Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘död’

Helena

Du finns inte mer. Men så kan man väl inte säga..? Du finns visst. Jag tror inte på att man kan begrava en själ. Speciellt inte en sådan som din Helena. Hur ska man kunna bränna den eller låsa in den i en kista..?! Omöjligt. Bara tanken är ju löjlig.

När din ena syster kontaktade mig den där måndagen för ett antal veckor sedan för att meddela att du somnat in i den eviga vilan.. så ramlade jag rakt ner i overkligheten. Vi skulle ju ses och dricka kaffe, fluff-kramas och skvallra oss hesa några dagar senare. Vi skulle ju grilla ute vid din täppa i Kråkvilan. Vi skulle samla PLUSsarna och äta Gabis ost tills vi rapade i kör. Då kan man väl inte bara gå och dö sådär..?! Vad hände..? Hur kunde du..? Det fanns ju så mycket kvar att göra och du hade precis börjat få skörda lite godhet och flyt efter år av strul i alla former.

En rugguggla är du. Ja, jag säger är.. för mig finns du ännu nära. En rugguggla är klok, vacker och ovanlig. Som du. Dessutom är du kort och kompakt, som jag. Alltså blev våra kramar extra fluffigt goda och varma.. för vi stod inte bara på ungefär samma höjd över havet och med samma typ av anatomi. Nej, vi stod också på samma våglängd rent själsligt. En kram oss emellan var så mycket mer än en omfamning, Så är det med riktiga kramar. De är liksom mer än kramar. Precis så är det med vissa människor i ens liv. De är liksom mer än bara människor. Som du. Jag saknar dig så oerhört mycket. Jag saknar allt med dig.. speciellt ditt skratt, dina kramar och din humor. Du hittade alltid ord som inte fanns men som borde finnas. Du visste hur man drack kaffe och dig kunde man inget annat än att vara sig själv med.

Du blev en av de första som klev in i mitt hjärta här i Norrköping. En vän. En själasyster. För det mesta älskade jag dig och din helt underbara humor. Ibland drev du mig till vansinne med hur du såg på.. och behandlade dig själv. Många, långa diskussioner om det där. Vi talade sarkasm flytande båda två och självironin blev ibland så brutal att vi båda kunde skutta till en smula. Sen skrattade vi så att gardinerna fladdrade och vi fick ont i magen. Vi var många som såg alla dina fantastiska kompetenser, din underbara personlighet och vi beundrade alla din helt sanslösa humor igenom alla svårigheter. Alla gånger din cykel havererat, alla gånger du snubblat och dragit näsan i backen, alla galenskaper som bara du kunde råka ut för. Vi var många som såg allt det goda, fina. Varför gjorde inte du det Helena..? Varför kunde inte du se vilken magnifik människa du var och hur mycket du gav till alla andra.. utom till dig själv..?!

Att begrava en vän som du var något av det svåraste jag gjort hittills i livet. Kistan var så otroligt vacker.. med solrosorna som tronade på locket. När dina barn klev in i kapellet.. la en tjock bok framför kistan.. en sekatör.. och din ukulele.. då brast det helt för mig. De där tre sakerna fångade dig på ett så fint sätt. Du verkligen älskade att läsa, att påta i jorden och med växter.. fast den där kopplingen till ukulelen är jag fortfarande osäker på. Men det är klart du älskade din ukulele. Det är ju lite ovanligt.. så ingen är förvånad. Jag försökte få något sagt där vid din kista.. men det var svårt att hitta orden. Inga ord gjorde den gränslösa sorgen rättvisa. Din bror talade så fint till dig. Din stora familj var där. Många vänner var där. Dina fina ungar var där. Och du var där. Det kände jag.

Jag försöker hitta tröst i att du inte längre behöver strula med allt. Jag är helt säker på att inga krämpor eller allergier finns där du är nu. Jag hoppas och önskar så innerligt att du har det riktigt fint.. med dem du älskar som gått före oss. Jag hörde någon säga att en möjlig dödsorsak var att ditt hjärta var förstorat. Där ser du..! Du hade bokstavligt talat ett riktigt stort hjärta. Jag vill tacka dig från djupet av mitt hjärta för allt du var, för allt du gav och för att du tog mig och min lillstrumpa till ditt hjärta. Du var en stor del i att introducera oss i vår nya stad. Mitt största och varmaste tack vill jag dock ge för den sista gåvan du gav mig.. du gav mig närheten till dina barn och nya, fina vänner i dina systrar. Tack Helena. Jag är så tacksam för att jag fick vara en del av ditt liv en tid. För mig finns du alltid kvar. Alltid.. i all tid.

Annonser

Read Full Post »

Det går inte att beskriva dagens händelser, dagens känsla med några ord alls. Det spelar ingen roll hur rikt ordförråd man har.. orden räcker ändå inte till. Det är ofattbart overkligt.

Ett terrordåd i Sverige. I Sverige..!

Stockholmstrakten var mitt hem i mer än 25 år. I den ljuvligt vackra och vänliga staden finns otroligt många vänner och bekanta kvar. Några bor där, andra arbetar där. Dottern gick i skola där. Vi promenerar på denna, numera världskända, Drottninggata varje gång vi är i vår vackra Huvudstad. Hur många gånger har vi inte besökt just den butiken som lastbilen kraschade rakt in i. Varje gång vi är i Stockholm går vi dit. Botaniserar bland dofter, färger, skönhet och leende försäljare. Varje gång. Stockholm är tveklöst en av de vackraste städerna på jorden. Det kommer den alltid att vara. Just nu bara så nedsmutsad av terror och grymhet.

Ändå värmer det hjärtat att se hur människor enas kring sorgen och det förfärligt ofattbara. Butiker, restauranger, hotell och vandrarhem, enskilda personer… det erbjuds mat och husrum om man inte kan ta sig hem då alla tåg och tunnelbanor är inställda. Det anordnas skjuts ut ur staden till tryggheten hemma av bekantas bekanta eller helt främmande människor. Kärleken och generositeten visar sig från sin allra finaste sida när ondskan har slagit ner mitt bland oss.

Så snälla snälla mänsklighet.. glöm inte bort att enstaka illdåd, hur grymma de än är.. inte representerar ett helt folkslag, en hel religion eller något annat än sjuka, vidriga anhängare av ondska. Generalisera inte om ni kan låta bli. Döm inte andra främlingar utifrån vad ett begränsat antal sinnessjuka idioter gör. Det finns så mycket godhet och kärlek i vår värld trots allt. Låt oss gemensamt se till att den vinner i stället. Sprid inte mer hat. Det räcker nu.

(38/100)

Read Full Post »

Min vän Maria

Min vän Maria.. hon finns inte mer. Inte här bland oss.. Hon somnade in igår morse efter en tids kamp mot den vidriga sjukdomen cancer. Men hon finns. Självklart finns hon.. hon lever kvar i våra minnen och i sin son. Maria var antingen älskad eller avskydd. Får man säga så om någon som precis dött..? Ja, varför inte..?! Maria var en människa som vågade säga vad hon tyckte och stod för sina åsikter. Som icke-svensk hade hon också ett temperament som många av oss inte är riktigt vana vid här. Men hon var också genuin och äkta. Jag kände alltid att jag kunde lita på det hon sa till 100%. Inget tjafs liksom. Hon var rak i sin kommunikation. Ingen kunde säga ”Stick..!” som hon.. Ingen kunde heller krama om och pussa massor på kinderna som hon.. så att hennes kärlek liksom riktigt trängde sig in i medvetandet.. det fanns inget ytligt med henne.

angelJag är så innerligt glad och tacksam att jag och dottern hann träffa henne ett par dagar innan julafton. Hon var så förändrad.. men ändå samma Maria som alltid. En av de avgjort starkaste människor jag någonsin mött. Hennes levnadsöde skulle kunna bli en bästsäljande äventyrsroman. Född i Angola.. flydde kriget med nyfödde sonen under armen.. och så vidare. Men den styrkan hon bar med sig räckte tyvärr inte för att besegra denna vidriga cancer. Ändå var hon.. ända in i det sista.. fast besluten att kämpa och inte ge upp. Humöret var det inget fel på. Nu var det väl bara så att himlen saknade en ängel..

Maria.. älskade vän.. Jag hoppas du är utan smärta nu. Jag önskar att du har ro och frid och att du är tillsammans med din mamma, med din man och med alla de andra som du älskat och förlorat. Hos mig och min flicka finns du alltid kvar. Jag hör dig ännu säga.. ”Hej hjärtta”.. så som du gjorde när vi sågs. Jag hör din röst, ditt säregna, härliga skratt. Jag kommer att fortsätta att prata med dig.. även fast du inte svarar längre. Tack Maria.. för att jag fick lära känna dig och vara en liten del av ditt liv.

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: