Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘jobbet’

Efter min lilla paus av återhämtning så kändes det fint att återgå till det stället jag trivs så bra på.. min arbetsplats. Jag är så tacksam för de fantastiska människor som finns omkring mig. De hjälper mig att läka genom att vara dem de är. Vi tycker om varandra och det både märks och känns. Vi vill varandra väl och vi hjälper varandra i stort och i smått. Det låter lite som en utopi för många.. men tro mig, det är 100% sanning där jag arbetar. Förutom den närmaste klicken jag är en del av så består givetvis arbetsplatsen av många fler medarbetare, kollegor, arbetskamrater. Den ena mer härlig än den andra. Aldrig tidigare har jag fått lov att arbeta med så många fina människor.

Det kan kännas utmanande att tycka lika mycket om alla. Rent av svårt faktiskt. Det behöver jag inte göra heller. Men jag respekterar mina medmänniskor och vill dem väl. På riktigt. Man behöver inte tycka lika mycket om alla.. men man behöver respektera alla. Eller åtminstone alla som förtjänar respekten jag har att ge. Beter man sig som en ärkeknöl så kan man nog förväntas bli behandlad och bemött därefter. Eller inte. Ibland är det smartare att bara vara tyst och lämna idioten och söka upp glädjen hos de andra i stället.

Då jag kom till min arbetsplats så fanns ett antal post-it lappar klistrade på mina två dataskärmar. Godhet, vänlighet och kärlek strömmade mot mig i form av dessa rara ord som skrivits till mig..! Jag menar… wow..! Alldeles rörd tackade jag ödmjukt för det fina välkomnandet. Det är inte svårt att känna glädje att jobba på ett sådant ställe… Tack från hjärtat alla fina människor som finns omkring mig på världens bästa arbetsplats. Ingen nämnd och absolut ingen glömd.

(92/100)

Read Full Post »

När jag smög igång med att jobba igen förra veckan så samlade jag så många kramar att jag blev alldeles lycklig i hela kroppen och själen i flera dagar. Två timmar om dagen blev den första veckan mer som social träning med lite inslag av jobb. Planen var/är att vända på det under den här veckan. På mitt skrivbord väntade också en chokladbit.. vilket vittnar om att en del kollegor vet hur man förgyller vilken skitdag som helst, hur man lugnar nerver, hur man peppar, hur man välkomnar.. ja, ni fattar. Choklad liksom. Choklad. Fungerar alltid. Nästan. Fungerar inte choklad så är problemet allvarligt och djupt.

I alla fall.. de där kollegorna jag har är helt fantastiska. Det låter som en klyscha och det må så vara.. men det är helt sant. Jag har arbetat sedan jag var 16-17 år gammal och haft många, många underbara människor som kollegor. Några få finns kvar i mitt liv fortfarande… på ett eller annat sätt. Men de här kollegorna jag har nu.. Ja, hur ska jag förklara?! De är helt fantastiska. Jag kan samla hur många kramar som helst vilken sketen jobbdag som helst..! Bara en sån sak. Spontana kramar. Vi vill varandra väl. Vi skrattar tillsammans. Ibland gråter vi tillsammans. Vi gläds åt och med varandra. Det finns någonting genuint hos de allra flesta. Jag har aldrig upplevt något liknande någon annanstans.. och med mina 50 år har jag hunnit träffa en del människor och kollegor ändå. Jag omges av bra människor. Av äkta människor. Av fina människor. Av människor jag tycker om.

20160621_171151.jpgSom idag när jag kom till jobbet.. så hittar jag en helt underbar, väldoftande, bedårande pion i en vas på mitt skrivbord. Hon som plockat den i sin trädgård visste hur mycket jag skulle uppskatta den, hur glad jag skulle bli. Och det blev jag. Ända ner i tårna. Efter en stund smyger en av mina gullungar intill och viskar… ”jag har choklad på mitt bord”.. vilket alltid framkallar samma lilla glädjerus hos mig. Så hamnar en liten chokladbit hos mig, intill vasen med den fina blomman. Jag tar en tugga.. dricker lite kaffe.. låter chokladen smälta i munnen tillsammans med det starka kaffet. Samtidigt beundrar jag den vackra pionen och känner sådan oändlig tacksamhet över hur fina människor det finns och över att jag få vara en del i denna ovanligt härliga gemenskap som råder på min enhet. Tänk om folk visste hur mycket kärlek det finns i den där gråa betongkolossen som huserar det statliga verk som är min arbetsplats.

Read Full Post »

Mina marginaler har varit oroande små en tid.. och idag kändes det som om de försvann helt. Det fick mig att bestämma att dra i bromsen än en gång. Hitta min puls igen…

wp-1461561864560.jpegDagens insikt kom ifrån situationer på jobbet som normalt får mig att briljera. Jag älskar mitt jobb och jag ger allt jag har. Det som blev så tydligt idag var att det inte finns lika mycket att ge längre. Tempot och de dagliga utmaningarna utvecklar och undervisar. Interaktionen med människor och utmaningen att lösa alla typer av problem är det som gör jobbet så fantastiskt. Jag måste bara lära mig att det är okej att inte högprestera varje sekund av varje dag. Att jag duger fint ändå. Åter igen.. intellektet VET ju det. Men inte känslan. Det som utmanade på jobbet idag knäckte mig helt.. i stället för att trigga mig till briljans. Det skrämde mig och gjorde mig otroligt ledsen.

Nu tryter orken. Jag är så trött. Jag behöver vila. Släppa allting en stund och bara andas. För att orka mer igen om en stund. Jag vägrar ge upp eller falla platt. Jag kan, jag vill och jag ska jobba för att hitta mig själv igen. För det är jag värd. Det vet jag ju. Egentligen.

20160425_202313.jpgKvällens himmel var såhär vacker..

 

(56/100)

Read Full Post »

Nu väntar de där två dagarna jag och mina kollegor har pratat om och längtat efter bra länge. Våra planeringsdagar. Två stycken dagar i fantastisk miljö med underbart god mat och med all säkerhet riktigt bra möten och diskussioner. En paus från vardagsrutinerna och lite mer umgänge med de härliga människorna jag har turen att få arbeta med.

forvantan-a55d5ca5

 

Dessa två dagar är tänkta att ge oss lite mer detaljplanerad struktur inför den stora omorganisationen som sjösätts i höst. Jag ser fram emot det. Mycket.

Jag har packat lite kläder, min tandborste, papper och pennor, sandaler och vin. Jag kommer att klara mig fint.

 

(86/100)

Read Full Post »

wpid-20150402_103922.jpgOm jag skulle sätta mig ner på golvet så skulle jag se ut ungefär såhär. Sen att jag inte skulle kunna ta mig upp igen utan mycket möda och stort besvär är en helt annan historia. Men jo, ungefär såhär skulle jag nog se ut. Kanske marginellt större bröst.. haha.

Saken är den att denna figur sitter där bredvid mig på jobbet. Har en egen plats där vid lampfoten på skrivbordet. Han är solcellsdriven så han fläktar sig hela tiden i dagsljus. Så nickar han lite förstående samtidigt. Eller kanske håller han takten till radions musikutbud. Som jag. Nynnar med lite, fläktar i takt med dagens hits. Kanske är han också i klimakteriet och svettas oförstående mycket i omgångar. Jobbigt.. fast han kan i alla fall vara avklädd. Något säger mig att mina kollegor inte skulle uppskatta om jag kastade kläderna, satte mig på golvet med benen i kors och fläktade mig.

Men det är inte helt sällan jag skulle vilja..

 

(58/100)

Read Full Post »

Jodå, jag börjar finna mig i detta lugna tempo och hittar stunder av njutning då jag läser eller ser någon film med dottern. Försöker vara uppe emellanåt och sträcka på mig, vilket känns bra. Jag tycker nog jag känner hur mycket jag klarar av. Eller jag trodde det. Idag fick jag lära mig att det finns något som heter att ha övertro på sin egen förmåga. Jag försökte mig nämnligen på en liten promenad idag. Kändes absolut som om jag skulle fixa det.. och rastlösheten drar mig ju ut på ivriga svängar.. i alla fall mentalt. Så nog skulle jag klara av en ynka liten promenad. Men nej. Det var lite för tidigt. Trots att promenaden gick löjligt sakta och inte långt alls. Jag får nöja mig med att traska omkring här hemma eller ute i trädgården så länge. Snart så..

I stället lägger jag mer krut på glädjen i att ha hittat tillbaka till läsningen. Den har legat i träda ett tag.. med några tappra försök till och från. Ron att läsa har inte funnits på ett tag, vilket är en stor sorg för en bokmänniska som jag själv. Nu njuter jag av att läsa och det flyter på hur fint som helst. Riktigt längtar till boken då den legat ihopslagen en stund. Böcker, dottern som passar upp på mig och den ljuvligaste katten hjälper mig att bli frisk. Hans Kungliga Underbarhet håller sig i närheten och sprider sin kärlek så att jag inte kan annat än slappna av och njuta.

Det kändes konstigt i morse.. måndag och inte jobba. Har undrat hur de har det på jobbet.. saknar dem alla. Att de klarar sig utan mig råder absolut inget tvivel om.. det är nog värre för mig att vara utan dem. Ska fortsätta vila mig frisk så jag snart kan vara tillbaka. Kanske lära mig lyssna till kroppen och knuffa bort Fröken Rastlös när hon tar över. Kanske.

(62/100)

 

Read Full Post »

kryasten.. för idag, tack för en underbar vanlig dag! Agnetha Fältskogs fina låt har spelats några gånger i mitt huvud idag. Inte obehagligt alls, för en stor ABBA-fan som jag själv. Redan vid arbetsdagens början så hände det där lilla överraskande extra, som satte tonen för hur dagen skulle kännas. En kollega kom och räckte över en platt liten sten med stansad text.. hon log och sa ”varsågod, den är till dig”.. och jag blev alldeles varm, rörd och jätteglad. En liten gest, kan tyckas.. men den gjorde så mycket. Jag kände sån glädje och tacksamhet över att ha sådana människor omkring mig.. som visar sin omtanke och medmänsklighet och gör skillnad till det bättre i världen genom att våga och kunna bry sig om när det vare sig förväntas eller krävs. Tack snälla rara Carina!

Små gester kan betyda så oändligt mycket. Idag har det varit en händelserik dag på min arbetsplats. Många händelser av det negativa slaget som tyvärr är en del av vår vardag ibland. Problem att lösa, oförutsedda och inte helt sällan dramatiska problem. Men mitt i allt detta är vi ett gäng som bryr oss om varandra och det stärker oss.. får oss att möta dessa problem och denna dramatik med klokhet och det lugn som situationen kräver. Vi har där emellan så himla roligt och vi kan skratta så vi nästan kissar på oss tillsammans.. vilket är helande för oss alla och en mycket välkommen kontrast till det allvar vi emellanåt möter i vår vardag.

Så idag betyder den där sångtexten en hel del.. trots att den är lite naiv och trallvänlig. Men idag är en dag då den känns den helt sann och väldigt seriös. Någon annan dag då livet känns lite tyngre än vanligt på grund av att hälsan sviktar.. så kan jag se på den där stansade stenen och känna den där glädjen och tacksamheten över att jag har människor omkring mig som verkligen bryr sig. Det helar mig. Så.. Tack för idag.. tack för en underbar vanlig dag!

(16/100)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: