Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘balans’

De tre ben i livet som fattats mig så länge börjar åter finna sin väg tillbaka i mening att återställa min länge försvunna balans. Helt ärligt trodde jag på riktigt att det var borta för alltid och att jag skulle ställa in mig på att leva på annorlunda vis. Vilka tre ben..? Läsandet. Skrivandet. Musiken. De tre ting som givit mig glädje, skapat balans och återhämtning i svåra tider och oändligt med glädje och inspiration i glada tider. Tre viktiga essenser i mitt liv. Tre viktiga ingredienser i det som är jag.

I dryga tre år har jag inte förmått att läsa. Inte läsa alls. Jo, det som behöver läsas för att klara av arbetet har fungerat. Likaså har det gått att läsa in förberedelser för den undervisning/workshops jag bedriver emellanåt i mitt jobb. Nyheter. Skrifter. Instruktioner. Men böcker snackar vi om nu. Jag har läst sedan jag var barn. Gärna och mycket. Rent av slukat böcker. I perioder har jag läst mer än annars och ibland lite mindre. Men jag har alltid minst en bok på gång. Så att inte kunna läsa en enda bok på dryga tre år har varit smärtsamt och sorgligt. Plågsamt rent av.

I somras bad min dotter mig att läsa en bok som hon precis läst ut och som var viktig för henne. Den berättar om en kvinna som fick sin diagnos vid 32-års ålder. Samma diagnos som min dotter nu fått som 27-åring. Boken är självbiografisk och igenkänningsfaktorn är relativt hög. Mycket skiljer sig men en hel del går att relatera till. Det blev min första bok på mycket länge. ”Konsten att fejka arabiska, en bok om autism” av Lina Liman. Med hjälp av min dotters vädjan och Lina Limans välskrivna bok var jag åter en läsande människa. Känslan var obeskrivlig. Därefter har jag läst ett par böcker till och njuter av att ha återfått denna viktiga del av den jag är och vill vara. Jag läser inte lika fort länge men vad gör väl det. Jag läser.

Musiken har också letat sig tillbaka till viss del. Ett premiumkonto på Spotify hjälper till. Musik är dock otroligt intimt ihopkopplat med känslor för mig och därför väljer jag fortfarande ganska ofta tystnaden. Men lyssnar dock mer än vad jag gjort på mycket länge. Det får ta den tid det tar. Jag kan välja att spela högt så det garanterat stör och fuldansa till det… eller lyssna i hörlurarna och gråta till det. Med musik är allt möjligt. Musiken har alltid funnits till både glädje och till vemod och viss del också sorg genom livet. För att inte tala om hur musik kan trösta. Men för all del också framkalla tårarna, vilket är nog så viktigt det också ibland.

Skrivandet. Det går ju sådär som ni märkt om ni noterat när jag senast uppdaterade här. Men man kan som bekant skriva på många olika sätt. Jag har skrivit brev för hand, skapat egna julkort med dottern, skriver ner goda och glada tankar i en jättefin, knallröd anteckningsbok med hårda pärmar. Älskar att skriva hur jag än väljer att forma orden.. med penna eller via ett tangentbord. När jag besökte vår vackra huvudstad i våras köpte jag den röda anteckningsboken i en av favoritbutikerna.. Ordning och Reda på NK. Där hittade jag också en penna jag blev förälskad i. Onödigt dyr men just där och då kändes det otroligt nödvändigt att inhandla den, vilket jag gjorde. Jag känner en speciell glädje varje gång jag håller i pennan. Jag räknar kallt med att jag har den tills jag dör.

Nytt år, nya möjligheter och något vingliga än så länge, men inom kort stadiga ben, som hjälper till med den där livsbalansen. Jag är så tacksam. För orden, för musiken, för livet. Inget är självklart. Faktiskt.

Annonser

Read Full Post »

Så ser livet ut för de allra flesta. Vi lever ömsom i ljus och skugga.. och båda behövs. Jag vill till och med påstå att båda är lika viktiga. En del trivs bäst i ljuset och blir därmed också möjligen lättare oseende för kontrasterna livet erbjuder. Vi kan bli lite blinda för det vi behöver för att stå stadigt och röra oss stabilt. Det är inte optimalt att ständigt sitta i skuggan heller. Där kan vi stelna och frysa till.. få svårt att röra oss och ont i själ och hjärta.

Det varierar hur ljus- och skuggan kommer och går i våra liv. Ibland badar vi i sol och ljus. Vi får kisa lite och vi ser allt i ett skimmer som suddar bort mörkret. Det är glass, ballonger, solsken, gapskratt och bad i havet. Livet flyter på ungefär som det är tänkt. Vi vaggas in i en rytm som passar oss fint och justerar livet in i rytmen och kanske, kanske tror vi någonstans.. eller åtminstone hoppas vi att det ska förbli så. Men den där skuggan behövs faktiskt också. Vi behöver kontrasten som låter oss vila i skuggan en stund för att så småningom kunna uppskatta ljuset ännu mer. Skuggan behöver inte vara tråkig eller oönskad. Inte alls. Skuggan ger också vila, svalka och ett lugn som tillåter eftertanke och insikter att gro i en annan takt än vad ljuset någonsin orkar tillåta. Men i skuggan vilar också tungsinnet och sorgen. Och dessa behövs minst lika mycket som glass och ballonger och det där andra. Balans är viktigt. Jag uppskattar båda delarna fast på olika sätt. De kompletterar varandra. De kompletterar mig som den människa jag vill vara.

 

Read Full Post »

Idag började jag arbeta heltid igen efter ett års sjukskrivning i varierande grad. Fick skriva på ett papper där jag friskförklarar mig hos vår personaladministratör. Betyder det att jag är frisk nu..?

Jag är försiktigt optimistisk. Har längtat efter det här i ett år nu.. att kunna jobba fullt ut igen. Frisk är jag inte. Eller förresten.. vad innebär det att vara frisk..?! Jag är fullt arbetsför men förtvivlat trött. Är inställd på att det tar ett litet tag innan den här förlamande tröttheten släpper. Det är nu livet ställs på prov och det får visa sig om jag lärt mig något under detta år som passerat sedan jag rasade ihop. Är jag redo att balansera livet på ett mer sunt sätt..? Prioriterar jag min återhämtning..? Kan jag säga nej utan att få dåligt samvete..? Kan jag motstå frestelsen att kasta mig in i allt som lockar och drar..?

Jag vet inte..! Men det är definitivt dags att prova. Det är dags att se om jag lärt mig att vara snällare mot mig själv och om jag kan respektera mina begränsningar och agera utifrån dem. Inte låta dem styra mig utan snarare guida mig till en tillvaro som är hållbar på lång sikt. Tillåta mig själv mer. Tänka lite mer på vad jag behöver och inte enbart på vad jag vill. För jag vill så mycket. Men mest av allt vill jag må bra.

(70/100)

Read Full Post »

Min dagliga kamp att hitta den där välsignade balansen fortsätter. Likaså arbetet med att minska det där glappet mellan intellektet och känslan.

wp-1462886114685.jpegJag strävar inte efter att vara eller att bli perfekt. Inte alls. Jag vill bara känna att jag duger. Jag vet att jag duger och att jag har ett värde. Men jag känner inte så. Att det ska vara så himla svårt.. Jag vill inte känna mig perfekt eller fullkomlig. Jag vill bara känna att jag är ok, att jag duger. Även när jag inte presterar. Speciellt då.

Det jag däremot känner är kluvenhet. Jag längtar tillbaka till jobbet. Verkligen längtar. Saknar alla härliga människor där. Men jag börjar också inse värdet i att vara hemma och arbeta med insikter och återhämtning. Och jag vet att det tar tid att läka en trasig och stressad själ.

(72/100)

Read Full Post »

Jag känner alltid tacksamhet. Även när jag är väldigt ledsen. Jag glömmer inte allt jag har att vara tacksam över. Men befinner mig ändå i ett slags dovt mörker.

16925806-8tedt.jpgJag hittar inte orden. Ändå virvlar tankar och känslor i våldsam hastighet i mitt inre. Orden fastnar. De är för få. Eller för många. De behöver landa.. och sorteras.

Jag saknar jobbet. Men förmår inte att vara där just nu. Jag vill men kan verkligen inte. En ny känsla för mig. Att acceptera denna oförmåga är extremt svårt.

Kontraster. Förvirring. Kraftlöshet. Och så denna ångest som knockar mig helt varje gång den överraskar. Tyvärr ganska regelbundet för närvarande.

Ljuset. Det efterlängtade, hyllade. Både det ljus som förlänger dagarna vid denna tid på året.. men också det ljus som symboliserar ett bättre mående och en gladare själ. Båda finns där. Det ena väldigt konkret och närvarande.. det andra ännu långt bak i sinnet. Men båda finns. Existerar.

Kontraster. Dessa ska arbetas med.. kämpas och gråtas igenom. För målet är att hitta balansen mellan alla dessa kontraster till slut.

(59/100)

Read Full Post »

Min ihärdiga strävan har ett viktigt mål.. och det är att hitta balansen. Balansen som ger mig sinnesro och som hjälper mig att leva livet med en starkare närvaro än idag. Närvaron finns idag också.. men störs till stor del av ångest, oro och känslan av otillräcklighet. Målet är också att minska eller helt eliminera glappet mellan intellektets insikter och känslan. Det har jag skrivit om tidigare.. bland annat här. Det är något jag envist kämpar med.. dagligen.

wp-1461229237087.jpegMen trots allt är jag en optimist. Jag ser möjligheterna. Jag vet att de finns där och att det kommer att kännas lättare att andas igen framöver. Visst finns det dagar då det känns tröstlöst och då jag vill ge upp.. då det känns som om jag inte orkar mer. Men även då det känns som mörkast.. vet jag innerst inne att det blir ljusare igen. Jag vägrar att vara ett offer som väntar på en lösning. Jag måste skapa lösningen själv. Det är inte det som är problemet. Jag vet. Jag vill. Jag ska. Först ska jag dock lära mig mer om tålamod, verkar det som. För det är tålamodet som prövas i lägen som dessa.

Jag önskar bara att jag inte vore så himla trött alltid. Så in i benmärgen trött. Trött på ett sätt där sömn inte riktigt hjälper. Trött ända in i själen. Det finns så mycket gråt kvar också. Mycket gråt. Men det ska bli bra. Det vet jag. Jag kämpar vidare. Och jag längtar.

(52/100)

 

Read Full Post »

… får rulla runt lite som de vill såhär stunden innan sömnen tar vid. Det är mycket nu.. som han sa, Stefan Sauk, i den där sketchen för många år sedan..

  • Det är svårt att hitta balansen mellan ansträngning och återhämtning. Antagligen har det att göra med att jag inte hänger med min ålder mentalt. Jag tror att jag fixar saker och ting lika snabbt och oberört som för.. nåja.. några år sedan. Så är det inte. Ansträngningen känns ju inte så ansträngande då det är så roligt och givande samtidigt. Kroppen skriker efter mer vila och sömn dock. Är huvudet dumt får kroppen lida.. jodå, så sant som det är sagt.. Jag börjar glömma de mest simpla (men viktiga) saker. Lite otäckt. Och ja.. jag är fullt medveten om vad det signalerar. För många år sedan gick jag in i den där omtalade väggen.
  • Allt detta väderprat. Jag är helt fascinerad av hur överraskade människor är över detta varierande antal grader vi bjuds på.. och att det både regnar och blåser trots att det är juni. Det är så kaaalllt.. hör jag. Nej, det är inte kallt. I januari var det kallt. Inte nu. Ta på er en kofta! Det här är svensk sommar. Den har alltid varit såhär. Varje år. Hela året har vi ostadigt väder. Det är ju det som är tjusningen med årstider. Jag tycker det är ljuvligt. Vi är ju tack och lov anpassningsbara.. Fryser..? – kofta på. Svettas..? – kofta av. Plättlätt.
  • Av alla fullkomligt onödiga produkter vi erbjuds så tror jag att vi hittat en vinnare. Tandkräm för män. På riktigt..? Ja, på riktigt..!
    Vad består mäns käftar av som särskiljer dem från kvinnornas..? Jag fattar skillnaden på exempelvis rakblad för kvinnor och män. Kvinnor har i regel känsligare hud och behöver inte samma kaliber av rakblad. Antar jag. Jag fattar deodoranter som är för kvinnor respektive män. Vi svettas möjligtvis lite annorlunda. Skulle jag tro. Dofter finns i maskulina och feminina sorter.. men även i unisex-form. Men tandkräm..??! Om jag köper den och använder den.. får jag skägg då..? Finns det en marknad för det här..? Själv köper jag min Colgate för tolv spänn på ÖoB.. och antar att det är okej att låta svärsonen låna den utan risk för att hans röst ska gå upp några oktaver.
  • Att det ska vara så förbenat svårt att komma i säng i tid på kvällen. Varenda morgon svider det lika grymt i ögonen av för lite sömn. Därför slutar de trötta glaskulorna att rulla runt här och nu. Dags för godnatt.

(89/100)

 

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: