Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘begravning’

Helena

Du finns inte mer. Men så kan man väl inte säga..? Du finns visst. Jag tror inte på att man kan begrava en själ. Speciellt inte en sådan som din Helena. Hur ska man kunna bränna den eller låsa in den i en kista..?! Omöjligt. Bara tanken är ju löjlig.

När din ena syster kontaktade mig den där måndagen för ett antal veckor sedan för att meddela att du somnat in i den eviga vilan.. så ramlade jag rakt ner i overkligheten. Vi skulle ju ses och dricka kaffe, fluff-kramas och skvallra oss hesa några dagar senare. Vi skulle ju grilla ute vid din täppa i Kråkvilan. Vi skulle samla PLUSsarna och äta Gabis ost tills vi rapade i kör. Då kan man väl inte bara gå och dö sådär..?! Vad hände..? Hur kunde du..? Det fanns ju så mycket kvar att göra och du hade precis börjat få skörda lite godhet och flyt efter år av strul i alla former.

En rugguggla är du. Ja, jag säger är.. för mig finns du ännu nära. En rugguggla är klok, vacker och ovanlig. Som du. Dessutom är du kort och kompakt, som jag. Alltså blev våra kramar extra fluffigt goda och varma.. för vi stod inte bara på ungefär samma höjd över havet och med samma typ av anatomi. Nej, vi stod också på samma våglängd rent själsligt. En kram oss emellan var så mycket mer än en omfamning, Så är det med riktiga kramar. De är liksom mer än kramar. Precis så är det med vissa människor i ens liv. De är liksom mer än bara människor. Som du. Jag saknar dig så oerhört mycket. Jag saknar allt med dig.. speciellt ditt skratt, dina kramar och din humor. Du hittade alltid ord som inte fanns men som borde finnas. Du visste hur man drack kaffe och dig kunde man inget annat än att vara sig själv med.

Du blev en av de första som klev in i mitt hjärta här i Norrköping. En vän. En själasyster. För det mesta älskade jag dig och din helt underbara humor. Ibland drev du mig till vansinne med hur du såg på.. och behandlade dig själv. Många, långa diskussioner om det där. Vi talade sarkasm flytande båda två och självironin blev ibland så brutal att vi båda kunde skutta till en smula. Sen skrattade vi så att gardinerna fladdrade och vi fick ont i magen. Vi var många som såg alla dina fantastiska kompetenser, din underbara personlighet och vi beundrade alla din helt sanslösa humor igenom alla svårigheter. Alla gånger din cykel havererat, alla gånger du snubblat och dragit näsan i backen, alla galenskaper som bara du kunde råka ut för. Vi var många som såg allt det goda, fina. Varför gjorde inte du det Helena..? Varför kunde inte du se vilken magnifik människa du var och hur mycket du gav till alla andra.. utom till dig själv..?!

Att begrava en vän som du var något av det svåraste jag gjort hittills i livet. Kistan var så otroligt vacker.. med solrosorna som tronade på locket. När dina barn klev in i kapellet.. la en tjock bok framför kistan.. en sekatör.. och din ukulele.. då brast det helt för mig. De där tre sakerna fångade dig på ett så fint sätt. Du verkligen älskade att läsa, att påta i jorden och med växter.. fast den där kopplingen till ukulelen är jag fortfarande osäker på. Men det är klart du älskade din ukulele. Det är ju lite ovanligt.. så ingen är förvånad. Jag försökte få något sagt där vid din kista.. men det var svårt att hitta orden. Inga ord gjorde den gränslösa sorgen rättvisa. Din bror talade så fint till dig. Din stora familj var där. Många vänner var där. Dina fina ungar var där. Och du var där. Det kände jag.

Jag försöker hitta tröst i att du inte längre behöver strula med allt. Jag är helt säker på att inga krämpor eller allergier finns där du är nu. Jag hoppas och önskar så innerligt att du har det riktigt fint.. med dem du älskar som gått före oss. Jag hörde någon säga att en möjlig dödsorsak var att ditt hjärta var förstorat. Där ser du..! Du hade bokstavligt talat ett riktigt stort hjärta. Jag vill tacka dig från djupet av mitt hjärta för allt du var, för allt du gav och för att du tog mig och min lillstrumpa till ditt hjärta. Du var en stor del i att introducera oss i vår nya stad. Mitt största och varmaste tack vill jag dock ge för den sista gåvan du gav mig.. du gav mig närheten till dina barn och nya, fina vänner i dina systrar. Tack Helena. Jag är så tacksam för att jag fick vara en del av ditt liv en tid. För mig finns du alltid kvar. Alltid.. i all tid.

Annonser

Read Full Post »

20160807_103834.pngEtt av dygnen denna helg bestod av så gott som allt på känsloskalan.. från den ena ytterligheten till den andra. En lång dag som började redan klockan fem på morgonen. Dagen innehöll en längre bilresa till välbekanta trakter. Det kändes på något vis underligt att köra på vägar som under så många år tog mig hem. Under halva mitt liv faktiskt. Men de vägarna leder inte längre hem. Hemma är någon annanstans numera. Det kändes inte alls som att komma hem längre. Det finns några enstaka saker i det lilla samhället jag fortfarande saknar. Grannarna var de bästa som någon någonsin kunnat tänka sig. Kinarestaurangen Winner Garden som (enligt mig och dottern) har den absolut godaste kinamaten. Vi har provat i många städer.. men inget slår dessa hittills. ICA Kvantum har ett fantastiskt utbud av det mesta.. deras brödavdelning och charkdisk är i världsklass! Här står också numera bygdens stora son som staty.. vilket var skoj att se. Allt kändes så välbekant men ändå främmande.

Det som förde oss dit var av lite annat slag än nostalgi och minnen. Anledningen var en begravning. Hon fick ett värdigt avslut och det kändes rätt att ha varit en del av det avslutet. Det fanns andra anledningar till obehag och anspänning under tiden.. men allt gick förhållandevis bra ändå. Framför allt dottern stod starkare än jag någonsin sett henne och gjorde mig stoltare än någonsin tidigare.

Dagen bjöd på nästan hela känsloregistret i form av sorg, glädje, vemod, melankoli, avsky, skadeglädje, godhet, tacksamhet, ilska, besvikelse. Till största delen kändes det omtumlande men bra. Vi tog oss igenom flera barriärer och kom starkare ut på andra sidan.

Det hann bli kväll och mörkt innan vi var hemma igen.. 18 timmar efter att klockan väckt oss på morgonen. 18 timmar av känslostormar och en resa både på yttre och inre vägar. Till slut la vi oss till ro.. i våra egna sängar.. i den vackra stad där vi idag är hemma.

Read Full Post »

Från gårdagens mörker återsåg jag ljuset idag. En stund i varje fall. Fredag är den bästa dagen i veckan, tycker jag. Som ett extra bonus just idag så strålade solen från en klarblå himmel.. och vi skulle köra till IKEA. Mitt ställe på jorden. Nåja.. ett av de ställen jag tycker mycket om i varje fall. Jag anses vara lite udda då jag påstår att IKEA är underbart. Men jag tycker det på riktigt. Jag älskar att bli inspirerad där.. och jag blir helt enkelt bara så himla glad av stället. Kan inte förklara varför. Jag älskar inredning och jag älskar mitt hem. IKEA är prisvärt och praktiskt. Och IKEA har mycket i min smak. Förvisso mycket som inte är i min smak också.. men det är ju enkelt att bortse från det jag inte gillar.

20160311_135652.jpgJust idag åt vi lunch på IKEA, dottern och jag. En varsin trerätters måltid.. för den totala summan av hela etthundrasex kronor. Ingen annanstans blir två personer mätta av en riktigt god trerätters lunch för den summan.. knappt ens hemma faktiskt.

Så besöket i Linköping idag var både gott, prisvärt, trevligt och givande på många sätt. Dottern kunde handla det hon behövde för att komplettera möblemanget i sitt rum med. Jag själv hittade lite smått och gott för några kronor och är otroligt nöjd med det.

Idag var också dagen då en före detta arbetskollega begravdes. Bara 44 år gammal. Vacker och glad, positiv och sprudlande. Mitt i livet. Mamma, hustru, syster, dotter, kollega, vän. Jag kände henne inte väl, men visste mycket väl vem hon var. Vi jobbade på samma arbetsplats i många år och har många gemensamma vänner och bekanta. Hennes kamp har varit lång och grym. Jag har följt den på avstånd. För någon vecka sedan tog den slut. Krigarprinsessan fick ro. Idag begravdes hon. Den där förbannade cancern. Sov i ro vackra, fina du..

(11/100)

Read Full Post »

Sedan sist…

… har det hänt en del. Operationen gick lysande och har varit komplikationsfri hela vägen. Underbart. Dotterns operation, en dag och en månad efter min egen, har också varit utan större komplikationer. Vardagslivet ser en smula annorlunda ut numera, men det är i det stora hela ingen större skillnad. Annat än viktmässigt.. och då är ju allt som det ska. Sakta men säkert mot våra mål.

En mycket älskad närstående har somnat in i den eviga vilan. Plötsligt och snabbt gick det. Känns fortfarande ofattbart overkligt att tänka sig att vi inte längre kan kramas, skratta, spela kort, grilla, planera trädgården och så vidare. Vi reste till begravningen, dottern och jag. En begravning är alltid sorglig förstås.. men just den här var förutom den ofattbara sorgen också ljus och kärleksfull. Har inte upplevt det tidigare. Det kändes som om vi på något obeskrivligt vis ändå kunde sitta i tacksamhet och glädje över att ha fått vara en del av hans rika liv. En människa som verkligen fyllde sina år med liv, som uppskattade såväl det lilla som det stora i livet. Nöjd. Glad. Alltid. Vila i frid käraste du.. För alltid är du en del av våra liv. Tomhet återstår.. men också underbara minnen.

Snön kan få sluta ramla ner från himlen nu. Det räcker med vinter för den här gången. Våren är efterlängtad och välkommen och såhär veckan före påsk känns det som om det skulle vara trevligt med barmark och lite mer sol. Å andra sidan.. såhär ser det ju ut i vår del av världen såhär års. Tids nog blir det både vår och sommar och vem har väl egentligen bråttom..?!

Nu väntar livet.. och en massa projekt, stora som små, ligger och väntar på att realiseras. Ska bara hitta lite mer ork och kraft. Om ni hittar min energi någonstans, skicka den gärna i ett parfymerat kuvert med en leende på.

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: