Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förebild’

Det behöver inte krånglas till alls. Det här är en mycket enkel sanning. Lätt att förstå om man är åtminstone hyfsat normalbegåvad. Om du tycker att det är jobbigt.. läs det sakta fler gånger tills det sitter som en självklarhet.

Respekt förtjänas. Det är inget som bara finns där av sig självt. Respekt är något vi förtjänar genom vårt sätt att bete oss mot våra medmänniskor. Hur bemöter vi andra..? En bra tumregel kan vara att fundera på hur vi själva vill bli bemötta och agera därefter. Ta sig tiden att bjuda på den där komplimangen eller det där lilla leendet kan göra enorm skillnad för dem vi möter. Prova.. det är gratis!

Ärlighet uppskattas. Visst låter det självklart..?! Det är tyvärr inte självklart för alla. Somliga tror att de vinner på att slira på sanningen. Men i längden blir det sällan eller aldrig så. Att ljuga tyder på osäkerhet och svaghet. Vad är vi rädda för..? Sanningen kan vara tung och svår att leverera men är ändå att föredra framför en lögn i alla lägen. Alltid. En sanning kan svida en stund.. men en lögn sårar och skadar djupt och länge. Att bära på en lögn innebär att det finns en extra sten som tynger våra axlar. Ärlighet sparar tid och eliminerar missförstånd. Våga vara ärlig.

Tillit förvärvas. Hur många i vår omgivning kan vi lita på till 100%..? Det tar tid att bygga tillit och att våga och kunna lita på någon annan människa fullkomligt är en stor gåva. Den eller de personer vi kan lita på villkorslöst blir vår familj.. oavsett om vi har blodsband till dem eller inte. Även med tillit handlar det om en relation som är djup och äkta.. och ömsesidig. För att känna tillit så bör det även finnas respekt och ärlighet som viktiga komponenter i relationen. Jag skulle vilja påstå att det till och med är nödvändigt.

Lojalitet returneras. Uppfyller vi det andra så får vi obrottslig lojalitet tillbaka. Vi har en medmänniska i vår närhet som ställer upp i alla väder. En människa som vill oss väl. En människa vi både vill och kan lita på.

Det låter enkelt och självklart.. men är det såhär vi beter oss..?! Att leva efter dessa riktlinjer skulle göra oss till riktigt bra förebilder för våra barn och ungdomar. Vi måste börja någonstans och vi måste stanna till en sekund och inse att det vi gör faktiskt betyder något för någon eller några andra. Lyft blicken och ta ansvar..! Hur ska våra barn och ungdomar lära om vi inte visar..? Jag vill vara en bra förebild för de barn och ungdomar som finns i mitt liv så långt jag förmår.. alltså tänker jag jobba på att vara mer uppmärksam på hur jag beter mig och vad det visar vidare. Hur tänker du..?

Read Full Post »

 

Lilla My är aggressiv, busig och viljestark, men också rättvis och vänskaplig.. Så beskrivs denna litterära figur på Wikipedia. Hon har varit en del av mitt hem så länge jag kan minnas. Alldeles speciellt sedan min dotter föddes 1991. Vi har läst om henne i ett oändligt antal muminberättelser och sett och hört henne i många filmer. Vi har pratat om henne många gånger och hon har blivit en förebild för oss båda.. mig själv och dottern.

Hemma hos oss finns hon lite här och lite där.. både själsligt och avbildad på lite allt möjligt. Ljuslyktor, handdukar, muggar, burkar.. och så vidare. Vi ser henne och påminns om vikten av att inte ta skit från någon, av att vara stark och tro på sig själv. Att vara rak och ärlig men också att alltid mena väl och vara snäll. Att aldrig bli ett offer och att alltid minnas att vi har ett eget ansvar för hur vi lever. Kanske det viktigaste av allt! Och.. inte att förglömma.. allt vi gör får konsekvenser. På gott och ont. Viktigt och värdefullt att ta med sig i livet.

(31/100)

20160331_204127.png 20150517_215700.jpg 20150517_101733.jpg 20150502_154102.jpg 20150427_065745.jpg 20150426_112016.jpg 20150426_112002.jpg 20150426_111737.jpg 20150425_192707.jpg 20150425_190451.jpg

Read Full Post »

En dag för inte så länge sedan fick jag bevittna två ytterligheter av föräldraskapets pedagogik. Det ena gjorde mig alldeles varm inuti och det andra gjorde mig så arg att jag inte kunde vara tyst.

På ICA Kvantum ser jag en gosse på kanske fem, sex år. Han hittade en lila låda som innehöll diverse pärlor att göra exempelvis egna armband av. Pojken står och håller i lådan, beundrar pärlorna som är färgsorterade i fack och nästan alla pärlor går att beundra genom plastfönstret på lådans ovansida.
Snälla mamma, kan jag få den här? Han höll i den som om han hittat den hemliga skatten. Kanske planerade han sina pysselstunder, vilka fina armband han skulle göra och vem eller vilka han skulle ge dem till. Gossen strålade och ville verkligen, verkligen ha pärlorna.
Gå genast och lägg tillbaka den där! Det där är ju för tjejer ser du väl?! Säger den urbota korkade modern i fråga.
För tjejer?? Var på lådan står det skrivet? Jag tror den är till för kreativa barn! Kunde inte låta bli att kommentera. Såg ju hur ljuset slocknade i gossens blick då han blev åthutad som om han borde skämmas över att vilja ha en TJEJGREJ.

Gick sedan och funderade på hur den där mamman egentligen tänkte och undrade vad hon var så rädd för så hon kände sig tvingad att förminska sin lille son på det viset. Handlade och körde hem, parkerade i garaget, tog mina kassar och traskade hemåt. Det regnade ganska ordentligt och vattenpölarna var inte längre små pölar, utan små lokala insjöar lite här och där. Vid utkanten av garagelängan/parkeringen fanns en jättestor lokal insjö, eller enorm vattenpöl om man så vill. Redan innan jag rundat hörnet och fått den i sikte hörde jag ett barns hjärtliga och höga skratt och ett plaskande som bara kunde beskrivas som ren lycka. Det jag fick se gjorde mig alldeles glad, varm och fluffig inuti. En mamma och hennes lilla flicka på kanske 3, 4 år stod i full mundering med galonbrallor (på barnet), stövlar, sydväst och regnjackor. De hoppade så det plaskade alldeles galet mycket. De skrattade, dansade och sjöng i regnet. En förälder trotsade vädret och delade barnets ultimata glädje i att få göra det som nästan alltid förbjuds. Hoppa inte i vattenpölarna! Jo.. hoppa, dansa, skutta och sjung i vattenpölarna! Det såg så underbart ut. Jag kan tänka mig att det blev ett minne för dem båda att bära med sig länge, länge.. kanske resten av livet. Kanske gick de sedan hem för att värma sig med varm choklad och mys under en filt.. vem vet.

Ytterligheter. Kontraster. Vi möter dem överallt, dagligen. Vilket av barnen känner mest glädje? Vilket av barnen lär sig att man måste passa in och anpassa sig? Vilket av barnen lär sig att bejaka barnet i sig och vara den man vill vara?

Det gäller inte bara barnen. Det gäller oss alla. För mig är det oerhört viktigt att få vara den jag är, att bejaka såväl barnet som den ålderdomliga och hyfsat kloka gamlingen i mig. Jag är fri att vara den jag vill vara. Jag är tillräckligt modig att inte längre anpassa mig för att duga åt någon annan. Jag har äntligen börjat att vilja och våga tycka om den jag är. Ja, här står jag och duger precis som jag är!

(4/100)

Read Full Post »

604065_710537495669116_388331503_nDet här tror jag på. Benhårt. Tveklöst. Att vara en god människa, att sprida godhet och att få godhet tillbaka beror uteslutande på hur du beter dig mot dina medmänniskor. Jag tror också på att hat föder hat och att de som lever i hat drunknar i ångest och sorg förr eller senare. De gör sig själva illa på det mest tragiska sättet.. de är inte alltid ens medvetna om det själva. De är offer.

Alla har ett eget ansvar. Hur vi talar och skriver till varandra. Hur vi beter oss. Då vill jag påstå att det handlar lika mycket om hur vi beter oss när vi möts i det verkliga livet.. som när vi sitter bakom våra skärmar och skriver. Det som tyvärr ofta skrivs i sociala medier och annat.. skulle inte helt sällan leda till åtal. Fega människor sprider hat och kränkningar utan att blinka. Försvarar sig med att.. ”jamen jag menade inte så.. det var ju bara något jag skrev”. Men varför skriva det då..? Om det är okej för vuxna att skriva kränkningar.. så följer våra unga efter. Vi är förebilder i vad vi gör. Lätt att glömma. Ingen är fullkomlig, men vi borde tänka efter före lite oftare.

Hur vill du själv bli bemött..? Sprid godhet i stället. Ge komplimanger ofta. Även till okända. Men bara om du menar det.. det är då det blir så äkta och så mäktigt att det ger positivt eko i flera led. Försök.. det är roligt att glädja andra. Sprid det positiva. Det negativa finns det redan alltför mycket av. Tala mer om vad du tycker om, vad du älskar.. än om vad du avskyr och hatar. Det är inte svårt. Jag lovar.

(19/100)

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: