Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kollegor’

.. Utsikten ut över Bråviken är otroligt vacker. Den njuter vi av under våra planeringsdagar på Villa Fridhem. Utsikten då vi blickar mot vår framtid på jobbet ser inte så pjåkig ut den heller. Vi har det bra på så många sätt.. och vi är så bra på så många sätt. Vi är samspelta och vi är lyhörda, hjälpsamma, generösa och fantastiskt kompetenta. Och vi strävar ständigt mot att bli ännu bättre, ha ännu roligare, lära oss ännu mer.

En aktiv dag. En nyttig, trevlig, rolig och värdefull dag är slut. En minst lika givande dag återstår i morgon… innan vardagen är ikapp oss igen.

Nu.. blir det ljuva drömmar i denna sköna säng. Fönstret har stått öppet hela kvällen. Golvvärmen i badrummet är avstängt och rummets termostatreglage nere på näst lägsta pinnen. Det måste vara svalt om jag ska kunna sova. Och om några timmar.. den absoluta höjdpunkten: hotellfrukost!

(55/100)

Read Full Post »

Flaggning. Min vackra stad visar sitt tydliga stöd för allas lika värde. Prideflaggorna vajar vackra på Saltängsbron. Det gör mig varm i hjärtat. Att tydligt våga visa medmänsklighet är det vackraste som finns tycker jag (bild 1).

Godis. Ännu en ljuvlig kollega som vet vad som får igång tanten. Schweizernöt också.. absoluta favoriten. Tack lilla hjärtat! (bild 2)

Posering. Den här grabben alltså.. Jag blir bara så lycklig och hela mitt väsen fylls av glädje och tacksamhet över att få bo tillsammans med och vara nära en sådan här vacker varelse. Som bjuder (ut) på sig själv.. (bild 3)

Fika. Med dottern, modern och brodern slog vi oss ner på Brödernas Kafé en eftermiddag tidigt i veckan. Så trevligt att fika tillsammans. För mig och mamma blev det kaffe och ljumma scones med goda tillbehör. Aldrig fel. (bild 4)

After work. Just den här veckan blev det faktiskt två stycken. Tisdagens kväll avnjöts på Burgers&Bangers innan treans spårvagn tog hem mig strax innan kvällen blev natt. Med två härliga tjejer löste vi världsproblemen och avnjöt god mat och dricka. En hamburgare av nymalen köttfärs.. med getost och tunt skivade rödbetor.. Himmelskt gott! (bild 5). På torsdagen hamnade vi på Libanesiska hörnan. Hela 17 pers från den enheten jag kallar min på den statliga myndighet jag valt att arbeta på. Plus ett par andra.. såsom min dotter exempelvis. Även här bestod kvällen av otroligt god mat och gott att dricka.. en massa skratt och skoj med glada, härliga människor. (bild 6)

Blomma. En fantastisk bukett med rosa rosor fick jag. Så otroligt glad jag blev. Njuter verkligen av färska blommor i mitt hem. Det är något alldeles visst med det. Att någon bryr sig om och tänker på mig så mycket att de tar sig tid att köpa så vackra blommor… berör riktigt djupt. För det var jag värd tydligen. (bild 7)

Hemmavaro. Veckans hemmavaro har präglats en del av både vila och att få saker gjorda. Just söndagen blev en dag i vilans tecken.. vilket även Kejsare Karamellpudding höll med om. Han bara går omkring och är underbar.. om han inte ligger någonstans och sprider sin skönhet för alla som vill se. Ibland är han ett vackert fönstersmycke.. (bild 8)

 

20160728_160403.jpg 20160727_121802.jpg 20160730_201740.png 20160725_165007.jpg 20160726_215240.jpg fb_img_1469744355531.jpg 20160730_100530.jpg 20160731_184224.jpg

 

Read Full Post »

När jag smög igång med att jobba igen förra veckan så samlade jag så många kramar att jag blev alldeles lycklig i hela kroppen och själen i flera dagar. Två timmar om dagen blev den första veckan mer som social träning med lite inslag av jobb. Planen var/är att vända på det under den här veckan. På mitt skrivbord väntade också en chokladbit.. vilket vittnar om att en del kollegor vet hur man förgyller vilken skitdag som helst, hur man lugnar nerver, hur man peppar, hur man välkomnar.. ja, ni fattar. Choklad liksom. Choklad. Fungerar alltid. Nästan. Fungerar inte choklad så är problemet allvarligt och djupt.

I alla fall.. de där kollegorna jag har är helt fantastiska. Det låter som en klyscha och det må så vara.. men det är helt sant. Jag har arbetat sedan jag var 16-17 år gammal och haft många, många underbara människor som kollegor. Några få finns kvar i mitt liv fortfarande… på ett eller annat sätt. Men de här kollegorna jag har nu.. Ja, hur ska jag förklara?! De är helt fantastiska. Jag kan samla hur många kramar som helst vilken sketen jobbdag som helst..! Bara en sån sak. Spontana kramar. Vi vill varandra väl. Vi skrattar tillsammans. Ibland gråter vi tillsammans. Vi gläds åt och med varandra. Det finns någonting genuint hos de allra flesta. Jag har aldrig upplevt något liknande någon annanstans.. och med mina 50 år har jag hunnit träffa en del människor och kollegor ändå. Jag omges av bra människor. Av äkta människor. Av fina människor. Av människor jag tycker om.

20160621_171151.jpgSom idag när jag kom till jobbet.. så hittar jag en helt underbar, väldoftande, bedårande pion i en vas på mitt skrivbord. Hon som plockat den i sin trädgård visste hur mycket jag skulle uppskatta den, hur glad jag skulle bli. Och det blev jag. Ända ner i tårna. Efter en stund smyger en av mina gullungar intill och viskar… ”jag har choklad på mitt bord”.. vilket alltid framkallar samma lilla glädjerus hos mig. Så hamnar en liten chokladbit hos mig, intill vasen med den fina blomman. Jag tar en tugga.. dricker lite kaffe.. låter chokladen smälta i munnen tillsammans med det starka kaffet. Samtidigt beundrar jag den vackra pionen och känner sådan oändlig tacksamhet över hur fina människor det finns och över att jag få vara en del i denna ovanligt härliga gemenskap som råder på min enhet. Tänk om folk visste hur mycket kärlek det finns i den där gråa betongkolossen som huserar det statliga verk som är min arbetsplats.

Read Full Post »

20160520_002941.pngFör mig är både tussilagon och maskrosor synonyma med glädje. Därav ordet glädjeprickar. De flesta avskyr dem. Eller åtminstone så anses de vara till problem eller bekymmer. Jag föredrar också att beundra dem på andra ställen än min gräsmatta.. men det poppar upp en och annan ändå. I ren trots, tror jag.. Vad är det för glatt med dem då? Tja.. de är solgula.. de är livskraftiga, starka. När vi ser dem är det definitivt vår.. eller till och med sommar. Ljusets tid. Och så tycker jag att de är söta att se på. Gulliga. Hade de sålts i handelsträdgårdar eller på plantskolor.. ja då hade det varit rusning efter dem. Tror jag..

Glädjeprickar finns det gott om även på min arbetsplats. Fast de är av en annan sort. De kallas kollegor, vänner och fantastiska medmänniskor. Jag hälsade på där idag. Skulle ju lämna det där sjukintyget. Möttes av massor med glädje och varma kramar. Vilken ego-boost!! Det värmde långt in i hjärteroten och djupt in i den trasiga och trötta själen. Jag berördes innerligt och tänker ĺeva på detta underbara bemötande en bra stund. Det tål att upprepas: Jag har världens bästa kollegor och världens bästa jobb. Och chef. Absolut bästa chefen också.

(80/100)

Read Full Post »

Självklart fick Bamse följa med hem från Vildmarkshotellet i Kolmården. Jag behöver en stor stark björn.. som komplement till Kejsare Karamellpudding som regerar i mitt hem. Dottern.. som älskat Bamse i princip hela sitt liv blev också jätteglad förstås.

wp-1460653160674.jpegPlaneringsdagar med underbara kollegor. Det har varit intensivt, kreativt, givande.. och samtidigt dränerande. Jag har deltagit aktivt och haft roligt.. men det har kostat mig massor av kraft. Kraft jag egentligen inte har. Men jag hade inte förväntat mig annat. Jag kände mig mentalt förberedd på det och jag ville ju prova på att ta del av jobb och vardag igen.

Många tankar, känslor snurrar i mitt system och jag är så trött.. så trött. Men glad och nöjd att jag deltagit och fått dessa dagar där vid Bråvikens strand.

Så fortsätter jag nu.. en stund i taget.

(45/100)

Read Full Post »

Tjugo minuter. Jag sov tjugo minuter längre än jag borde ha gjort. Egentligen inte så mycket men tillräckligt för att få dagen att starta i obalans. Missade första spårvagnen och fick sikta in mig på nästa. Den kom som den skulle och den åkte med mig sittandes i den. Så fort spårvagnen kommit i rörelse så slog det mig att jag glömt något oerhört viktigt kvar hemma. Något som absolut inte kunde vänta. Oj vad det osade svordomar i min stackars hjärna.. Dessutom regnade det och jag var utan både jacka och paraply. Såklart.

På jobbet sladdade jag in på halva sulan och med andan i halsen. Jag hann till morgonens genomgång av dagens arbetsinnehåll ändå. Fick också till en lösning om att hämta det viktiga jag glömde hemma. En kollega lovade köra mig hem under lunchen. TACK i himlen för underbara kollegor. Lunchen blev väldigt.. vi kan kallade den fjuttig.. just idag.

Det fina, underbara med dagen hamnade mitt i eftermiddagen. Jag har en helt fantastisk kollega.. en som sticker ut lite. En ung kvinna. Jag tycker så mycket om henne. Hon har beslutat sig för att följa sina drömmar och dessa ligger inte på den nuvarande arbetsplatsen. Det har givit henne två års tjänstledighet med start Nu. Vi samlades, gav henne dryga två kilo smågodis (för det finns inget sådant i drömmarnas land och det är vad hon kommer att sakna mest, förutom människor som blir kvar här hemma).. lite gulliga småsaker och en skrivbok med personliga hälsningar från de flesta av oss. Jag är så innerligt glad för hennes skull, men himmel så jag saknar henne redan. En underbar människa.. trygg, kompetent, vacker, rolig, smart, duktig. Jag är så tacksam över att ha fått lära känna henne. Jag önskar att hennes drömmar slår in och att studierna ger henne en stabil grund att stå på och senare utgå ifrån i yrkeslivet. Men jag längtar tills hon är hemma här hos oss igen.

Så var det planerad övertid på jobbet. Maximal irritation över respektlösa människor som suger energi. Ibland måste man bemöta även dessa och göra det bästa av situationen. Annars gick det bra och en del fniss blev det också. Därefter hemgång.. elva timmar efter instämplingen i morse. Jag kan bara åter igen upprepa.. hur tacksam och rent av lycklig jag är över att ha arbeten som jag verkligen trivs med och där jag känner att jag gör en insats.

Så var det dags för avskedskramen med flickan. Efter den så satte sig melankolin som en granitklump i bröstet. Där hängde den kvar hela spårvagnsresan hem. Väl hemma sen så väntade de två viktigaste i mitt liv och granitklumpen förvandlades till den mjukaste sand som bara rann av mig och lättade sinnet. Orken var dock naggad i kanten så det blev en mycket enkel middag, lite tv och därefter påhälsning av herr John Blund.

darinAllt detta (och mer) rymdes i gårdagen. Idag är en ny dag. En dag närmare helgen. En dag närmare semestern. Idag blir det tre-generationer-gemenskap tillsammans med min mor och min dotter på stadens gator som underhåller med första dagen av tre i årets begivenhet.. Augustifesten. För att inte tala om gratiskonserten i en av stadens parker. Darin är ju i stan..

Read Full Post »

Vi står inför en av de största omorganisationerna någonsin. Eller rättare sagt.. vi är mitt inne i den. Abnorma mängder planering krävs, diskussioner, idéer behöver kastas in i grytan och smakas på för att sedan antingen hamna i en aktivitetslista eller knycklas ihop och kastas bort. Jag bara älskar kreativa möten! I min arbetsvärld finns det många sådana och det finns en möteskultur som tillåter alla att vara kreativa och bli lyssnade på. Alla människors lika värde står ständigt på agendan, vilket är det som tilltalar mig mest av allt.

wpid-20150527_074705.jpg wpid-20150526_145220.jpgwpid-20150526_195130.jpg wpid-20150527_073444.jpg wpid-20150527_003402.jpg wpid-20150526_215042.jpgwpid-20150526_190737.jpg

 

 

Vi har avnjutit allt gott.. Goda möten, god mat, gott att dricka, fantastiskt gott fika, god sömn, glada goda människor, gott väder. Det har absolut varit gott att leva dessa dagar. På alla sätt. Många fler goda möten kommer att krävas innan vi vet hur arbetslivet i ny skepnad ska bli framöver med start i höst. Men vi kom en bit på väg. Vi är på väg. På god väg.

 

(88/100)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: