Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘balans’

Idag började jag arbeta heltid igen efter ett års sjukskrivning i varierande grad. Fick skriva på ett papper där jag friskförklarar mig hos vår personaladministratör. Betyder det att jag är frisk nu..?

Jag är försiktigt optimistisk. Har längtat efter det här i ett år nu.. att kunna jobba fullt ut igen. Frisk är jag inte. Eller förresten.. vad innebär det att vara frisk..?! Jag är fullt arbetsför men förtvivlat trött. Är inställd på att det tar ett litet tag innan den här förlamande tröttheten släpper. Det är nu livet ställs på prov och det får visa sig om jag lärt mig något under detta år som passerat sedan jag rasade ihop. Är jag redo att balansera livet på ett mer sunt sätt..? Prioriterar jag min återhämtning..? Kan jag säga nej utan att få dåligt samvete..? Kan jag motstå frestelsen att kasta mig in i allt som lockar och drar..?

Jag vet inte..! Men det är definitivt dags att prova. Det är dags att se om jag lärt mig att vara snällare mot mig själv och om jag kan respektera mina begränsningar och agera utifrån dem. Inte låta dem styra mig utan snarare guida mig till en tillvaro som är hållbar på lång sikt. Tillåta mig själv mer. Tänka lite mer på vad jag behöver och inte enbart på vad jag vill. För jag vill så mycket. Men mest av allt vill jag må bra.

(70/100)

Read Full Post »

Min dagliga kamp att hitta den där välsignade balansen fortsätter. Likaså arbetet med att minska det där glappet mellan intellektet och känslan.

wp-1462886114685.jpegJag strävar inte efter att vara eller att bli perfekt. Inte alls. Jag vill bara känna att jag duger. Jag vet att jag duger och att jag har ett värde. Men jag känner inte så. Att det ska vara så himla svårt.. Jag vill inte känna mig perfekt eller fullkomlig. Jag vill bara känna att jag är ok, att jag duger. Även när jag inte presterar. Speciellt då.

Det jag däremot känner är kluvenhet. Jag längtar tillbaka till jobbet. Verkligen längtar. Saknar alla härliga människor där. Men jag börjar också inse värdet i att vara hemma och arbeta med insikter och återhämtning. Och jag vet att det tar tid att läka en trasig och stressad själ.

(72/100)

Read Full Post »

Jag känner alltid tacksamhet. Även när jag är väldigt ledsen. Jag glömmer inte allt jag har att vara tacksam över. Men befinner mig ändå i ett slags dovt mörker.

16925806-8tedt.jpgJag hittar inte orden. Ändå virvlar tankar och känslor i våldsam hastighet i mitt inre. Orden fastnar. De är för få. Eller för många. De behöver landa.. och sorteras.

Jag saknar jobbet. Men förmår inte att vara där just nu. Jag vill men kan verkligen inte. En ny känsla för mig. Att acceptera denna oförmåga är extremt svårt.

Kontraster. Förvirring. Kraftlöshet. Och så denna ångest som knockar mig helt varje gång den överraskar. Tyvärr ganska regelbundet för närvarande.

Ljuset. Det efterlängtade, hyllade. Både det ljus som förlänger dagarna vid denna tid på året.. men också det ljus som symboliserar ett bättre mående och en gladare själ. Båda finns där. Det ena väldigt konkret och närvarande.. det andra ännu långt bak i sinnet. Men båda finns. Existerar.

Kontraster. Dessa ska arbetas med.. kämpas och gråtas igenom. För målet är att hitta balansen mellan alla dessa kontraster till slut.

(59/100)

Read Full Post »

Min ihärdiga strävan har ett viktigt mål.. och det är att hitta balansen. Balansen som ger mig sinnesro och som hjälper mig att leva livet med en starkare närvaro än idag. Närvaron finns idag också.. men störs till stor del av ångest, oro och känslan av otillräcklighet. Målet är också att minska eller helt eliminera glappet mellan intellektets insikter och känslan. Det har jag skrivit om tidigare.. bland annat här. Det är något jag envist kämpar med.. dagligen.

wp-1461229237087.jpegMen trots allt är jag en optimist. Jag ser möjligheterna. Jag vet att de finns där och att det kommer att kännas lättare att andas igen framöver. Visst finns det dagar då det känns tröstlöst och då jag vill ge upp.. då det känns som om jag inte orkar mer. Men även då det känns som mörkast.. vet jag innerst inne att det blir ljusare igen. Jag vägrar att vara ett offer som väntar på en lösning. Jag måste skapa lösningen själv. Det är inte det som är problemet. Jag vet. Jag vill. Jag ska. Först ska jag dock lära mig mer om tålamod, verkar det som. För det är tålamodet som prövas i lägen som dessa.

Jag önskar bara att jag inte vore så himla trött alltid. Så in i benmärgen trött. Trött på ett sätt där sömn inte riktigt hjälper. Trött ända in i själen. Det finns så mycket gråt kvar också. Mycket gråt. Men det ska bli bra. Det vet jag. Jag kämpar vidare. Och jag längtar.

(52/100)

 

Read Full Post »

… får rulla runt lite som de vill såhär stunden innan sömnen tar vid. Det är mycket nu.. som han sa, Stefan Sauk, i den där sketchen för många år sedan..

  • Det är svårt att hitta balansen mellan ansträngning och återhämtning. Antagligen har det att göra med att jag inte hänger med min ålder mentalt. Jag tror att jag fixar saker och ting lika snabbt och oberört som för.. nåja.. några år sedan. Så är det inte. Ansträngningen känns ju inte så ansträngande då det är så roligt och givande samtidigt. Kroppen skriker efter mer vila och sömn dock. Är huvudet dumt får kroppen lida.. jodå, så sant som det är sagt.. Jag börjar glömma de mest simpla (men viktiga) saker. Lite otäckt. Och ja.. jag är fullt medveten om vad det signalerar. För många år sedan gick jag in i den där omtalade väggen.
  • Allt detta väderprat. Jag är helt fascinerad av hur överraskade människor är över detta varierande antal grader vi bjuds på.. och att det både regnar och blåser trots att det är juni. Det är så kaaalllt.. hör jag. Nej, det är inte kallt. I januari var det kallt. Inte nu. Ta på er en kofta! Det här är svensk sommar. Den har alltid varit såhär. Varje år. Hela året har vi ostadigt väder. Det är ju det som är tjusningen med årstider. Jag tycker det är ljuvligt. Vi är ju tack och lov anpassningsbara.. Fryser..? – kofta på. Svettas..? – kofta av. Plättlätt.
  • Av alla fullkomligt onödiga produkter vi erbjuds så tror jag att vi hittat en vinnare. Tandkräm för män. På riktigt..? Ja, på riktigt..!
    Vad består mäns käftar av som särskiljer dem från kvinnornas..? Jag fattar skillnaden på exempelvis rakblad för kvinnor och män. Kvinnor har i regel känsligare hud och behöver inte samma kaliber av rakblad. Antar jag. Jag fattar deodoranter som är för kvinnor respektive män. Vi svettas möjligtvis lite annorlunda. Skulle jag tro. Dofter finns i maskulina och feminina sorter.. men även i unisex-form. Men tandkräm..??! Om jag köper den och använder den.. får jag skägg då..? Finns det en marknad för det här..? Själv köper jag min Colgate för tolv spänn på ÖoB.. och antar att det är okej att låta svärsonen låna den utan risk för att hans röst ska gå upp några oktaver.
  • Att det ska vara så förbenat svårt att komma i säng i tid på kvällen. Varenda morgon svider det lika grymt i ögonen av för lite sömn. Därför slutar de trötta glaskulorna att rulla runt här och nu. Dags för godnatt.

(89/100)

 

Read Full Post »

En del dagar bjuder på en såndär riktigt bra känsla. Som idag. Jag tror att det för min del beror på att en slags balans infinner sig. En stund i varje fall. Det känns gott att leva. Allt har flytit på fint. De enda molnen som infunnit sig idag har vi sett på himlen. De släppte från sig lite regn också.. men vad gör väl det när altanens paviljong har tak 🙂

Mina människor var här. En del av dem. Älskade nära människor. Maten smakade väldigt gott. Grillat är så gott. Den tillagades gemensamt av nästan allihop på ett eller annat sätt. Lite mer av några, men alla bidrog på sitt sätt. Gjorde egen coleslaw för första gången.. gott! Fick gjort lite bra saker som legat och gnagt ett tag. Trädgården har fått sig en rejäl duvning av vår gäst som älskar trädgårdsarbete.. blir så fint så. Fick värdefull prat-tid med dottern en stund. Kung Kirre gör mig alltid lycklig genom att bara finnas till. Vår egen saft avsmakades och gillades. Kom ihåg att tvätta uniformen som snart ska användas igen. Blev erbjuden lite extratimmar på ena jobbet, vilket gjorde mig jätteglad.

I morgon kommer några fler av mina älskade människor. Hoppas vädret kan locka till paviljongfika på förmiddagen. Jag tror det blir ännu en dag i balans. Det känns så.

(76/100)

Read Full Post »

Balans

Såhär mot kvällen så vägdes dagens lutning upp en smula. Det kallas visst balans. Att komma hem igen efter en lång dag på jobbet och dessutom vara tvungen att handla på vägen hem.. var hur skönt som helst. Att bara kliva innanför dörren och känna.. ”hemma”.. var skönare än vanligt just ikväll… Hemma fanns ju Kirre. Denna ljuvliga varelse.. så full av kärlek, gos och prat efter en hel dag i ensamhet. Vi hade lämnat tänt åt honom eftersom vi visste att det var mörkt då vi kom hem. Han fick ny skinka så fort vi kom hem.. och det smaskade han i sig snabbt. Så gosig.. och pratig.. Underbar.

Så dagens alla minus vägdes enkelt upp i balans då Sanna klev in i bilen och jag fick vara nära henne igen.. och då vi kom hem till vår ljuvliga katt.. Då var allt jobbigt och stressigt liksom borta. Bara sådär. I alla fall för idag.

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: