Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘norra promenaden’

Jag har ju den stora förmånen att få gå de där ungefär 140 stegen i den där underbara allén varje arbetsdag. Jag har alltid älskat alléer och har därmed hamnat på rätt plats i vårt vackra land. Staden omringas på tre sidor av helt fantastiska och mäktiga alléer.. även kallade Promenaderna. Den Södra, den Norra och den Östra Promenaden. Stadens västra linje löper längs med Kungsgatan säger de som vet.. vilket låter rimligt. Kungsgatan har inga träd på rad.. men däremot finns bland annat ett skvallertorg där.

Sammanlagt finns det 1 847 lindar i Norrköpings promenader, varje träd är unikt och har ett eget nummer. Arterna som finns planterade är parklind, skogslind och bohuslind. Avstånden mellan träden är nio meter.

Läs mer om dessa unika promenader här. Att få njuta av dessa känns verkligen som en gåva.. och något jag är genuint tacksam över att kunna ta del av. Så vackert och mäktigt det är. Dessutom ser man årstidsväxlingarna väldigt tydligt genom att betrakta dessa träd. Bilden visar vilken inramning mina 140 steg på Norra Promenaden gav. Det är vår nu. Kanske till och med försommar om man så vill.

(83/100)

Annonser

Read Full Post »

Ja, ungefär 140 steg går jag i den där älskade allén på väg till eller från jobbet varje arbetsdag. Det är en liten del av den Norra Promenaden. En av de tre fantastiska promenaderna som ramar in min vackra stad. Norra, Östra och Södra Promenaden.. och alla består de av underbara alléer med träd som står stolta på rad. Träd i tusental. Västra delen då? Där löper den gamla E4:n som en serpentin genom landskapet.

Norra Promenaden som ger mig ungefär 140 steg på väg till eller från min arbetsplats (bild 1). Träden ser ut att fortsätta i raka led i all evighet. Fast egentligen fortsätter de bara fram till Saltängen. Södra Promenaden fick också besök av mig i veckan som gick (bild 2). En promenad från mammas till Halvars legendariska glasskiosk. Långt fler än 140 steg.. men lika fantastiskt omslutet av ett tak av gröna löv som prasslar av sommarens ljumma vindar.

Veckan som gick har varit av det lite mer ovanliga slaget. Upptrappning i arbetstimmar, vilket utmanar mer än jag var beredd på. Jag kämpar.. och går inte in djupare i det ämnet just nu. Kärt besök från Finland. En kusin med fru hälsade på i några dagar (bild 3). Alltid roligt att ses.. och alldeles speciellt trevligt då det tyvärr går ganska långt mellan gångerna.

Sammanfattningsvis blev det en vecka med allé-promenader, skratt och glädje med släktingar från hemlandet.. det blev också mer jobb och även ett akut sjukhusbesök (mamma fick anafylaktisk allergichock och skrämde oss rejält men mår bra igen). Att klara mig igenom varje dag är en utmaning. Att kliva ur sängen varje morgon är en utmaning. Det syns sällan utanpå. Men det känns desto mer inuti. Men det ska gå. Ett steg i taget. Eller 140 steg i en underbar allé.. på väg till jobbet, till det som skapar struktur och ”normalitet”.. vad nu det är..?!

20160705_095343.jpg 20160705_180743.jpg 20160705_171322.jpg

 

Read Full Post »

Jag har den stora glädjen att få traska en liten bit i en allé på vägen till och från spårvagnen och jobbet. Jag bara Älskar alléer. Jag kan inte riktigt förklara varför.. jag bara gör det. Tycker om hur de bildar en egen tunnel eller portal.. eller vad man nu kan kalla det. Räta rader med stolta träd som får se människor komma och gå. Just träd är jag särskilt förtjust i för övrigt. Det är något visst med träd ändå. Har skrivit om min kärlek till träd tidigare, läs här om ni vill. Har alltid fascinerats av träd och känner av någon helt obeskrivlig anledning mig dragen till träd. Funderar ibland på hur vi människor och naturen ständigt förändras medans träden står där stolta och vackra och bara växer och är fantastiska. Livstiden för en ek är cirka 1200 år. Jag menar.. WOW. Det tar den 600 år att växa klart och sedan lika lång tid att sakta dö. Snacka om livscykel. Det är så himla sorgligt hur lättvindigt skog skövlas i världen idag.

wpid-20150507_081222.jpg wpid-20150507_081243.jpgNåväl.. i vilket fall som helst.. tillbaka till min lilla allé-promenad. Här står ett träd med några varv av plastband kring sin stolta stam. På bandet står det RISKTRÄD. Hmm.. Är det stackars trädet en risk för oss människor på något sätt? Eller för sina andra trädkompisar? Eller är det vi människor som är en risk för trädet? Det kanske är extra känsligt. Kanske har det blivit sjukt eller skadat och står där och är en risk för att förståsigpåare ska utröna om det kan kurera sig eller om det ska huggas ner (hemska tanke). Dessa tusentals vackra lindar som utgör Norrköpings vackra promenader i långa allé-rader.

Som om det inte fanns vettigare saker att fundera över. Eller nej.. varför skulle något annat vara viktigare?! Ett träd som ger oss liv och glädje bara genom att finnas är väl nog så viktigt som något annat. Och se nu.. nu fick den vackra linden som uppenbarligen är ett riskträd ett helt eget blogginlägg!

 

(81/100)

Read Full Post »

När jag passerat det stora Himmelstalundsområdet så svänger jag av in mot staden. Norrköping kantas av Promenaderna. Den Norra, Östra och Södra Promenaden. Alla dessa kantas av fantastiska träd.. främst lindar.

Sedan slutet av 1800-talet ramas större delen av Norrköpings stadskärna in av långa lindalléer. Norrköpings promenader har sedan dess haft ett högt värde för Norrköpingsborna.

Med sin unika karaktär är de ett av stadens främsta kännetecken och en självklar del av Norrköpings identitet.

Sammanlagt finns det 1 787 lindar i Norrköpings promenader, varje träd är unikt och har ett eget nummer. Arterna som finns planterade är parklind, skogslind och bohuslind. Avstånden mellan träden är nio meter.
(hämtat från http://www.norrkoping.se)

Min dagliga resa svänger av på den Norra Promenaden. Jag älskar dessa promenader som omringar denna vackra stad. Många husfasader som är mycket gamla och mycket vackra kantar promenaderna. Spårvagnen följer den Norra och den Östra Promenaden. Alléer har alltid fått mig att sucka hänfört. Jag vet inte riktigt varför men de tilltalar mig. På våren och sommaren går man som i ett valv av grönska.. på hösten kan man njuta av femtiotusen nyanser av gult, orange och rött. Underbart.

Promenaderna leder dig dit du vill och behöver komma och aldrig är de tysta och tomma. De är fantastiska och de förstärker också årstidsväxlingarna då träden ju följer året med allt från det kala, nakna tomma via det mustigt gröna och livfulla och så till den ultimata färgexplosionen innan löven åter faller och allt börjar om.

No Promenaden spånkan norra prom

 

 

 

 

(28/100)

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: