Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘vänner’ Category

Det var en händelserik februarivecka som hann övergå i mars innan den var klar..

Veckans gala. Det var givetvis Oscarsgalan. Popcornen dukades fram och vi satt uppe hela natten och njöt av denna kavalkad av bra filmer. Flera favoriter prisades och ett magiskt framträdande av den vinnande filmlåten ”Shallow” gav gåshud som heter duga. Det är alltid roligt att se alla fina klänningar och smycken dessutom. En trend för i år verkade vara långa släp på kvinnornas klänningar. Förfärligt opraktiskt. Flera av pristagarna behövde hjälp för att ta sig upp på scenen för att de inte kunde röra sig normalt i de där helt galna kreationerna. Märkligt mode.. Opraktiskt och inte särskilt snyggt. Men är det gala så är det. Snyggaste halsbandet hade Lady Gaga.. En gul diamant på 128 karat. Samma som Audrey Hepburn hade i klassikern ”Breakfast at Tiffany’s”. Männens klädsel varierade lite också, vilket var trevligt. Inte bara smoking i svart och vitt. Jason Momoa till exempel.. hade en gammelrosa sammetskostym.. (!!?). Å andra sidan kan den mannen klä sig i en tvättsäck och ändå fånga allas beundrande blickar.

Veckans vårdkontakter. Både terapi, så som varje måndag morgon.. men även läkarbesök denna vecka. En förlängd sjukskrivning blev det. Jag väljer här att berätta att jag genomgår traumabearbetning nu under en tid. Varför vet de som behöver veta så jag går inte närmare in på det. Men det är tufft och tar enormt med kraft. Utöver dessa två så var det åter dags för mammografi. En förmån vi har här i Sverige och något som räddar liv. Jag är så tacksam.

Veckans utekväll. Min sisusyster och jag har under en tid planerat att få sitta ute en kväll och äta, dricka gott.. och bara få vara tillsammans igen. Prata, skratta och dela förtroenden. Man kan tycka att det inte borde vara så svårt att få till det, men det är det visst. Men så blev det äntligen av nu i veckan. På Lion Bar mitt inne i vår vackra stad har de prisvärd mat och dricka. De har också himla trevlig och serviceinriktad personal. Där hamnade vi och satt i några timmar och gjorde allt det där vi tänkt att göra. Vi åt och drack gott, skrattade, pratade och delade förtroenden. Vänskap när den är som bäst.

Veckans händelse. Årets bokrea är här! Vi var där strax före starten klockan 07. Det stod en tapper skara utanför köpcentrumets gallerdraperi och väntade. När vakten öppnade på sekunden då klockan slog sju så sprang en av kvinnorna in som om det varit en Darin-konsert. Lite roligt faktiskt.. Snabbt fylldes Akademibokhandeln av bokälskare av alla sorter. Det var inte helt okomplicerat att ta sig genom utbudet men det gick. Både dottern och jag fyndade en del. Det är något visst med böcker.. En resa man får med hjälp av sammansatta ord och sin egen förmåga att använda fantasin. Böcker berikar på så många olika sätt. Köerna var otroligt långa.. men personalen vänlig, effektiv och snabb.

Veckans resa #1. Den första gick till grannstaden Linköping och ett av mina favoritställen på jorden… IKEA. Dottern skulle ha en Billy-hylla som var till specialpris. Hon har vuxit ur sina hyllor och med veckans bokrea blev behovet av ännu en hylla ännu mer aktuell. Jag fick med mig några ljus som vanligt.. och nya fina gardiner som var nersatta med 50% dagen till ära. Sådant gillas. Lillebror var med och vi passade på att äta IKEA-lunch såklart. Lite lådor inhandlades också. Sådana man viker ihop själv och som hjälper till att organisera diverse saker. Himla bra påhitt det där. Stabila är de också. Inga servetter denna gång, men desto fler ljus. Jag konsumerar ju dem ganska flitigt hela året om och speciellt under denna delen av året.

Veckans resa #2. Nästa resa blev lite längre bort. Lillebror, dotter och jag styrde mot Gävle. Kusin med fru skulle besökas. Soligt och vårlikt på väg upp under fredagens eftermiddag (bild 1), men mängder av snö på hemvägen på söndagen (bild 7). Vi hade det så himla bra i deras trivsamma hem. Gott att både äta och dricka (bild 5). Under lördagen besöktes några loppisar och några fynd hittades. Kusinens garage är en rolig plats med kul grejer och roliga bilar. Vardagsbilen står på uppfarten och inne i garaget bor det en Morris (bild 3) och en Hot Rod Bild 4). Kylskåpet är i form av en Marshall högtalare (bild 2). Vart jag än tittar så hittar jag spår av husägarnas otroliga kreativitet. Innan vi körde hemåt igen såg vi också en film tillsammans. The Theory of Everything (bild 6).. filmen om den helt fantastiska Stephen Hawkings liv.

Annonser

Read Full Post »

Vänliga veckan. Alla hjärtans dag. Vänskapsdagen (så firas den i hemlandet).

Alltså.. visst är det fint att uppmärksamma goda saker och få somliga att tänka till lite extra och ge av hjärtats lust. Men ärligt.. nog handlar det allra mest om att handlarna ska få sitt. Dåliga samveten ska dövas en smula. Nåde den partner som glömmer.. Men ärligt, det är en dag i kommersialismens skugga. Inget ont i det, som sagt..

Men..

Det ska vara vänliga veckan varje vecka. Det ska vara hjärtedagar varje dag. Vänskap ska uppskattas och firas så fort tillfälle ges. Alla håller med men inte många agerar därefter.

Jag uppskattar och bryr mig om mina vänner varje dag och jag försöker låta dem veta det allt som oftast. Jag vill gärna tala om hur mycket de betyder för mig och hur mycket jag värdesätter dem. Jag vill påstå att det till och med har en smula större värde när det kommer en vanlig sketen tisdag i stället för en dag där det förväntas en dedikering av något slag.

Jag är uppriktigt glad för alla vänner och bekanta som fått extra uppmärksamhet denna dag men jag hoppas samtidigt att de får det även andra dagar. Att de känner sig speciella och uppskattade, värdefulla och fantastiska varje dag.

För mig är denna dag en skitdag. Det är dagen då min pappa dog. Det är också dagen då min dotters gudfar dog (några år senare). Känns inte som något jag vill fira direkt.

Jo, jag har någon att älska så mitt gnäll föds inte ur bitterheten av att känna mig oälskad (nej, jag tänker inte berätta vem eller hur eller vad). Men jag är less på den hysteri som skapas kring denna veckan, denna dagen. Ändå är jag samtidigt lite småleende glad över att den finns. Men låt känslan av vänlighet, kärlek och uppskattning för dem vi bryr oss om få visa sig varje dag.. eller åtminstone varje vecka. Om du tycker om någon, säg det. Ofta. Visa vänlighet varje dag.. både till kända och okända. Ett leende, en gest, en komplimang.. kan förändra någons dag till den bästa på länge. Gör’t bara. Bli den människa du själv skulle bli glad av att möta.

Read Full Post »

Den här skrev jag för några år sedan. Hittade nyss och svarade på frågorna igen..

Vad gör mig riktigt lycklig?
Jag blir lycklig av Minioner, Nalle Puh, Kejsare Karamellpudding och fina vänner. Jag uppskattar ärliga, genuina människor otroligt mycket. Att umgås med sådana är lycka för mig.

Var bor jag och vad fick mig att flytta dit?
Jag bor i Norrköping sedan våren 2012 och här hamnade jag lite av en slump. Det var det minst jobbiga alternativet av flera just då. Nu älskar jag staden som jag med värme kallar min vackra stad.

Äter jag helst/oftast hemlagat eller på restaurang?
Lika gärna vilket som faktiskt. Roligt att experimentera i eget kök (dottern är jätteduktig på just det) eller att tillaga favoriterna.. likväl som att sätta sig på restaurang och serveras något gott. Lite mer vegetariskt börjar det bli dessutom.

Vad har jag för klädstil? Följer jag trender?
Jag har en helt egen stil. Den kallas bekvämt. Jag har inte medvetet köpt fula kläder så jag tycker om det jag tar på mig. Trender har jag aldrig följt och kommer sannolikt aldrig att följa. Jag gillar dock inte rysch och volanger. Inte heller så förtjust i glitter och blingbling. Less is more liksom.

Vad har jag för drömresmål?
Jag trivs fint hemma, men drömmer om att komma bort ibland. Tycker om att resa till fäderneslandet, vill se Rom och London, Skottland och Budapest. Uppskattar också att finna platser som berör här hemma i Sverige.

Vart bär nästa resa av?
Om någon vecka är det tänkt att det blir en helg i Gävle.

En bra bok?
Jag älskar böcker. En av de böcker jag läst som berörde mig på djupet var ”Påven Johanna” av Donna Woolfolk Cross.

När har jag mått som sämst vs bäst i livet?
Som allra sämst för några år sedan när livet vändes upp och ner och inget annat än kaos fanns. Där befann jag mig otäckt länge. Som allra bäst då dottern föddes såklart.. där finns ingen konkurrens. Just nu är det lite ostabilt då jag ännu lider av min utmattning eller hjärntrötthet. Jag är dock en utpräglad optimist och vet att det snart blir bättre än någonsin förr.

Vad hade jag sagt till mitt 14-åriga jag?
Oroa dig inte så mycket. Du duger som du är. Du är värdefull.

När känner jag mig som a million dollars?
När jag har min nära och djupa dialog med katten precis vid läggdags. Han ligger på mitt bröst eller tätt intill i sängen och vi bedyrar varandra vår kärlek och tacksamhet över att vi har varandra.

Om jag skulle flytta, vart skulle jag flytta då?
Inom kommunen. Mer centralt med gångavstånd till jobb och affärer. Jag skulle dock inte tacka nej till en liten lägenhet i Stockholm heller, om tillfälle gavs.

Vad är jag om 5 år?
Frisk och lyckligt lugn och harmonisk. Jag älskar och är älskad.

Tror jag på ödet?
Jag tror att det som sker, sker av en anledning. Det kan dock ta olika lång tid att se och förstå anledningen.

Vad får jag energi av?
Glädje, gemenskap, kreativitet, frisk luft, skratt, träning, musik, böcker, Kejsare Karamellpudding. Och sömn.

Vad har jag för favoritårstid?
Hösten har alltid varit den tid på året då jag mår som allra bäst. Men jag har på senare år upptäckt att vårens ankomst också ger samma känsla.. innan det blir för varmt och soligt och svettigt och fullt med insekter överallt. Nämnas bör att jag uppskattar alla våra årstider stort.

3 saker jag önskar mig i födelsedagspresent?
God mat, varma kramar och kanske en bra bok.

Vad har jag för favoritdrink?
Tror den heter White Cadillac. Smakar som mjukglass. Nästan.

Vem/vilka inspireras jag av?
Kreativa, ärliga, modiga och raka människor med god självinsikt.

Om jag skulle bjuda på kalas, vad bjuder jag helst på då?
Kanske kyckling med ugnsrostade grönsaker och någon kall, god sås. Men mest av allt vill jag bjuda på mig själv.. i allt jag gör.. vare sig det är vardag eller fest.

 

Read Full Post »

Min familj består av min dotter, min katt och jag själv. Världens bästa och mest sammansvetsade trio. Det är ganska ofta vi mot världen på olika sätt. Vi har i sanning gått igenom eld och vatten tillsammans, vi har traumatiserats och vi har manglats genom ångestens alla helvetiska stadier igen och igen. Men vi hör ihop och inget trauma, ingen ångest, ingen utomstående kraft kan göra något åt det. Det är svårt att försöka förklara den kraft vi besitter oss emellan. Den är sprungen ur de svårigheter vi prövats mot och klarat oss ur. Den behöver inte heller förklaras. Den är självklar och viktig för oss och det räcker fint.

Givetvis finns andra människor kring oss som tar del i allt det fina som kan kallas familj. Den faktiska, rent biologiska familjen såklart. Men minst lika viktig är den som tillkommer bland dem vi väljer att hålla nära och kära i form av vänner och själasystrar och bröder. Dottern har en pojkvän sedan flera år och han är ju såklart också en del av familjen. Oavsett vilka som tillkommer eller bortfaller, finns eller inte finns.. så finns kärnan i oss tre.

Men det är vi tre som är min familj. Min dotter är vuxen och klarar sig fint själv. Jag är stolt att jag uppfostrat en sådan fin och klok människa. Hon är för evigt en del av den som är jag och hon är ljuset i mitt liv. Katten är femton år ung och en central och viktig del av den här familjen. Han är otroligt intuitiv och håller sig extra nära den av oss som må behöva honom som bäst i form av healing eller tröst då livet vibrerar i otakt. Han pratar mycket och har en helt fantastisk personlighet. Det kan alla som mött vår Kejsare Karamellpudding intyga. Vi skämmer bort honom kopiöst och njuter varje sekund av det. Det är som det ska vara. Vi tre mot världen. Nu och alltid.

Read Full Post »

Som brukligt är så är det åter dags för någon typ av summering av året som gick och någon typ av plan (eller struktur.. eller vilja..) som ska hjälpa mig att forma detta nya år. Känslan är ungefär densamma vid varje årsskifte. Jag ser bakåt och tar till mig erfarenheter, insikter och lärdomar.. och jag gläds åt att ha ett helt nytt, härligt år framför mig att planera och väva drömmar kring.

2017. Vad hände..? Det var på sätt och vis ett år i förändring. Både arbetsmässigt och personligt. Ändå känns det som om förändringarna bara tagit sin början och att det mesta som ska leda mig framåt ännu återstår, vilket bara känns bra.

Arbetslivet var som sådant att jag jobbade halvtid januari och halva februari och gick upp till 75% fram till i maj då jag började arbeta heltid igen. Då hade ett helt år gått med sjukskrivning. Först helt i ett par, tre månader och så upptrappning i sakta mak. En del kompetenshöjande utbildningar har jag glädjande nog fått ta del av. April gav mig en tvådagars utbildning inom området Arbetsmiljö, då jag valts till Arbetsmiljöombud på mitt jobb. Otroligt bra utbildning som lämnade kvar ett starkt citat i mitt sinne: Vi är varandras arbetsmiljö! Med allt vad det innebär. I maj reste jag på ytterligare en tvådagars utbildning men denna gång i egenskap av lärare i Migrationsverkets introduktionsprogram. Utbildningen hölls i Solna och heter Train-the-trainer och riktar sig till alla verkets lärare som, precis som jag, utbildar kollegor. Något av det roligaste jag vet..! Mitt andra jobb, som gränskontrollant, har fått stå tillbaka under min långa sjukskrivning.. men jag fick in en jobbhelg på flygplatsen i somras ändå. Som alltid, hade jag semester ganska sent. Från halva augusti till i mitten av september njöt jag av sensommaren och av höstens början. Det kan omöjligt ha undgått någon hur mycket jag älskar hösten. Under septembers andra halva började jag att få läraruppdrag. Det kändes genast att jag hittat min grej. Himmel så roligt att undervisa! Tacksamma och vetgiriga kollegor är drömelever. Läraruppdraget har också tagit mig till Flen och Jönköping där jag fått den stora förmånen att utöva mitt värv och träffa ännu fler kollegor. November bjöd sedan på ytterligare två dagars utbildning i vår vackra huvudstad. Denna gången i Framförandeteknik för lärare. December bestod i lite mer jobb än vanligt men också en trevlig julfest för medarbetarna i Region Öst. Relaterat till arbetslivet har det under året funnits en del föreläsningar och seminarier av givande karaktär inom mina intresseområden.. och även ett gäng mycket trevliga After Work-tillfällen runt om i min vackra stad.

Hälsolivet har varit lite upp och ner. Då jag inte alls tycker om att dela med mig av det eller delge detaljer som är personliga och privata.. så kan det bara få sammanfattas med att denna envisa kärring aldrig ger sig. Jag är på väg. Jag får den hjälp jag behöver. Den har jag sökt och fått. Det pågår och kommer att pågå länge än. Jag har mycket kvar att lära men är inne i en process som heter duga och som kommer att hjälpa mig att bli den människa jag egentligen är och inte minst den människa jag verkligen vill vara. Det finns hinder ännu av både kroppslig och mental karaktär.. men som sagt, det kommer att bli bra!

Övriga livet har bjudit på många viktiga lärdomar såväl som flera guldkorn. Det har varit smärtsamt att se hur långt människor kan gå när de styrs av osäkerhet, okunnighet och illvilja. Falskhet och skitprat bakom ryggen visar till slut vilka man kan lita på. Nyttiga men tunga och ledsamma lärdomar. Guldkornen består i fantastiska människor och möten. Genuina, äkta människor som ger stillsam glädje och trygghet och en värme som stannar kvar. Tyvärr fick jag också vara med och säga farväl till en fin människa som somnade in i evigheten alldeles för tidigt. Plötsligt, oväntat, chockartat och oändligt sorgligt. Hon lämnade kvar en värme som jag alltid kommer att bära med mig. Min egen lilla skyddsängel. Den bästa fluffkramaren i universum.

Fanns tydligen mycket att dela med sig av. För att inte tråka ihjäl eventuella läsare så kommer framtidsutsikterna och tankarna kring 2018 i ett eget blogginlägg vilken dag som helst!

Read Full Post »

Helena

Du finns inte mer. Men så kan man väl inte säga..? Du finns visst. Jag tror inte på att man kan begrava en själ. Speciellt inte en sådan som din Helena. Hur ska man kunna bränna den eller låsa in den i en kista..?! Omöjligt. Bara tanken är ju löjlig.

När din ena syster kontaktade mig den där måndagen för ett antal veckor sedan för att meddela att du somnat in i den eviga vilan.. så ramlade jag rakt ner i overkligheten. Vi skulle ju ses och dricka kaffe, fluff-kramas och skvallra oss hesa några dagar senare. Vi skulle ju grilla ute vid din täppa i Kråkvilan. Vi skulle samla PLUSsarna och äta Gabis ost tills vi rapade i kör. Då kan man väl inte bara gå och dö sådär..?! Vad hände..? Hur kunde du..? Det fanns ju så mycket kvar att göra och du hade precis börjat få skörda lite godhet och flyt efter år av strul i alla former.

En rugguggla är du. Ja, jag säger är.. för mig finns du ännu nära. En rugguggla är klok, vacker och ovanlig. Som du. Dessutom är du kort och kompakt, som jag. Alltså blev våra kramar extra fluffigt goda och varma.. för vi stod inte bara på ungefär samma höjd över havet och med samma typ av anatomi. Nej, vi stod också på samma våglängd rent själsligt. En kram oss emellan var så mycket mer än en omfamning, Så är det med riktiga kramar. De är liksom mer än kramar. Precis så är det med vissa människor i ens liv. De är liksom mer än bara människor. Som du. Jag saknar dig så oerhört mycket. Jag saknar allt med dig.. speciellt ditt skratt, dina kramar och din humor. Du hittade alltid ord som inte fanns men som borde finnas. Du visste hur man drack kaffe och dig kunde man inget annat än att vara sig själv med.

Du blev en av de första som klev in i mitt hjärta här i Norrköping. En vän. En själasyster. För det mesta älskade jag dig och din helt underbara humor. Ibland drev du mig till vansinne med hur du såg på.. och behandlade dig själv. Många, långa diskussioner om det där. Vi talade sarkasm flytande båda två och självironin blev ibland så brutal att vi båda kunde skutta till en smula. Sen skrattade vi så att gardinerna fladdrade och vi fick ont i magen. Vi var många som såg alla dina fantastiska kompetenser, din underbara personlighet och vi beundrade alla din helt sanslösa humor igenom alla svårigheter. Alla gånger din cykel havererat, alla gånger du snubblat och dragit näsan i backen, alla galenskaper som bara du kunde råka ut för. Vi var många som såg allt det goda, fina. Varför gjorde inte du det Helena..? Varför kunde inte du se vilken magnifik människa du var och hur mycket du gav till alla andra.. utom till dig själv..?!

Att begrava en vän som du var något av det svåraste jag gjort hittills i livet. Kistan var så otroligt vacker.. med solrosorna som tronade på locket. När dina barn klev in i kapellet.. la en tjock bok framför kistan.. en sekatör.. och din ukulele.. då brast det helt för mig. De där tre sakerna fångade dig på ett så fint sätt. Du verkligen älskade att läsa, att påta i jorden och med växter.. fast den där kopplingen till ukulelen är jag fortfarande osäker på. Men det är klart du älskade din ukulele. Det är ju lite ovanligt.. så ingen är förvånad. Jag försökte få något sagt där vid din kista.. men det var svårt att hitta orden. Inga ord gjorde den gränslösa sorgen rättvisa. Din bror talade så fint till dig. Din stora familj var där. Många vänner var där. Dina fina ungar var där. Och du var där. Det kände jag.

Jag försöker hitta tröst i att du inte längre behöver strula med allt. Jag är helt säker på att inga krämpor eller allergier finns där du är nu. Jag hoppas och önskar så innerligt att du har det riktigt fint.. med dem du älskar som gått före oss. Jag hörde någon säga att en möjlig dödsorsak var att ditt hjärta var förstorat. Där ser du..! Du hade bokstavligt talat ett riktigt stort hjärta. Jag vill tacka dig från djupet av mitt hjärta för allt du var, för allt du gav och för att du tog mig och min lillstrumpa till ditt hjärta. Du var en stor del i att introducera oss i vår nya stad. Mitt största och varmaste tack vill jag dock ge för den sista gåvan du gav mig.. du gav mig närheten till dina barn och nya, fina vänner i dina systrar. Tack Helena. Jag är så tacksam för att jag fick vara en del av ditt liv en tid. För mig finns du alltid kvar. Alltid.. i all tid.

Read Full Post »

Jo, det är helt sant. Idag spelades det VM i fotboll på stadens stolta arena, Östgötaporten.. där IFK Norrköping spelar sina hemmamatcher. Anställda på Migrationsverket runt om i vårt avlånga land har samlats i vår vackra stad för att kämpa för den gigantiska bucklan som förra året vanns av mina fina kollegor på Mottagningsenheten här i Norrköping. I och med denna gloriösa vinst så stod den enhet jag arbetar på som värdar för årets VerkMästerskap i fotboll.

Drygt trehundra medarbetare från nordligaste norr till sydligaste söder samlades denna soliga junidag. Trettioen fotbollslag, lite supportrar och en handfull funktionärer.. och bland dessa fanns alltså även jag. Min uppgift var att fotodokumentera dagen, vilket jag gjorde efter bästa förmåga. Nästan 500 bilder knäpptes, varav 432 efter en snabb översyn hamnade på en usb-sticka med vilkens hjälp bilderna skulle rulla i ett bildspel under aftonens middag och festligheter.

Det var riktigt roligt att prata med kollegor från hela landet. Norrlänningarna tyckte de kommit in i framtiden med sommar, grönska och strålande sol.. då de dagen innan rest från snöklädda vidder. Kändes overkligt då solen verkligen strålade och fotbollsarenan blev som en uppvärmd gryta med sina läktare som omringade konstgräsplanen som delats upp i tre lika stora delar inför dagens utmaningar.

Mina närmaste kollegor spelade helhjärtat och grymt bra.. men tvingades ändå lämna över bucklan till ett annat lag. Segern stannade i Norrköping med nästa års VM kommer att arrangeras av andra kollegor än de som är mina närmaste. Jag ser fram emot att sitta på läktaren här i min stad även nästa år för att njuta av gemenskap och bra fotboll.. blandat med spänning och en smula prestige.

Det blev en lång dag idag. Förutom att kameran var med mig överallt och hela tiden.. så stod jag till tjänst vid sekretariatet. Skrev in grundspelets alla resultat, svarade på frågor.. och hjälpte till med lite av allt möjligt. Jag fick umgås med en del av mina kollegor under andra former än annars och det är ju alltid givande. Rent av underhållande.. vilket bilden så fint illustrerar.

(93/100)

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: