Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘vänner’ Category

En helt vanlig lördag mitt i livet. Inte ett dugg lugn.. men bra ändå. Möten på stan.. både spontana möten och planerade möten men lika värdefulla ändå. Kramar och prat, planer att ses igen och lite kaffe på det. Sedan hem för att fixa lite wraps och packa matsäck. Ut i skogen för att grilla korv, leka, fika och vara tillsammans. Frisk luft och samvaro i stora mängder. Därefter storhandling på stormarknaden.

Hem igen… så var det dags att hylla Våfflornas Dag och Earth Hour. Man må tycka vad man behagar om dessa påfund men vi anammar dem traditionsenligt och med viss förnöjsamhet. Vi passade på att spela Maxi Yatzy i stearinljusets sken. Mysigt. Kroppen vrider sig i smärtor och sinnena känns helt dränerade. Men det var det värt en dag som denna. Nu fortsätter ungdomarna med att se mera Milla Jovovic i Resident Evil… och jag själv lyssnar på vad kroppen vill. Sova..

 

(25/100)

 

Read Full Post »

.. vila en liten stund. Så tänkte jag när jag kom hem efter en trevlig kväll med fina vänner som samlats för att krama om en raring som flyttat till USA men är hemma i Sverige en sväng för att hälsa på. Jag skulle bara blunda en minut eller två i soffan och sedan blogga och kanske se lite på TV innan jag gick och la mig för natten. Det gick ju sådär… Vaknade kring tre på morgonen och undrade i några sekunder var jag befann mig och varför jag befann mig där jag var. I soffan. Mitt i natten. Yrvaken.

Det visar sig att den där förbaskade tröttheten jag ständigt kämpar med och emot har börjat ta sig friheter och får mig att sova när och hur som helst. En klok människa skulle säga ”så bra, det behöver du” men kloka människan överröstas av den envisa, korkade som menar att jag kan ”bita ihop och fortsätta som vanligt”. Fast nu börjar den kloka människan att ta sig friheter och plötsligt sover jag löjligt mycket. På natten. På dagen. På kvällen. När som helst. För jag behöver det. Och nu.. under några dagar.. får det bli så. Jag tänker vara klok. En stund. Sen kör vi igen. Ett tag. Att tillåta vila är viktiga saker… Jag tror det börjar sjunka in nu.

(10/100)

Read Full Post »

Det finns flera människor som besitter en särställning i mitt liv. Inte jättemånga.. men några stycken. En del människor finns där bara. I periferin kan man säga. Några finns där i något eller några år innan man glider isär, helt utan egentlig anledning. Inget konstigt. Vi kan få skilda intressen, annan livsrytm, flytta, få en annan familjekonstellation.. orsakerna är lika många som människorna. Alla de människor man i barndomen trodde skulle finnas i ens liv för evigt.. Hur många finns kvar? Säkert en del. Men hur nära? Jag själv har via sociala media hittat tillbaka till många av barndomens människor, vilket gläder mig gränslöst. Men jag har också flyttat ifrån barndomens stad för 30 år sedan.. så de människorna finns inte närvarande i den omedelbara vardagen längre. Vi följer varandra på lite avstånd. Det är minst lika betydelsefullt som något annat. Arbetsplatser jag haft har också tillfört människor av högt värde i mitt liv. Några saknar jag mycket.. andra är jag rent av lycklig åt att inte ha kvar i mitt liv. Så finns även det jag kallar för Guldkorn. De där människorna som under livets gång kliver rakt in i mitt hjärta, i min själ. De tillför så mycket glädje och så mycket kraft och kärlek att det känns som om det funnits en plats i hjärtat som väntat på att de ska kliva in. Dessa värdesätter jag enormt. Några få finns sedan ungdomen och har en alldeles särskild plats i mitt inre.. andra har tillkommit på senare år.

20170225_160206.jpgOch så finns hon. Min människa. Hon och jag har följts åt i livet i dryga 40 år nu, vilket känns helt absurt då vi inte är SÅ gamla än. Men jag hoppas och önskar att vi kan och får bli gamla tillsammans. En människa som är en del av den jag är. Hon är en del av mig och hela min familj. Min syster. Vår syster, moster, dotter. En älskad vän. Innerligt, gränslöst älskad är hon. Och hennes barn. Jag är moster till hennes barn.. så som hon är moster till mitt. Hon har mitt fulla förtroende och hon är min trygghet. Även om det går en tid mellan våra möten eller samtal.. så känns det inte konstigt. Vår vänskap tål det. Ibland skulle jag vilja ha henne hos mig hela tiden.. även om vi båda vet att vi skulle vilja slå ihjäl varandra efter en vecka eller två. Men egentligen är hon hos mig alltid. Inte fysiskt såklart.. men likväl är hon här. Hon är ju en del av mig. Tack i himlen för att du finns i mitt liv min Nette.

(5/100)

Read Full Post »

Flaggning. Min vackra stad visar sitt tydliga stöd för allas lika värde. Prideflaggorna vajar vackra på Saltängsbron. Det gör mig varm i hjärtat. Att tydligt våga visa medmänsklighet är det vackraste som finns tycker jag (bild 1).

Godis. Ännu en ljuvlig kollega som vet vad som får igång tanten. Schweizernöt också.. absoluta favoriten. Tack lilla hjärtat! (bild 2)

Posering. Den här grabben alltså.. Jag blir bara så lycklig och hela mitt väsen fylls av glädje och tacksamhet över att få bo tillsammans med och vara nära en sådan här vacker varelse. Som bjuder (ut) på sig själv.. (bild 3)

Fika. Med dottern, modern och brodern slog vi oss ner på Brödernas Kafé en eftermiddag tidigt i veckan. Så trevligt att fika tillsammans. För mig och mamma blev det kaffe och ljumma scones med goda tillbehör. Aldrig fel. (bild 4)

After work. Just den här veckan blev det faktiskt två stycken. Tisdagens kväll avnjöts på Burgers&Bangers innan treans spårvagn tog hem mig strax innan kvällen blev natt. Med två härliga tjejer löste vi världsproblemen och avnjöt god mat och dricka. En hamburgare av nymalen köttfärs.. med getost och tunt skivade rödbetor.. Himmelskt gott! (bild 5). På torsdagen hamnade vi på Libanesiska hörnan. Hela 17 pers från den enheten jag kallar min på den statliga myndighet jag valt att arbeta på. Plus ett par andra.. såsom min dotter exempelvis. Även här bestod kvällen av otroligt god mat och gott att dricka.. en massa skratt och skoj med glada, härliga människor. (bild 6)

Blomma. En fantastisk bukett med rosa rosor fick jag. Så otroligt glad jag blev. Njuter verkligen av färska blommor i mitt hem. Det är något alldeles visst med det. Att någon bryr sig om och tänker på mig så mycket att de tar sig tid att köpa så vackra blommor… berör riktigt djupt. För det var jag värd tydligen. (bild 7)

Hemmavaro. Veckans hemmavaro har präglats en del av både vila och att få saker gjorda. Just söndagen blev en dag i vilans tecken.. vilket även Kejsare Karamellpudding höll med om. Han bara går omkring och är underbar.. om han inte ligger någonstans och sprider sin skönhet för alla som vill se. Ibland är han ett vackert fönstersmycke.. (bild 8)

 

20160728_160403.jpg 20160727_121802.jpg 20160730_201740.png 20160725_165007.jpg 20160726_215240.jpg fb_img_1469744355531.jpg 20160730_100530.jpg 20160731_184224.jpg

 

Read Full Post »

Så har en sommarvecka till passerat. Det är mitt i semestertider.. dock inte för mig. Jag arbetar en dryg månad till innan jag tar ledigt. Kämpar på en dag i taget. Jag försöker fokusera på det jag klarar av och vara tacksam över det.. men kan ändå inte låta bli att sörja det jag inte klarar av just nu. Jag har verkligen svårt att acceptera mina begränsningar. Det omtalade glappet.. det där mellan intellektet (som mycket väl vet hur och varför) och känslan (som ständigt tar strid för att vinna över intellektet.. och tyvärr oftast lyckas). Känslan som bekräftar min otillräcklighet och som låter mina begränsningar definiera mig. Frustrationen över kraftlösheten. Alla säger att det tar tid och att det måste få ta den tid som behövs. Jag VET ju det.. och ändå tycker jag att jag borde må mycket bättre och orka mycket mer vid det här laget. Det är förfärligt jobbigt att tycka så illa om sig själv hela tiden trots att man gör sitt allra bästa. Intellekt och känsla.. vad jag önskar ni kunde börja samarbeta mer.

20160717_161939.jpg 20160717_171853.jpgIdag är huset fullt av ljud från diverse spel.. skratt från ungdomarna.. och babbel på såväl svenska som engelska. Dottern med pojkvän.. samt min fina kollega (som är i dotterns ålder) och hennes sambo (relativt nyinflyttad från USA).. spelar.. eehh… spel. Vi åt god mat och fikade efteråt med dotterns goda blåbärspaj. En trevlig avslutning på ännu en sommarvecka.

Jag tar ett djupt andetag. Tänker på allt jag har att vara tacksam över.. vilket är mycket. Har fått flera bra verktyg att jobba med för att komma till rätta med mina bekymmer. Tröttheten förlamar.. vilket innebär att struktur och rätt prioritering kring mat och sömn är viktigare än någonsin. Jag tänker sitta en stund och meditera på mitt eget vis.. under tiden ungdomarna är ute på en promenad (för att jaga fler Pokémons). En typ av meditation som fungerar för mig är den då jag sitter, ligger eller står bekvämt.. och fokuserar på mina andetag. Bara så. Tankarna kommer.. och går. Jag andas. Lugnt och ända ner i magen. Ibland funkar det i mindre än en minut. Ibland i en kvart eller mer. Huvudsaken är att det fungerar.

Read Full Post »

När jag smög igång med att jobba igen förra veckan så samlade jag så många kramar att jag blev alldeles lycklig i hela kroppen och själen i flera dagar. Två timmar om dagen blev den första veckan mer som social träning med lite inslag av jobb. Planen var/är att vända på det under den här veckan. På mitt skrivbord väntade också en chokladbit.. vilket vittnar om att en del kollegor vet hur man förgyller vilken skitdag som helst, hur man lugnar nerver, hur man peppar, hur man välkomnar.. ja, ni fattar. Choklad liksom. Choklad. Fungerar alltid. Nästan. Fungerar inte choklad så är problemet allvarligt och djupt.

I alla fall.. de där kollegorna jag har är helt fantastiska. Det låter som en klyscha och det må så vara.. men det är helt sant. Jag har arbetat sedan jag var 16-17 år gammal och haft många, många underbara människor som kollegor. Några få finns kvar i mitt liv fortfarande… på ett eller annat sätt. Men de här kollegorna jag har nu.. Ja, hur ska jag förklara?! De är helt fantastiska. Jag kan samla hur många kramar som helst vilken sketen jobbdag som helst..! Bara en sån sak. Spontana kramar. Vi vill varandra väl. Vi skrattar tillsammans. Ibland gråter vi tillsammans. Vi gläds åt och med varandra. Det finns någonting genuint hos de allra flesta. Jag har aldrig upplevt något liknande någon annanstans.. och med mina 50 år har jag hunnit träffa en del människor och kollegor ändå. Jag omges av bra människor. Av äkta människor. Av fina människor. Av människor jag tycker om.

20160621_171151.jpgSom idag när jag kom till jobbet.. så hittar jag en helt underbar, väldoftande, bedårande pion i en vas på mitt skrivbord. Hon som plockat den i sin trädgård visste hur mycket jag skulle uppskatta den, hur glad jag skulle bli. Och det blev jag. Ända ner i tårna. Efter en stund smyger en av mina gullungar intill och viskar… ”jag har choklad på mitt bord”.. vilket alltid framkallar samma lilla glädjerus hos mig. Så hamnar en liten chokladbit hos mig, intill vasen med den fina blomman. Jag tar en tugga.. dricker lite kaffe.. låter chokladen smälta i munnen tillsammans med det starka kaffet. Samtidigt beundrar jag den vackra pionen och känner sådan oändlig tacksamhet över hur fina människor det finns och över att jag få vara en del i denna ovanligt härliga gemenskap som råder på min enhet. Tänk om folk visste hur mycket kärlek det finns i den där gråa betongkolossen som huserar det statliga verk som är min arbetsplats.

Read Full Post »

Sveriges nationaldag. Vi är ganska dåliga på att fira den.. även om det blivit bättre på senare år. Min vackra stad hade arrangemang lite här och lite där. Jag deltog inte i något av dem.

20160606_202031.png20160606_160512.jpgVårt firande bestod i att äta gott hemma hos mamma. Varmrökt lax smakar ljuvligt. Jordgubbar med glass till kaffet var ren njutning.

Sveriges nationaldag är också min bästa väns födelsedag. Vi har varit bästisar och följts åt i livet sedan vi var 10-11 år. Hon är en viktig del av mitt liv.. som den själasyster hon är. Jag önskar jag kunde krama om henne oftare.. men de hundratals kilometerna begränsar den möjligheten. Hoppas hon haft den bästa av dagar idag.

Jag fortsätter min kamp mot ett bättre mående. Jobbet får tyvärr vänta en stund till.

(98/100)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: