Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gråt’

Jag inleder med att be om ursäkt för mitt språkbruk i detta inlägg. Det kan råka smita in en svordom. Kanske flera. Det handlar om ångest. Man kan se det som ett ord bara. Ångest. Eller så kan man känna det och då räcker det inte att beskriva känslan med ett ord. Då heter det helvetes jävla skitångest.

Just nu är jag inne i ett träsk som består av stora delar svår, tung, vidrig ångest. Det begränsar mig oerhört. Får mig att ständigt brista i gråt. Vad är det som känns jobbigt..? Precis allting. Min erfarenhet och mitt intellekt försöker ibland lugna mig och påminna om att det går över, blir bra igen. Jag vet det. Men det gör inte mindre ont för det. Jag gråter inte mindre för det. Jag känner mig dysfunktionell.

Det går stunder, ibland timmar, då jag bara glider igenom dagen och känner mig helt okej. Sen slår det till, som om någon lägger en blöt yllefilt över allt som är jag. Jag tyngs ner. Det gör fysiskt ont när det knyter sig i hela mitt inre. Hela tiden finns det en inre röst som försöker trösta, övertyga.. som säger Andas..! Så jag gör det. Jag andas och gråter och har ont i varje fiber av min varelse. Sen snyter jag mig och så är det okej en stund igen. Dock med en känsla av en trötthet som är monumental. På något märkligt sätt är jag ändå tacksam över att kunna känna även såhär. Det är ju kontrasterna som är hela grejen. Livet liksom. Det ljuvliga blir så mycket ljuvligare när jag någon gång känt det vidrigaste vidriga. Även det här behövs i min process. Men fy så jobbigt det är.

Det går över. Absolut. Snart, hoppas jag verkligen. Men just nu är det inihelvete, förbannat, jävla skitjobbigt. Efteråt kommer jag att känna mig starkare än någonsin tidigare. När glädjen återvänder. Då ni…

Read Full Post »

Hur kan du vara så glad nästan jämt..? Det är svårt att förstå att du för en så hård kamp med dig själv. Ingen skulle kunna tro att du lider av utmattning.

Jag är en glad människa i grunden.. men jag gör också ett aktivt val varje dag och jag väljer glädje. Jag väljer att se möjligheterna och lösningarna i stället för hindren och problemen. Jag väljer att vara tacksam för det jag har i stället för att lägga energi på det jag saknar.

Det behövs faktiskt bara en gnutta av insikt och en någorlunda objektiv syn på var och hur vi lever här. I jämförelse med oändligt många andra människor runt om i världen.. har vi det otroligt bra. De allra flesta av oss har tak över huvudet och mat för dagen. Vi lever i ett land som har ett fantastiskt system för skolgång och sjukvård bland annat. För det mesta begriper vi inte ens hur lyckligt lottade vi är som bor här.. i fred och i frihet och med demokrati och grundlagar som värnar om våra rättigheter. Vi får dock inte glömma att vi också har skyldigheter. Vi har skyldigheter mot oss själva och mot vår omvärld.

Jag älskar mitt jobb och jag tycker de flesta av mina kollegor är härliga, fina människor. Jag har en ljuvlig familj, ett hem där jag trivs.. jag har tillgång till allt jag behöver. Jag har en fantastisk dotter som är ljuset och glädjen i mitt liv och jag har världens vackraste katt. Jag kan se, höra, röra, tala, skriva, läsa, smaka, känna.. jag kan tänka, drömma, förnimma.. och jag kan både gråta och skratta. Jag kan vara seriös och allvarlig.. men också skvatt galen och skämtsam. Jag talar flera språk flytande.. varav sarkasm är det jag använder alltmer flitigt.

Jag är glad. Och tacksam. För att jag både vill och kan. Alla kan. Men alla vill inte. Det tycker jag är synd.

(99/100)

Read Full Post »

Min ihärdiga strävan har ett viktigt mål.. och det är att hitta balansen. Balansen som ger mig sinnesro och som hjälper mig att leva livet med en starkare närvaro än idag. Närvaron finns idag också.. men störs till stor del av ångest, oro och känslan av otillräcklighet. Målet är också att minska eller helt eliminera glappet mellan intellektets insikter och känslan. Det har jag skrivit om tidigare.. bland annat här. Det är något jag envist kämpar med.. dagligen.

wp-1461229237087.jpegMen trots allt är jag en optimist. Jag ser möjligheterna. Jag vet att de finns där och att det kommer att kännas lättare att andas igen framöver. Visst finns det dagar då det känns tröstlöst och då jag vill ge upp.. då det känns som om jag inte orkar mer. Men även då det känns som mörkast.. vet jag innerst inne att det blir ljusare igen. Jag vägrar att vara ett offer som väntar på en lösning. Jag måste skapa lösningen själv. Det är inte det som är problemet. Jag vet. Jag vill. Jag ska. Först ska jag dock lära mig mer om tålamod, verkar det som. För det är tålamodet som prövas i lägen som dessa.

Jag önskar bara att jag inte vore så himla trött alltid. Så in i benmärgen trött. Trött på ett sätt där sömn inte riktigt hjälper. Trött ända in i själen. Det finns så mycket gråt kvar också. Mycket gråt. Men det ska bli bra. Det vet jag. Jag kämpar vidare. Och jag längtar.

(52/100)

 

Read Full Post »

Den höll sig inom någon typ av kontroll i några dagar. Låg på lur lite här och där.. nosade på ytan. Men.. under kontroll. Så mycket annat tog plats och tid och kraft. Så mycket roligt och nytt och annorlunda. Men nu tog den sats minsann.. ökade i galen takt och kom ikapp i morse. Jävla ångest. Den överraskade som en blöt yllevante rakt i ansiktet.

jobbFick mig att andas tungt och kämpa med den välbekanta klumpen i bröstet. Längtan efter att fly ökade i takt med de rusande tankarna och hamrande pulsen. Jobbet.. kramar, möten, djupa andetag. Det här ska gå bra! Hur mår du..? Skit..! Sväljer gråten. Kämpar vidare. Klarar av.. fixar.. presterar. Samtal.. kloka ord. Lugnare puls. Jag klarade dagen.

Ärenden.. trötthet. Förberedelser inför helgens eskapader som jag ser fram emot. Mycket. Sen men god och enkel middag.. (stekt fläskkotlett med morot+bulgur)

Men..

Jag klarade av dagen. Trots grym ångest. Tror inte ens att alla jag mötte såg det. I morgon är en ny dag. Tack i himlen för det.

(46/100)

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: