Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Elisabet Nemert’

Idag har bokens värld ett totalt grepp om mig. Jag kan inte sluta läsa. Ååh som jag längtat efter den här känslan. Den är underbar!

Jag befinner mig i Stockholms närhet.. det är i slutet av 1700-talet och Gustav III är Sveriges Konung. Författarinnan lyckas få mig att höra stadens ljud, känna dofterna såväl som stanken.. och lära känna personerna i historien riktigt väl. Delvis utspelar sig historien utanför huvudstaden.. kring Sollentuna, Edsviken och Rotebro.. för mig mycket välkända trakter då jag bott i närheten i 25 år. Carl Michael Bellman är i ropet och komponerar den ena populära episteln efter den andra. Romanens huvudfigur träffar honom och det känns som om jag träffat honom i egen hög person.

Emellanåt måste ju dock annat göras. Som att äta, gå på toa och dylika måsten. För varje gång jag lägger ifrån mig boken känns det lite tomt och jag längtar till att få öppna den igen. Samtidigt som jag vill sluka berättelsen så vill jag ju inte att den ska ta slut så fort. Bara dryga hundra sidor kvar nu.. sen är det dags att söka sig en ny tidsålder.. ett nytt äventyr att försvinna in i.

NejlikorSe så vackert nejlikorna står än! Det var min mormors favoritblomma och den känns lite bortglömd i våra dagar. Jag älskar nejlikan. Den är vacker, tålig och sprider sådan glädje. Faktiskt doftar den lite lite svagt av blomsteraffär.. alltså gott. Då jag fick buketten av älskade människor så påminns jag varje gång jag ser den om hur bra jag har det med människor omkring mig som bryr sig om och visar det. Jag är så tacksam för hur gott livet är att leva. Vilket påminner mig om att dottern lovat grädda pannkakor till middag idag.. himmel så gott det ska bli. Kung Kirre håller sig i närheten.. min egen healer. Men nu.. tillbaka till 1700-talet..

Boken? Ljusets dotter av Elisabet Nemert

(63/100)

Read Full Post »

Vindarnas ö

Just nu läser jag en bok som förtrollar mig. Boken heter Vindarnas ö och är skriven av Elisabet Nemert. För mig är författarinnan en ny bekantskap, och hon är hos mig för att stanna. Jag längtar att få ge mig i kast med hennes tidigare romaner när denna är utläst.

Hennes språk fängslar mig. Hon skriver på ett sätt som är berörande, vackert och en ren njutning att läsa. Jag blir alldeles varm och glad av hur hon valt att placera orden i förhållande till varandra.. vilka slags ord hon använder och mer än något annat – hur hon får mig att känna då jag läser. Jag befinner mig på Kreta eller i det mytomspunna Babylonien.. med alla sinnen. Bara kroppen är kvar här.

Varje dag måste jag få min dos av hennes språk. Jag måste få veta hur det går för Sargon och den vackra Astarte. På dagarna kan mina tankar vandra och jag undrar vad som händer härnäst.. och om Naramsin.. hittar det han söker. Jag har bara ett 50-tal sidor kvar att läsa och jag känner redan hur jag kommer att sakna den här boken. Jag rekommenderar den mycket varmt till dem som ännu inte upptäckt den.

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: