Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gbp’

Jag fyller ett år idag..!

Torsdagen den tionde januari 2013 var en stor dag. På sätt och vis började ett helt nytt liv den morgonen. Jag hade sovit gott i hotellsängen, duschat mig steril med diverse illaluktande tvålar.. fått på mig en tjusig vit rock och stödstrumpor. Jag var redo för operationen som skulle förändra min vardag. Kvart i sju på morgonen rullades jag ner och togs omhand av det team som skapade förutsättningarna för mitt nya leverne. Fram emot eftermiddagen var jag tillbaka på avdelningen där älskade dottern väntade. Groggy och lite borta.. men jag mådde lysande. Därmed var avstampet gjort.

Idag är det ett år sedan och det känns fantastiskt på så många sätt. Jag ångrar mig inte en endaste sekund. Så otroligt många positiva effekter har följt under året och fler är på gång. För första gången i mitt liv kan jag känna att jag börjar duga sådan som jag är. Också det är en lång process.. men den är påbörjad.

Veckan gav flera höjdpunkter.. en av de bättre var biobesöket då dottern och jag äntligen tog oss tid att se den andra filmen i trilogin om Hobbit. Nu väntar vi otåligt på tredje och sista delen som kommer ut i december i år. En av bröderna med familj kom och brunchade hos oss på julhelgens sista röda dag. Tusen varma tack för de jättefina klapparna vi fick. Dem alldeles speciellt vackra muggen ska vara nära mig hela helgen.. fylld med goda teer, buljong.. eller kaffe. Nu snart stundar en annan höjdpunkt.. fredag kväll i soffan. Katten och jag.. myskläderna på och filten till hands. Helgen får bestå i diverse pyssel.. samt återhämtning från ännu en intensiv och givande arbetsvecka.

Read Full Post »

Sedan sist…

… har det hänt en del. Operationen gick lysande och har varit komplikationsfri hela vägen. Underbart. Dotterns operation, en dag och en månad efter min egen, har också varit utan större komplikationer. Vardagslivet ser en smula annorlunda ut numera, men det är i det stora hela ingen större skillnad. Annat än viktmässigt.. och då är ju allt som det ska. Sakta men säkert mot våra mål.

En mycket älskad närstående har somnat in i den eviga vilan. Plötsligt och snabbt gick det. Känns fortfarande ofattbart overkligt att tänka sig att vi inte längre kan kramas, skratta, spela kort, grilla, planera trädgården och så vidare. Vi reste till begravningen, dottern och jag. En begravning är alltid sorglig förstås.. men just den här var förutom den ofattbara sorgen också ljus och kärleksfull. Har inte upplevt det tidigare. Det kändes som om vi på något obeskrivligt vis ändå kunde sitta i tacksamhet och glädje över att ha fått vara en del av hans rika liv. En människa som verkligen fyllde sina år med liv, som uppskattade såväl det lilla som det stora i livet. Nöjd. Glad. Alltid. Vila i frid käraste du.. För alltid är du en del av våra liv. Tomhet återstår.. men också underbara minnen.

Snön kan få sluta ramla ner från himlen nu. Det räcker med vinter för den här gången. Våren är efterlängtad och välkommen och såhär veckan före påsk känns det som om det skulle vara trevligt med barmark och lite mer sol. Å andra sidan.. såhär ser det ju ut i vår del av världen såhär års. Tids nog blir det både vår och sommar och vem har väl egentligen bråttom..?!

Nu väntar livet.. och en massa projekt, stora som små, ligger och väntar på att realiseras. Ska bara hitta lite mer ork och kraft. Om ni hittar min energi någonstans, skicka den gärna i ett parfymerat kuvert med en leende på.

Read Full Post »

På gång..

Några timmars sömn hade jag tänkt hinna med innan det bär av mot Danderyd och den så efterlängtade operationen. Ännu återstår att packa ner lite. Svårt att välja vilken bok jag vill ta med.. memorerar mental komihåg lista så att mobilens laddare också hamnar i väskan.

I morgon blir det då alltså resa till Danderyd. Möte med sjuksyrra. Patienthotell. Besök av goda vänner där. Dusch med läskig tvål. Sova. Dusch igen med lika läskig tvål. Operation på torsdag.

Fortfarande inte alls nervös. Eller jo lite.. fast över väglaget i Stockholm då det tydligen snöat en del där igen. Dottern är med mig hela vägen.. finns där när jag sövs och då jag vaknar igen. Familj och vänner är kanske med i tanken.. och det kommer jag att ta till mig och le åt då narkosmasken sänks över ansiktet.

Read Full Post »

Två dagar..

.. kvar till dagen D. Fortfarande ingen direkt nervositet.. fortfarande mest förväntan. Allra mest känns det så skönt att det snart är över och jag kan börja mitt ”nya” liv. Flytkost har sina begränsningar och hur väl de än är smaksatta så finns där en underton av hö-smak i dem.

Idag återinträdde vardagen i våra liv igen. Att komma tillbaka till projektet efter den långa julledigheten kändes bara bra. Genuin längtan från många håll resulterade i många kramar och ett tjatter som inte ville ta slut. Intressanta diskussioner fyllde dagen och vi stannade en och en halv timme efter dagens slut. Börjat fundera på vad som ska packas med. Myskläder, bok/böcker, mobilen och laddare. Okej, tandborste och kanske en kam. Räknar ändå med att vara hemma igen till helgen. I morgon blir det projekt igen.. och sen.. sen… sen..

.. är det dags..! Inskrivning onsdag klockan tretton.

Read Full Post »

Fyra dagar…

… återstår till Den Stora Förändringen. Nedräkningen har börjat på allvar. Folk frågar om jag är nervös, rädd, orolig. Nej, faktiskt inte. Inte än i varje fall. Jag är (och har hela tiden varit) bara förväntansfull. I min skalle finns inte ens en tanke på att det inte skulle gå väl. Jag är förberedd.. mentalt och fysiskt. Har väntat i över fyra år sedan första läkarbesöket. Det är verkligen inget enkelt beslut att ta och det är heller inte taget under stress eller i någon slags hast. Det är mycket väl genomtänkt och det har bollats för- och nackdelar fram och tillbaka. I åratal. Jag är fullt medveten om konsekvenserna och att operationen är oåterkallerlig. Det är ett stort ingrepp. En evig förändring.

Det kommer givetvis att gå bra. Finns inget som talar för att det inte skulle göra det. Jag har en person med mig, nära.. den person som är mig närmast och som jag älskar mest i världen. Min dotter. Familjen sluter upp som en beskyddande sköld då livet gungar som värst. De finns givetvis nära mig även nu. Väl hemma igen väntar sedan underbaraste Pälsklingen.. som är en sann healer.

OM det skulle gå fel.. vilket det inte ska.. men om. Minns mig då med glädje. Minns att välja dina ord noga alltid. De är dina främsta vapen.. de kan både lyfta, läka, stärka.. men också såra och förstöra, djupt och grymt. Ord är viktiga. Mena alltid allt du säger men säg inte alltid allt du menar.

Bra. Nu kör vi.

Read Full Post »

Tiden är kommen för summeringar. När året går mot sitt slut så summeras det på alla möjliga håll. Skriftligt, bildligt och kanske allra mest tankemässigt i våra sinnen. Något tar slut, något börjar, en del fortsätter. Egentligen är det ju bara ett nytt datum i almanackan.. men ändå känns det som en ny början då vi skriver ett nytt årtal. Även jag försöker mig på en liten återblick…

2012 har jag svårt att sammanfatta med ett enda ord. Omvälvande? Nja.. kanske. Det har hänt mycket och framför allt mycket stora saker. Stora förändringar. En lång svit av mörka tider bröts med buller och bång då vi bröt upp från Uppland och flyttade en ganska bra bit söderut. Detta föregicks av att huset sattes ut till försäljning i början av februari. Papprena med de nya ägarna skrevs den 5 mars.. och den 28e maj gick flyttlasset. Flera nära och viktiga människor hade hjälpt oss att packa ner de saker vi samlat på oss under åren som gått. Otroligt mycket rensades ut och antingen skänktes bort eller kastades. Ändå fylldes den stora flyttbilen som den här måndagen rullade mot Norrköping. Att lämna var svårt. Jag låter det stanna vid det.

Det tog sin tid att landa i en ny stad, i ett nytt boende, i ett nytt liv. Lägenheten helrenoverades under de första två månaderna efter att vi flyttat in. Grymt tungt att ha hantverkare i hemmet varje vardag mellan 7 och 4. Vi kunde inte flytta in ordentligt. Kartonger stod precis överallt. Möbler kunde inte ställas på plats. Det får ta sin tid. Vi bor in oss sakta men säkert. Vi har fått välja tapeter till alla rum själva.. badrummet är helt nytt och superfräscht.. nya köksluckor. Ännu är inte allt helt färdigt. Nytt golv ska läggas i ett rum. Några möbler ska ännu monteras. Ett antal kartonger kvarstår att gå igenom och rensa ur. Några till resor till och från återvinningen blir det garanterat. Men det börjar likna nåt.. De sägs ta ett år att bo in sig helt. Första sommaren, första julen.. första allting. Får se om det känns klart där någonstans i början av sommaren då det första året har gått. Vi har bekantat oss med staden. Hittar ganska bra. Vet vilken mataffär som passar oss bäst. Vad stadsdelarna heter. Var man köper bäst sushi. Vilka roliga specialbutiker som finns och som blivit superfavoriter. Hur spårvagnstrafiken fungerar. Allt sånt som hör nyorienteringen till.

Sommaren bjöd på ett par längre resor. Karlshamn njöt vi av i nästan två veckor. Östersjöfestival och härliga människor. God mat med sommar och glädje.. men också sorg. En begravning som berörde. Jag är glad att jag kunde vara med ändå. I augusti reste vi till Finland och även där stannade vi i nästan två veckor. Bröllop och en samlad släkt. Nära och kära människor som vi inte sett på många, många år.. såväl som dem vi alltid håller oss nära då vi besöker fäderneslandet. Bastu och grillad finsk korv. Båda resorna fyllde på energidepåerna inför hösten som stod inför dörren då vi kom hem igen. Då vi återvände från Finland så var också äntligen badrummet på nedervåningen klart. Underbar känsla efter att i två och en halv månad varit portad från sitt eget badrum. Inga fler dagliga hantverkarebesök.

Hösten är den tid på året då jag trivs bäst. Både jag och dottern slank, via olika stigar, in på Coompanion. På Coompanion i Östergötland finns något som heter Projekt PLUS. Kändes lite skeptiskt i början.. för det lät ju så bra. Erfarenheten sa att om det låter sådär bra så är det sällan så i slutändan. Låter bittert, vilket inte är meningen. Men det har tyvärr visat sig vara vår sanning hittills efter mindre lyckade erfarenheter i förra hemkommunen. Projektet samlar ett femtontal människor som valt att ingå där av olika skäl. Några är på gång att starta eget och behöver hjälp att prova sina idéer och stadfästa dem. Egentligen finns där lika många skäl som deltagare. Det vanligaste är dock att starta eget, eftersom Coompanion i grunden handlar om att starta eget företag.. då främst kooperativt. Vi är i sanning olika och det är SÅ berikande. Vi får lyssna till fantastiska och inspirerande föreläsare, gå på givande och lärorika studiebesök. Där emellan lär vi av varandra. Stämningen är familjär och känns trygg. Deltagare har blivit vänner. Riktiga vänner. Vänner för livet. Mitt främsta mål är att lära känna min nya stad. Knyta an kontakter. Lära mig mer, mer, mer. Jag suger åt mig lärdom och kunskap med liv och lust. Projektet pågår en bit in på våren.

Livsförändring. Som om det inte räckte med nytt och förändringar.. så fick jag äntligen, efter dryga fyra års väntan i Uppsala, kontakt med Vrinnevisjukhuset och besked om att min gbp-operation plötsligt är möjlig inom en inte alltför lång tid. Det gick fort. Besökte Danderyds sjukhus, där jag ska opereras (samarbete med Östergötlans landsting och andra landsting för att få en jämnare resursfördelning). Träffade kirurg, narkosläkare, dietist. Fick ett datum. Wow.. pirr i magen. Nu stundar operationen om en och en halv vecka och förberedelserna pågår för fullt. Dottern ska genomgå samma operation.. fast i Norrköping och om ett par månader.

Därmed börjar vårt nya liv.. rent fysiskt. Mentalt är den på gång redan. Jag känner att det här kommer att bli bra. Riktigt bra. Möjligheterna är oändliga och det känns rent av spännande att få se vart livet leder oss. Tjugohundratretton blir det bästa året någonsin. Vi lämnar höga trösklar och många tårar bakom oss och längtar efter att återta kontrollen över våra liv. Nu börjar det.

Gott Nytt År..!

Matteus Kyrka

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: