Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Finland’

20160506_211225.pngSplittrade tankar och funderingar idag. Det får bli en typ av lägesrapport..

  • Väder: lite sol, lite vindar, lite mulet.
  • Lunch: stekt halloumi med ett tärnat äpple. Mums.
  • Förhoppning: Finalspel i hockey-vm. Finland möter Kanada. Sändningen får mer än gärna avslutas med den mäktiga finska nationalsången.
  • Sinnesstämning: idag kämpar jag lite mer än vanligt. Ångest är jobbigt.
  • Ljud: inget. Idag föredrar jag tystnaden. Förutom lite tv då.
  • Utmaning: skulle vilja skriva brev. Har velat det länge. Idag har jag plockat fram papper och pennor. Kanske, kanske..
  • Hushållsnytta: tvättat lite, diskat lite.
  • Beroende: som alltid.. Kaffe!
  • Klädkod: svarta knäkorta leggings, röd urtvättad och skön t-shirt.
  • Möbel: soffan. Idag är vi riktigt nära varandra.
  • Sällskap: den bästa av de bästa. Min healer. Hans Kungliga Underbarhet.. Kejsare Karamellpudding ❤

(83/100)

Read Full Post »

En härligt blåsig men solig lördag bjöd på lite av varje.. och det där med att ta det lugnt och inte utsätta mig för mycket på en gång.. nåja, det gick sådär.

Lokus-loppis på Gamla torget var både stort och välbesökt (bild 1). Lite fynd hittades och både jag och lilla mamma var nöjda. Vårmarknad med växt-tema vid vackra Färgaregården (bild 2). Växter, plantor och allt som hör trädgård och odling till.. men även hantverk i olika färger, former och material. Det fanns även ett digert utbud av diverse ätbart från trakten. Ost, fisk, korv, hembakat, honung, diverse drycker.. det ena mer ekologiskt och nyttigt än det andra. Mycket trevligt. Lite hemakade godsaker från ett par rara damer fick följa med hem. Kikade efter lavendel och ståtliga pelargoner.. men köerna avskräckte så jag lät bli.

Även mamma köpte gofika med hem. En del av detta goda avnjöts i hennes trivsamma kök tillsammans med lite Lukas-gos (bild 3).

Vid det här laget var orken pressad till sitt yttersta. Jag ville och behövde komma hem. Vilade en stund i tystnaden.. innan Matchen.

Kvartsfinal. Finland-Ryssland. Intensiv, snabb, tät hockey. Vilka spelar om guldet i morgon? De Finska Lejonen levererade. Tre mål mot ett. Sådärja! (bild 4). Jag hoppas innerligt få höra den mäktiga finska nationalsången även efter finalmatchen mot Kanada i morgon.

(82/100)

20160521_101400.jpg20160521_110029.jpg20160521_121359.jpg20160521_173932.jpg

Read Full Post »

hockeyvm2015Idag börjar Världsmästerskapen i hockey. I år står Tjeckien som värdnation när världen samlas för att jaga den där pucken. Jag som är mycket måttligt idrottsintresserad älskar detta. Jag följer det inte slaviskt, utom när lagen i mitt hjärta är involverade. Jag måste inte se matcherna, men jag vill gärna.

Det är ett otroligt snabbt spel. Tempot är högt och målen kan bli många. Men även en 0-0 match kan vara oerhört spännande. Jag ser gärna hockey på tv.. men det är något alldeles speciellt att vara på plats och se en match live. Stämningen, dofterna, människorna. Till och med en kopp kaffe smakar alldeles speciellt på en hockeyarena.

leijonatMitt hjärta klappar för de finska lejonen. Suomen Leijonat. Det är bara så. Mitt hjärtas innersta kärna är blåvit. Men så fort inte lejonen är inblandade så klappar hjärtat varmt för Sveriges Tre Kronor såklart. Spännande blir det alldeles säkert hur som helst. Drömfinalen är ju med Finland och Sverige i huvudrollerna. Den 17 maj vet vi vilket lag som kan titulera sig världsmästare 2015.

 

 

(62/100)

Read Full Post »

Mitt mål varje arbetsdags morgon heter Presidenten. Denna otroligt stora, maffiga och fula byggnad som innehåller så många skratt och människor. Ja tårar också för den delen. Men mest skratt. Den står där och fyller nästan ett helt kvarter alldeles själv. Grå och helt enorm. Två parallella rader med tvärgående gångar som binder samman längorna. Den sväljer några tusen människor och en lunchrestaurang.

Presidenten heter alltså byggnaden. Numera associerar jag ordet till min arbetsplats. Kekkonen 1900-1986 När jag var yngre var begreppet och ordet President det samma som Urho Kalevi Kekkonen. Den finska landsfadern som förde mitt fädernesland in i modern tid.

norrköping resecenterNär jag passerat Matteus kyrka och den STORA rondellen vid Norrtull, där också polishuset står, så styr jag mot Resecentrum. Vit och vacker är huvudbyggnaden som tronar just där spårvagnar, bussar och tåg möts och stannar till för att plocka upp eller släppa av resande till, från eller genom vackra Norrköping.

Nästan framme nu.. bara ett stenkast bort så gäller det att hitta en parkering, vilket inte är det lättaste. Pendlarparkering, långtidsparkering, korttidsparkering, boendeparkering, jobbparkering och gropigast-i-stan-parkering. Där har vi dem alla som nästan omringar den mäktiga Presidenten. När bilen är parkerad så går jag in i denna gråa koloss och här händer det fantastiska saker varendaste dag. Här finns så mycket glädje! Jag är så tacksam över att få ta del av och vara en del i denna glädje .. varendaste dag.

Presidenten 2

 

 

 

 

 

 

 

 

(47/100)

Read Full Post »

Något jag ständigt saknar, vill ha, drömmer om och längtar efter .. är en bastu. En finsk sauna. Någon gång i livet vill jag bo så att jag kan äga en egen sauna som jag kan njuta av precis när jag vill.

Helst ska den vara vedeldad. Så som farfars var. Och den pappa byggde i mitt barndomshem. Om det inte går att ha en dusch i anslutning så får där lika gärna (kanske till och med hellre) finnas tunnor med kallt vatten som man blandar till lagom varmt med vattnet från den kokande lilla behållaren i anslutning till det vedeldade aggregatet. Lavar i två höjder så att man kan sitta överst och kippa efter andan då man slänger en skopa vatten över stenarna så det fräser till innan hettan sprider sig. Så ska jag kunna kliva ner ett steg när jag vill vila från den omedelbara hettan en stund. Man tvättar sig ren i bastun. Sedan sitter man kanske kvar ännu en stund.. innan sista sköljningen. Njuter.. med alla sinnen.

Där ska finnas mysig belysning. Absolut inte för skarp. Någon slags behållare för medhavd dricka vore inte fel. En före detta kollega berättade att det i hennes pappas bastu fanns ett mini-kylskåp infällt i väggen. Wow. Utanför ska det vara ett rum där man kan sitta behagligt och slappna av en stund innan man klär på sig.

bastuI bastun kan jag sitta och filosofera så länge jag vill. Ibland med sällskap, ibland ensam med mina tankar. Jag kan lösa världsproblemen eftersom jag är i så totalt fokus med alla mina sinnen. Avklädd, sårbar, renad, avskärmad. Jag kan också passa på att ge håret en inpackning. Eller massera mina händer eller fötter. Att bada bastu är renande både fysiskt och psykiskt. I en bastu har man inga kläder på sig. Heller ingen handduk. Bastu badar man naken. Med undantag i simhallar eller badhus. Å andra sidan är dessa bastun inga riktiga bastun. En sådan svensk bastu, i offentlighetens tjänst, kan mest liknas vid en finsk bastus omklädningsrum. Åtminstone temperaturmässigt. En riktig bastu får gärna hålla mellan 80 och 100 grader. Okej, 70 funkar också.

Jag längtar, drömmer och vill. En finländska känner sig inte hel utan att ha möjlighet att basta.

(19/100)

Read Full Post »

Hallonb-tsflyktingenSom jag skrattade..! Med rötterna i Finland kan jag sannolikt se det roliga i den här filmen ur ännu fler aspekter än en ursvensk. Det handlar om en man som ser sig som en svensk man i en finsk mans kropp. Av en händelse får han chansen att bli svensk. Allting är ju bättre i Sverige. Han älskar svenskt godis, hallonbåtar. Till och med hallonbåtarna han spyr upp efter att ha ätit för många, smakar bättre än finskt godis. Därav filmtiteln.

Skådespelarna är lysande. Jonas Karlsson som finske Mikko Virtanen är fantastisk. Hans artikulering av finska språket är beundransvärd. Bara en urfinne kan höra den mycket subtila brytningen då han talar finska. Josephine Bornebush är fantastisk som vanligt. Suzanne Reuter likaså. Filmen driver med det stereotypiska åt både det finska och svenska hållet.. men på ett roligt och kärleksfullt sätt. Se den gärna och se hur man kan hitta sig själv.. trots att man är långt hemifrån och allt känns rätt men ändå är fel. Jag rekommenderar den varmt.. alldeles speciellt till mina vänner som har finskt påbrå eller som umgås med finländare på något vis.

(9/100)

 

Read Full Post »

Än en gång har min kära vän skrivit ett otroligt bra blogginlägg. Jag nickar medhållande till så gott som varje stavelse. Våra historier är ganska lika.. fast hon invandrade som tonåring och jag som tvååring. Men vi härstammar från samma vrå av världen och idag tillhör vi samma släkt, vilket vårt gemensamma efternamn också vittnar om.

Jag är invandrare i Sverige och det är jag stolt över. Hade inte mina föräldrar kommit hit, tillsammans med många, många andra invandrare för ett antal decennier sedan (i mitt fall i slutet av 60-talet) så hade inte Sverige fungerat så fint som det ändå gör idag. Finland är där min härkomst finns, där mina rötter är rotade.. mitt fädernesland, mitt fosterland. Finland har och kommer för evigt att ha en stor del av mitt hjärta. Där finns också många älskade nära människor kvar och det är inte längre bort än att jag har haft den stora förmånen att kunna njuta av den finska sommaren under nästan hela min uppväxt. Sverige är dock mitt hemland. Jag kom till Sverige som tvååring, ganska ofrivilligt av naturliga skäl. Men jag har valt att stanna. Här bor jag, här arbetar jag, här har jag min närmaste familj och här är mitt barn fött. Här är jag hemma. Min nationalitet är svensk. Jag valde svenskt medborgarskap som vuxen då mitt barn föddes. För att jag ville kunna vara med och påverka där jag finns. Det kändes inte rätt att rösta i finska val exempelvis.. då det finska samhället rent politiskt är mig ganska så främmande. Så ja.. jag känner mig svensk. Och finsk. Konstigt..? Inte alls. Inte ens lite. Jag vet precis vem jag är och var jag befinner mig. Älskar att vara både och och att ha två nationer som känns som mina.

Alla får plats. Vi både kan och får bejaka de traditioner vårt land bjuder på. Ingen förbjuder det. Du väljer själv hur du vill fira högtider, hur du vill anamma traditioner. Vill du ha dem kvar.. ha dem kvar. Eller skapa dina egna. Vi lever i ett fritt land, i en demokrati och vi förstår inte ens alltid hur oändligt värdefullt det är. Jag känner väldigt många människor som kommer från andra hörn av världen och som av olika skäl hamnat här i vårt vackra land. Helt fantastiska människor som med lika stor glädje och stolthet har firat vår fina svenska flagga som vi andra idag. Det är Sveriges nationaldag. Inte bara ursvenskarnas. Utan Sveriges.. så som Sverige ser ut idag. Denna härliga mix av människor.

(83/100)

Read Full Post »

Tiden är kommen för summeringar. När året går mot sitt slut så summeras det på alla möjliga håll. Skriftligt, bildligt och kanske allra mest tankemässigt i våra sinnen. Något tar slut, något börjar, en del fortsätter. Egentligen är det ju bara ett nytt datum i almanackan.. men ändå känns det som en ny början då vi skriver ett nytt årtal. Även jag försöker mig på en liten återblick…

2012 har jag svårt att sammanfatta med ett enda ord. Omvälvande? Nja.. kanske. Det har hänt mycket och framför allt mycket stora saker. Stora förändringar. En lång svit av mörka tider bröts med buller och bång då vi bröt upp från Uppland och flyttade en ganska bra bit söderut. Detta föregicks av att huset sattes ut till försäljning i början av februari. Papprena med de nya ägarna skrevs den 5 mars.. och den 28e maj gick flyttlasset. Flera nära och viktiga människor hade hjälpt oss att packa ner de saker vi samlat på oss under åren som gått. Otroligt mycket rensades ut och antingen skänktes bort eller kastades. Ändå fylldes den stora flyttbilen som den här måndagen rullade mot Norrköping. Att lämna var svårt. Jag låter det stanna vid det.

Det tog sin tid att landa i en ny stad, i ett nytt boende, i ett nytt liv. Lägenheten helrenoverades under de första två månaderna efter att vi flyttat in. Grymt tungt att ha hantverkare i hemmet varje vardag mellan 7 och 4. Vi kunde inte flytta in ordentligt. Kartonger stod precis överallt. Möbler kunde inte ställas på plats. Det får ta sin tid. Vi bor in oss sakta men säkert. Vi har fått välja tapeter till alla rum själva.. badrummet är helt nytt och superfräscht.. nya köksluckor. Ännu är inte allt helt färdigt. Nytt golv ska läggas i ett rum. Några möbler ska ännu monteras. Ett antal kartonger kvarstår att gå igenom och rensa ur. Några till resor till och från återvinningen blir det garanterat. Men det börjar likna nåt.. De sägs ta ett år att bo in sig helt. Första sommaren, första julen.. första allting. Får se om det känns klart där någonstans i början av sommaren då det första året har gått. Vi har bekantat oss med staden. Hittar ganska bra. Vet vilken mataffär som passar oss bäst. Vad stadsdelarna heter. Var man köper bäst sushi. Vilka roliga specialbutiker som finns och som blivit superfavoriter. Hur spårvagnstrafiken fungerar. Allt sånt som hör nyorienteringen till.

Sommaren bjöd på ett par längre resor. Karlshamn njöt vi av i nästan två veckor. Östersjöfestival och härliga människor. God mat med sommar och glädje.. men också sorg. En begravning som berörde. Jag är glad att jag kunde vara med ändå. I augusti reste vi till Finland och även där stannade vi i nästan två veckor. Bröllop och en samlad släkt. Nära och kära människor som vi inte sett på många, många år.. såväl som dem vi alltid håller oss nära då vi besöker fäderneslandet. Bastu och grillad finsk korv. Båda resorna fyllde på energidepåerna inför hösten som stod inför dörren då vi kom hem igen. Då vi återvände från Finland så var också äntligen badrummet på nedervåningen klart. Underbar känsla efter att i två och en halv månad varit portad från sitt eget badrum. Inga fler dagliga hantverkarebesök.

Hösten är den tid på året då jag trivs bäst. Både jag och dottern slank, via olika stigar, in på Coompanion. På Coompanion i Östergötland finns något som heter Projekt PLUS. Kändes lite skeptiskt i början.. för det lät ju så bra. Erfarenheten sa att om det låter sådär bra så är det sällan så i slutändan. Låter bittert, vilket inte är meningen. Men det har tyvärr visat sig vara vår sanning hittills efter mindre lyckade erfarenheter i förra hemkommunen. Projektet samlar ett femtontal människor som valt att ingå där av olika skäl. Några är på gång att starta eget och behöver hjälp att prova sina idéer och stadfästa dem. Egentligen finns där lika många skäl som deltagare. Det vanligaste är dock att starta eget, eftersom Coompanion i grunden handlar om att starta eget företag.. då främst kooperativt. Vi är i sanning olika och det är SÅ berikande. Vi får lyssna till fantastiska och inspirerande föreläsare, gå på givande och lärorika studiebesök. Där emellan lär vi av varandra. Stämningen är familjär och känns trygg. Deltagare har blivit vänner. Riktiga vänner. Vänner för livet. Mitt främsta mål är att lära känna min nya stad. Knyta an kontakter. Lära mig mer, mer, mer. Jag suger åt mig lärdom och kunskap med liv och lust. Projektet pågår en bit in på våren.

Livsförändring. Som om det inte räckte med nytt och förändringar.. så fick jag äntligen, efter dryga fyra års väntan i Uppsala, kontakt med Vrinnevisjukhuset och besked om att min gbp-operation plötsligt är möjlig inom en inte alltför lång tid. Det gick fort. Besökte Danderyds sjukhus, där jag ska opereras (samarbete med Östergötlans landsting och andra landsting för att få en jämnare resursfördelning). Träffade kirurg, narkosläkare, dietist. Fick ett datum. Wow.. pirr i magen. Nu stundar operationen om en och en halv vecka och förberedelserna pågår för fullt. Dottern ska genomgå samma operation.. fast i Norrköping och om ett par månader.

Därmed börjar vårt nya liv.. rent fysiskt. Mentalt är den på gång redan. Jag känner att det här kommer att bli bra. Riktigt bra. Möjligheterna är oändliga och det känns rent av spännande att få se vart livet leder oss. Tjugohundratretton blir det bästa året någonsin. Vi lämnar höga trösklar och många tårar bakom oss och längtar efter att återta kontrollen över våra liv. Nu börjar det.

Gott Nytt År..!

Matteus Kyrka

Read Full Post »

Syskon

Jag känner mig verkligen välsignad. Hela fem syskon har jag att älska. Jag håller dem så nära, jag bryr mig så mycket om och jag är så oändligt tacksam varje dag för att de är en del av mitt liv.. så som jag hoppas och önskar att jag är en del av deras liv.

Tre bröder.. alla yngre. Dessa växte jag upp med och dessa tre har jag känt sedan de föddes. Alla speciella och otroligt värdefulla var och en på sitt sätt. Vi har delat vardagen och livet samman och gör så än idag, dock lite mer på avstånd numera. Eftersom jag alltid varit storasyster så har jag också ofta tagit hand om dessa tre. Riktiga illbattingar var de understundom då de var små. Många minnen finns i livets ryggsäck.. många av dem skrattar vi åt idag. Det är tre fantastiska pojkar, män.. eller vad man nu ska kalla dem 😉 För mig är de ju alltid pojkar, hur gamla de än blir. Visst är det märkligt..?! De har givit mig så mycket.. så mycket. Fyra fantastiska brorsbarn och ett par fina svägerskor.. bland annat. För att inte tala om hur mycket de ger av sig själva ständigt.

Jens (yngst), jag (äldst), Janne (mittemellan) och Tommy (äldst av bröderna)

Så är jag också lillasyster. Jag har en storasyster och en storebror i Finland. Dessa två underbara människor träffade jag för första gången nu under hösten som var. Livet har skapat annorlunda stigar i vår relation.. varför vår gemensamma väg inte börjat förrän nu, då vi är vuxna. Det är mäktigt att ”få” syskon som vuxen. Träffa dessa två som är främlingar på sätt och vis.. men som jag ändå har så mycket gemensamt med. Utseendet till exempel. Det finns fler beröringspunkter såklart.. såsom värderingar, gester, allergier (!).. bland annat. Vi håller ännu på att lära känna varandra och det känns bara, bara bra. Det känns viktigt, värdefullt, stort och mäktigt. Även här finns en stor kärlek och gemenskap som sakta växer sig allt starkare.. inte så många gemensamma minnen än, men en mycket bra början och en framtid som känns allt mer glädjande, ljus och berikad tack vare min älskade syster och bror i Finland. Också här finns ett par underbara syskonbarn att hålla nära hjärtat och ge av sin kärlek till.

Joachim, jag och Ulrika

Nog är jag välsignad och nog är livet fantastiskt som låter mig ha fem fantastiska människor som syskon. Jag hör till någonstans, jag är en del av något. Min vilsenhet i livet bleknar och ger plats åt en oändlig glädje över att vara en del av dessa fem fantastiska människors liv. Mina älskade syskon. Tack för att ni finns och för att ni berikar mitt liv så mycket. Tack. Jag älskar er alla fem. Massor.

Read Full Post »

Vad har hänt sen sist..? Ser att mitt senaste inlägg är daterat den 5 juni.. så svaret är: En hel del.

En kort resumè kanske är på sin plats eftersom jag tänkt sparka igång skrivandet lite mer igen.. Dryga fyra månader är lång tid, och ändå har tiden gått så fort. Som alltid. Hösten är också kommen.. den bästa tiden på året (i jämn kamp med våren).

Dottern tog studenten.. närmare bestämt den 10:e juni. Hon firades i dagarna fyra av älskade människor från när och fjärran. Från Karlshamn i söder till Gävle i norr. Utsparken i Vanadislunden var folktät och minnesvärd. Sista gången klassen var samlad.. glädje, förväntan blandat med en hel del vemod. Hejdå-kramar med fantastiska lärare. Absolut en dag att minnas.. en milstolpe i livet. Grattis än en gång min Sanna för allt du åstadkommit.. du har kämpat hårt och du är min stolthet och glädje.. ljuset i mitt liv.

Sommaren blev lång och ljuvlig. Nåja.. med undantag för den äckliga, tropiska värmebölja som la sig som ett fuktigt täcke över oss i juli.. urk. Veckan i Karlshamn blev helt otrolig. Östersjöfestival. Älskade vänner, min Nette. Fotoutställning.. Sanna sålde totalt 17 av de 20 bilder hon ställde ut. Jag menar.. wow..! Lillebror Jens och svägerskan Jennie följde med ner.. likaså vännerna Sten och Pia. Veckan var helt perfekt. Återseendet med älskade Lena.. nu släpper jag dig aldrig igen..! Vi bodde hos dotterns gudföräldrar.. som är en del av vår familj. Kunde inte varit bättre.. i detta 1700-tals hus blev vi bortskämda med kärlek och närhet. Återseendet med gamla klasskamrater jag inte sett på 25 år var mäktigt. En av de bästa veckorna på många år..!

Finland. Äntligen. Fyra år sedan sist. Tyvärr startade resan med en smäll, bokstavligt talat. En allvarlig påkörning i en korsning i Vaasa resulterade i att min bil voltade och hamnade på sidan. Men vi var ändå fyra personer som klev ur den totalförstörda bilen utan allvarliga skador. Vi hade skyddsänglarna med oss. Veckan i hemlandet blev dock alldeles underbar. Mötet med mina syskon.. vårt allra första någonsin, var mäktigt. Jag är fortfarande omtumlad, men oändligt glad och tacksam för att de tog emot mig i sina liv. För min del är det en mångårig längtan, en innerlig dröm som gick i uppfyllelse. Något har fattats mig. För dem var och är det mera något som tillkommit i livet. Jag är också lillasyster, vilket känns himla härligt. Jag har alltså fem syskon sammanlagt.. tänk vilken fin gåva livet givit mig ändå. Fem helt fantastiska syskon som jag älskar med hela mitt hjärta och hela min själ.

Nuläget. Vad gör jag nu..? Hur ser livet ut..? Jag är arbetslös för första gången på sisådär 24-25 år. Himmel, vilken byråkrati som omgärdar en arbetslös i Sverige idag. Mycket är säkert nödvändigt.. men jag slutar aldrig förvånas över hur myndigheter lyckas skapa krångliga rutiner och labyrinter för oss människor att klura sig igenom. Ska det verkligen behöva vara så otroligt omständigt..?! Har idag träffat min handläggare för första gången. Intressant och inspirerande.. ja, faktiskt. Nytt möte nästa vecka och från och med i morgon ska jag föra loggbok över hur flitigt jag arbetar för att slippa vara arbetslös.

Det får nog räcka som en ”kort” resumé.. Nu kör vi..

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: