Feeds:
Inlägg
Kommentarer

En mammadag

Drog på mig rustningen en stund idag för att ge mig ut på stadens gator. Egentligen hade jag alldeles för mycket ont och alldeles för lite ork.. men jag ville ha luft och jag ville träffa min mamma. Det spelar nog ingen roll i vilken ålder man befinner sig i.. behovet av att vara nära sin mamma finns i alla åldrar. Jag är innerligt tacksam att jag har min fina mamma i närheten och att vi kan umgås ibland. Det blev både lite shopping (hälsokost, leggings, påskpynt), lite mat (kycklingkebab) och lite fika (kaffe och hallongrotta).. och jag fick ta del av den luften jag så väl behövde. Med råge. Det blåste duktigt och det kändes som om jag blev ordentligt genomblåst (om jag nu inte var det innan). Har också under dagen haft ett längre telefonsamtal med bästa dottern. Så jag fick vara nära min mamma.. och jag fick också vara en närvarande mamma idag.

Men nu är rustningen av igen.. och återhämtningen fortgår.

(18/100)

Min rustning

Jag, precis som de flesta andra, bär på en rustning. Min rustning har jag fått lägga ner en hel del tid på under senare tid. Jag har fått förstärka den och laga sprickor och slitningar för att den ska hålla och för att den ska klara av att skydda mitt sköra inre.

Ett tag nu har den där rustningen blivit oerhört tung att bära. Den skaver och den kräver massiva mängder med energi att manövrera. Ibland är jag så trött att jag knappt orkar sätta den ena foten framför den andra. Det enda som verkar vara fullt intakt, otroligt nog… är min förmåga att tänka och analysera. Uppe i det utrymmet där hjärnan huserar är det full fart. Känns som cellerna arbetar på ackord. Jag borde kontakta facket för snart rasar även den delen av verksamheten. Eller kanske inte. Men så känns det.

Så.. den här helgen har jag inte mycket att välja på om jag ska kunna njuta av vardagen som jag vill.. med jobb och människor jag tycker om. Jag måste klä av mig rustningen och låta den vara i ett par dagar. Jag ställer den i solens och i månens sken så att den kan renas i ett par dygn. Jag får ta ett djupt andetag och tillåta mig att vara trasig, sårbar och hudlös en stund. Det finns många tårar som vill ut och som fått tvingas tillbaka ett tag. Det finns skamfyllda känslor av litenhet och otillräcklighet, uselhet och känslan av att vara värdelös. Alla dessa tankar ska få luftas en stund. Komma ut i dagsljuset och se lite mindre skrämmande ut.

Tröttheten ska få sitt. Jag tänker sova så mycket min kropp vill. Som värsta tonåringen om så behövs. Jag tänker sova tills jag nästan skäms. För jag är trött. Benmärgstrött. Och jag vill inte vara trött längre. Det är skittråkigt.

(17/100)

En sån dag

Ja.. det var en sån dag idag. Låta tankarna virvla.. och tillåta kroppen vila. En del dagar är mer utmanande än andra. Vilken tur att jag hade möjlighet att stanna hemma idag. Behövde inte kämpa med något filter.. I morgon är det fredag. Nytt dagsljus. Nya möjligheter. Nytt filter.

(16/100)

En talande bild

En bild säger mer än tusen ord.. sägs det. Den här bilden gör sannolikt just det. Tydligt. Till och med detaljerat. Så.. jag sätter punkt där.

 

 

(15/100)

Född till väljare

Vi föds alla till väljare. På ett eller annat sätt och hur vi än vänder och vrider på saker och ting så står vi dagligen inför ett antal val som vi måste göra.. allt från vad vi vill äta till frukost och hur vi ska klä oss till om vi ska delta i diskussioner eller inte… eller om vi ska köpa rågbröd eller limpa. Och allt där emellan.

Ja.. jag fortsätter på den tråd jag påbörjade här på bloggen igår.

Det jag först vill säga är att om vi väljer att göra absolut ingenting alls så är också det ett val. Det är ett val som får konsekvenser. Så som alla val får. Positiva och mindre positiva. Det beror ju på. Men att välja att inget göra kan få konsekvenser åt båda håll. Såklart. Allting handlar om val. Och om attityd… alltså hur vi förhåller oss till saker och ting. Åhh vad jag känner att jag upprepar mig. Rent av tjatar. Men det är ju så viktigt. Åtminstone viktigt att förstå.

Vi föds inte till vinnare. Vi föds inte heller till förlorare. Vi föds till väljare. Så är det. Det betyder inte per automatik att allting måste vara en tävling. Vissa saker är helt oväsentliga att tävla i. Rent av korkade. Vi kan tävla i snabbhet eller styrka för all del… men absolut inte i intelligens eller beteende. Vi kan vara intelligenta på olika sätt. Vi kan också bete oss på olika sätt. Hur vi vill att omgivningen ska uppfatta oss kan ju ha olika vikt och värde för olika människor. Men generellt sätt vill vi nog uppfattas som hyfsat smarta och ganska trevliga.

Ett tips.. i all enkelhet: Var snäll. Visa respekt. Lyssna. LYSSNA. Det kommer vi ganska långt med. Det kallas också i vardagstal för vanligt hyfs.

Mitt eget personliga val varje morgon är att se dagen som en möjlighet. Det gör mig inte till en vare sig bättre än en sämre människa än någon annan. Men jag väljer att se möjligheterna. Begränsningarna finns där ändå.. de behöver inte mer energi från mig. Möjligheterna kan bestå i att få möta människor jag tycker om, att få göra skillnad i någons liv genom att säga något snällt som gör någon annan glad. Kanske kan jag få någon att skratta eller åtminstone le. Kanske hamnar jag i intressanta och givande diskussioner som ger mig glädje, får mig att känna samhörighet och möjligen får jag veta och lära mig om saker jag inte hade en aning om. Möjligheter. Bara möjligheter.

Välj glädje.. det är så mycket roligare att leva då.

(14/100)

Måsten och sådant

Man måste faktiskt ingenting. Det är sant. Det finns ett val inför varje gång vi gör något. Det kan tyckas att det inte stämmer.. för vi måste väl gå till jobbet, ta hand om våra barn, handla och laga mat, sitta i skuggan, inte dricka för mycket eller använda droger, följa lagen.. och så vidare. Men vi MÅSTE inte. Faktiskt. Däremot är det ju så att allting vi gör får en konsekvens. Allting. Precis allting.

Alltså.. om vi tar hand om våra barn så innebär det sannolikt att de växer upp och blir riktigt bra människor med vettiga värderingar och kloka åsikter med respekt för sina medmänniskor och för världen i stort. Om vi inte tar hand om våra barn så är risken stor att de glider ut i periferin och hamnar i svårigheter. Lär vi dem inte om medmänsklighet, respekt och om alla människors lika värde så kan vi anta att de blir självcentrerade, makthungriga, elaka och avskydda. Jag menar alltså att vi inte MÅSTE ta hand om våra barn.. men vi VILL ju göra det ändå. Ett annat exempel.. lite enklare kanske.. om vi kör lagligt så slipper vi böter. Kör vi för fort eller struntar i vägmärken och körregler.. så riskerar vi inte bara böter, utan att också förlora körkortet.

Allting vi gör eller inte gör föregås av ett val.. och allting vi gör eller inte gör får konsekvenser. Ibland ser vi konsekvenserna omedelbart (exempelvis böter) och ibland tar det ett tag innan vi ser och förstår (exempelvis uppfostran). Ja, ni fattar..

MEN.. ibland känns det otroligt skönt att faktiskt inte behöva göra någonting. Jag måste ingenting. Jag väljer att inte göra någonting. Det är inget måste, utan ett val.

(13/100)

Irriterande klokt

De som känner mig vet att jag älskar citat och kloka ord. Jag älskar ord över huvudtaget och är de sammansatta på ett sätt som manar till eftertanke så älskar jag dem ännu mer. En del citat är så brutalt och uppriktigt ärliga och härliga att det nästan lockar till att trycka dem i ansiktet på en del människor… det vill säga en del människor som inte lärt sig att uppskatta ärliga och härliga ord ännu. Eller rättare sagt.. se att de är skrivna för att man ska ta dem till sig.

Här är ett bra exempel.. In order to change your life. You must change your thoughts. Mycket kloka ord. Nästan irriterande kloka. För att kunna förändra ditt liv måste du förändra dina tankar. Visst är det så! Hur vanligt är det inte att fastna i gamla spår. Att nöta på som man alltid gjort och ändå samtidigt önska en förändring, en förnyelse.. något nytt och fräscht. Men vi tänker som vi alltid gjort.. beter oss som vi alltid gjort. Ändå förväntar vi oss en förändring. Så länge vi fortsätter som vi alltid gjort får vi nöja oss med att ha det som vi har det. Ännu en enkel sanning.

Förändringar kan vara nog så svåra. Det är obekvämt och lite läskigt att gå utanför sin bekvämlighetszon. Det kan ta tid och vi vill ju ha snabba resultat. Men kanske är det värt att våga prova och tänka nytt ändå. Med största sannolikhet är det definitivt värt det i slutändan. Det är så vi växer som människor.

Och är du hundra procent nöjd med ditt liv och inte vill ändra på något alls.. går det bra att bortse från allt jag skrivit här.

(12/100)

%d bloggare gillar detta: