Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘vänner’ Category

Jo, det är helt sant. Idag spelades det VM i fotboll på stadens stolta arena, Östgötaporten.. där IFK Norrköping spelar sina hemmamatcher. Anställda på Migrationsverket runt om i vårt avlånga land har samlats i vår vackra stad för att kämpa för den gigantiska bucklan som förra året vanns av mina fina kollegor på Mottagningsenheten här i Norrköping. I och med denna gloriösa vinst så stod den enhet jag arbetar på som värdar för årets VerkMästerskap i fotboll.

Drygt trehundra medarbetare från nordligaste norr till sydligaste söder samlades denna soliga junidag. Trettioen fotbollslag, lite supportrar och en handfull funktionärer.. och bland dessa fanns alltså även jag. Min uppgift var att fotodokumentera dagen, vilket jag gjorde efter bästa förmåga. Nästan 500 bilder knäpptes, varav 432 efter en snabb översyn hamnade på en usb-sticka med vilkens hjälp bilderna skulle rulla i ett bildspel under aftonens middag och festligheter.

Det var riktigt roligt att prata med kollegor från hela landet. Norrlänningarna tyckte de kommit in i framtiden med sommar, grönska och strålande sol.. då de dagen innan rest från snöklädda vidder. Kändes overkligt då solen verkligen strålade och fotbollsarenan blev som en uppvärmd gryta med sina läktare som omringade konstgräsplanen som delats upp i tre lika stora delar inför dagens utmaningar.

Mina närmaste kollegor spelade helhjärtat och grymt bra.. men tvingades ändå lämna över bucklan till ett annat lag. Segern stannade i Norrköping med nästa års VM kommer att arrangeras av andra kollegor än de som är mina närmaste. Jag ser fram emot att sitta på läktaren här i min stad även nästa år för att njuta av gemenskap och bra fotboll.. blandat med spänning och en smula prestige.

Det blev en lång dag idag. Förutom att kameran var med mig överallt och hela tiden.. så stod jag till tjänst vid sekretariatet. Skrev in grundspelets alla resultat, svarade på frågor.. och hjälpte till med lite av allt möjligt. Jag fick umgås med en del av mina kollegor under andra former än annars och det är ju alltid givande. Rent av underhållande.. vilket bilden så fint illustrerar.

(93/100)

Annonser

Read Full Post »

Efter min lilla paus av återhämtning så kändes det fint att återgå till det stället jag trivs så bra på.. min arbetsplats. Jag är så tacksam för de fantastiska människor som finns omkring mig. De hjälper mig att läka genom att vara dem de är. Vi tycker om varandra och det både märks och känns. Vi vill varandra väl och vi hjälper varandra i stort och i smått. Det låter lite som en utopi för många.. men tro mig, det är 100% sanning där jag arbetar. Förutom den närmaste klicken jag är en del av så består givetvis arbetsplatsen av många fler medarbetare, kollegor, arbetskamrater. Den ena mer härlig än den andra. Aldrig tidigare har jag fått lov att arbeta med så många fina människor.

Det kan kännas utmanande att tycka lika mycket om alla. Rent av svårt faktiskt. Det behöver jag inte göra heller. Men jag respekterar mina medmänniskor och vill dem väl. På riktigt. Man behöver inte tycka lika mycket om alla.. men man behöver respektera alla. Eller åtminstone alla som förtjänar respekten jag har att ge. Beter man sig som en ärkeknöl så kan man nog förväntas bli behandlad och bemött därefter. Eller inte. Ibland är det smartare att bara vara tyst och lämna idioten och söka upp glädjen hos de andra i stället.

Då jag kom till min arbetsplats så fanns ett antal post-it lappar klistrade på mina två dataskärmar. Godhet, vänlighet och kärlek strömmade mot mig i form av dessa rara ord som skrivits till mig..! Jag menar… wow..! Alldeles rörd tackade jag ödmjukt för det fina välkomnandet. Det är inte svårt att känna glädje att jobba på ett sådant ställe… Tack från hjärtat alla fina människor som finns omkring mig på världens bästa arbetsplats. Ingen nämnd och absolut ingen glömd.

(92/100)

Read Full Post »

Vi vet ju att våren är kantad av diverse helgdagar som ger oss lite extra lediga dagar här och där. Nu är det tid för en av dessa.. vilket gör dagen idag, onsdag.. till en fredag! Kristi Himmelsfärdsdag i morgon är helgdag och då det är en torsdag blir därmed fredagen en så kallad klämdag. Kontentan av detta ger fyra lediga dagar.. eller långhelg om man så vill.

Fredagskänslan har närvarat på jobbet och ju mer klockan närmade sig ”slut-på-arbetsdagen”.. desto mer ökade fnisset. Då en av kollegorna fyller år under helgen.. jämna sådana dessutom.. bjöds det på gofika. Givetvis tog jag en av varje. Har man beslutsångest så har man. Gott var det också.. galet gott. Tack för fikat Elin och Grattis på vuxendagen i morgon!

Arbetsveckan avslutades med musikquiz och sprattelvatten i glaset i lunchrummet.. varefter tolv tappra kollegor styrde mot trevliga Bishops Arms för mat och mer gott att dricka. Och skratt. Alltid skratt. Tack för att ni finns.. fantastiska tokstollar!

Nu är det onsdag men känns som fredag och jag kan sova så länge jag vill i morgon. Så länge jag vill och lite till.

(84/100)

Read Full Post »

Jag känner tacksamhet. Mäktig tacksamhet över alla människor som omger mig med vänlighet, omtanke, omsorg. Jag berörs på djupet av hur mycket medmänsklighet och humanism som finns omkring mig. Oavsett om människorna menar det de säger eller inte.. så tar jag det till mig och det lägger sig som balsam i min ganska slitna själ. Omtanken och kramarna, leendena, de fina orden lägger sig runt det som skaver inuti så det inte gör lika ont. Jag önskar verkligen att jag kunde vara lika snäll mot mig själv som andra är mot mig. Jag försöker. Jag vill. Verkligen vill. Men det är svårt. Det gör ont att inte tycka om sig själv och det tar enormt mycket energi att bära masken nästan dagligen. Masken som utåt sett visar att jag är okej. Jag känner mig välsignad som har människor omkring mig som bryr sig tillräckligt mycket om mig för att våga och vilja visa det. Många känner till och ser att jag bär den där masken eller rustningen eller vad den nu kan få kallas… men de dömer inte och de kräver inte att få kika bakom den heller.

Jag mår inte uselt varje dag. Jag avskyr inte mig själv hela dagarna. Jag har riktigt bra dagar och mindre bra dagar.. som alla andra. Tyvärr är mina mindre bra dagar lite fler än de som är bra. Men jag jobbar på det. Jag jobbar hårt på att låta intellektet möta känslan. Jag VET att jag har ett värde och bla bla bla… men jag KÄNNER det inte. Inte än.

Så den delen av mig som älskar sarkasm (vilket jag för övrigt talar flytande) och att skratta högt är också på riktigt. Ibland lossar jag på masken och äkta glädje tar plats. Jag älskar att larva mig och att visa att jag bryr mig om andra. Jag tycker om att få hjälp andra om jag kan och jag verkligen älskar att omge mig med riktigt bra människor. Människor som törs vara äkta. Genuina. Människor som strävar efter att vara sig själva. Unika och underbara. Det finns massor av dem på min arbetsplats till exempel. De finns lite överallt förresten. Till min stora glädje och inspiration. Trots allt är jag en positiv, öppensinnad människa som just nu är hjärntrött, utmattad och bär på en del sorger som behöver behandlas och bearbetas. Vågskålen med bekymren väger över just nu. Men jag siktar på balans. Jag är på väg.

”Till alla människor som är kärleksfulla och vänliga mot mig.
Tack för solskenet ni bidrar med i mitt liv.”

(51/100)

 

Read Full Post »

På jobbet har jag pyntat lite sådär lagom diskret. En höna här och en fjäder där. Man behöver ju inte överdriva.. men givetvis ska påskhelgen uppmärksammas ändå. Bilden med de rosa fjädrarna och de tre små kycklingarna representerar kontoret där jag och mina två kycklingflickor sitter. Det är dörren som är pyntad sådär fint. I arbetsplatsens två lunchrum finns också STORA och färgglada ägg fyllda med godis av alla de slag. Det kallar jag personalvård! Just idag bestämde sig en av teamledarna på min enhet.. att bjuda på tårta till eftermiddagskaffet. Han tyckte vi var värda det.. och vi höll förstås med!

Två timmar kortare arbetsdag idag.. påskhelgen till ära. Direkt efter jobbet mötte jag upp dottern, modern och brodern. Utrustade med två stycken Dramaten (för er som inte vet.. så är det en vagn man drar maten i = DraMaten) åkte vi till köpcentrat en bit utanför stadskärnan. Mamma bjöd på fika med räkmacka innan vi började att botanisera i de två större affärerna på plats. SÅ gott. Andra gofikat idag. Storhandla är vansinnigt tråkigt och tungt.. men vi köper och bär ju hem en hel massa trevligheter att tillaga och samlas kring under dessa lediga dagar. Det går att storhandla även utan bil. Tack i himlen för spårvagnar…

Sammanfattningsvis.. Dagens..

Pynt: Fjädrar och kycklingar
Fika: Jordgubbstårta och räkmacka
Fynd: Tre kilo bulgur för 30 kr
Kramar: Från tre kollegor som går vidare till andra utmaningar. Saknar dem redan.
Pälskling(ar): Det är alltid och för evigt Kejsare Karamellpudding först och främst. Men idag träffade jag också Franklin.. en ljuvligt söt, långhårig chihuahua-kille.. som jag fick äran att pussa lite på.
Glädje: Nu väntar fyra lediga dagar.

(44/100)

Read Full Post »

En helg som i huvudsak präglats av terror och sorg.. men kanske ännu mer av humanitet, medmänsklig omtanke och kärlek. Människor kliver ur sina trygghetsringar och sträcker ut hjälpande händer mot främlingar. Myndigheters agerande som får beröm..! Bara en sån sak. Ytterst ovanligt.. men desto trevligare när det sker. Polis och räddningspersonal har blivit hjältar.. med all rätt. Representanter för ledningen i vårt land har skött sina åtaganden enligt protokoll och utan anmärkning. Sen vet jag mycket väl att det råder delade meningar om det.. men det här är min blogg och min åsikt. Jag tycker det är helt absurt och vidrigt att i sociala media se människor som på fullt allvar lägger hela skulden på vår statsminister. Är människor verkligen så trångsynta?! Man kan tycka vad man vill om honom.. men skyldig till fredagens dåd var han då sannerligen inte.

Min Pälskling.. den vackraste av alla varelser i universum (som sagt.. min blogg, min åsikt som gäller här).. har hållt sig nära mig idag. Han har nog känt att jag behövt det. Tänk så underbart att få ha en helt egen healer. Och den vackraste av alla dessutom! Jag känner mig välsignad och utvald. Det fanns en universell mening med att han kom till oss. Ingen kan övertyga mig om något annat. Han är en sådan viktig del av vår lilla familj. Det är fullt möjligt att han är den mest älskade katten i världen. Det skulle kunna vara så. Det känns så. Förstås.

Innan söndagen blev till måndag blev det också en trevlig videochatt med vännen som flyttat till USA. Där i Seattle satt hon på sin sängkant och visade mig vyn ut genom fönstret.. där solen strålade och basilikan växte i en kruka i hörnet av odlingsrabatten. Så härligt att se henne igen. En vitamininjektion är hon! Jag blir glad av henne. Hon är nio timmar långt borta.. så där var det solig eftermiddag och hon skulle ut och cykla med sin familj. Här råder midnattstimme och jag behöver förtvivlat min skönhetssömn. Måndagen blir aktiv och börjar tidigt..

(40/100)

Read Full Post »

Inofficiellt bildades den idag. På ett kafé i vår vackra stad. Jag och vännen jag inte träffat på länge satt vid ett bord på detta ljuvliga kafé där man bejakar det gamla såväl som det nya.. det udda och det ordinära. Här förekommer muggar och kaffedrinkar, wraps, toasts och pajer.. men också kaffe i kopp med fat och hembakat. På Kafé Kuriosa sitter du i nostalgisk miljö och verkligen fikar. Och njuter. Doften av kaffe blandas med andra ljuvliga och lockande dofter av hembakat. Koppar som klirrar och skedar som rör om blandas med människors någorlunda lågmälda småprat. Underbart..!

Vi satt där, vännen och jag… pratade ikapp varandra sedan vi senast sågs och hördes av. Många steg har trampats upp på nya stigar sedan dess och ju mer vi pratade ikapp oss… desto mer upptäckte vi hur parallellt våra stigar ändå går. Därmed upptäckte vi också.. mitt i pratet.. att vi sannolikt kan hjälpa varandra när våra stigar möts. Vi har snubblat över samma typ av rötter och sparkat på liknande stenar. Vi har betraktat samma typ av trädkronor och sökt lösningar på livets gåtor. Vi har en del gemensamt. Att skriva och att läsa är bara ett par av dessa saker. Samtidigt kanske är de saker som riktigt driver oss och får oss att vandra framåt.. Ordets makt är mäktigt. Oavsett om det skapas av oss själva genom fingrars dans över tangenterna, eller om det läses i en bok vi valt att förlora oss i.

En av mina sorger just nu är ju att ännu inte förmå att läsa. Jag kan inte ens beskriva den sorgen men jag förstår att den är svår att begripa om man inte varit i närheten av den typen av sorg själv någon gång. Den här sorgen är så tung att jag ibland gråter. Verkligen gråter. Att läsa har varit något centralt och oerhört viktigt för mig sedan jag lärde mig läsa i 5-års åldern. Aldrig tidigare har förmågan att läsa varit borta så länge som nu. Jag vet att den finns där och väntar på att få börja finnas igen. Förmågan alltså. Men ännu vilar den. Väntar. Den väntar på att jag ska klara av det. Klara av att fokusera, att ta in.. att förlora mig in i en berättelse. Att leva i den. Den saknaden gör ont.

Så idag… idag såddes fröet till Norrköpings snävaste läsarcirkel. Kanske. Vi talade om den nämnda sorgen och försökte finna lösningar på den. Vännen har börjat kunna läsa igen efter att ha haft en oförmåga att göra så en tid. Kanske ska vi träffas någorlunda regelbundet framöver när livet lugnat sig något… kanske kan vi träffas och läsa högt för varandra. Ett kapitel i taget. Leva oss in i. Ta del av. Varannan gång med fokus på att faktiskt läsa. Varannan gång lyssna. Det kanske kan fungera?! Varför inte prova..

(29/100)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: