känns desto mer inuti. Men det ska gå. Ett steg i taget. Eller 140 steg i en underbar allé.. på väg till jobbet, till det som skapar struktur och ”normalitet”.. vad nu det är..?!

20160705_095343.jpg 20160705_180743.jpg 20160705_171322.jpg

 

Read Full Post »

Detta helt fantastiska och vackra landmärke i min vackra stad. En gång ett ställe där främst textilindustrin blomstrade och gav näring åt tusentals människor. Idag ett kultur- och lärorikt centrum med allt från museer till skolor och studieförbund.. och allt där emellan. Verkligen allt.

Klockstapeln över portalen vid Holmentorget (bild 1). Här välde tusentals arbetare in genom portarna dagligen. Portarna in till detta vackra landskap hölls stängda och låsta långt efter att maskinerna tystnat. Öppnades för allmänheten för några år sedan. Den vackra Värmekyrkan (bild 2) har varit konsertlokal åt flera stjärnor. Här har episka utställningar visats och enorma loppmarknader och julmarknader hållits. Värmekyrkans fyra skorstenar förvandlas till världens största adventsljusstake varje december. Värmekyrkans ena långsida (bild 3) går parallellt med vackra Motala ström. Till höger hittar vi stadens Turistbyrå.

Den vackra strömmen ja.. (bild 4). Bruset, dånet är mäktigt. Vilken urkraft! Arbetets museum (bild 5) eller ”strykjärnet” i folkmun. Här finns alltid något att se, uppleva, göra. För alla åldrar. Dagen besök i  detta härliga landskap gav oss anledning att sitta i Coffice lokaler (bild 6). En del av NOSP (Norrköping Science Park). Anledningen var denna föreläsning (bild 7).

(64/100)

20160503_185426.jpg20160503_160409.jpg20160503_161320.jpg20160503_160527.jpg20160503_160635.jpg20160503_175001.jpg20160503_184906.jpg

Read Full Post »

Fredag. Vänner. God mat. Ett glas vin. Det blir en riktigt trevlig stund av det där. Jag vill slå ett litet slag för en av de riktigt trevliga restaurangerna i min vackra stad. Il Cibo.

20160401_173520.jpegDet är en rustik italienare med himmelsk mat och mycket trevlig personal. Läs och se bilder här om ni vill. Välbesökt ställe.. med all rätt. Maten är vällagad och personalen mycket trevlig. Ungefär så långt ifrån halvfabrikat man kan komma. Jag åt ikväll Pasta con pollo.. vilket smakade himmelskt. Rätten beskrivs såhär i menyn: Pasta fettuccine med kyckling, pancetta från toscana, grönpeppar, peperoncino, cognac, parmensan, svamp, lök, coctailtomat, grädde.

Här samlas vänner, kompisar, polare.. familjer, bröder, systrar.. kollegor, affärsbekanta. Alla är lika välkomna och behandlas lika kungligt. Den dubbla espresson efter maten satte smaklökarna på prov. Exakt sådär ska en espresso smaka.. även om jag vid intagandet misstänkte att jag nog inte kommer att somna förrän på söndag förmiddag… Starkt och gott. Mycket starkt. Mycket gott.

20160401_234628.pngJag och mina vänner skålade i ett glas rött och njöt av att arbetsveckan var slut och att helgen väntar. Här sitter Fina Flora, Mysiga Malin.. jag själv.. en vän som inte vill vara med på bild, vi kan kalla henne för Judit.. och så Charmiga Carina.

 

(32/100)

Read Full Post »

Påskveckan har nu tagit sin början.. stilla veckan, enligt tradition. På jobbet var dagen allt annat än stilla. Det var en hel del drama.. vilket kryddar våra dagar lite extra på gott och ont. Våra system strulade också, vilket liksom bekräftade den där omtalade måndagskänslan. Ni vet.. när allt som kan gå åt pipan också gör det. En sån måndag.

20160321_162701.jpgPåskkänslan dök upp när en enormt påskägg fullt med godis serverades i lunchrummet. Det var arbetsplatsens fackliga företrädare som gjorde sina medlemmar smått lyckliga och nöjda. Den här medlemmen blir glad av godis. Ännu mer påskkänsla blev det på vägen hem. Området i direkt anslutning till resecentrum hade pyntats till glädje och nöje för alla resenärer och övriga förbipasserande. Min vackra stads ansvariga gör alltid så himla fint för dess invånare. Lite smått och gott runt om i staden att bli glad av. Blommor, pynt, belysning och annat.. Jag älskar’t (som man säger här)

(21/100)

 

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: