Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nedstämd’

Ja.. det var en sån dag idag. Låta tankarna virvla.. och tillåta kroppen vila. En del dagar är mer utmanande än andra. Vilken tur att jag hade möjlighet att stanna hemma idag. Behövde inte kämpa med något filter.. I morgon är det fredag. Nytt dagsljus. Nya möjligheter. Nytt filter.

(16/100)

Annonser

Read Full Post »

Tre veckor in i semestern. Sista och fjärde semesterveckan började idag. Sedan är den här omgången av ledighet slut. Resterande semesterveckor finns det ännu inga planer för.. men det är gott att de finns där om lusten eller behovet gör sig påmint.

Jag har använt tiden precis som jag hade tänkt. Med att leva helt oplanerat, fokusera på återhämtning och öva på att vara snäll mot mig själv. Jag har vilat en del.. då just den ständiga tröttheten känns så svår. Utmattning i ordets rätta bemärkelse.

Jag kämpar. Jag verkligen kämpar. Med mig själv, med mina tankar.. känslor och mina invanda beteenden som driver mig hårdare än nödvändigt. Jag kämpar med att känna att jag duger och har ett värde även då jag inte presterar till max. Jag håller på att lära mig även jag är viktig nog att tas omhand och få tröst, kärlek och erkänsla.. villkorslöst. Jag lär mig sakta men grundligt att skala bort energitjuvar och det som sårar och skaver. Det är svårt.. men nödvändigt.

Jag lär mig också.. motvilligt.. att det tar tid. Lång tid. Frustrationen hälsar på alltför ofta. Jag tycker att det inte går fort nog. Men jag vet och förstår att det måste få ta tid. Grundläggande livsförändringar tar lång tid. Jag måste låta det ta tid och låta insikterna landa i lugn och ro.

Så.. jag har påbörjat den viktigaste resan jag någonsin kommer att göra. Resan mot ett hälsosammare och klokare jag. Målet är att tycka om mig själv.. och att hitta energin och gnistan igen.

fb_img_1472931339266.jpg

Read Full Post »

Jag känner alltid tacksamhet. Även när jag är väldigt ledsen. Jag glömmer inte allt jag har att vara tacksam över. Men befinner mig ändå i ett slags dovt mörker.

16925806-8tedt.jpgJag hittar inte orden. Ändå virvlar tankar och känslor i våldsam hastighet i mitt inre. Orden fastnar. De är för få. Eller för många. De behöver landa.. och sorteras.

Jag saknar jobbet. Men förmår inte att vara där just nu. Jag vill men kan verkligen inte. En ny känsla för mig. Att acceptera denna oförmåga är extremt svårt.

Kontraster. Förvirring. Kraftlöshet. Och så denna ångest som knockar mig helt varje gång den överraskar. Tyvärr ganska regelbundet för närvarande.

Ljuset. Det efterlängtade, hyllade. Både det ljus som förlänger dagarna vid denna tid på året.. men också det ljus som symboliserar ett bättre mående och en gladare själ. Båda finns där. Det ena väldigt konkret och närvarande.. det andra ännu långt bak i sinnet. Men båda finns. Existerar.

Kontraster. Dessa ska arbetas med.. kämpas och gråtas igenom. För målet är att hitta balansen mellan alla dessa kontraster till slut.

(59/100)

Read Full Post »

Funderar åter igen.. nu när sinnet är så tungt och orken så begränsad. Ska jag fortsätta skriva.. eller inte?! Bidrar inte direkt med något glatt eller trevligt just nu. Även om också detta är en del av livet..

Tack i himlen för min helt fantastiska healer.. ni vet, den där Kungliga Pälsklingen. Och min kloka, fina dotter. De är mina luftkuddar.. så jag  inte drunknar. Och mamma. Min älskade mamma.

wp-1461772434722.jpegGranatäpplen är gott! Dottern köpte en idag och det här är en del av  innehållet.

 

(58/100)

Read Full Post »

.. säger godnatt. Jag kämpar. Hårt. Tänker samtidigt på allt jag är tacksam över. Det är mycket det.

wp-1460836220473.jpeg

 

 

(50/100)

Read Full Post »

Inte mycket ork eller lust till någonting.. hur jag än försöker.
Det är ok. Det får vara så. Snart ljusnar det. Det vet jag. Men idag är en mellandag då jag fokuserar på andning och existens.

image

(39/100)

Read Full Post »

låg-batterinivåBatteriet är urladdat. Nästan. Mitt batteri alltså. Under en tid har jag känt mig.. tja.. låg. Sliten. Trasig. Sådär som de flesta gör någon gång ibland. Livet går upp och ner.. inget konstigt med det. Men mitt batteri har fortsatt att ladda ur. Till viss del vet jag givetvis varför och vad jag borde gjort annorlunda för att inte hamna här. Till slut går det inte längre. Allting känns mörkt.

Jag vill oerhört mycket. Men orkar oerhört lite. Min energi går åt till att ”spela normal” och klara av mitt jobb. När jag kommer hem så gråter jag oftast bara. Jag är trött på ett sätt som man inte kan sova bort. Jag sover bra! Riktigt bra. Men jag är ändå trött. Långt in i själen och märgen trött. Jag ställer in saker, undviker en del som jag egentligen tycker är väldigt roligt. Jag är ganska hård mot mig själv. Känner mig värdelös för det mesta. Intellektet säger en sak.. känslan och hjärtat något annat. Det är en ständig kamp som dränerar mig. I helgen var jag iväg i två timmar och träffade under den tiden en vän jag inte träffat på tre år. De två timmarna tog helt slut på mig. Jag hade planerat att samla mina syskon och mamma för en fika under helgen men fick lämna återbud. Jag klarar inte av det hur gärna jag än vill. Det gör mig så sorgsen.

Jag kan skratta trots att jag mår dåligt. Jag kan skoja och sköta mitt jobb. Jag behöver inte ens låtsas. Jag älskar mina jobb och människorna jag arbetar med. Jag är otroligt tacksam och glad över att få göra det jag gör. Det har inte alls med mitt mående att göra. Psykisk ohälsa är något vi inte pratar om. Det är skämmigt. Pinsamt. Fult. Men varför då egentligen? Jag är inte dum i huvudet. Inget fel på min intelligens. Jag törs bara erkänna att jag just nu lever i ett slags mörker som jag behöver hjälp med att ta mig ur från. Det har varit lite för mycket lite för länge. Kan inte peka ut något specifikt.. det är lite av varje som är i obalans.

Jag är osäker på om jag kommer att fortsätta blogga just nu. Det känns lite som om jag bloggar för bloggandets skull och att ingen faktiskt är särskilt intresserad. Jag kan ju fortsätta skriva för mig själv. När jag gick igenom mitt livs största kris för ett tiotal år sedan så bloggade jag varje dag. Anonymt. Jag fick fantastisk respons och kunde skriva hämningslöst och brutalt ärligt och naket om exakt vad jag kände och hur livet var in i minsta detalj. Jag behövde inte stå till svars för någon eller undvika känsliga saker. Ingen visste ju vem jag var. Det skrivandet hjälpte mig mycket att ta mig igenom den svåra tiden. Idag känns det mest som att jag sitter ensam i ett stort, ekande rum och skriver.

Hur som helst.. I morgon träffar jag en läkare. Jag tar det därifrån sen.. ett steg i taget. Det kommer att bli ljust och bra igen.. det vet jag. Men jag behöver hjälp med att hitta dit.

(34/100)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: