Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Utmaningar

Nu påbörjas nya utmaningar.. både i arbetslivet och i personliga livet. De hänger ju ihop. Målet där framme någonstans är att ha hittat en fin balans mellan mitt arbets-jag och mitt privata-jag. Båda är viktiga men det ena har dominerat lite för mycket och lite för länge. Jag har under året som gått sedan jag blev sjukskriven fått till mig många nyttiga och användbara verktyg. De flesta låter enkla men inget i detta är enkelt. Förändringar tar tid om de ska bli bra. Att slarva sig till något som bara håller en kort tid är helt ointressant. Jag har tänkt att må bra riktigt länge framöver. Att vara utmattad eller hjärntrött (det finns flera namn på min diagnos) är överväldigande. Det är oerhört svårt att acceptera alla begränsningar som följer med diagnosen. För mig i varje fall. Jag vill väldigt mycket mer än vad jag klarar av. Av begränsningarna följer frustration, sorg och ilska.. som föder ännu mer trötthet och utmattning och begränsningar.

Ett av verktygen strider mot mycket av vad den svenska mentaliteten står för. Åtminstone historiskt sett eller jag kanske generaliserar nu och det är inte min avsikt. Men vi svenskar (fast jag är ju finländare egentligen) har ju Jante att ta hänsyn till. Vi ska inte tro vi är något… och om vi nu mot förmodan ändå tror det… så ska vi då verkligen inte tro att vi är bättre än någon. Nej, vi ska veta vår plats och stå lite skämmigt vid sidan av och inte tro något så orimligt som att vi har ett värde och att vi törs visa det. Verktyget är något så självklart som Var snäll mot dig själv!

Var snäll mot dig själv. Smaka på den. Vad innebär det att vara snäll mot sig själv? Tja.. det är väl olika för olika människor. För mig innebär det att ge mig själv mer tid att göra saker jag mår bra av och blir glad av. Små saker. Stora saker. Men något jag själv väljer för min egen skull. Det innebär också att ge mig själv tid till återhämtning och vila. Att inte få skuldkänslor när jag ger mig själv den tiden. Att inse att den tiden är så viktig och att den hjälper mig att läka. Att inse att jag inte latar mig, utan jag tillåter mig att hämta nya krafter. Det betyder också att ibland säga nej till annat och andra. Inte för att jag nödvändigtvis inte vill följa med eller vara en del av.. utan för att jag behöver återhämtningen. Jag behöver lära mig att sitta och ha tråkigt. Jag får tvinga mig att sitta och betrakta en älskad katt eller ett skitigt fönster.. utan att samtidigt känna att jag måste prestera något. Vila. Måste vara ett av de finaste orden i vårt språk… vila.

Det må låta som självklarheter för många. Men för mig är det en stor utmaning att kunna göra detta utan att få dåligt samvete. För det är där nyckeln finns. Samvetet. Jag kan säga nej och jag kan minsann lata mig utan problem. Men jag får kämpa hårt med mitt dåliga samvete och känslan av uselhet och otillräcklighet varenda gång. Det är där min utmaning ligger. Att vara snäll mot mig själv utan att behöva förklara mig eller att få dåligt samvete. Det är dags nu.

(48/100)

Inte helt oviktigt.. men nästan

”Jag har nått en punkt i livet där det inte längre känns nödvändigt att imponera på andra. Om människor gillar mig som jag är så är det trevligt och om de inte gillar mig är det deras förlust”

Jag tycker det är så otroligt behagligt att ha kommit så långt i livet där omgivningens tyckande inte längre styr mig. Det har inte gjort det på många år i och för sig… men ibland kommer tacksamheten tillbaka en sväng, som för att kolla att insikten verkligen landat och fortfarande finns kvar. Och ja, den finns kvar. Visst fanns det en tid då jag var ung och osäker och försökte smälta in. Den tiden finns nog i de flestas liv. Jag minns ärligt talat inte om jag var så osäker i skolan.. men jag minns att i början av arbetslivet fanns den där.. ständigt och vakande. Det var ju viktigt att försöka göra ett gott intryck och jobba på bra så att man fick fina referenser. Jag har dock alltid strävat efter att få vara mig själv.. mest för att det är så himla jobbigt att försöka göra sig till.

Med åldern kommer visheten sägs det. Nåja.. det är väl en sanning med modifikation. Men med åldern kom i varje fall tryggheten i att vara sig själv. Idag känner jag att jag aldrig skulle kunna göra mig till eller anpassa mig långt utanför min personlighet. Det är helt enkelt inte värt det för mig. Om jag inte duger sådan som jag är så är jag på fel ställe eller med fel människor. Det är såklart inte helt oviktigt vad människorna i mitt liv tycker om mig.. men det är inget som längre får mig att försöka duga eller passa in.

Det betyder såklart inte att jag bufflar på som en bulldozer och hävdar min rätt att få vara den jag är. Givetvis anpassar jag mig så att jag tar hänsyn i olika situationer. Egentligen är det inte ens någon anpassning.. det handlar snarare om respekt och vanligt hyfs. Men det är så himla skönt att inte behöva anstränga sig för att vara någon annan till lags.. att få vara den jag är. Befriande skönt.

(47/100)

Påskafton

Snön ligger delvis kvar och det är kallt. Solen har strålat större delen av dagen. Påskafton anno 2017. Sovmorgon och så lite pyssel innan vi åkte spårvagn till mamma. Vi struntade i den traditionella påskmaten i år och njöt i stället av baconlindad kycklingfilé (bild 1). Kaffet hemma hos mamma är det bästa i stan. Har druckit många koppar kaffe på stadens olika caféer men vill ändå påstå att det man bjuds på där på fjärde våningen i ett hus på Kungsgatan är det allra bästa (bild 2).

Vi gillar att spela brädspel (bild 3). En favorit vi inte dukat fram på länge är Löning. Tommy vann, Sanna kom tvåa, mamma trea och Gabriel och jag delade på jumboplatsen. Roligt var det.

Årets påskpyssel blev dotterns idé om att baka sockerkaksägg. En liten tigerkaka i miniatyr bakades inuti ett ägg (bild 4 och 5). Himla skojig grej till fikat. Lite pyssligt var det.. men inte så himla svårt ändå.

(46/100)


Glad Påsk

Jag önskar alla… en god och glad, fridfull, lugn, glädjerik och äggrik påsk! Här firas påsken med lata dagar. Idag vaknade vi till en vit värld igen. Vi håller tummarna för att det är sista snön för säsongen. Nu känns det mer okej med blommande rabatter, varskor, sol, fika utomhus och ofodrade jackor. Snö och halka hör ju vintern till, tycks det. Men vi bor ju här uppe i Norden där dagens väder kallas för typiskt aprilväder.

(45/100)

Påskig ledighet

På jobbet har jag pyntat lite sådär lagom diskret. En höna här och en fjäder där. Man behöver ju inte överdriva.. men givetvis ska påskhelgen uppmärksammas ändå. Bilden med de rosa fjädrarna och de tre små kycklingarna representerar kontoret där jag och mina två kycklingflickor sitter. Det är dörren som är pyntad sådär fint. I arbetsplatsens två lunchrum finns också STORA och färgglada ägg fyllda med godis av alla de slag. Det kallar jag personalvård! Just idag bestämde sig en av teamledarna på min enhet.. att bjuda på tårta till eftermiddagskaffet. Han tyckte vi var värda det.. och vi höll förstås med!

Två timmar kortare arbetsdag idag.. påskhelgen till ära. Direkt efter jobbet mötte jag upp dottern, modern och brodern. Utrustade med två stycken Dramaten (för er som inte vet.. så är det en vagn man drar maten i = DraMaten) åkte vi till köpcentrat en bit utanför stadskärnan. Mamma bjöd på fika med räkmacka innan vi började att botanisera i de två större affärerna på plats. SÅ gott. Andra gofikat idag. Storhandla är vansinnigt tråkigt och tungt.. men vi köper och bär ju hem en hel massa trevligheter att tillaga och samlas kring under dessa lediga dagar. Det går att storhandla även utan bil. Tack i himlen för spårvagnar…

Sammanfattningsvis.. Dagens..

Pynt: Fjädrar och kycklingar
Fika: Jordgubbstårta och räkmacka
Fynd: Tre kilo bulgur för 30 kr
Kramar: Från tre kollegor som går vidare till andra utmaningar. Saknar dem redan.
Pälskling(ar): Det är alltid och för evigt Kejsare Karamellpudding först och främst. Men idag träffade jag också Franklin.. en ljuvligt söt, långhårig chihuahua-kille.. som jag fick äran att pussa lite på.
Glädje: Nu väntar fyra lediga dagar.

(44/100)

Äggstraordinär onsdag

Onsdag innebär veckomöte med teamet och gemensam frukost. Vi är indelade parvis för att fixa frukosten och idag var det jag och Maija, finnkärringarna.. *fniss*. Vi hade pratat om att bjuda på Memma, som är en finsk efterrätt man äter till påsk. Vi insåg dock snabbt att det sannolikt inte skulle göra någon större succé.. så det fick bli rågbröd med det vanliga till pålägg. Ost i mjuk och i hård form och lite grönsaker räckte fint. Dagen (påsken) till ära bjöd vi också på ägg. Hårdkokta. Färgade av gurkmeja och kaffe. Vi målade ett varsitt ägg som vi sedan skulle ge den som satt till vänster om oss. När vi räckte över ägget skulle vi också säga vad vi uppskattar med den personen. Jag hade också pysslat ihop lite små påskknyten innehållande både sött och gulligt till var och en i teamet. En riktigt bra start på dagen..!

I våra lunchrum (vi har två) finns det gigantiska godisägg fyllda med det sötaste söta i godisform. De anställda förser sig som sig bör lite då och då. Både före och efter maten och fikarasten.. och en hel del där emellan. Med jämna mellanrum under dagen alltså. Idag var det dessutom en gosse som hälsade på sin fina mamma under eftermiddagen. Gossen som är sju år gammal fick ju en glädjechock då han såg allt godis. Just idag har vi dessutom haft extra gofika på eftermiddagen då vi avtackat tre kollegor som slutar. Gossen drömmer nu om att få börja jobba hos oss… förstå att det hägrar med gofika och godis och dessutom betalt för att få fika och snaska i sig! Jag kunde försäkra honom om att det är precis lika roligt som det verkar att jobba där.. med eller utan fika och godis.

(43/100)

 

 

Och störst av allt är kärleken

Jag har skrivit om det tidigare.. för inte så länge sedan. Men det är ju något av det viktigaste som finns!

Det du säger visar vem du vill vara. Det du gör visar vem du är.

En enkel sanning. Lätt att förstå. Okomplicerad. Vi kan ge uttryck för drömmar och visioner.. vi kan drömma, planera och vilja. Men oavsett var eller hur tanken föddes så måste det till en handling för att det ska bli till verklighet. För att tanken, planen, drömmen ska kliva in i verkligheten så måste vi faktiskt göra något. Mer än att prata om det alltså.

Kärlek. Det största, starkaste, mäktigaste och viktigaste som existerar. Det finns så oändligt av kärlekar i världen. Kärleken till en livspartner, ett barn, sina föräldrar, sin familj. Kärleken till oss själva. Kärlek till det vi gör och den vi är. Kärlek till ett husdjur. Kärleken till ett jobb, ett hem, ett land.. Vi har förmågan att älska och vi bör utnyttja och använda denna förmåga så långt och så mycket vi någonsin kan. Det är något vi kan slösa gränslöst med och ändå få mer av. Jag kan ärligt säga att jag också älskar mitt jobb och det som följer med jobbet. Människorna, möjligheten att hjälpa och göra skillnad för andra.. samspelet och glädjen av vänner och kollegor.. skrattet, buset och all fantastisk omtanke som finns där.

Men också här finns skillnaden i att säga och att göra. Vi kan uttrycka kärlek med målande ord och beskrivningar av vad som får hjärtat att slå snabbare. Men till slut är det våra handlingar som bekräftar orden, som tar dem in i verkligheten, som föder känslorna och skapar samspelet. Ge och få.

Så.. om vi tycker om eller om vi till och med älskar.. visa det i handling. Ord är också viktiga. Mycket viktiga. Men ord utan någon handling förblir bara ord. Om de bara förblir till ord så bleknar också kärleken kring orden och de mister sin betydelse. Visa att vi tycker om och att vi älskar. Ge komplimanger. Kramas. Skratta och le. Visa omtanke och kärlek.. och det kommer tillbaka tusenfalt.

Okej.. ett lite sockersliskigt inlägg kanske. Men inte mindre sant för det. Mer kärlek, skratt, kramar och glädje till alla. Det är min dröm och vision och jag försöker göra något varje dag för att det ska synas och kännas att jag tycker om någon eller något. Hur eller vad gör du..?

(42/100)

%d bloggare gillar detta: