Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Familj’

Pälsklingar

I min familj finns det en Kejsare. Han är lite drygt 15 år gammal, väger cirka 6 kilo och har den mjukaste och vackraste pälsen i världen. Kejsare Karamellpudding, eller Kirre som han egentligen heter, är en mycket viktig del av min familj. Han är min healer, mitt hjärta och min stora kärlek. Varje kväll och ibland på mornarna så hoppar han upp i min säng, lägger sig på mitt bröst.. så vi ligger hjärta mot hjärta.. och så myser vi. Han spinner, pratar, kloar lite.. buffar ner sin nos i min kupade hand. Så mycket kärlek.

Så har vi den här killen, Lukas eller Lulle som vi gärna kärleksfullt kallar honom. Han bor hos mamma och min ena bror. En stor hund med ett ännu större hjärta. Han är en av de snällaste som någonsin funnits. Han blir 8 år i sommar och jag har hört honom skälla kanske två gånger någonsin. Han älskar att bli klappad och gosad med och han är så älskad av så många. Barnasinnet har han kvar och han visar sin glädje så tydligt varje gång vi ses. Ibland glömmer han sin storlek och vill försöka hoppa upp i knät.

Det finns ytterligare pälsklingar i familjen förstås. En bror har en Sixten (jack russel/tax) och en Signe (katt) som bor ute på landet och har det fint där. En annan bror har en Alwa (chihuauha-blandning) och så finns där också Bärgarn (som jag av någon anledning kallar för Bertil) och Blixten, som är två kattbröder.

Alla dessa fyrbenta och så älskade familjemedlemmar som skänker så mycket glädje i våra liv.. I vår familj finns det inget som heter ”bara en katt” eller ”bara en hund”. De är alla fullvärdiga familjemedlemmar.

Annonser

Read Full Post »

Min familj består av min dotter, min katt och jag själv. Världens bästa och mest sammansvetsade trio. Det är ganska ofta vi mot världen på olika sätt. Vi har i sanning gått igenom eld och vatten tillsammans, vi har traumatiserats och vi har manglats genom ångestens alla helvetiska stadier igen och igen. Men vi hör ihop och inget trauma, ingen ångest, ingen utomstående kraft kan göra något åt det. Det är svårt att försöka förklara den kraft vi besitter oss emellan. Den är sprungen ur de svårigheter vi prövats mot och klarat oss ur. Den behöver inte heller förklaras. Den är självklar och viktig för oss och det räcker fint.

Givetvis finns andra människor kring oss som tar del i allt det fina som kan kallas familj. Den faktiska, rent biologiska familjen såklart. Men minst lika viktig är den som tillkommer bland dem vi väljer att hålla nära och kära i form av vänner och själasystrar och bröder. Dottern har en pojkvän sedan flera år och han är ju såklart också en del av familjen. Oavsett vilka som tillkommer eller bortfaller, finns eller inte finns.. så finns kärnan i oss tre.

Men det är vi tre som är min familj. Min dotter är vuxen och klarar sig fint själv. Jag är stolt att jag uppfostrat en sådan fin och klok människa. Hon är för evigt en del av den som är jag och hon är ljuset i mitt liv. Katten är femton år ung och en central och viktig del av den här familjen. Han är otroligt intuitiv och håller sig extra nära den av oss som må behöva honom som bäst i form av healing eller tröst då livet vibrerar i otakt. Han pratar mycket och har en helt fantastisk personlighet. Det kan alla som mött vår Kejsare Karamellpudding intyga. Vi skämmer bort honom kopiöst och njuter varje sekund av det. Det är som det ska vara. Vi tre mot världen. Nu och alltid.

Read Full Post »

Hur kan du vara så glad nästan jämt..? Det är svårt att förstå att du för en så hård kamp med dig själv. Ingen skulle kunna tro att du lider av utmattning.

Jag är en glad människa i grunden.. men jag gör också ett aktivt val varje dag och jag väljer glädje. Jag väljer att se möjligheterna och lösningarna i stället för hindren och problemen. Jag väljer att vara tacksam för det jag har i stället för att lägga energi på det jag saknar.

Det behövs faktiskt bara en gnutta av insikt och en någorlunda objektiv syn på var och hur vi lever här. I jämförelse med oändligt många andra människor runt om i världen.. har vi det otroligt bra. De allra flesta av oss har tak över huvudet och mat för dagen. Vi lever i ett land som har ett fantastiskt system för skolgång och sjukvård bland annat. För det mesta begriper vi inte ens hur lyckligt lottade vi är som bor här.. i fred och i frihet och med demokrati och grundlagar som värnar om våra rättigheter. Vi får dock inte glömma att vi också har skyldigheter. Vi har skyldigheter mot oss själva och mot vår omvärld.

Jag älskar mitt jobb och jag tycker de flesta av mina kollegor är härliga, fina människor. Jag har en ljuvlig familj, ett hem där jag trivs.. jag har tillgång till allt jag behöver. Jag har en fantastisk dotter som är ljuset och glädjen i mitt liv och jag har världens vackraste katt. Jag kan se, höra, röra, tala, skriva, läsa, smaka, känna.. jag kan tänka, drömma, förnimma.. och jag kan både gråta och skratta. Jag kan vara seriös och allvarlig.. men också skvatt galen och skämtsam. Jag talar flera språk flytande.. varav sarkasm är det jag använder alltmer flitigt.

Jag är glad. Och tacksam. För att jag både vill och kan. Alla kan. Men alla vill inte. Det tycker jag är synd.

(99/100)

Read Full Post »

En dag i tacksamhet.. som alla dagar. Men det här har varit en ledig dag och jag har haft den stora förmånen att få fylla den med kvalitetstid tillsammans med delar av min älskade familj. I solen har vi strosat.. uträttat ärenden.. ätit och fikat. Vi har varit tillsammans, vilket väl är den största tacksamheten av alla.

Men nu är dagen slut och helgen väntar. Men först en god natts sömn och ingen väckarklocka som retas i morgon. Känns inte bara lyxigt utan också nödvändigt. Både kroppen och själen har mött lite hinder på sista tiden och jag har en bit kvar innan jag kan säga att jag är ikapp med mig själv. Jag står i varje fall inte still. Inte helt still. Försöker att hålla åtminstone styrfart. Stegen är korta och det går sakta.. men det går och det räknas också.

(86/100)

Read Full Post »

Snön ligger delvis kvar och det är kallt. Solen har strålat större delen av dagen. Påskafton anno 2017. Sovmorgon och så lite pyssel innan vi åkte spårvagn till mamma. Vi struntade i den traditionella påskmaten i år och njöt i stället av baconlindad kycklingfilé (bild 1). Kaffet hemma hos mamma är det bästa i stan. Har druckit många koppar kaffe på stadens olika caféer men vill ändå påstå att det man bjuds på där på fjärde våningen i ett hus på Kungsgatan är det allra bästa (bild 2).

Vi gillar att spela brädspel (bild 3). En favorit vi inte dukat fram på länge är Löning. Tommy vann, Sanna kom tvåa, mamma trea och Gabriel och jag delade på jumboplatsen. Roligt var det.

Årets påskpyssel blev dotterns idé om att baka sockerkaksägg. En liten tigerkaka i miniatyr bakades inuti ett ägg (bild 4 och 5). Himla skojig grej till fikat. Lite pyssligt var det.. men inte så himla svårt ändå.

(46/100)


Read Full Post »

En vecka fylld med möten av allehanda slag. Det faller sig så att det, enligt planerna, blir några möten med fina människor jag inte träffat på ett tag. Det känns helt underbart och något jag ser fram emot riktigt mycket. Det känns ibland om tiden inte räcker till. Jag vill träffa många. Vill ha tid att prata och riktigt komma ikapp med varandra.. gå på djupet och inte bara prata om vädret. Nu är det förvisso sällan jag bara talar om vädret med mina vänner.. men ändå.

Det började egentligen i lördags med ett planerat möte med en gammal kollega från mitt förra liv. Honom hade jag inte träffat på nästan åtta år. En fika och prat och planer på att ses snart igen. I veckan väntar minst ett par, tre möten till som inte blivit av på länge av olika skäl. Jag verkligen längtar. Det ska bli så himla gott att mötas igen.. kramas och komma ikapp.

Så reflekterar jag samtidigt över tacksamheten i allt detta. Jag är så oändligt tacksam över att ha så fina människor i mitt liv som jag får längta efter att träffa. Jag känner mig välsignad som har härliga vänner att krama om och att ha oerhört fint utbyte av och med. Jag känner mig rik som har vänner som vill träffa mig och ägna stunder av sina liv med att vara tillsammans med mig. Det är verkligen inget jag tar för givet. Jag är tacksam. Gränslöst tacksam. Tack alla fina vänner för att ni finns… och för att ni vill finnas i mitt liv.

Vänner är den familj vi själva väljer!

(27/100)

Read Full Post »

Det finns flera människor som besitter en särställning i mitt liv. Inte jättemånga.. men några stycken. En del människor finns där bara. I periferin kan man säga. Några finns där i något eller några år innan man glider isär, helt utan egentlig anledning. Inget konstigt. Vi kan få skilda intressen, annan livsrytm, flytta, få en annan familjekonstellation.. orsakerna är lika många som människorna. Alla de människor man i barndomen trodde skulle finnas i ens liv för evigt.. Hur många finns kvar? Säkert en del. Men hur nära? Jag själv har via sociala media hittat tillbaka till många av barndomens människor, vilket gläder mig gränslöst. Men jag har också flyttat ifrån barndomens stad för 30 år sedan.. så de människorna finns inte närvarande i den omedelbara vardagen längre. Vi följer varandra på lite avstånd. Det är minst lika betydelsefullt som något annat. Arbetsplatser jag haft har också tillfört människor av högt värde i mitt liv. Några saknar jag mycket.. andra är jag rent av lycklig åt att inte ha kvar i mitt liv. Så finns även det jag kallar för Guldkorn. De där människorna som under livets gång kliver rakt in i mitt hjärta, i min själ. De tillför så mycket glädje och så mycket kraft och kärlek att det känns som om det funnits en plats i hjärtat som väntat på att de ska kliva in. Dessa värdesätter jag enormt. Några få finns sedan ungdomen och har en alldeles särskild plats i mitt inre.. andra har tillkommit på senare år.

20170225_160206.jpgOch så finns hon. Min människa. Hon och jag har följts åt i livet i dryga 40 år nu, vilket känns helt absurt då vi inte är SÅ gamla än. Men jag hoppas och önskar att vi kan och får bli gamla tillsammans. En människa som är en del av den jag är. Hon är en del av mig och hela min familj. Min syster. Vår syster, moster, dotter. En älskad vän. Innerligt, gränslöst älskad är hon. Och hennes barn. Jag är moster till hennes barn.. så som hon är moster till mitt. Hon har mitt fulla förtroende och hon är min trygghet. Även om det går en tid mellan våra möten eller samtal.. så känns det inte konstigt. Vår vänskap tål det. Ibland skulle jag vilja ha henne hos mig hela tiden.. även om vi båda vet att vi skulle vilja slå ihjäl varandra efter en vecka eller två. Men egentligen är hon hos mig alltid. Inte fysiskt såklart.. men likväl är hon här. Hon är ju en del av mig. Tack i himlen för att du finns i mitt liv min Nette.

(5/100)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: