Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘himmel’

Mina marginaler har varit oroande små en tid.. och idag kändes det som om de försvann helt. Det fick mig att bestämma att dra i bromsen än en gång. Hitta min puls igen…

wp-1461561864560.jpegDagens insikt kom ifrån situationer på jobbet som normalt får mig att briljera. Jag älskar mitt jobb och jag ger allt jag har. Det som blev så tydligt idag var att det inte finns lika mycket att ge längre. Tempot och de dagliga utmaningarna utvecklar och undervisar. Interaktionen med människor och utmaningen att lösa alla typer av problem är det som gör jobbet så fantastiskt. Jag måste bara lära mig att det är okej att inte högprestera varje sekund av varje dag. Att jag duger fint ändå. Åter igen.. intellektet VET ju det. Men inte känslan. Det som utmanade på jobbet idag knäckte mig helt.. i stället för att trigga mig till briljans. Det skrämde mig och gjorde mig otroligt ledsen.

Nu tryter orken. Jag är så trött. Jag behöver vila. Släppa allting en stund och bara andas. För att orka mer igen om en stund. Jag vägrar ge upp eller falla platt. Jag kan, jag vill och jag ska jobba för att hitta mig själv igen. För det är jag värd. Det vet jag ju. Egentligen.

20160425_202313.jpgKvällens himmel var såhär vacker..

 

(56/100)

Read Full Post »

20160323_171513.jpgJag älskar att betrakta himlen. Det är vackert, rogivande, meditativt. När jag var liten kunde jag lägga mig ner utomhus och fantisera om vad molnen föreställde. Himlen ger oss svar om vädret varje dag.. och den ger oss en blick in i evigheten varje natt när vi betraktar stjärnorna. Himlen är där alla våra älskade som lämnat jordelivet bor. Det är dit vi blickar när vi behöver stilla våra sinnen ibland. Från himlen får vi värmande solsken.. livgivande regn och snö. Den förändras ständigt.. varje sekund. Himlen är ombytlig.. kan skifta på en minut. Himlen är vacker och evig. Vi borde betrakta den oftare.. som ett botemedel mot stressen vi lever i. Följ himlens skiftningar och låt tankarna följa himlens skådespel. Ta in allt du kan se.. moln, trädtoppar i kontrast mot himlen, fåglar som flyger fritt mot nya mål, flygplan på väg till spännande platser eller enorma ballonger med modiga människor ståendes i en liten korg under ballongen (eller som jag brukar kalla dem.. vettlösa galningar).

Just nu är himlen svart och stjärnorna blickar ner på oss från evigheten. Månen är full och otroligt vacker. Jag står i mitt fönster och ser på den en stund.. viskar sedan god natt och låter drömmarna ta vid. I morgon är en ny dag.. och en ny himmel att betrakta.

(23/100)

Read Full Post »

wpid-20150510_223001.pngSaker är inte alltid som de verkar vara. Vi bör inte döma så snabbt. Kloka ord och vanliga fraser vi både säger själva och hör andra säga ofta. Här ser vi en bit av himlen i en vattenpöl. Eller? Det är en pöl med vatten efter dagens skurar.. solen skiner och jag kan se en reflektion av himlen i dess blanka yta. Men det är en vattenpöl. För att se himlen behöver jag lyfta blicken långt över trädtopparna. Kan det vara så med oss människor också? Givetvis är det så. Det som syns utåt är sällan hela sanningen. Vi visar det vi vill att andra ska se. Det lär vi oss med tiden. Barn är mer spontana och äkta på det viset. De har inte ännu lärt sig att maskera sina känslor och sitt inre. De är omedelbara och visar vad de känner. Omgivningen behöver inte gissa.

Varför maskerar vi oss då? Det finns alldeles säkert lika många skäl som det finns människor. Själv strävar jag efter att vara så genuin och äkta som möjligt. Jag brukar välja glädje och vara positiv för det allra mesta. Det är så mycket lättare och roligare då. Men självklart har jag också saker att grubbla över och fundera kring. Mitt mående går upp och ner som hos de flesta. Livet har kantats av många sorger och flera trauman och det sätter sina spår förstås. Så är det ju det där med värken som tar en del kraft emellanåt. Ibland orkar jag inte hantera det så offentligt, så då maskerar jag. Det är enklare att gå på som vanligt och vara ”okej” än att fördjupa sig i och förklara orsaker till trötthet och melankoli. Så har jag ändå mina stunder då tårarna får rinna.. sorg och smärta, oro och ångest får pysa ut lite grann. Men nästa dag.. då har det slutat regna och så speglar sig himlen i vattenpölarna igen och allt ser ut att vara bra.

Jag lovar mig själv att vara mer lyhörd och ge fler kramar och omtanke om jag ser att mina medmänniskor kan behöva det. Och vem behöver väl inte kramar och omtanke?! Kanske den mest högljudda, mest obstinata och jobbiga behöver det allra mest. Den har förmodligen det svårast och jobbar hårdast med att dölja hur det egentligen känns inuti.

 

(71/100)

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: