Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘framtidstro’

.. en flicka. Eller vi kan väl nästan påstå att hon just här faktiskt var en ung kvinna. Kring tjugo. På bilden ler hon så fint hon förmår trots att hon avskydde sitt svinto-hår. Håret hade fått utstå mycket då flickan varit i USA en tid och där.. i Floridas brännande hetta (och långt ifrån inpackningar och annat bra-att-ha-för-håret) tog kalufsen rätt bra med stryk. Såg ut som vitt svinto den sommaren. Vi ser att det är 80-tal på den karakteristiska luggen och på den pastellfärgade blusen. Blusen hade hon förresten sytt själv. Det fanns en tid då hon tyckte sådant var roligt. Det kanske hon tycker fortfarande förresten. Det vet ingen.. allra minst hon själv. Men hon kanske tar reda på det en dag. Solbrännan vårdades ömt med insmörjningar och där emellan ett antal timmar i solstol på altanen hemma. Ibland med en blomspruta fylld med saltvatten som skulle duschas på för att brännan skulle ta bättre. Ja himmel så korkat..

En kort tid härefter flyttade hon från hemstaden till storstaden. Blev sambo, började jobba på det där stora mejeriet med den röda kossan. Gifte sig, köpte hus, fick barn. Flickan blev vuxen på riktigt. Ansvar och allvar. Under den perioden i livet var det ansvar och allvar som dominerade. Förutom det där med att bli mamma. Det var ju bara häftigare än något annat någonsin. Och är så fortfarande. Djup tacksamhet för att hon blev min. Maken, villan, jobbet och allvaret är borta. Barnet är kvar såklart. Alltid. I all tid. Ensamliv med barnet som också blev en ung kvinna till slut. En modig, stark, klok och underbar sådan. Solen i mitt liv.

Ibland skymtar hon bakom kulisserna.. den där 20-åringen med svinto till hår. Hon bar på så många drömmar då, helt ovetande om vad livet skulle bjuda på. En del drömmar slog in.. andra inte. Andra drömmar har skapats och närs fortfarande av den där flickan som nu.. ett 30-tal år senare faktiskt kommit fram till att nu är det äntligen dags..! Det är dags att våga fråga sig själv vad hon vill och därefter också göra det. Att leva som den hon egentligen är. Allt är möjligt. Allt ordnar sig. Livet blir vad hon gör det till.. så nu minsann.. nu ska hon leva..!

Annonser

Read Full Post »

Mycket har hänt och händer än

Jag följer ett antal bloggar dagligen och tycker det är både trevligt och lärorikt. Varje dag har jag också tankar om att själv lägga ner mer tid och kraft på den här bloggen. Jag vill ju och inläggen skvalpar runt i huvudet allt som oftast för att sedan antingen bli kvar där eller ramla ut någon annanstans. Livet händer ju hela tiden. Varje dag. Varje stund. Nu ska jag minsann skärpa mig. På tiden. Minsann.

Sen sist.. har det hänt mängder. Livet har snurrat runt flera varv, känns det som. Hejdå-fikat blev inte alls så känslomässigt utmanande som jag befarat.. snarare åt det positiva hållet i så fall. Jag samlade kramar för glatta livet och fick så mycket lyckönskningar så jag blev alldeles yr.  Visst var tårarna nära ett par gånger.. men det gjorde inget. Jag var inte ensam om att vara rörd. Det är som sagt lång tid med dryga 22 år på samma arbetsplats. Man hinner ju lära känna en och annan.. Jag fick en fantastisk orkidé i en fin kruka.. och av mina älskade närmaste två tokar, Jenny och Putte fick jag ett underbart halsband med ett budskap. Smyckesmärket heter Våga och det står också på silvertackan. De ville ge mig kraft att våga möta nya utmaningar.. de älskade människorna.  Så nu är den arbetsplatsen historia.. och det känns just nu faktiskt bra. Inte varje dag eller stund.. men för det mesta.

Genom värdefulla människor och kontakter har jag redan ett nytt uppdrag. Jag kan just nu kalla mig redigerare. Jag redigerar en bok.. en mycket intressant bok om Addiktologi. Torbjörn Fjellström heter författaren och det är genom hans brorsdotter jag fått kontakten med honom. Läs gärna mer om Torbjörn och hans arbete här.

Jag har fått lämna mitt ”livsverk” kvar på jobbet.. Tidningen Mjölkbudet som jag startade i september 1990 och som jag sedan dess varit redaktör för. Det är nog det som svider hårdast. Nu får den leva vidare genom andras kreativitet. Den andra tidningen jag också redigerar och sammanställer är dock kvar. Den pysslar jag med nu i helgen.. höstnumret är på gång. Den utkommer 4 gånger per år.

Starck & Partner kommer att hjälpa mig med min karriärplanering under hösten och vintern och det känns betryggande och otroligt inspirerande. Bra och kompetenta människor kommer att slussa mig in i en värld som består i CV, personliga brev, offensiv marknadsföring av mig själv, starta-eget-kunskaper och diverse annat.

Så är det ju också nästan höst. Underbart..!

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: