Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mindfullness’

Jag har lovat mig själv att leva mer i nuet. Att inte fastna med blicken i backspegeln är viktigt. Det är nog klokt att snegla i den ibland för att se vart jag kommer ifrån och hur det tagit mig till där jag befinner mig idag. Det finns ett värde i att se vad som händer idag och också inse hur det påverkar i morgon.

Det är lika viktigt att inte stirra mig blind framåt. Allt blir bra sen. Jag tycker inte om ”sen”.. jag vill leva nu. Jovisst är det bra att se åt vilket håll jag rör mig och vad jag vill uppnå där framme. Det måste jag ju ha koll på om jag ska kunna ta mig dit. Att gå och famla i blindo går sällan bra.

Att leva idag är en konst och samtidigt det häftigaste vi kan göra. Att vara medveten om livet här och nu. Vara tacksam för allt jag har och inte lägga för stor sorg i vad jag förlorat eller i vad jag aldrig kan uppnå. Det är inte alltid lätt.. men det är alltid rätt.

(94/100)

 

Read Full Post »

Inte mycket ork eller lust till någonting.. hur jag än försöker.
Det är ok. Det får vara så. Snart ljusnar det. Det vet jag. Men idag är en mellandag då jag fokuserar på andning och existens.

image

(39/100)

Read Full Post »

.. eller vart tog helgen vägen? Vart tog hela april vägen förresten? Jag hinner knappt med.. och snart är det sommar. Semester. Det längtar jag efter i och för sig.. men jag vill så gärna njuta av en lång vår först. När vädret växlar och allt börjar om i naturen. Det får gärna blåsa, vara mulet, regna lite. Det gör mig inget. Vackra, varma och soliga dagar kommer emellanåt och jag njuter av dem också. Fast jag njuter mer av det där som folk mest kallar för trist, grått och svinkallt (trots att det är duktigt med plusgrader). Då trivs jag bäst när det är vår. Då kan jag andas och njuta i min takt. Allting blir så mycket mer stressat och hysteriskt med sol och värme. Plötsligt ska folk aktivera sig en himla massa då. Inte min melodi.

BreatheNär kroppen och själen inte riktigt känns i balans.. så försöker jag hitta stunder av stillhet och ro. Fokusera på att andas, att finnas, att finnas. Ibland behövs det mer tid till eftertanke än annars, så att man liksom kommer ikapp sig själv lite. Suddar bort måsten en stund och låter mig själv bara få vara. Jag övar mig i att bli snällare mot mig själv och ibland går det bra.. ibland mindre bra. Övning ger färdighet.

Helgen har annars givit mig närhet med hela min familj. Alla har de varit här i olika omgångar och alla är mig lika kära. Jag mår bra då jag får känna att jag är en del av något större. Som till exempel en familj. Länge, länge bodde jag ju långt ifrån dem alla. Familjen bestod då av mig och min älskade dotter. Och katten! Och ett marsvin i några år. Inte alls fel det heller. Men nu finns vi alla i varandras närhet och det är som det ska vara.

 

(64/100)

Read Full Post »

Tacksamhet. Känns nästan som ett modeord, något som är trendigt att vara eller tycka i dessa tider. Som mindfullness. Att vara närvarande i stunden. Ja, att försöka sträva efter att varken leva i det förflutna eller att planera eller oroa sig alltför långt fram är väl klokt. Men det är inte alltid enkelt. Vi präglas av det vi varit med om, vi formas av de händelser som sätter spår i livsväven. Erfarenheter stärker och gör oss klokare. Insikter föder förändringar. Ju jobbigare insikt, desto större och nyttigare förändring. Det är så jag ser det. Det ligger i vår natur att oroa oss. Vi förbereder oss för eventuella kriser, besvikelser, bakslag.. finner alternativa lösningar. Men det tar mycket kraft.

Tacksamheten då..?! Det var ju där jag började den här bloggtanken idag. Tacksamheten är mycket stor i mitt liv. Den är nära kopplad till det mesta jag gör, tänker, drömmer, vill. Jag möter i mitt dagliga arbete människor som mist nästan allt i sina liv. De allra flesta är oändligt tacksamma för det lilla de får. De är tacksamma för att få möjligheten att fortsätta leva. De som säger annat vet inte vad de talar om. Det är alltid någon som hört något, sett något, läst något annat. Men jag arbetar med det. Ser det varje dag. Ser sanningen.. inte medias eller skvallerkärringars vinklade syn på saken. I relation till det jag ser varje dag.. ter sig mitt eget liv som rena drömmen.

Jag har ett hem. Ett eget hem som jag verkligen älskar och trivs i. Ett hem jag formar utifrån vad jag tycker om eller inte tycker om. Jag äter mat varje dag. Behöver aldrig känna mig svulten eller gråta för att hungern gör mig sjuk och orkeslös. Jag har min familj. Människor jag kan vända mig till, få stöd och hjälp av. Människor jag älskar och hör ihop med. I min familj räknar jag också in några vänner som är så viktiga i mitt liv att de inte kan kategoriseras som något annat än min familj. Jag har en skruttig bil.. men den tar mig dit jag behöver och än så länge håller den ihop. Jag har världens absolut mest underbara kattpojke som är ren och pur kärlek för mig. Så mitt barn.. min älskade flicka som är ljuset i mitt liv. Hon är allt gott och hon äger mitt hjärta. Jag fick bli mamma. Tack älskade unge för att du valde mig!

Givetvis har jag bekymmer också. Jag har värk från helvetet som begränsar mig otroligt mycket emellanåt. Jag har mina demoner, min osäkerhet, min sorg som dyker upp ibland. Men jag hanterar den då. Jag har redan upplevt något av det värsta i livet på mer än ett sätt. Det känns som om ingenting kan göra mig illa mer. Jag väljer att se varje ny dag som en gåva. Jag älskar mitt jobb (mina jobb, båda två) och känner mig så himla glad över att jobba med det jag gör. Stolt och glad. Jag väljer glädje nästan jämt. Jag är inte ett dugg bekymrad över att jag jag fyller 50 i år. Ser fram emot det och välkomnar det med ett gapskratt. Alternativet är inte att föredra..

Tacksam. Ja.. verkligen tacksam. Det är ju så tråkigt att gnälla och bara se det negativa. Det är så trist att vara ett offer och inte ta eget ansvar.. att skylla ifrån sig och inte ta tag i något själv. Jag har makten över mitt liv och jag väljer glädje. Och tacksamhet. Det är ju så mycket roligare.

(7/100)

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: