Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘besök’

Ja, ungefär 140 steg går jag i den där älskade allén på väg till eller från jobbet varje arbetsdag. Det är en liten del av den Norra Promenaden. En av de tre fantastiska promenaderna som ramar in min vackra stad. Norra, Östra och Södra Promenaden.. och alla består de av underbara alléer med träd som står stolta på rad. Träd i tusental. Västra delen då? Där löper den gamla E4:n som en serpentin genom landskapet.

Norra Promenaden som ger mig ungefär 140 steg på väg till eller från min arbetsplats (bild 1). Träden ser ut att fortsätta i raka led i all evighet. Fast egentligen fortsätter de bara fram till Saltängen. Södra Promenaden fick också besök av mig i veckan som gick (bild 2). En promenad från mammas till Halvars legendariska glasskiosk. Långt fler än 140 steg.. men lika fantastiskt omslutet av ett tak av gröna löv som prasslar av sommarens ljumma vindar.

Veckan som gick har varit av det lite mer ovanliga slaget. Upptrappning i arbetstimmar, vilket utmanar mer än jag var beredd på. Jag kämpar.. och går inte in djupare i det ämnet just nu. Kärt besök från Finland. En kusin med fru hälsade på i några dagar (bild 3). Alltid roligt att ses.. och alldeles speciellt trevligt då det tyvärr går ganska långt mellan gångerna.

Sammanfattningsvis blev det en vecka med allé-promenader, skratt och glädje med släktingar från hemlandet.. det blev också mer jobb och även ett akut sjukhusbesök (mamma fick anafylaktisk allergichock och skrämde oss rejält men mår bra igen). Att klara mig igenom varje dag är en utmaning. Att kliva ur sängen varje morgon är en utmaning. Det syns sällan utanpå. Men det känns desto mer inuti. Men det ska gå. Ett steg i taget. Eller 140 steg i en underbar allé.. på väg till jobbet, till det som skapar struktur och ”normalitet”.. vad nu det är..?!

20160705_095343.jpg 20160705_180743.jpg 20160705_171322.jpg

 

Read Full Post »

Veckorna flyter förbi.. rakt in i sommaren. Någon påminde om att det om tre veckor börjar vända igen. Ja.. så är det. Bara att flyta med. Men ännu har vi ljuset här och det lockar att vara utomhus, om än i skuggan. Ännu en vecka förpassas till historien. Försöker mig på en liten sammanställning av denna maj-vecka här..

Veckans besök var dotterns Gudmor som vi inte sett på alldeles för länge. Så här lång tid har det aldrig gått emellan våra träffar. Ett och ett halvt år nästan. Det gjorde gott att ses igen.. och det känns som om det inte kommer att gå lång tid alls mellan gångerna framöver. Vi hoppas på det. Det är ju ändå några hundra kilometer oss emellan.

Veckans jubileum gick relativt obemärkt förbi. I onsdags, den 28:e maj, hade vi bott här i vår stad i två år! Staden som idag verkligen känns som vår stad. Här är vi hemma och vi lever inte längre i minnen från det som var. Det tog ganska lång tid, men tänk så bra det blev till slut. Det känns som nyss då vi kom med flyttlasset.. två ganska trasiga själar. Ändå har det gått en liten livstid och hänt så mycket så det samtidigt känns som om vi varit här länge, länge.

Veckans förvandling står vår trädgård för. Enbart tack vare vår gäst som verkligen är en trädgårdsmänniska. Hon kunde knappt bärga sig när hon såg vår ”naturtomt”. Efter 7 säckar av trädgårdsavfall (som så otroligt lämpligt hämtas vid varje grind just i morgon) så hittades en trädgård. Så fint det blev. Nu gäller det att förvalta densamma! Det sägs att det är terapeutiskt att påta i jorden och se efter sina blomster. Jag ska nog ge det en chans.. de som påstår detta kan ju ha rätt..

Veckans film sågs på bio. Vi fyra tjejer.. dottern, hennes mormor, hennes gudmor och hennes mamma.. såg filmen Grace av Monaco. En sannsaga om filmstjärnan som blev prinsessa på riktigt. Biobesöket efterföljdes av gofika med glass och hela eftermiddagen uppskattades av alla fyra tjejer.

Veckans vackraste är den som är vackrast varje dag på året. Han som gör mig lycklig genom att bara finnas till. Han som håller sig nära och är den kungligt underbara. Ers Kungliga Underbarhet.. Kirre. Åtta kilo ren kärlek.

Veckans meny har bestått i riktiga höjdare. Dottern har visat sina färdigheter i köket och givit oss fantastiska smakupplevelser genom både beprövade recept såväl som lite nya dito. Där emellan har det grillats och fikats ganska friskt. Gott och blandat.

Veckans överraskning kom blomsterbudet med på tisdagskvällen. Mina überhärliga arbetskamrater skickade en sagolik bukett med en önskan om snabbt tillfrisknande och snar återkomst till vårt lilla ”gökbo” där jag jobbar. Åååh så glad och överraskad jag blev.

Veckans husmorshändelse har givit oss riktigt god syrénsaft. I onsdags tappade vi upp cirka fem liter på flaskor. Rosa och välsmakande saft som gillades av alla som smakat. Några flaskor har delats ut till nära och kära. Det plockades nya blomster igår och sattes ny saft. Om denna sats blir lika god vet vi i övermorgon. Enkelt och så gott. Perfekt att frysa, då det blir mjukfryst (pga allt socker).. och därmed bevarar en bit av sommaren ända in i vintern. Bara att ta en sked i ett glas, fylla på med vatten, blunda och minnas hur sommaren smakade.

Veckans största tacksamhet: Jag har fått träffa alla i min familj. Älskade mamma förstås.. men också alla mina bröder och nästan alla brorsbarn (alla utom en).. och min svägerska.. och min extramamma, dotterns Gudmor. Det händer inte så ofta att jag träffar alla så tätt, tyvärr.. men oj så gott det känns djupt inuti när det väl hänt.

… och därmed är en del av veckan summerad och den här kärringen ganska så trött. En ny vecka väntar.. ännu oskriven i historieböckerna. Nästa söndag vet vi mer..

(78/100)

 

 

 

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: