Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Dottern’

Ett par gånger om året tar vi chansen att haka på bussresan till vår vackra huvudstad. Nämnda bussresor arrangeras av fritidsföreningen på min arbetsplats. Bussen lämnar Norrköping tidigt på morgonen och vänder hemåt igen sent på eftermiddagen. Jag och dottern har varit med några gånger nu och det är lika trevligt varje gång. Vi bodde ju i trakten så himla länge.. och dottern är född och uppvuxen där. Det blir lite som att komma ”hem” en stund. Gatorna och platserna är välkända och vi hittar runt utan problem. Många åker med för att shoppa en heldag.. andra för att besöka sevärdheter eller kanske träffa vänner. Vi följer med för att gå runt och njuta.. och bara vara. Hur mycket jag än älskar Norrköping så saknar jag ändå Stockholm emellanåt. Det är en fantastiskt vacker stad på så många sätt.

Vi reser bekvämt i en supermodern buss (bild 1) och utanför glider landskapet förbi i en behaglig fart. Rapsfälten är knallgula just nu (bild 2). Just den här lördagen råkade det vara årets Stockholm Maraton, vilket gjorde att staden var lite extra avstängd här och där (bild 3). Vi började med en fika på Café Avenyn på Kungsgatan (bild 4). Mysig miljö men fruktansvärt otrevlig och sur personal. Dit går vi nog tyvärr inte fler gånger. Vi brukar dyka in på Vetekatten som är en riktig favorit.. men där var knökfullt. Så strosade vi Drottninggatan fram och där finns alltid något värt att stanna till för.. något att uppleva. Den här gången en marionett-artist (bild 5). Han alternerade mellan tre dockor och var himla duktig. På många ställen i city byggs det just nu.. (bild 6 och 7). Staden är i förändring. Vi styrde mot Kungsträdgården i hopp om att kunna sitta på en bänk och kanske ta en glass. Tji fick vi! Maratonlöparna passerade intill och avspärrningarna samlade mängder av människor i klungor precis överallt. Hela Kungsan hade dessutom förvandlats till ett enormt Food Court. Vagnar med all sorts mat och gott du kan tänka dig stod i långa rader.. enkla bord med bänkar fanns för matgästerna både här och där. Det är nu några veckor sedan körsbärsträden stod i magisk blom.. men vi såg faktiskt någon enstaka blomma som envist dröjde kvar i trädet (bild 8). Vi mötte också kollegan och vännen Ingela med sin son Gustaf där (bild 9). De hade varit på ett evenemang dagen innan och var nu på väg hem men stannade till för en snabb lunch innan hemfärd. Vi kramades lite, pratade lite och sa sedan hej och vi ses hemma sen. Minnesväggen som spontant skapades på den plats där lastbilen kraschade in i Åhléns-varuhuset den 7 april i år.. efter sin vansinnesfärd på Drottninggatan där galningen mejade ner, dödade och skadade människor och djur.. den har flyttats till Kulturhuset och gjorts om till en slags utställning. Väggen står inne i Kulturhuset nu (bild 10) och kommer att göras om till en permanent minnesutställning framöver. Vi klev också in på NK en sväng (bild 11).. strosade runt, köpte praliner, ett block och en vacker penna. Satte oss sedan framför Hötorgsskraporna för att bara sitta och njuta av dagen, staden och betrakta folkvimlet.. (bild 12 och 13). Lite mat på ett Steakhouse på Kungsgatan och så hemfärd. Nöjda efter en behaglig dagstur i våra gamla hemtrakter.. (bild 14). Vädret var helt perfekt. Mulet men lagom varmt. Allt var perfekt. Mest av allt sällskapet.. min älskade unge.

(95/100)

Read Full Post »

Jag och dottern besökte mässan Makalöst gott 2017 här i Norrköping idag. Ett årligt återkommande event tydligen men första gången för oss. Dryckerna var vi inte särskilt intresserade av.. men däremot maten intresserade oss stort. Främst lokala aktörer ställde ut.. men även idolen Leif Mannerström fanns i en monter. Förutom Mannerström så var det Edin ”Kock-Zlatan” Dzemat som lockade oss dit.

Leif Mannerström är ju en gigant inom gastronomin i vårt vackra land. En förebild för många och en av de få svenskar som kan skryta med en stjärna i Guide Michelin eller Michelinguiden som den heter på svenska. Den största utmärkelsen en restaurang och dess kock kan få. Han framstår, enligt många, som en lite butter gubbe.. men det är också en del av hans image. Han är ju en rolig och finurlig man med glimten i ögat. Under den korta tid vi pratades vid så skojade han friskt flera gånger. Han till och med nästan log… fast inte på bilden vi tog. Man kan ju inte förlora sin framtoning för att en beundrande tant flinar brett!

Edin Dzemat kallas för ”Kock-Zlatan” av en anledning. Killen har tävlat i matlagning i tolv år och är en utpräglad perfektionist. Han håller ett tempo som få klarar av och har vunnit otroligt många utmärkelser i den högsta divisionen. Han har också varit ledare för det svenska kocklandslaget under några år. Ambitionerna är höga.. lika höga som kvaliteten i det han tillagar. Ändå bjuder han gränslöst mycket på sig själv och framstår som väldigt ödmjuk. Han tog sig tid att låta fotograferas och att prata om vad som helst med sin publik. Med mig och dottern diskuterades det allt från finska namn till blomkål och hur många olika sätt det finns att tillaga blomkål på.

Mässan höll till på otroligt vackra Louis De Geer (utsikt inifrån foajén, bild 1). Gästerna välkomnades bland annat med en chokladfontän (bild 2) där man kunde förse sig med marshmallows eller diverse olika smaker av fudge att doppa i choklad. Tävlingen Årets Östgötakock skulle utses (bild 3). Vi strosade runt och provsmakade allt från smaksatt tryffel till oliver, kaffe, gurka, glass, ostar och bröd. I minglet träffade vi på våra favoriter.. Edin (bild 4) och Leif (bild 5). En liten pratstund i gastronomisk anda med båda herrarna gjorde vår dag..! Vilka grabbar..! Edin bjöd på sig själv ytterligare genom att inför publik laga mat och samtidigt låta sig intervjuas (bild 6). Han tillagade Fröya Lax (den bästa som går att hitta, enligt honom) och lät därefter publiken provsmaka (bild 7).

I vårsolen promenerade vid sedan därifrån.. otroligt nöjda, lyckliga över att ha fått träffa våra idoler och med lite gott i påsar att ta med hem. Makalöst gott… det var precis vad det var!

(32/100)

 

Read Full Post »

Idag har jag övat på att gå ut bland folk och göra vardagliga saker där ute i stora världen. Vädret var (enligt facebookvänners uppdateringar) försommarvarmt och underbart. Vilket i klarspråk betyder lite för soligt och varmt i mitt tycke. Men jo, nog var det fint vårväder. Ännu är det inte alltför äckelsvettigt där ute i stora världen. Jackan behövde inte knäppas idag om vi säger så..

20160411_154050.jpgSå fort jag kom ut på stadens gator ökade pulsen och ångesten låg på lur att kunna attackera vid minsta lilla tecken på obalans eller oro. Min fokus låg på andning och att befinna mig ”här och nu”. Tog en gofika på det mysiga caféet där dottern jobbar för närvarande. Någon halvtimme kvar tills hon slutade.. och innan vi skulle på bio. Länge sen vi var på bio tillsammans. Innan bion hann vi med några kycklingbitar var på Donken.. så att inte bio-popcornen skulle landa i helt mat-tom mage. Filmen fick oss att skratta.. och därefter for vi hemåt.. via matvarubutiken då det var nästan slut på livsnödvändigheter som mjölk och kattmat hemma.

Detta lilla äventyr på sammanlagt 3,5 timmar tog musten ur mig. Jag har varit som en urvriden trasa resten av kvällen. Nu laddar jag för arbete i morgon. Kommer att åka iväg på ostadiga ben och det kommer att kosta en hel del kraft att klara dagen. Men om jag inte ens försöker så vet jag ju inte om jag klarar det. Jag måste få känna efter. Jag vill ju så gärna.. och att jobba är ju också en stor och glad och viktig del av den jag är. Önskar bara att jag inte var så himla trött.

(42/100)

Read Full Post »

Det är lätt att konstatera det uppenbara.. att tre veckor försvinner fort. Men dessa veckor har innehållit det mesta jag ville att de skulle innehålla. Visst hade jag gärna njutit av ännu en vecka eller två av ledighet.. men jag ser också fram emot att komma igång på jobbet igen och framför allt längtar jag efter alla härliga människor jag har förmånen att arbeta med och för.

Jag har tjuvstartat lite med att dra på mig uniformen igen. Flygplatsen var min arbetsplats i morse och kommer att vara det igen i morgon bitti. Även där kändes det roligt att vara tillbaka och det kändes lika glädjefyllt som vanligt att jobba där igen. Såväl kollegor som resenärer får mig att må så bra!

Jag hade en önskelista tillsammans med dottern inför semestern. Lite vardagslyx i små portioner som sällan hinns  med när de dagliga rutinerna tar över. Vi har prickat av de flesta och inte minst dessa ting har hjälpt till att ladda batterierna inför hösten. Jag har riktigt njutit av sovmornar, dottern och vår fantastiska Pälskling. Kravlöst och vardagsnära har vi varit tillsammans och sett sommaren övergå i höst. Den underbara hösten.. min tid på året. Äntligen smyger den inpå. Jag kan bara luta mig tillbaka och lyckligt säga… Välkommen!

wpid-wp-1441414882311.jpeg

Read Full Post »

Klockan åtta på morgonen, i strilande regn, klev vi på bussen som skulle ta oss till vår vackra huvudstad. Strax före tio parkerade bussen på Kungsbron och vår Stockholmsdag kunde börja. Jag och vännen/kollegan Jeanette hade båda med oss våra döttrar (bild 1). Alva hade skrivit ner alla viktiga butiker som skulle besökas. Jag själv och dottern hade inga givna planer annat än att strosa omkring och se vad dagen ville bjuda på. Vi började med gemensamt fika i ett av kafferummen på underbara Vetekatten på Kungsgatan (bild 2 och 3). Detta anrika café som behållit sin genuina miljö från då de öppnade 1928. Gott och mysigt var det. Vi började traska på Drottninggatan (bild 4).. kikade in i ett par favoritbutiker, njöt av vacker musik (bild 5), iakttog människor och bara njöt av att vara där och då. Så började det tyvärr att regna. Trist. En liten pärla hittades.. butiken Kawaii på Gamla Brogatan 23. Dottern råkade se någon som bar på en kasse därifrån, memorerade adressen och så gick vi dit. En liten butik helt i dotterns smak. Ett litet himmelrike för dem med intresse för det japanska, gulliga (bild 6). Vi gick sedan tillbaka till Vetekatten för lite mer fika. Dottern lycklig över sitt fynd, en ring med Totoro (bild 7). Vi satt och bara pratade och njöt av samvaron och av att vara på ”utflykt” i trakten som var ”hemma” under så många år.

Så blev det eftermiddag och vi mötte upp med vännerna för lite gemensam lunch. Kungshallen är ju perfekt då där finns något för alla. Man sitter tillsammans men äter från olika ställen om man så vill. Vi valde att dela en enorm portion kycklingwok från Chopsticks och blev proppmätta (bild 8). Nu regnade det rejält och det förtog en del av upplevelsen. Ett paraply hade inte varit dumt att haft med sig (bild 9). Just igår genomfördes Stockholm Marathon där tappra löpare tog sig igenom stadens gator i detta strilande regn (bild 10). Nu började klockan närma sig tiden för hemfärd och vi riktade stegen mot Kungsbron igen. Just där ligger ju Schibsted-huset, som hyser en del större tidningsredaktioner och lite annat medialt (bild 11). Just där drömde jag om att arbeta i många, många år. Idag är jag nöjd där jag befinner mig.. men om de nu skulle erbjuda mig något så vet man aldrig.

Trötta och nöjda bussades vi hemåt igen. Alva hade hittat American Cookies och valt en cupcake som var som en hel middag (bild 12). Vännerna hade handlat jordgubbar från Hötorget som vi smaskade på under hemresan (bild 13). Det blev en lång dag och det var skönt att komma hem igen. Men vi verkligen njöt av att komma iväg, bara finnas till och njuta av varje given stund tillsammans.

(92/100)

 

wpid-20150601_000406.png wpid-20150601_000233.png wpid-20150531_235932.png wpid-20150531_235706.png wpid-20150530_121838.jpg wpid-20150530_123325.jpg wpid-20150530_134538.jpg wpid-20150530_145645.jpg wpid-20150530_155606.jpg wpid-20150530_161003.jpg wpid-20150530_161211.jpg wpid-20150530_164648.jpg wpid-20150530_170523.jpg

Read Full Post »

Att hitta de där små guldkornen i vardagen.. visst är det något alldeles speciellt?! Vardagen rullar på i så gott som samma lunk och mönster för de flesta av oss, oavsett vad vi sysslar med. Livet styrs av rutiner och dagarna, veckorna ser mer eller mindre likadana ut. Och det är helt okej. Tryggt.

Jag roar mig med att hitta de där guldkornen som förgyller en helt vanlig tisdag till exempel. Eller torsdag. Eller vilken dag som helst. Det där pyttelilla extra som lägger sig som bomull runt själen och sprider känslan av något särskilt behagligt och trevligt. Glädje. Lycka. Guldkornen finns överallt. Det gäller bara att hitta dem. De behöver inte alltid planeras eller kosta något. Att kramas är ju helt gratis, för att nämna något.

macchiatoIdag blev det såväl spontana kramar på jobbet som lite extra vardagslyx efter jobbet. Jag och dottern for till köpcentret för att inhandla kattsand, då den var helt slut. Snett emot djurtillbehörsaffären ligger ett riktigt trevligt ställe där man kan sjunka ner i en välsutten och mycket bekväm läderfåtölj. Belysningen är något dämpad. Färgsättningen består av minst 50 nyanser av brunt. Stilen är rustik, hemtrevlig. Mysfaktorn är hög. Här kan jag köpa min älskade espresso macchiato. Det är (i mitt tycke) kaffe när det är som bäst. Starkt så tungan krullar sig. Man ska smutta och känna smaken av kaffe sprida sig via varendaste smaklök och vidare ut i alla kroppens sinnen. Jag blundar och njuter. Smaken stannar kvar länge. Åh så gott. Himmelskt.

Att jag sedan hade älskade dottern som sällskap fullbordade dagens guldkorn. Bara det hade räckt för att ladda batterierna. En pratstund med henne ger mig mycket. Men utöver det, även en espresso macchiato i lilla koppen. Det blir inte bättre än så en tisdag mitt i livet.

(17/100)

Read Full Post »

Veckorna flyter förbi.. rakt in i sommaren. Någon påminde om att det om tre veckor börjar vända igen. Ja.. så är det. Bara att flyta med. Men ännu har vi ljuset här och det lockar att vara utomhus, om än i skuggan. Ännu en vecka förpassas till historien. Försöker mig på en liten sammanställning av denna maj-vecka här..

Veckans besök var dotterns Gudmor som vi inte sett på alldeles för länge. Så här lång tid har det aldrig gått emellan våra träffar. Ett och ett halvt år nästan. Det gjorde gott att ses igen.. och det känns som om det inte kommer att gå lång tid alls mellan gångerna framöver. Vi hoppas på det. Det är ju ändå några hundra kilometer oss emellan.

Veckans jubileum gick relativt obemärkt förbi. I onsdags, den 28:e maj, hade vi bott här i vår stad i två år! Staden som idag verkligen känns som vår stad. Här är vi hemma och vi lever inte längre i minnen från det som var. Det tog ganska lång tid, men tänk så bra det blev till slut. Det känns som nyss då vi kom med flyttlasset.. två ganska trasiga själar. Ändå har det gått en liten livstid och hänt så mycket så det samtidigt känns som om vi varit här länge, länge.

Veckans förvandling står vår trädgård för. Enbart tack vare vår gäst som verkligen är en trädgårdsmänniska. Hon kunde knappt bärga sig när hon såg vår ”naturtomt”. Efter 7 säckar av trädgårdsavfall (som så otroligt lämpligt hämtas vid varje grind just i morgon) så hittades en trädgård. Så fint det blev. Nu gäller det att förvalta densamma! Det sägs att det är terapeutiskt att påta i jorden och se efter sina blomster. Jag ska nog ge det en chans.. de som påstår detta kan ju ha rätt..

Veckans film sågs på bio. Vi fyra tjejer.. dottern, hennes mormor, hennes gudmor och hennes mamma.. såg filmen Grace av Monaco. En sannsaga om filmstjärnan som blev prinsessa på riktigt. Biobesöket efterföljdes av gofika med glass och hela eftermiddagen uppskattades av alla fyra tjejer.

Veckans vackraste är den som är vackrast varje dag på året. Han som gör mig lycklig genom att bara finnas till. Han som håller sig nära och är den kungligt underbara. Ers Kungliga Underbarhet.. Kirre. Åtta kilo ren kärlek.

Veckans meny har bestått i riktiga höjdare. Dottern har visat sina färdigheter i köket och givit oss fantastiska smakupplevelser genom både beprövade recept såväl som lite nya dito. Där emellan har det grillats och fikats ganska friskt. Gott och blandat.

Veckans överraskning kom blomsterbudet med på tisdagskvällen. Mina überhärliga arbetskamrater skickade en sagolik bukett med en önskan om snabbt tillfrisknande och snar återkomst till vårt lilla ”gökbo” där jag jobbar. Åååh så glad och överraskad jag blev.

Veckans husmorshändelse har givit oss riktigt god syrénsaft. I onsdags tappade vi upp cirka fem liter på flaskor. Rosa och välsmakande saft som gillades av alla som smakat. Några flaskor har delats ut till nära och kära. Det plockades nya blomster igår och sattes ny saft. Om denna sats blir lika god vet vi i övermorgon. Enkelt och så gott. Perfekt att frysa, då det blir mjukfryst (pga allt socker).. och därmed bevarar en bit av sommaren ända in i vintern. Bara att ta en sked i ett glas, fylla på med vatten, blunda och minnas hur sommaren smakade.

Veckans största tacksamhet: Jag har fått träffa alla i min familj. Älskade mamma förstås.. men också alla mina bröder och nästan alla brorsbarn (alla utom en).. och min svägerska.. och min extramamma, dotterns Gudmor. Det händer inte så ofta att jag träffar alla så tätt, tyvärr.. men oj så gott det känns djupt inuti när det väl hänt.

… och därmed är en del av veckan summerad och den här kärringen ganska så trött. En ny vecka väntar.. ännu oskriven i historieböckerna. Nästa söndag vet vi mer..

(78/100)

 

 

 

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: