Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘livet’

Jag använder mig ofta av olika typer av filter. Nästan alltid. Jag monterar fast filtret speciellt stadigt de dagar som känns mest utmanande att gå ut i verklighetens vardag. När hälsan sviktar. När orken är så gott som borta. När smärtan är överväldigande.. både psykiskt och mentalt. Filtret hjälper. Det hjälper enormt mycket och är ett fungerande sätt att ta sig igenom dagarna. Tack i himlen för att filter finns och fungerar.

Det tar sin tid att lära sig att använda sina filter. Men övning ger färdighet. För mig är mina filter mina nödvändiga verktyg som hjälper mig igenom de mest utmanande dagarna. Så jag vårdar dem respektfullt. Några få av mina nära kan ändå se genom dessa filter. De kan se smärtan, ångesten eller utmattningen ändå. I förtroende har jag givit dem nyckeln och formeln att se förbi dessa filter.

Jag kallar dem filter för att jag skyddar mig själv bakom dem. De håller det svåra och tunga i någon slags kontroll. Jag behöver ha dem för att orka. För det allra mesta sitter de ändå hyfsat löst och jag är en positiv människa som föredrar att sprida glädje och att ha rätt mental inställning till livets krumbukter. Jag är fullt medveten om att jag alltid, i alla lägen, har ett eget val.. ett eget ansvar.. för hur jag hanterar saker och förhåller mig till de citroner som ibland kastas mot mig. Mitt val är ändå oftast att föredra glädjen framför allt annat. Det negativa finns där ändå.. det behöver inte få mer av min energi än det redan tar.

En snapchat-selfie får illustrera att även fullt synliga filter finns och fungerar. Jag är inget stort fan av att försköna verkligheten i vanliga fall. Den är som den är och det är lättare och mer givande att leva i den när den är äkta, genuin och utan lull-lull eller falska filter. Jag uppskattar rak kommunikation, brutal ärlighet och att få höra sanningen.. hur obehaglig och oönskad den än må vara. När den är förskönad, pyntad och omgjord för att imponera eller lura.. så blir besvikelsen och tilliten så oerhört skadad. Det är i min värld slöseri med tid och respekt.

Och på tal om filter.. något av de bästa filter som någonsin uppfunnits är kaffefilter. Faktiskt det filter jag använder allra mest och har allra störst glädje av.

(8/100)

Read Full Post »

fb_img_1436530794013.jpgSå är livet också ibland. Även jag.. som alltid pratar och är social.. kan bli tyst. Det märks inte alltid.. för jag har en förmåga att kämpa hårt för att det inte ska märkas. För att det är jobbigt att förklara. Enklare att låtsas. Det tar mycket kraft att spela normal, att klara av vardagen, att ta en stund i taget. Ibland måste man bli lite tystare och bara betrakta.. ta in och se, förstå var man befinner sig och hur man kommer vidare. Ibland orkar man inte prata om hur det egentligen är. Ibland är det så. Och det är också helt okej.

(33/100)

Read Full Post »

Jag tar en stund i taget. Kippar efter luft ibland. Svarar att allt är okej om någon frågar. Det blir enklast så. Tungsinne är inget man generellt orkar dela med sig utav bara sådär. Vi har svårt att tala om sådana ”jobbiga” saker. Inte alla och inte alltid, men med många och ofta är det så. Känslan av att man inte bör klaga finns långt fram i medvetandet. Det är dessutom fortfarande ganska obekvämt och olustigt att prata om hur man egentligen mår. Psykisk ohälsa.

Fast det är ju inte mer märkligt än att må dåligt i magen, ryggen eller i knäet. Faktiskt. Då är det så befogat och legitimt att uppsöka läkare, få piller och salvor.. och kanske till och med kryckor eller bandage så att det verkligen syns hur dåligt man mår. Om vi mår dåligt i själen så syns det inte lika tydligt. Kanske kan någon man känner väl lyckas skymta något i ens blick.. där sorgen och tungsinnet oftast lyser igenom tydligast. Om man ser efter.

En människa som är kantstött i själen kan också skratta, skoja och ta sig igenom arbetsdagar och sociala åtaganden. Men det kostar ganska mycket energi att spela normal, att hålla skenet uppe, att bibehålla masken på. Men det kan kännas nödvändigt för att orka ta sig igenom livet just där och då. Kanske orkar man inte bryta ihop och förklara sig. Det kanske inte ens går att förklara. För man vet inte själv. Det finns kanske inte en förklaringsbar orsak. Det kanske är ett hopkok av massor med orsaker. Eller så är det kanske så att själen är trött för att den gått på högvarv och varit galet aktiv alldeles för länge. Kanske har återhämtningen varje människa behöver inte varit tillräcklig.. eller ens funnits alls. Kanske finns det en sorg man bär som man inte ens orkar hantera. Kanske är det bara så att man måste få vara riktigt ledsen ibland.

wp-1457258441112.jpegSå just nu tar jag en dag i taget. Ibland en stund i taget för att en hel dag känns för mycket att greppa. Jag kämpar. De flesta känslor ligger nära ytan och jag kan skratta och vara tokig utan att låtsas. Men jag gråter också mycket och jag lever med ångest som tar mycket kraft. Jag vågar prata om hur jag mår, för jag vägrar skämmas och låtsas som att allt är bra när det inte är så. Livet är underbart och jag lever i tacksamhet varje dag. Men för tillfället innehåller livet lite fler nyanser av mörker. Det finns ljusglimtar varje dag som bär mig vidare till nästa dag. Idag bestod den i ett nästan två timmar långt samtal med någon jag tycker mycket om och gärna både skrattar och gråter tillsammans med. Tack!

Mer om psykisk ohälsa följer då och då. Det är viktigt att våga prata om. Viktigt.

(17/100)

Read Full Post »

10 saker jag gillar

  • Stormvindar. Älskar när det stormar, speciellt när jag ska sova.
  • Nytvättade sängkläder. Känslan, doften.
  • Att bada bastu. Den totala avslappningen. Känner mig ren både inuti och utanpå.
  • Fotvård av dottern. Finns inget bättre. Känns bra i hela kroppen. Hon håller mina fötter i drägligt skick trots neuropati och värk.
  • Att åka bil. Och att köra för all del. Men att åka med i bilen. Bara åka med..
  • Prata med någon så att man tappar bort tid och rum. Typ en hel natt. Prata på ett sätt så att man aldrig vill sluta.
  • Att skriva. Oavsett om det är via tangenter eller med hjälp av en penna. Att skriva är lika viktigt som att andas.
  • Resa. Just nu tillåter inte vare sig ekonomin eller livet i övrigt att planera resor. Men jag älskar det likväl. Och längtar tills det är mer möjligt igen.
  • Jobba. Ja, jag gillar verkligen att jobba. Gillar mina båda jobb.. både arbetsinnehåll och de allra flesta kollegorna på båda ställena. Jag är lyckligt lottad och mycket tacksam.
  • Djur. Främst min katt. Vår katt. Den vackraste i världen. Men också hundar. Och andra katter. Och andra djur. Utom insekter och fåglar. Fåglar bara ute i det fria, men aldrig i närheten av mig.

 

9 saker jag ogillar

  • Inälvsmat. Har svårt för det. Mycket svårt. Gillar leverpastej, men där går gränsen.
  • Bortskämda, skrikiga ungar som testar gränser offentligt.
  • När folk tuggar tuggummi med öppen mun. De ser idiotiskt korkat ut. På riktigt.
  • När tavlor hänger snett. Måste rätta till det, oavsett var jag befinner mig.
  • Människor som talar högt i telefon på spårvagnen eller bussen. Eller småbrudar som pratar medvetet högt när de skryter och försöker bräcka varandra i någonting.
  • Att tv-serier jag gillar har så långa pauser mellan säsongerna.
  • Att inte kunna sova pga värk och/eller ångest.
  • Saker jag inte förstår. Det skapar frustration och en känsla av vanmakt. Dränerar mig på energi.
  • När teknik och elektronik sviker. Som bilar, diskmaskiner, spisar som inte fungerar.

 

8 saker jag vill göra i framtiden

  • Resa mer. Uppleva mer.
  • Skriva mer för hand.  Dikter, brev, berättelser.
  • Utvecklas i mitt jobb. Lära mig mer. Ta större ansvar.
  • Hålla fler föredrag om mina erfarenheter. Nå ut till människor. Göra skillnad. Skapa debatt.
  • Skapa mer. Låta min kreativitet få större plats. Utveckla den, anamma den och låta den bli en del av vardagslivet.
  • Fotografera mycket mera. Dokumentera livet. Hitta ett bildspråk att dela med mig av på ett eller annat sätt.
  • Motionera regelbundet. Det som gör mig så gott. Egentligen.
  • Tro på mig själv. Våga vara ännu mera jag och känna mig helt trygg i det och där igenom även finnas till mer för andra.

 

7 serier jag följer eller har följt

  • Grey’s Anatomy. Solklar etta!
  • Downton Abbey. Sett de fyra första säsongerna och längtar efter mer.
  • Orange is the new black. Netflix-serien som fastnade och gav mersmak. Gillar det extra mycket då det är baserat på verkliga händelser.
  • Prison Break. Den glömmer jag nog aldrig. Av flera skäl. Underbar story och en sjukt vacker man i huvudrollen. Ja okej, hans bror också..
  • Outlander. Åh himmel säger jag bara. Magiskt bra. Tack i himlen för Diana Gabaldons författartalanger.
  • Förhäxad. Den har vi börjat se om på Netflix nu, jag och dottern. Lättsmält underhållning.
  • Bones. Ännu något verklighetsbaserat. Älskar hur de kommer fram till mordgåtornas lösningar med hjälp av extrema och innovativa metoder av vetenskapens nutida mojänger.

 

6 ord som beskriver mig

  • Ärlig. En nödvändighet för att jag ska kunna leva med mig själv.
  • Tålmodig. För det allra mesta. I varje fall utåt.
  • Sarkastisk. Ja, och ironisk.. oftast mot mig själv. Här finns min humor.
  • Nattuggla. Fast en ganska trött sådan som gärna vill bli en morgonpigg människa. Också.
  • Rättvis. En ständig strävan och ett evigt mål.
  • Snäll. Jag är en snäll och optimistisk människa som nästan varje dag väljer tacksamhet och glädje som ledord.

 

 

(76/100)

Read Full Post »

God natt

evan_natti_1Ja, så får det bli idag. Ett enkelt god natt. Må drömmarna ta er dit ni vill.. En dag som varit en i raden i det som kallas livet. Detta fantastiska mirakel vi befinner oss i. Livet i sig går upp och ner och så kan även denna dag sammanfattas. Men nu är det tid för återhämtning och vila.. och i morgon är en ny dag. En onsdag som är som en fredag minsann.

 

(73/100)

Read Full Post »

Visst är det sant, det som står skrivet i bilden nedan?! Varje dag må inte vara god, men det finns någonting gott i varje dag. Jag tycker om enkla sanningar. Det enkla är oftast det äkta, genuina och det som stannar kvar i oss. Visst är det fint att bli överraskad och överväldigad någon gång emellanåt. Men det enkla, fina i vardagen är det som anger tonen för hur våra liv ser ut.

Även skitdagar har sina guldkorn. Varendaste dag, hur usel den än må kännas, innehåller något att vara tacksam över. Glöm inte att påminna dig själv om det ibland. Vi har det så otroligt mycket bättre än vad vi oftast inser själva. Tunga saker kantar vår väg.. visst är det så. Vi är ledsna, trötta och frusterat arga ibland. Helt normalt. Det är också en del av livet. Vi har och vi får, vi förlorar och vi mister. Livets gång.

Dagen idag har innehållit lite av varje. Sött och surt. Upp och ner. Nattens vila väntar och tillsammans med min aftonbön rabblar jag också det jag är glad och tacksam över från dagen som varit. Varje kväll. Det hjälper mig att sedan vakna till en ny dag nästa morgon och känna förväntan och nyfikenhet över vad jag ska kunna räkna upp i positiv anda när kvällen kommer.

(26/100)

varjedag

Read Full Post »

Nette å jag i åttanHon och jag träffades när vi började femte klass.. det är några år sedan nu. Ganska snart blev vi vänner. Hon kom från en annan stad och blev en av de nya i klassen. Vi följdes åt i samma klass resten av skoltiden, inklusive gymnasieåren. Så började vi arbeta båda två.. flyttade hemifrån. Förblev vänner. Efter några år flyttade jag från staden.. flera hundra kilometer norrut. Men vänner var vi ändå. Sågs så fort vi kunde, höll alltid kontakten. Ibland tätare, ibland lite glesare.. beroende på hur livet såg ut. Det fanns sambos och det kom barn.. livet förändrades. Men vi var kvar i varandras liv. Kanske lite glesare nu då småbarnslivet tog mycket tid och kraft och tröttheten var ständig.

Så separerade vi med ungefär ett års mellanrum. Barnen var ganska små ännu. Livet som ensamma mammor tog vid. Inte gav det mer tid direkt.. men vänskapen bestod. Fortfarande med olika tät kontakt.. ibland mer, ibland mindre. Någon gång under den här tidsperioden kom vi på att vi ju faktiskt är systrar. Själasystrar. Våra liv följdes åt ganska parallellt med de stora och små händelser som livet bjuder på. Med sexhundra kilometers avstånd sågs vi ju inte så ofta, men när vi sågs så kändes jag hel igen. Stödet och kärleken känns även från ett avstånd. De trauman och överjävliga kullerbyttor livet kantat våra vägar med har vi gått igenom tillsammans ändå. Under tiden blev barnen äldre.. blev vänner. Nu är de unga vuxna och vi undrar hur i hela världen det gick till..?!

Varje dag tänker jag på henne. Varendaste dag. Ibland mer, ibland mindre. När vi en gång för några år sedan pratade om just det där med att det i perioder kan gå långa tider utan att vi hörs av, så sa hon något som stannat kvar hos mig. Hon sa.. vår vänskap tål det.. Och precis så är det. Hon är en del av den jag är. Min äldsta och käraste vän. Min själasyster. Vi har gått igenom SÅ mycket tillsammans. Nästan allt. Jag saknar henne så det gör ont i mig ibland. Avståndet har minskat med ett par hundra kilometer sedan ett par år tillbaka.. men vi ses inte oftare för det. Inte än i varje fall. Jag hoppas vi kan ses i sommar. Jag vill kunna sätta mig med henne någonstans och bara prata, prata och prata lite till. Där emellan lyssna, lyssna och lyssna mer. Så som systrar och bästa vänner gör. Jag behöver krama henne och skratta och gråta med henne. Jag vill äta glass med henne och jag vet att min dotter toklängtar inte bara efter sin ”moster” utan också efter hennes gudomliga kladdkaka 🙂 Jag hoppas sommaren ger oss möjlighet att vara tillsammans en stund.

Tack älskade ”syster”.. för den du är, för vad du gör och för att du finns i mitt liv. Tack.

(71/100)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: