Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘eget ansvar’

Det är aldrig för sent att lära nytt. Vill man ha en förändring så finns det inte så mycket att välja på. En fantastisk sanning är ju den att jag själv bestämmer hur jag vill att mitt liv ska se ut. Enkelt är det då verkligen inte. Men likafullt är det mitt eget ansvar. Förändringar kan vara nog så utmanande och jobbiga.. men alldeles nödvändiga om målet är att förändra något som inte känns eller fungerar som jag önskar.

Jag kan skylla ifrån mig på annat och andra till nästa istid.. men det hjälper knappast någon. Allra minst mig själv. Det leder ingenstans. De där förändringarna kan kännas lite gnälligt tråkiga, ansträngande, ovilliga, jobbiga. Men faktum kvarstår.. vill jag förändra så måste jag förändras. Mår jag inte bra så får jag göra något åt det. Jag! Ingen annan. Jag är skyldig att fråga mig själv vad jag tänker göra åt saken..?! Ibland blir svaret att jag inte orkar, att jag inte är redo, att jag inte vill.. och då får det vara så just då. Men då är jag åtminstone medveten om var ansvaret ligger och varför ingenting händer.

Att skylla på andra eller annat är ju garanterat lönlöst. Att sitta och vänta på att någon annan tar tag i något som berör mitt liv är ju nästan pinsamt. Det är väl många gånger det vore tacksamt och smidigt att kunna skylla sin situation på andra.. men det är ju inte riktigt så det fungerar. En del drabbas ju av orättvisor, sjukdomar, hemskheter och så vidare.. Ja, det är sant och det är så livet ser ut för de flesta till och från. Då handlar det snarare om hur jag väljer att förhålla mig till det jag står inför. Just där ligger det egna ansvaret då. Ska jag ge upp och skylla på situationen som uppkommit eller ska jag se förbi det och klura ut hur jag ska hantera det..?! Det blir inte alltid som vi tänkt.. men det kan bli bra ändå.  Ibland behöver sinnet ställa om till något annat än det man förberett eller planerat inför. Att i det läget lägga massor med energi på att ifrågasätta det jag ändå inte kan göra något åt.. känns ju som slöseri av värdefull tid. Lätt att säga. Svårt att göra. Man behöver inte alltid tycka om det man står inför.. men man tvingas hantera det likafullt.

På stigen som leder till det egna ansvaret stöter vi garanterat på rötter att snubbla över. Är vi inte uppmärksamma så blir det mycket snubbel. Det fina i det hela är ju ändå att vi lär oss något för varje gång vi ramlar. Eller kanske är vi så vana att gå på det enda sätt vi lärt oss att vi ser rötterna som något irriterande som hindrar oss.. i stället för något nödvändigt vi kan lära oss något av..?! Till slut kanske vi lär oss att lyfta på fötterna för att slippa ramla. Eller så fortsätter vi att gå som vi alltid gått och så skyller vi på rötterna varje gång vi ramlar.

Flera områden i mitt liv behöver en översyn. Jag behöver lära mig att lyfta på fötterna bättre än vad jag hittills gjort på min livsstig. Att lära nytt är inte alltid välkommet eller självklart. Men för mig är det viktigt att hålla fokus på vad det nya leder till. Om jag vill ha en förändring i mitt liv så kan jag helt enkelt inte vänta på att det händer av sig själv eller att någon annan gör förändringen åt mig. Jag både kan och ska göra det själv!

Annonser

Read Full Post »

Hur kan du vara så glad nästan jämt..? Det är svårt att förstå att du för en så hård kamp med dig själv. Ingen skulle kunna tro att du lider av utmattning.

Jag är en glad människa i grunden.. men jag gör också ett aktivt val varje dag och jag väljer glädje. Jag väljer att se möjligheterna och lösningarna i stället för hindren och problemen. Jag väljer att vara tacksam för det jag har i stället för att lägga energi på det jag saknar.

Det behövs faktiskt bara en gnutta av insikt och en någorlunda objektiv syn på var och hur vi lever här. I jämförelse med oändligt många andra människor runt om i världen.. har vi det otroligt bra. De allra flesta av oss har tak över huvudet och mat för dagen. Vi lever i ett land som har ett fantastiskt system för skolgång och sjukvård bland annat. För det mesta begriper vi inte ens hur lyckligt lottade vi är som bor här.. i fred och i frihet och med demokrati och grundlagar som värnar om våra rättigheter. Vi får dock inte glömma att vi också har skyldigheter. Vi har skyldigheter mot oss själva och mot vår omvärld.

Jag älskar mitt jobb och jag tycker de flesta av mina kollegor är härliga, fina människor. Jag har en ljuvlig familj, ett hem där jag trivs.. jag har tillgång till allt jag behöver. Jag har en fantastisk dotter som är ljuset och glädjen i mitt liv och jag har världens vackraste katt. Jag kan se, höra, röra, tala, skriva, läsa, smaka, känna.. jag kan tänka, drömma, förnimma.. och jag kan både gråta och skratta. Jag kan vara seriös och allvarlig.. men också skvatt galen och skämtsam. Jag talar flera språk flytande.. varav sarkasm är det jag använder alltmer flitigt.

Jag är glad. Och tacksam. För att jag både vill och kan. Alla kan. Men alla vill inte. Det tycker jag är synd.

(99/100)

Read Full Post »

Att alltid skylla på någon eller något leder aldrig någonstans. Det bli ingen lärdom av det. Det leder oss inte framåt. Att lägga ansvaret utanför sig själv är förödande. Att ta sitt ansvar för allt man säger och gör kan vara utmanande och jobbigt.. men otroligt nyttigt och moget. Det får oss att lära av våra misstag, att växa som människor, att utvecklas.. att röra oss framåt.

Det är så lätt att lägga vårt liv där framme någonstans. Allt blir bra eller bättre sen. Men sen ligger alltid framför oss. Och även om den plan vi har uttalat… med mål och sikte ligger där framme någonstans, så måste vi hitta delmål och befinna oss i rörelse och vara aktiva för att ha en chans att komma dit. Om vi ska komma till det läge när sen blir nu.. så måste vi agera. Inget sker av sig själv. Och ingen gör jobbet åt oss.

Gör det nu. Ibland blir senare till aldrig i stället.
Du kan få resultat, eller hitta på ursäkter.
Aldrig både och.

För att få resultat.. för att nå våra mål.. måste vi göra något. Sluta vänta på rätt tillfälle, rätt läge, rätt tid. Sluta vänta på att någon annan ska göra något först. Sluta vänta på att någon annan ska bereda din väg. Sluta vänta på att det ska kännas perfekt eller ens bra. Sluta vänta..!

Vill du förändra ditt liv eller något i ditt liv, vill du nå dina mål.. vill du utvecklas och växa som människa..? Ja, då krävs ett visst mått av arbete, ansträngning.. och en handfull av insikter. Som så många gånger tidigare vill jag då påstå att det kanske inte är enkelt eller roligt varje dag (fast det kan det ju också vara förstås).. men det är värt det i slutändan..!

Att nå mina mål.. att komma i mål och att ha förändrat mitt liv till det bättre.. är i min värld den finaste gåvan av alla och värt varje steg jag fått ta för att nå dit.

(98/100)

 

 

Read Full Post »

Tyckte det här stämde så himla bra.. så jag delar gärna med mig av det. Det behöver inte vara krångligare än såhär. Faktiskt. Det är vi själva som krånglar till det för det allra mesta. Det är förvisso inte alltid lika enkelt.. men som med allt annat blir det var vi gör det till. Vi väljer själva hur våra liv ska bli. Emellanåt möter vi motstånd och vi ger efter för rädslor. Men vi har alltid, alltid ett eget ansvar i att forma vår framtid till det som är och blir det bästa för oss. Aldrig kan vi skylla eventuella misslyckanden på någon annan eller något annat. Vi styr inte över allt som livet ger oss.. men vi väljer hur vi förhåller oss till det.

  1. Om du inte går efter det du vill ha, kommer du aldrig att få det.
    Det är väl inte så svårt att ta till sig..?! Törs jag inte ens försöka att få det jag vill ha så lär jag aldrig få det. Våga och vinn.
  2. Om du inte FRÅGAR kommer svaret att alltid vara NEJ.
    Våga fråga och sluta vara rädd för att inte få det svar du vill ha! Tänk om det blir som du vill..?! Det är kanske lika läskigt som att bli nekad. Vad vet jag..?! Men våga fråga eller ta eget ansvar för att du inte tordes.. skyll det inte på någon eller något annat. Vi väljer själva. Alltid.
  3. Om du inte kliver framåt kommer du alltid att stå kvar på samma ställe.
    Hur vanligt är det inte att vi av bekvämlighet eller möjligtvis rädsla inte vågar ta ett steg framåt i livet..?! Ju längre vi står kvar, desto svårare är det att ta det där klivet. Det kan ju också vara så att man är nöjd med att stå där man står. Stå då kvar för all del.. men låt resten av världen fortsätta framåt utan att stå kvar och bli till ett bittert offer. Vad hindrar dig egentligen..?

Det är givetvis inte allas sanning. Inte heller försöker jag att förminska dem som gör andra val. Men i min värld är dessa enkla livsregler brutalt sanningsenliga och jag tar dem till mig. Därmed inte sagt att jag följer dem till fullo i varje steg jag tar.. men jag har dem med mig och jag är alltid medveten om att jag har ett eget val och ett eget ansvar i hur jag vill att mitt liv ska forma sig.

(96/100)

Read Full Post »

Ja, ibland får man faktiskt tycka synd om sig själv. Det är min bestämda åsikt. Läste tidigare en nyfunnen bloggares inlägg i just detta ämne. Besök honom gärna här.. han har mycket klokt att säga. Just idag tycker jag synd om mig själv.. och jag tillåter mig att göra det. Vara liten och något ynklig. Känna att det är helt okej att inte prestera på topp hela tiden.. att inte ens sträva mot det för en stund. Däremot tycker jag inte att man ska fastna där. I självömkan. Då gräver man sin egen djupa grop som blir väldigt svår att ta sig ur. Då blir man ett offer som lägger ansvaret långt utanför sig själv.. och därmed minskar sina egna möjligheter till en förändring. Att se sin egen del, sitt eget ansvar i de val vi gör dagligen är inte alltid så lätt eller självklart. Men när den insikten har landat en gång.. så har vi ett verktyg som verkligen förändrar och en makt som är närapå gränslös. Alla har ett eget ansvar. Alltid. Det känns inte alltid så och det kan ta en stund innan vi ser vad vi själva kan göra för att bryta oss ur vår onda cirkel. Men det går. Om vi vill. Fast bara om vi verkligen vill.

Men idag.. tillåter jag mig att tycka synd om mig själv. Har haft överjävlig tandvärk från en sprucken plomb i ett par dagar. Idag blev det olidligt och jag fick ringa jourtandläkaren. Inte mycket att göra.. eller jo, jag fick även här ett val. Antingen rotfyllning + stifttand = tiotusen kronor.. eller så tar hon bort rackaren som bråkar där bak i nederkäken. Inte svårt att välja. Det knakade, hon borrade, vickade, slet och drog.. kändes som om hon la hela sin tyngd på mitt käkben. Hon fick dock börja med att bedöva mig från axlarna och upp. Ungefär. Det tog en bra stund, men ut kom den. I två delar. Skruvade rötter. Jaha.. till och med rötterna är skruvade. Inte konstigt att jag är som jag är! Stor tuss att bita i minst en halvtimme. Blodsmak i munnen och en bedövning som fick mig att le ovanligt vackert. Efter någon timme släppte bedövningen sakta. Och nu har jag ONT. Så ja.. det är synd om mig. Jag hade tillräckligt med bekymmer och smärta tidigare. Fast å andra sidan fick jag lite variation på den fronten idag 🙂

I morgon är en ny dag och jag tackar himlen för bra värktabletter. Men det är synd om mig en liten stund till.. i varje fall till tabletterna jag nyss tog gör sin verkan och jag kan sova gott hela natten. Sen kör vi så det ryker igen. Livet är underbart! På riktigt.

(42/100)

Read Full Post »

604065_710537495669116_388331503_nDet här tror jag på. Benhårt. Tveklöst. Att vara en god människa, att sprida godhet och att få godhet tillbaka beror uteslutande på hur du beter dig mot dina medmänniskor. Jag tror också på att hat föder hat och att de som lever i hat drunknar i ångest och sorg förr eller senare. De gör sig själva illa på det mest tragiska sättet.. de är inte alltid ens medvetna om det själva. De är offer.

Alla har ett eget ansvar. Hur vi talar och skriver till varandra. Hur vi beter oss. Då vill jag påstå att det handlar lika mycket om hur vi beter oss när vi möts i det verkliga livet.. som när vi sitter bakom våra skärmar och skriver. Det som tyvärr ofta skrivs i sociala medier och annat.. skulle inte helt sällan leda till åtal. Fega människor sprider hat och kränkningar utan att blinka. Försvarar sig med att.. ”jamen jag menade inte så.. det var ju bara något jag skrev”. Men varför skriva det då..? Om det är okej för vuxna att skriva kränkningar.. så följer våra unga efter. Vi är förebilder i vad vi gör. Lätt att glömma. Ingen är fullkomlig, men vi borde tänka efter före lite oftare.

Hur vill du själv bli bemött..? Sprid godhet i stället. Ge komplimanger ofta. Även till okända. Men bara om du menar det.. det är då det blir så äkta och så mäktigt att det ger positivt eko i flera led. Försök.. det är roligt att glädja andra. Sprid det positiva. Det negativa finns det redan alltför mycket av. Tala mer om vad du tycker om, vad du älskar.. än om vad du avskyr och hatar. Det är inte svårt. Jag lovar.

(19/100)

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: