Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#blogg365’

Jag hade (har fortfarande) ivriga ambitioner att skriva mer. Oftare och mer. Lättsamt och djupt. Funderar också på att starta en parallell blogg som är mer nischad. Men hejdar mig själv genast. Jag kanske ska klara av att hålla den här bloggen vid någorlunda liv först.

Kaos. Det är kaos i mitt inre. Mina tankar är svåra att stilla och lugna.. vilket emellanåt skapar ångest som blir svår och tung att hantera. Jag har svart bälte i att agera hyfsat normal trots att det mesta inom mig brister. Jag är ofta vilsen men det skulle ingen tro utifrån hur jag fungerar i vardagen. Men så är det. Jag behöver heller inte övertyga någon om någonting. Jag för min kamp.. oftast i tysthet men med ett livligt resonerande bakom pannbenet. Jag vet att jag hittar lugnet och strukturen, lusten och glädjen igen. Allt det finns också där inne i kaoset. En stund i taget..

Kaos. Det är också kaos i världen just nu. Den där herrn med den tokiga frisyren har så många felkopplingar under det där hårsvallet så det skrämmer mig. Det är för mig en gåta att han kunnat komma dit han är. Men med pengar är det mesta möjligt i det stora landet i väst. Sorgligt, tycker jag. Å andra sidan så står mitt hopp till att det goda i världen ska mobilisera sig och stå upp emot denna rasism och detta hat denna man skapar och sprider. Jag vill tro att det är så.. att det ändå finns mer gott än ont i världen och att pengamakt inte är det enda som får föra talan.

Kaos. I mina förråd råder också kaos. Eller nåja.. mera som en förfärlig röra. Jag måste, jag ska och jag vill rensa ut. En hel del är utrensat men en hel del kvarstår likväl. Fotografier. Kläder. Minnen. CD-skivor. Böcker. Prylar. Ljuslyktor. Handdukar. Smycken. Nagellack. Det finns hur mycket som helst som bör och ska rensas, organiseras.. Jag önskar mig mer tid och framför allt mer ork. Det där med att vara hjärntrött ger omedelbar effekt på resten av min kropp.. alltså inte bara i hjärnan. Jag är trött. Förfärligt trött. Typ alltid.

Om någon vecka ska jag prova på att öka min arbetstid till 75%. Även detta skapar lite lagom med ångest och oro. Men också förväntan och iver. Hur ska jag veta vad jag klarar av om jag inte provar..?!

kaosKaos. Det kan och ska komma gott ur detta. Jag vet det. Men jag känner det inte än. Jag har ett val varje morgon när jag vaknar. Jag väljer glädje och tacksamhet före sorg och negativitet. Det blir så mycket roligare dagar då. Trots att kaos råder.

Read Full Post »

En dag i veckan föll det sig som så.. att dottern och jag tog oss tid för att kika in i kyrkan som ståtligt står mitt i min vackra stad. Jag har passerat den fler gånger än vad som går att räkna under de snart 4,5 år jag bott här. Den står verkligen mitt i stan och den heter St Olai kyrka. Läs gärna mer om kyrkan och dess historia här. Den nuvarande kyrkan härstammar från 1700-talet men har en historia som är ett par hundra år äldre än så.

Det var en underbar dag som bara skrek ”fantastisk höst”(bild 1). Kyrkan (bild 2) står en liten bit ifrån klockstapeln (bild 3). Den otroligt pampigt vackra dörren (bild 4) hälsar välkommen och strax där innanför finns en annan dörr.. inte riktigt lika stor men nog så vacker (bild 5) dörr som vi går igenom innan vi är inne i det vackra kyrkorummet. Här andas stillheten och historien i allt vi ser. Predikstolen (bild 6) med detaljer i guld.. det ljuvliga fönstret (bild 7).. den perfekt belysta altartavlan som visar nattvarden (bild 8). Vid båda sidorna av altaret står helt fantastiska ljusbärare.. (bild 9).. och vid sidan av dem kan vi se hur innovativa lösningar man gjort för att små bord ska passa att stå exakt där de står (bild 10).

Ovanför gången fram till altaret hänger det tre ljuskronor. Den mittersta av dessa är den största ljuskronan som tillverkats i Sverige (bild 11). Magnus Hultman har tillverkat denna och på Wikipedia kan vi läsa ”Den största ljuskronan han gjorde var 1740 i Sankt Olai kyrka som hade 40 stycken ljuspipor. Det sägs vara den största och ståtligaste som tillverkats i landet”.

Så mötte vi också Bosse Hörnestam (bild 12). Vilken kul kille. Bosse är vaktmästare och allt i allo.. han älskar att berätta roliga historier och skoja om det mesta. Han frågade om vi ville kolla in ljuskronan på lite närmare håll..!? SJÄLVKLART ville vi det. Så Bosse satte sig vid kontrollbordet och lät det magiska hända. Sakta.. mycket sakta sänktes denna magnifika ljuskrona ner mot golvet (bild 13). Vi kunde ställa oss och granska den riktigt nära (bild 14 och 15). Till och med jag såg liten ut bredvid den (bild 16).. och stod ju så nära att jag kunde ta en selfie i ”bottenkulan” (bild 17). Innan vi lämnade kyrkan tände vi ljus för många av våra älskade som finns i himlen (bild 18).

Det blir definitivt fler besök i denna vackra kyrka. Definitivt.

,,20161023_151526.png 20161023_151411.png 20161023_151449.png 20161023_151326.png 20161023_151254.png 20161023_150406.png 20161023_150435.png 20161023_150332.png 20161023_150743.png 20161019_153104.jpg 20161023_150211.png 20161023_151229.png 20161023_150835.png 20161023_150941.png 20161023_151158.png 20161023_150905.png 20161023_151128.png 20161019_152036.jpg

 

 

 

Read Full Post »

20160914_162426.pngEn må-bra-film helt i mitt tycke. Baserad på en bok vars historia är självbiografisk. Givetvis dramatiserad i filmversionen.. men med fina skådespelarinsatser.

De kloka insikterna portioneras ut i en jämn takt och de allra flesta kan nog känna igen sig här och där.

Filmen påtalar värdet och vikten i att våga släppa gammalt som gör ont, skaver och får oss att stå still.. för att våga och kunna öppna oss för nya sätt att tänka och vara. Nya sätt som rimmar bättre med den vi möjligen hellre vill vara.

Denna resa i filmen pågår på flera underbara platser i världen.. men mest av allt inuti huvudpersonens inre kärna. Den resan kan göras i ett annat land.. eller i vårt eget hem. Det spelar liksom mindre roll VAR man är. Det viktiga blir i stället HUR man är.

 

Read Full Post »

Varför skriker de..? Illvrålar faktiskt. Barn alltså. Jag vet att barn normalt skriker ibland. Illvrålar också emellanåt. Men då misstänker jag att de har anledning till det. Kanske är de ilskna eller har gjort illa sig.. eller så får de inte som de vill helt enkelt. Finns lika många skäl som det finns skrikande barn. Och vuxna. Men det här förfärliga gapandet i tid och otid.. och precis överallt. Jag begriper det inte. Det är något så urbota korkat och irriterande att lyssna på skrikande människor (oftast barn, men som sagt.. även vuxna) som verkar skrika för skrikandets skull.

Ibland behöver man höja rösten för att höras eller för att markera något. Jag vet. Barn låter. Jag vet det också. Men det där gapandet kan väl få vara situationsanpassat på något vis.. eller..?! I vissa lekar så låter det mer. Det är helt okej. Skrattande, stojande, busande barn är underbart. De är friska och mår bra. Vuxna har olika tonlägen när de pratar.. en del låter lite mer än andra. Inget konstigt. Men det är inte dem jag pratar om. Nej.. jag menar dessa som illvrålar för vrålandets skull i tid och otid. Något jag också reagerar på är när föräldrar till skrikande barn inte reagerar nämnvärt..!? Är föräldrarna så avtrubbade eller så vana med sina små änglars skränanden att de inte längre orkar eller vill bry sig. Jag förstår inte.

illvrålAllra värst är det när man befinner sig i en miljö med många människor. Det kan vara på spårvagnen eller bussen, på en konsert, på ett museum av något slag.. eller i ett varuhus som inte nödvändigtvis säljer matvaror. Okej.. var som helst. Om barnen skriker rakt ut.. precis hela tiden.. så indikerar det (i min värld) på att barnet inte vill vara där eller att barnet av någon anledning kräver uppmärksamhet. Snälla, rara föräldrar.. GE BARNEN DEN UPPMÄRKSAMHETEN eller TA BARNEN DÄRIFRÅN. Det är irriterande, stressande, obehagligt att lyssna till. Det är inte svårt att ha med något som distraherar ett barn på en resa till exempel. Det borde heller inte vara svårt att ta med barnet ut från butiken. Ni kan handla en annan gång eller fixa barnvakt.

Så.. min önskan, min längtan.. är att man kanske kan börja klura lite på att ta hänsyn till sin omgivning. Vad tror ni..? Känns det omöjligt..? Nej, inte alls.. tänkte väl det. Tack på förhand!

Read Full Post »

20160807_103834.pngEtt av dygnen denna helg bestod av så gott som allt på känsloskalan.. från den ena ytterligheten till den andra. En lång dag som började redan klockan fem på morgonen. Dagen innehöll en längre bilresa till välbekanta trakter. Det kändes på något vis underligt att köra på vägar som under så många år tog mig hem. Under halva mitt liv faktiskt. Men de vägarna leder inte längre hem. Hemma är någon annanstans numera. Det kändes inte alls som att komma hem längre. Det finns några enstaka saker i det lilla samhället jag fortfarande saknar. Grannarna var de bästa som någon någonsin kunnat tänka sig. Kinarestaurangen Winner Garden som (enligt mig och dottern) har den absolut godaste kinamaten. Vi har provat i många städer.. men inget slår dessa hittills. ICA Kvantum har ett fantastiskt utbud av det mesta.. deras brödavdelning och charkdisk är i världsklass! Här står också numera bygdens stora son som staty.. vilket var skoj att se. Allt kändes så välbekant men ändå främmande.

Det som förde oss dit var av lite annat slag än nostalgi och minnen. Anledningen var en begravning. Hon fick ett värdigt avslut och det kändes rätt att ha varit en del av det avslutet. Det fanns andra anledningar till obehag och anspänning under tiden.. men allt gick förhållandevis bra ändå. Framför allt dottern stod starkare än jag någonsin sett henne och gjorde mig stoltare än någonsin tidigare.

Dagen bjöd på nästan hela känsloregistret i form av sorg, glädje, vemod, melankoli, avsky, skadeglädje, godhet, tacksamhet, ilska, besvikelse. Till största delen kändes det omtumlande men bra. Vi tog oss igenom flera barriärer och kom starkare ut på andra sidan.

Det hann bli kväll och mörkt innan vi var hemma igen.. 18 timmar efter att klockan väckt oss på morgonen. 18 timmar av känslostormar och en resa både på yttre och inre vägar. Till slut la vi oss till ro.. i våra egna sängar.. i den vackra stad där vi idag är hemma.

Read Full Post »

Jag har tidigare skrivit om hur jag ”tappat” förmågan att läsa böcker. Läst har jag gjort flitigt sedan jag var barn och nu när jag inte längre ”kan” så sörjer jag det djupt. Jag har försökt och klarat korta stunder.. men min hjärna är inte redo än. Jag har full tilltro till att det återvänder så småningom. Jag verkligen längtar tills jag klarar av att försvinna in i en bok och låta berättelsen sluka mig helt.

Något annat jag också ”tappat”, om än inte i samma utsträckning.. är musiken. Förmågan att ta till mig musiken, att njuta, lyssna, låta mig påverkas. Jag lyssnar visst till musik. Men i stor begränsning mot hur det varit. En låt här och där fungerar fint. Men mest har jag valt tystnad framför radio eller inspelningar av vilket slag de än må vara. Jag känner tydligt av hur hjärnan slår ifrån och hur pulsen ökar i obehag om det blir för mycket ljud och intryck. Och musik handlar om ljud och intryck. Musik har funnits i mitt liv som en oerhört viktig beståndsdel så länge jag kan minnas. Musik framkallar känslor och minnen.. sinnesstämningar och tankar.. som inget annat klarar av att göra. För det mesta blir jag bara glad. Rent av sprallig. Ibland vemodig, melankolisk. Men mest glad.. kanske till och med en smula lycklig. Men även musiken har varit frånvarande ett tag. Ganska länge. Jag har fått lägga energi och koncentration på andra saker.. som att klara mig igenom dagarna någorlunda.

Men nu.. nu tror jag att musiken är på väg tillbaka. Länge, länge har jag tänkt att uppdatera den där iPoden som vilat bra länge. Musikbiblioteket har samlat damm under alltför lång tid. I helgen började jag lägga in lite musik i det där programmet som sedan synkroniseras med den där lilla tingesten som man petar in hörlurarnas sladd i för att kunna lyssna på sin favoritmusik vart man än går. Tyckte jag tog i ordentligt, höll på i timmar.. men hade inte uppnått mer än en liten bråkdel av den lilla tingestens kapacitet. Skivorna gicks igenom.. lite i taget.. (bild 1).. och låtar valdes ut. En del skivor laddades in i sin helhet.

Den lilla tingesten, eller iPoden, togs med till arbetsplatsen. Där kan jag välja att plugga in de små fnuttarna i öronen så att bara jag hör (bild 2).. eller ställa tingesten i dockningsstationen som samtidigt är en hyfsad högtalare så att även andra kan njuta. Det blev lite av varje under arbetsdagen. Jag stötte på musik jag nästan glömt bort. En del skivor var så väl avlyssnade att skivfodralen nötts sönder i sina gängor (bild 3).

Musiken helar. Jag kände en tydlig skillnad i mitt mående när jag lät musiken bli min vän och följeslagare under en hel dag. Glädje. Goda tankar. Fina minnen. Lust att dansa.. och sjunga. Högt. Jag behärskade mig.. nästan. Dagarna som följde innebar mer inladdning i det där programmet som styr den lilla tingesten. Konverteringar i olika format. I datorn hittas ännu mer underbar musik som också kan konverteras till rätt format och få följa med vart jag än går.

Min älskade dotter har sett min längtan.. sörjt med mig. Nu har hon med glädje och entusiasm hjälpt mig att komma igång. När den där jäkla tingesten bestämde sig att lägga av efter en ynka dag så lånade hon ut sin egen.. och såg samma dag till att hjälpa mig att skaffa en ny.

Som Adolphson Falk så riktigt sjunger… ”Nu lever jag igen”

20160803_170023.jpg 20160803_141520.jpg 20160803_194905.jpg

Read Full Post »

Flaggning. Min vackra stad visar sitt tydliga stöd för allas lika värde. Prideflaggorna vajar vackra på Saltängsbron. Det gör mig varm i hjärtat. Att tydligt våga visa medmänsklighet är det vackraste som finns tycker jag (bild 1).

Godis. Ännu en ljuvlig kollega som vet vad som får igång tanten. Schweizernöt också.. absoluta favoriten. Tack lilla hjärtat! (bild 2)

Posering. Den här grabben alltså.. Jag blir bara så lycklig och hela mitt väsen fylls av glädje och tacksamhet över att få bo tillsammans med och vara nära en sådan här vacker varelse. Som bjuder (ut) på sig själv.. (bild 3)

Fika. Med dottern, modern och brodern slog vi oss ner på Brödernas Kafé en eftermiddag tidigt i veckan. Så trevligt att fika tillsammans. För mig och mamma blev det kaffe och ljumma scones med goda tillbehör. Aldrig fel. (bild 4)

After work. Just den här veckan blev det faktiskt två stycken. Tisdagens kväll avnjöts på Burgers&Bangers innan treans spårvagn tog hem mig strax innan kvällen blev natt. Med två härliga tjejer löste vi världsproblemen och avnjöt god mat och dricka. En hamburgare av nymalen köttfärs.. med getost och tunt skivade rödbetor.. Himmelskt gott! (bild 5). På torsdagen hamnade vi på Libanesiska hörnan. Hela 17 pers från den enheten jag kallar min på den statliga myndighet jag valt att arbeta på. Plus ett par andra.. såsom min dotter exempelvis. Även här bestod kvällen av otroligt god mat och gott att dricka.. en massa skratt och skoj med glada, härliga människor. (bild 6)

Blomma. En fantastisk bukett med rosa rosor fick jag. Så otroligt glad jag blev. Njuter verkligen av färska blommor i mitt hem. Det är något alldeles visst med det. Att någon bryr sig om och tänker på mig så mycket att de tar sig tid att köpa så vackra blommor… berör riktigt djupt. För det var jag värd tydligen. (bild 7)

Hemmavaro. Veckans hemmavaro har präglats en del av både vila och att få saker gjorda. Just söndagen blev en dag i vilans tecken.. vilket även Kejsare Karamellpudding höll med om. Han bara går omkring och är underbar.. om han inte ligger någonstans och sprider sin skönhet för alla som vill se. Ibland är han ett vackert fönstersmycke.. (bild 8)

 

20160728_160403.jpg 20160727_121802.jpg 20160730_201740.png 20160725_165007.jpg 20160726_215240.jpg fb_img_1469744355531.jpg 20160730_100530.jpg 20160731_184224.jpg

 

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: