Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hjärntrött’

Jag gick i mål även i år. Tredje året på raken. Ett hundra blogginlägg på ett hundra dagar. Utmaningen avklarad. Grattis till mig..!

Det känns som en dubbel seger med tanke på i vilken situation jag befinner mig för närvarande. Livet har varit, och är fortfarande, utmanande och jag kämpar med att acceptera de begränsningar min hjärntrötthet orsakar. Det kräver lite mer än vanligt att genomföra en del saker då bland annat koncentrationen inte är som den borde. Jag blir lätt distraherad och då tar många, till synes, enkla saker längre tid att göra. Det är frustrerande, irriterande och skapar negationer mot mig själv. Jag inser hur orimligt det låter och jag önskar jag kunde känna och fungera annorlunda.. men jag är inte där än. Jag är dock på väg.. men då jag är av den otåliga sorten så tycker jag nog inte att det går fort nog.

Utmaningen betydde lite mer just i år och just på grund av min nuvarande situation. Men jag gjorde det och tacksamheten och glädjen känns viktig och riktig. Så följer den sedvanliga frågan då utmaningen nu är avklarad..

Ska jag fortsätta skriva..?!

Skriver jag för att jag vill att någon ska läsa, eventuellt beröras och möjligen återkoppla på något vis..?! Självklart gör jag det. Det motiverar, gläder och inspirerar att få veta att någon annan läser det jag skriver och dessutom tar sig tid att på något vis lämna en kommentar eller annat bevis på att de tagit del av mina ord. Men allra mest skriver jag för min egen skull och det borde också vara det som möjligen driver mig att fortsätta. Hur det blir med det får vi väl se.

Till dem som eventuellt följt mina hundra inlägg vill jag rikta ett hjärtligt tack för att ni tagit er den tiden!

(100/100)

Read Full Post »

Dagen som markerar att arbetsveckan är slut för de flesta och att helgen och vilan tar vid. För några innebär det tid för allt annat som inte hinns med i vardagen.. och för andra är det två dagars orörd vila som väntar. För egen del orkar jag inte ens tänka en endaste klar tanke när fredagskvällen äntligen är här. Arbetsveckan är slut och det är jag också. Helt slut..

(72/100)

Read Full Post »

Tre dagar in i veckan som bär mig in i heltidsarbetets fröjdefulla tillvaro.. och jag har svåra problem att hålla mig vaken. På kvällen..? Eftermiddagen..? Vid lunch..? Efter frukost..? Jag har svårt att hålla mig vaken precis hela tiden..! Små stunder av något som kan likna hyfsat fokus glimtar till för all del. Jag håller igång för att klara mig igenom dagen utan att somna. Fast ärligt talat är det mest truten som glappar. Hjärnan går i viloläge och ledtiden mellan hjärnan och tungan förkortas avsevärt. Idag har jag snubblat över nästan alla ord som finns i det svenska språket. Jag lägger till lite bokstäver, byter ut några och glömmer bort andra. Jag visste ju att tröttheten skulle kunna överväldiga mig såhär i början av heltidsarbetslivet.. men jag var inte riktigt förberedd på magnituden av densamma. Nåväl.. envishet lider jag i varje fall ingen brist på vare sig jag är trött eller inte.. så det är bara att kämpa på. Såklart.

I morse hade jag nog däremot hjärnan någorlunda inkopplad.. för jag blev månadens mästare i arbetsteamet..! Tjugo frågor med möjlighet att få full pott i form av 25 poäng.. resulterade i 18,5 poäng för undertecknad. Duktigt mallig blev jag. Med de förutsättningar jag har idag var det inget mindre än ett sant mirakel!

(71/100)

Read Full Post »

Nu påbörjas nya utmaningar.. både i arbetslivet och i personliga livet. De hänger ju ihop. Målet där framme någonstans är att ha hittat en fin balans mellan mitt arbets-jag och mitt privata-jag. Båda är viktiga men det ena har dominerat lite för mycket och lite för länge. Jag har under året som gått sedan jag blev sjukskriven fått till mig många nyttiga och användbara verktyg. De flesta låter enkla men inget i detta är enkelt. Förändringar tar tid om de ska bli bra. Att slarva sig till något som bara håller en kort tid är helt ointressant. Jag har tänkt att må bra riktigt länge framöver. Att vara utmattad eller hjärntrött (det finns flera namn på min diagnos) är överväldigande. Det är oerhört svårt att acceptera alla begränsningar som följer med diagnosen. För mig i varje fall. Jag vill väldigt mycket mer än vad jag klarar av. Av begränsningarna följer frustration, sorg och ilska.. som föder ännu mer trötthet och utmattning och begränsningar.

Ett av verktygen strider mot mycket av vad den svenska mentaliteten står för. Åtminstone historiskt sett eller jag kanske generaliserar nu och det är inte min avsikt. Men vi svenskar (fast jag är ju finländare egentligen) har ju Jante att ta hänsyn till. Vi ska inte tro vi är något… och om vi nu mot förmodan ändå tror det… så ska vi då verkligen inte tro att vi är bättre än någon. Nej, vi ska veta vår plats och stå lite skämmigt vid sidan av och inte tro något så orimligt som att vi har ett värde och att vi törs visa det. Verktyget är något så självklart som Var snäll mot dig själv!

Var snäll mot dig själv. Smaka på den. Vad innebär det att vara snäll mot sig själv? Tja.. det är väl olika för olika människor. För mig innebär det att ge mig själv mer tid att göra saker jag mår bra av och blir glad av. Små saker. Stora saker. Men något jag själv väljer för min egen skull. Det innebär också att ge mig själv tid till återhämtning och vila. Att inte få skuldkänslor när jag ger mig själv den tiden. Att inse att den tiden är så viktig och att den hjälper mig att läka. Att inse att jag inte latar mig, utan jag tillåter mig att hämta nya krafter. Det betyder också att ibland säga nej till annat och andra. Inte för att jag nödvändigtvis inte vill följa med eller vara en del av.. utan för att jag behöver återhämtningen. Jag behöver lära mig att sitta och ha tråkigt. Jag får tvinga mig att sitta och betrakta en älskad katt eller ett skitigt fönster.. utan att samtidigt känna att jag måste prestera något. Vila. Måste vara ett av de finaste orden i vårt språk… vila.

Det må låta som självklarheter för många. Men för mig är det en stor utmaning att kunna göra detta utan att få dåligt samvete. För det är där nyckeln finns. Samvetet. Jag kan säga nej och jag kan minsann lata mig utan problem. Men jag får kämpa hårt med mitt dåliga samvete och känslan av uselhet och otillräcklighet varenda gång. Det är där min utmaning ligger. Att vara snäll mot mig själv utan att behöva förklara mig eller att få dåligt samvete. Det är dags nu.

(48/100)

Read Full Post »

Söndag. Vilodag.

Jag tillät mig att inte göra någonting alls idag. Jag har låtit kroppen och sinnet vila. Tankar kommer och går och det får de göra. Men har tanken velat fastna och krävt uppmärksamhet, har jag varligt men bestämt motat bort den. Det är en utmaning men det går. Älskade Pälsklingen har funnits i min närhet till och från och visat sitt stöd genom att vara så underbar som bara han kan vara.

I tysthet har jag låtit dagen komma och passera. Det har visst varit vackert väder där ute och många skulle säga Gå ut. Njut av vårsolen. Men inte idag. Idag hade jag bestämt att låta kroppen och själen få bestämma och dessa två valde pyjamas och innedag. Inga tårar har fallit idag, trots att de ville. Men tankarna som bar fram tårarna motades ju bort. Jag behövde vila ifrån sorgen också.

Idag har jag bara funnits till. Idag orkade jag helt enkelt inget annat. En dag som denna måste också ta plats i läkningsprocessen. Motvilligt lät jag den göra det. Nu när dagen snart är slut är jag ändå tacksam för att det blev just en sådan dag.

(33/100)

Read Full Post »

Bilden beskriver det himla bra. Dagsläget alltså. Mitt mående är instabilt just nu.. på alla sätt. Så vad behövs..?!

En kram tas tacksamt emot alla tider, alla dagar.. och delas ut frikostigt till dem som behöver eller vill ha. Jag är definitivt en kramare och jag tror benhårt på kramars välgörande kraft.

Kaffe är gott och livgivande. Jag vill bestämt påstå att det är mycket trovärdigt att kalla kaffe för livets dryck. Be mig aldrig om komplicerade saker eller… tala helst inte med mig alls i längre än tre ords meningar… förrän jag druckit minst en kopp kaffe på morgonen. Det skulle kunna vara så att jag inte riktigt uppfattar allt du säger annars. Jag älskar kaffe.

Två veckors sömn. Just nu känns det som fullt möjligt och till och med som något fullt rimligt. Jag önskar så att jag kunde sova bort den här djupa, tunga tröttheten. Hjärntrötthet eller själslig trötthet går inte att sova bort… sägs det. Men kanske två veckor skulle göra susen..?! Fast.. jag får så himla ont överallt om jag ligger för länge, så det är nog lika bra att kliva upp ändå.

Det kommer att bli bättre. Sen.

(30/100)

Read Full Post »

Idag har jag klurat mycket på det där glappet jag har mellan det jag vet och det jag känner. Känner mig lite som en idiot som inte får ihop dessa två. Är det för att jag är hjärntrött som jag inte får ihop det.. eller är det något annat..?! Förfärligt ledsamt är det oavsett.

Ja, här står jag och duger som jag är. Jag vet ju det. Men ändå känns det inte som om jag duger till någonting alls riktigt. Jag kämpar en frustrerad kamp mot min känsla av otillräcklighet. Undviker att prata högt om det för att jag inte vill framstå som någon som söker bekräftelse eller beröm. Jag vet mitt värde och en del dagar klarar jag av att gå rakryggad och även säga det högt. Säga att jag är bra och att jag kan. Men det låter fel. Det känns ju inte som att jag vare sig är bra eller kan. Kanske ska jag säga det högt varje dag tills det inte längre känns konstigt och fel.. utan låter rätt och naturligt. Suck…

Det ligger ju också i vår uppfostran att inte tro att vi är något. Vi ska inte tro att vi är bättre än någon annan och nåde den som törs tro på sig själv och sin förmåga..! Men jag vet också att jag inte är bättre än någon annan. Inte heller sämre. Det är inte heller det jag strävar efter. Jag vill känna att jag duger och är bra för min egen del.. inte för någon annan. Ändå tror jag att en människa som är i balans med vem han eller hon är.. också strålar klarare och presterar bättre.. för att inte tala om att de mår bättre. Jag har inget behov att visa mitt värde för någon annan än mig själv. Fast visst är det oerhört trevligt och värdefullt att få det bekräftat av ens omgivning någon gång ibland.

Nu har jag en hel dag kvar av återhämtning innan jag ska till det där stället där så mycket rolighet och kärlek och humanitet finns. Till min arbetsplats.

(19/100)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: