Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mod’

Tyckte det här stämde så himla bra.. så jag delar gärna med mig av det. Det behöver inte vara krångligare än såhär. Faktiskt. Det är vi själva som krånglar till det för det allra mesta. Det är förvisso inte alltid lika enkelt.. men som med allt annat blir det var vi gör det till. Vi väljer själva hur våra liv ska bli. Emellanåt möter vi motstånd och vi ger efter för rädslor. Men vi har alltid, alltid ett eget ansvar i att forma vår framtid till det som är och blir det bästa för oss. Aldrig kan vi skylla eventuella misslyckanden på någon annan eller något annat. Vi styr inte över allt som livet ger oss.. men vi väljer hur vi förhåller oss till det.

  1. Om du inte går efter det du vill ha, kommer du aldrig att få det.
    Det är väl inte så svårt att ta till sig..?! Törs jag inte ens försöka att få det jag vill ha så lär jag aldrig få det. Våga och vinn.
  2. Om du inte FRÅGAR kommer svaret att alltid vara NEJ.
    Våga fråga och sluta vara rädd för att inte få det svar du vill ha! Tänk om det blir som du vill..?! Det är kanske lika läskigt som att bli nekad. Vad vet jag..?! Men våga fråga eller ta eget ansvar för att du inte tordes.. skyll det inte på någon eller något annat. Vi väljer själva. Alltid.
  3. Om du inte kliver framåt kommer du alltid att stå kvar på samma ställe.
    Hur vanligt är det inte att vi av bekvämlighet eller möjligtvis rädsla inte vågar ta ett steg framåt i livet..?! Ju längre vi står kvar, desto svårare är det att ta det där klivet. Det kan ju också vara så att man är nöjd med att stå där man står. Stå då kvar för all del.. men låt resten av världen fortsätta framåt utan att stå kvar och bli till ett bittert offer. Vad hindrar dig egentligen..?

Det är givetvis inte allas sanning. Inte heller försöker jag att förminska dem som gör andra val. Men i min värld är dessa enkla livsregler brutalt sanningsenliga och jag tar dem till mig. Därmed inte sagt att jag följer dem till fullo i varje steg jag tar.. men jag har dem med mig och jag är alltid medveten om att jag har ett eget val och ett eget ansvar i hur jag vill att mitt liv ska forma sig.

(96/100)

Read Full Post »

Hur är man då..? Vem sätter normerna för vad ”normalt” är..? Det finns en tid i de flesta människors liv.. oftast i tonåren någon gång.. då vi strävar ihärdigt efter att vara som alla andra, att passa in, att vara normal. Men allt eftersom tiden gått och erfarenheterna givit mer visdom (förhoppningsvis) så har jag mer landat i att det känns väldigt bra att inte vara som alla andra. Där har min strävan snarare bytt bana helt. Varför skulle man vilja vara som alla andra, när man kan vara sig själv..!?

När någon försöker hyssja mig för att inte synas eller höras i min ”galenskap”.. ja då triggar det mig sannolikt mer att bli ännu mer tokig. Ja, jag vågar ställa mig i kön bland alla barn för att få en ansiktsmålning om det är en sådan jag vill ha. Jag sjunger i mikrofonen om någon sträcker fram den på en konsert. Jag säger till om någon beter sig svinigt mot andra. Det kallas förresten civilkurage. Ibland har jag önskat att jag kunnat vara lite blyg, men det har aldrig varit min grej. Visst kan jag hålla låg profil om jag är en ny situation med nya människor. Jag KAN bete mig som vuxen också. Faktiskt.

Jag beundrar människor som törs bejaka sina egenheter och vara sig själva. Det blir krystat och jobbigt med folk som gör sig till och ska vara alla till lags alltid. Visst ska vi ta hänsyn till varandra, visa respekt och medmänsklighet. Det är inte alls det jag menar. Men våga vara annorlunda. Våga klä dig annorlunda. Våga stå för det du egentligen tycker och vill. I mitt liv finns det bra många ”udda” människor, om man så vill. Jag har som allra roligast med dessa människor. De får mig att slappna av, att skratta och att ännu mer stå för vem jag är. Alla får vi plats och alla är lika mycket värda. Jag ser med ett fniss på min vuxna dotter som tagit på sig en svart och en chockrosa strumpa. Ja, vadå.. de var ju i alla fall samma sorts strumpor 🙂 Underbart.

Det var ett inlägg på den berömda ansiktsboken idag som fick mig att börja fundera. Min fina vän H som triggade det ❤ Och hon är lika galet konstig som jag själv. Så känns det i alla fall och kanske är det just därför vi blev bra vänner en gång. Vi ser oss själva i varandra och vi törs vara oss själva.. i glädje och i sorg. Med en riktig vän kan man både skratta och gråta. Inget känns främmande. Allt är en del av det som kallas livet. Så Tack fina H.. vi måste ses och toka oss igen snart. Jag längtar efter att få se din plätt på Kråkvilan och jag längtar efter att du ska få sätta tänderna (eller händerna) i min plätt här på Fågelkvisten.

(47/100)

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: