Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ångest’

Min starkaste längtan just nu är att få må bra igen. Att hitta tillbaka till glädjen och energin som lurar där inne någonstans. Den är inte alls borta men har tagit några steg tillbaka ett tag. Jag saknar den. Optimismen.. den djupa glädjen över livet och allt det goda och underbara som mitt liv består av. Tacksamheten.. den finns också kvar men har inte riktigt lika stort fokus just nu. Jag saknar mig själv förfärligt mycket. Jag har tappat förmågan att läsa böcker.. att koncentrera mig.. att förlora mig i något.. att drömma. Jag sörjer det.. djupt och ärligt. Jag längtar efter att återfå det.

Det känns lite skrämmande att vara så medveten om vad som är annorlunda och ändå inte kunna påverka det nämnvärt. Eller jo.. nog kan jag påverka det.. men inte så snabbt som jag skulle önska. Det tar tid att konstatera att just nu mår jag inte bra. Jag behöver hjälp. Jag är vilse. Det är svårt och jobbigt att erkänna det.. ens för mig själv.

Jag fungerar ju. Jag tar mig igenom dagarna. Marginalerna har dock minskat markant. Ibland känns de helt borta. Stundtals kommer tårarna av ingen egentlig orsak.. trots att det finns tusen orsaker. Att hålla känslorna tillbaka när de är såhär råa och på ytan.. kostar enormt med energi. Jag har ännu inte riktigt förlikat mig med att det är som det är. Ännu skaver det dåliga samvetet över min otillräcklighet och oduglighet. Jag har alltid presterat och genom prestationer skapat mig ett värde. För mig själv åtminstone. Nu när prestationerna ligger riktigt lågt.. så ligger också mitt egenvärde på botten. Åter igen.. ett krig mellan intellekt och känsla.

Jag ska testa att jobba lite den här veckan. Jag saknar mina kollegor och pulsen på arbetsplatsen trots allt. En stund i taget gäller dock just nu. Jag försöker, jag kämpar för att klara av en stund i taget. Att släppa lite, lite på oron och ångesten. Just nu, just idag, i denna stund.. är det okej.

20151019_234048.jpgMin egen healer hjälper mig.. han finns oftast nära och hans existens i min närhet lugnar och läker. Han får lyssna på alla mina tankar och han finns där med sin underbarhet när tårarna rinner. Han spinner mig lugn.. han är ren kärlek. Kejsare Karamellpudding.. den vackraste varelsen i världen.

 

(41/100)

Read Full Post »

Idag har det varit första dagen då jag känt små, små glimtar av det som borde vara självklart. För det mesta har jag dåligt samvete över allting jag inte orkar göra. Jag har höga krav på mig själv.. som så många andra. Ett ganska vanligt ”problem”. Ständigt dåligt samvete.. på gränsen till ångest ibland. Det är ju självklart helt okej att bara vara. Att inte göra något alls. Man måste inte alltid vara igång som en duracell-kanin. Man måste inte ens vara igång hela tiden. Jag vet ju det. Mitt intellekt vet det. Men det känns ändå inte okej. Varför är det så?

wp-1460230773590.jpegMen idag har jag som sagt fått den där känslan vid ett par korta ögonblick. Känslan av att det faktiskt är helt ok att bara vara. Jag befinner mig i detta läge av en anledning. Insikterna är många och kloka (om jag får säga det själv).. och ändå är det ofta så långt mellan den kloka insikten, tanken.. och känslan långt där inne. Jag får faktiskt göra absolut inget alls utan att det gör något alls. Men varför ska det kännas så fel..?

Jag andas lite lugnare idag. Men jag inser också att jag har en lång bit kvar att gå. Tanken på att återgå till jobbet om några dagar kittlar lite. En annorlunda vecka rent arbetsmässigt väntar.. med dagar av både kort- och långtidsplanering. Jag vill ogärna missa det. Men tills dess.. fortsätter jag att fokusera på pulsen och att klara mig igenom stunderna av ångest och otillräcklighet.

(40/100)

Read Full Post »

Det var ett tag sedan vi tog en Dagens..

Humör:
Hyfsat stabilt. Det råder en obalans i sinnet just nu och jag kämpar varje dag med diverse utmaningar inom mig själv. Att klara dagen utan att rasa är det primära målet varje morgon. Just idag träff på djupet med vänner i ett par timmar. Det gav näring och energi att räcka en stund.
Planer:
Vid den här tiden på dygnet finns inga andra planer än en god natts sömn. Men om jag sträcker mig till morgondagen så är planen att ha en bra och givande arbetsdag och därefter en kreativ kväll hemma.
Roligaste:
Min nyfunna vänskap med vännens sambo. Hon klev rakt in. Tycker om.
OCH att jag slapp böter trots halvknasig parkering…
Tråkigaste:
Ångest är o-kul. Oro och ångest är inte roligt alls.
Godaste:
Min matlåda till jobbet. Spaghetti och dotterns goda köttfärssås.
Borde:
Lägga mig tidigare. Ja, verkligen. Problemet med att komma i säng är sannerligen svårlöst.. märkligt nog.
Längtan:
Jag längtar efter sinnesro och balans i livet. Jag längtar djupt efter förmågan att läsa en bok igen. Den saknar jag så det gör ont i mig.
Beroende:
Det är ju det där med kaffe…
Vill ha:
Tillbaka min glädje och min gnista. Och ett bra pris för min bil som strax kommer att vara till salu.
Frisyr:
På utväxt. En himla jobbig mellanperiod när inte mycket känns bra alls.
Klädsel:
På jobbet idag: Helsvart (silversmycken, blodröda naglar). Hemma: grå och vita mjukiskläder.
Person:
Hjärtebarnet Mika, 10 månader. Och dottern som började jobba på Nelins konditori och café idag.
Låt:
I morse spelades ”We are the champions” med Queen på radion.. den har hängt med hela dagen.
Bok:
Nej.. jag kan ännu inte ta mig igenom en bok. Det finns en mycket djup sorg i detta faktum. Jag saknar det så det gör ont i mig på riktigt. Jag vet att den glädjen kommer tillbaka.. men oj, så jag saknar förmågan just nu.

wp-1459084675827.jpeg

(30/100)

Read Full Post »

Jag tar en stund i taget. Kippar efter luft ibland. Svarar att allt är okej om någon frågar. Det blir enklast så. Tungsinne är inget man generellt orkar dela med sig utav bara sådär. Vi har svårt att tala om sådana ”jobbiga” saker. Inte alla och inte alltid, men med många och ofta är det så. Känslan av att man inte bör klaga finns långt fram i medvetandet. Det är dessutom fortfarande ganska obekvämt och olustigt att prata om hur man egentligen mår. Psykisk ohälsa.

Fast det är ju inte mer märkligt än att må dåligt i magen, ryggen eller i knäet. Faktiskt. Då är det så befogat och legitimt att uppsöka läkare, få piller och salvor.. och kanske till och med kryckor eller bandage så att det verkligen syns hur dåligt man mår. Om vi mår dåligt i själen så syns det inte lika tydligt. Kanske kan någon man känner väl lyckas skymta något i ens blick.. där sorgen och tungsinnet oftast lyser igenom tydligast. Om man ser efter.

En människa som är kantstött i själen kan också skratta, skoja och ta sig igenom arbetsdagar och sociala åtaganden. Men det kostar ganska mycket energi att spela normal, att hålla skenet uppe, att bibehålla masken på. Men det kan kännas nödvändigt för att orka ta sig igenom livet just där och då. Kanske orkar man inte bryta ihop och förklara sig. Det kanske inte ens går att förklara. För man vet inte själv. Det finns kanske inte en förklaringsbar orsak. Det kanske är ett hopkok av massor med orsaker. Eller så är det kanske så att själen är trött för att den gått på högvarv och varit galet aktiv alldeles för länge. Kanske har återhämtningen varje människa behöver inte varit tillräcklig.. eller ens funnits alls. Kanske finns det en sorg man bär som man inte ens orkar hantera. Kanske är det bara så att man måste få vara riktigt ledsen ibland.

wp-1457258441112.jpegSå just nu tar jag en dag i taget. Ibland en stund i taget för att en hel dag känns för mycket att greppa. Jag kämpar. De flesta känslor ligger nära ytan och jag kan skratta och vara tokig utan att låtsas. Men jag gråter också mycket och jag lever med ångest som tar mycket kraft. Jag vågar prata om hur jag mår, för jag vägrar skämmas och låtsas som att allt är bra när det inte är så. Livet är underbart och jag lever i tacksamhet varje dag. Men för tillfället innehåller livet lite fler nyanser av mörker. Det finns ljusglimtar varje dag som bär mig vidare till nästa dag. Idag bestod den i ett nästan två timmar långt samtal med någon jag tycker mycket om och gärna både skrattar och gråter tillsammans med. Tack!

Mer om psykisk ohälsa följer då och då. Det är viktigt att våga prata om. Viktigt.

(17/100)

Read Full Post »

wpid-20150510_223001.pngSaker är inte alltid som de verkar vara. Vi bör inte döma så snabbt. Kloka ord och vanliga fraser vi både säger själva och hör andra säga ofta. Här ser vi en bit av himlen i en vattenpöl. Eller? Det är en pöl med vatten efter dagens skurar.. solen skiner och jag kan se en reflektion av himlen i dess blanka yta. Men det är en vattenpöl. För att se himlen behöver jag lyfta blicken långt över trädtopparna. Kan det vara så med oss människor också? Givetvis är det så. Det som syns utåt är sällan hela sanningen. Vi visar det vi vill att andra ska se. Det lär vi oss med tiden. Barn är mer spontana och äkta på det viset. De har inte ännu lärt sig att maskera sina känslor och sitt inre. De är omedelbara och visar vad de känner. Omgivningen behöver inte gissa.

Varför maskerar vi oss då? Det finns alldeles säkert lika många skäl som det finns människor. Själv strävar jag efter att vara så genuin och äkta som möjligt. Jag brukar välja glädje och vara positiv för det allra mesta. Det är så mycket lättare och roligare då. Men självklart har jag också saker att grubbla över och fundera kring. Mitt mående går upp och ner som hos de flesta. Livet har kantats av många sorger och flera trauman och det sätter sina spår förstås. Så är det ju det där med värken som tar en del kraft emellanåt. Ibland orkar jag inte hantera det så offentligt, så då maskerar jag. Det är enklare att gå på som vanligt och vara ”okej” än att fördjupa sig i och förklara orsaker till trötthet och melankoli. Så har jag ändå mina stunder då tårarna får rinna.. sorg och smärta, oro och ångest får pysa ut lite grann. Men nästa dag.. då har det slutat regna och så speglar sig himlen i vattenpölarna igen och allt ser ut att vara bra.

Jag lovar mig själv att vara mer lyhörd och ge fler kramar och omtanke om jag ser att mina medmänniskor kan behöva det. Och vem behöver väl inte kramar och omtanke?! Kanske den mest högljudda, mest obstinata och jobbiga behöver det allra mest. Den har förmodligen det svårast och jobbar hårdast med att dölja hur det egentligen känns inuti.

 

(71/100)

Read Full Post »

« Newer Posts

%d bloggare gillar detta: