Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Dottern’

Idag har bokens värld ett totalt grepp om mig. Jag kan inte sluta läsa. Ååh som jag längtat efter den här känslan. Den är underbar!

Jag befinner mig i Stockholms närhet.. det är i slutet av 1700-talet och Gustav III är Sveriges Konung. Författarinnan lyckas få mig att höra stadens ljud, känna dofterna såväl som stanken.. och lära känna personerna i historien riktigt väl. Delvis utspelar sig historien utanför huvudstaden.. kring Sollentuna, Edsviken och Rotebro.. för mig mycket välkända trakter då jag bott i närheten i 25 år. Carl Michael Bellman är i ropet och komponerar den ena populära episteln efter den andra. Romanens huvudfigur träffar honom och det känns som om jag träffat honom i egen hög person.

Emellanåt måste ju dock annat göras. Som att äta, gå på toa och dylika måsten. För varje gång jag lägger ifrån mig boken känns det lite tomt och jag längtar till att få öppna den igen. Samtidigt som jag vill sluka berättelsen så vill jag ju inte att den ska ta slut så fort. Bara dryga hundra sidor kvar nu.. sen är det dags att söka sig en ny tidsålder.. ett nytt äventyr att försvinna in i.

NejlikorSe så vackert nejlikorna står än! Det var min mormors favoritblomma och den känns lite bortglömd i våra dagar. Jag älskar nejlikan. Den är vacker, tålig och sprider sådan glädje. Faktiskt doftar den lite lite svagt av blomsteraffär.. alltså gott. Då jag fick buketten av älskade människor så påminns jag varje gång jag ser den om hur bra jag har det med människor omkring mig som bryr sig om och visar det. Jag är så tacksam för hur gott livet är att leva. Vilket påminner mig om att dottern lovat grädda pannkakor till middag idag.. himmel så gott det ska bli. Kung Kirre håller sig i närheten.. min egen healer. Men nu.. tillbaka till 1700-talet..

Boken? Ljusets dotter av Elisabet Nemert

(63/100)

Read Full Post »

Jodå, jag börjar finna mig i detta lugna tempo och hittar stunder av njutning då jag läser eller ser någon film med dottern. Försöker vara uppe emellanåt och sträcka på mig, vilket känns bra. Jag tycker nog jag känner hur mycket jag klarar av. Eller jag trodde det. Idag fick jag lära mig att det finns något som heter att ha övertro på sin egen förmåga. Jag försökte mig nämnligen på en liten promenad idag. Kändes absolut som om jag skulle fixa det.. och rastlösheten drar mig ju ut på ivriga svängar.. i alla fall mentalt. Så nog skulle jag klara av en ynka liten promenad. Men nej. Det var lite för tidigt. Trots att promenaden gick löjligt sakta och inte långt alls. Jag får nöja mig med att traska omkring här hemma eller ute i trädgården så länge. Snart så..

I stället lägger jag mer krut på glädjen i att ha hittat tillbaka till läsningen. Den har legat i träda ett tag.. med några tappra försök till och från. Ron att läsa har inte funnits på ett tag, vilket är en stor sorg för en bokmänniska som jag själv. Nu njuter jag av att läsa och det flyter på hur fint som helst. Riktigt längtar till boken då den legat ihopslagen en stund. Böcker, dottern som passar upp på mig och den ljuvligaste katten hjälper mig att bli frisk. Hans Kungliga Underbarhet håller sig i närheten och sprider sin kärlek så att jag inte kan annat än slappna av och njuta.

Det kändes konstigt i morse.. måndag och inte jobba. Har undrat hur de har det på jobbet.. saknar dem alla. Att de klarar sig utan mig råder absolut inget tvivel om.. det är nog värre för mig att vara utan dem. Ska fortsätta vila mig frisk så jag snart kan vara tillbaka. Kanske lära mig lyssna till kroppen och knuffa bort Fröken Rastlös när hon tar över. Kanske.

(62/100)

 

Read Full Post »

Nu är det bara timmar kvar. Dagen är här. Nu ska det onda bort och allt ska bli bättre. Hälsan är viktigare än det allra mesta och för min del har det varit lite obalans på den fronten ett tag. Jag har tålmodigt (jo, faktiskt) väntat in den här dagen.

Är inte packad och klar alls.. men har inte så mycket kvar heller. La nyss fram boken jag sparat till detta tillfälle. Myskläderna ligger i väskan, några ombyten underkläder likaså. Behöver egentligen sova nu.. men ska förbereda det sista inför sotarens planerade besök klockan sju i morgon bitti. Jodå.. vi tar allt på en gång så är det gjort sen. Han ska mäta och kolla ventilationstrummor i badrummen och i köket.. samt byta ut brandvarnare.

Älskade lillebror skjutsar. Dotter och moder hälsar på efteråt och tar (förhoppningsvis) med choklad.. Jobbigast känns att vara utan Kung Pälskling i flera dagar.

Förväntan. Lite nerver. Trötthet. Tacksamhet. Rörigt sinne. Där är jag just nu.

(56/100)

Read Full Post »

Det där vi pratade om..

knäppsanna

.. ni vet, det där med att vara normal. Det som inte finns egentligen. Här kommer bildbevis!

Tack i himlen för att jag fostrat en unge med humor och självinsikter. En helt fantastisk och vacker ung kvinna. Klok och smart. Tack för att du får mig att skratta. Du kommer nog aldrig att förstå hur stolt jag är över dig. Jag är så gränslöst tacksam och lycklig över att du valde mig till mamma. Att jag fick just dig att älska och hålla nära. Jag har älskat dig mer och mer för varje dag sedan den dag ditt hjärta började ticka där inne, under mitt. Du är ljuset i mitt liv. På riktigt. Mitt hjärtas allra käraste. Mitt barn.

(48/100)

 

Read Full Post »

Den här dagen sätter vi en parentes kring. Jag är visst glad och tacksam för att jag lever och allt det där. Det är jag. På riktigt. Men fy sjutton för konstant och intensiv smärta. Jag brukar vara positiv, tänka och känna positivt och sprida positivism. Idag har det varit lite svårare. Men solen har strålat och jag har haft min älskade dotter nära hela dagen.. för att inte tala om snyggaste healern, Kung Kirre. Han lägger sig nära och spinner.. och bara finns där tills jag andas lugnare igen. Sedan går han och lägger sig på någon av favoritplatserna i huset.

Tack i himlen för idag. I morgon är en ny dag. En fantastisk dag.

(43/100)

Read Full Post »

.. som tilldelas oss vid varje dags början, var det bara smulor kvar av redan tidigt igår eftermiddag. Jobbet bjöd inte på några särskilda kullerbyttor utan var en helt vanlig, trevlig arbetsdag. Men himmel så trött jag var. En trötthet som kändes onaturlig på något sätt.. in-i-märgen-trött. Nåväl.. dottern hörde av sig om något strul med bankdosan och jag lovade följa med på ett bankbesök för att lösa problemet. Vi tog oss till banken och problemet löstes. Så föll det sig som så att vi strosade runt i city en stund.. något vi kom på att vi inte gjort själva på mycket länge. Vi tittade in lite här.. och lite där. Fick med oss små fynd i form av goda teer, strumpor, en skål att ha vitlök och lök i.. och lite sådant. Tröttheten hängde sig kvar men hade saktat ner sin process något. Hungern gjorde sig påmind och vi funderade en stund på vad vi ville ha. Det enda vi visste helt säkert var att vi inte ville laga mat själva. Vi fastnade för det indiska köket och hamnade på mysiga Restaurang Indra. Rekommenderas varmt om ni är i riktigt hungriga i Norrköping någon gång. Indiska kockar med hemliga recept och traditionell matlagning som hederssak. Fantastiska smaker.. och mycket trevlig personal. Måltiden avslutades med att vi bjöds på riktigt indiskt chai te. Inget te där en påse fått dra i kokhett vatten.. utan ett te där vatten, ett tiotal kryddor kokats ihop med mjölk till en dryck som är som balsam för magen efter den goda, kryddiga och mättande maten.

Så var det plötsligt kväll.. och tänk att de där smulorna av energikakan fanns ännu kvar för mig. De räckte för att köra en maskin tvätt och för att vara nära dottern en stund innan natten tog vid. De räckte tyvärr inte till en blogg igår kväll.. men den kommer ju här och nu i stället.. 🙂

(34/100)

Read Full Post »

På gång..

Några timmars sömn hade jag tänkt hinna med innan det bär av mot Danderyd och den så efterlängtade operationen. Ännu återstår att packa ner lite. Svårt att välja vilken bok jag vill ta med.. memorerar mental komihåg lista så att mobilens laddare också hamnar i väskan.

I morgon blir det då alltså resa till Danderyd. Möte med sjuksyrra. Patienthotell. Besök av goda vänner där. Dusch med läskig tvål. Sova. Dusch igen med lika läskig tvål. Operation på torsdag.

Fortfarande inte alls nervös. Eller jo lite.. fast över väglaget i Stockholm då det tydligen snöat en del där igen. Dottern är med mig hela vägen.. finns där när jag sövs och då jag vaknar igen. Familj och vänner är kanske med i tanken.. och det kommer jag att ta till mig och le åt då narkosmasken sänks över ansiktet.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »

%d bloggare gillar detta: